Snickaren anlände strax efter nio i morse och vi började förbereda för dagens skorstensmurning. I dag skulle den äntligen bli klar och det var ganska precis ett år sedan vi emballerade den med presenning för vintervila. Vi avbröt murningen då för att det var så oerhört regnigt och bedrövligt. Nu, ett år efteråt, skulle den ändå bli klar.

Vi började att bygga en ny ställning och när det var klart stationerade sig snickaren på plattformen.

Jag servade med sten och bruk nere från marken. Det innebär ett antal vändor upp och ner för stegen. Under tiden ringde en liten solstråle som hade fått syn på en möbel på loppis som hon ansåg skulle passa i kapellet hos mig. -Den ser ut som om den kommer från Nazitiden, sa hon. En gemensam bekant var på loppisen samtidigt och kunde mms:a en bild på pjäsen (för det är en pjäs och inte en smäcker liten funkismöbel). -Köp, sms:ade jag tillbaka. Köpet var således ett faktum. 400:- inklusive hemtransport och nu får den sova i kapellet i natt.

Här står den nu. Jag skriver den för jag vet inte riktigt vad man kallar ett långt, lågt skåp. Nyckel till låsen levereras senare enligt köpförmedlerskan.

Nu sitter jag i soffan och tar en öl.

Så här blev den färdiga skorstenen. Vi täckte också över den igen för nu stundar väntan på plåtslagare som ska få tillverka en "hatt" och en plåt som sluter tätt mot takpannorna. Sedan ska murstocken provtryckas och om allt verka OK då kan jag elda lite vackert i den nere i elektronikverkstaden.

Santana snurrar på grammofonen och mörkret sänker sig över Kristinehamn.

Idag har Felix och jag varit och tittat på två vackra kattfröknar. Det var meningen att vi skulle titta på en (Molly) men hon hade en förtjusande väninna (Siv) som man inte kunde motstå för hennes utseendes skull. Båda flickorna har en trasslig uppväxt och Molly är den som klarat detta bäst. Hon har med tiden blivit tillgiven. Siv är jätteskygg men älskar umgänget med Molly. Det märks på Siv att hon gärna vill våga vara nära människor men det sista steget sitter långt inne. Hon skulle bli väldigt ensam utan Molly.

Felix och jag blev väldigt tagna av Mollys charm så det var inte svårt att bestämma sig för att ge henne ett hem. Med Siv är det annorlunda. Vågar man hoppas på att Siv får förtroende för oss och blir gosig som man vill att en katt ska vara eller blir hon en sådan katt som sitter under en soffa varje gång man får gäster?

Det kanske inte spelar någon roll om man har Molly. Det kan vara intressant att ha två helt olika kattpersonligheter i familjen som dessutom är bästa kompisar. Det skulle kännas fint att ge Siv chansen att fortsättningsvis få vara med sin goda väninna Molly. Det skulle å andra sidan kännas grymt att dela på dem. Siv skulle kunna bli svårplacerad ensam när hon är så skygg.

Det lutar således åt att både Molly och Siv hamnar i kapellet.

Jag har fortfarande konserten i kärt minne och lever på upplevelsen ett tag till.

När jag kom hem idag kopplade jag på en slang till kranen på utsidan av huset och lät vattnet spola ner i dräneringen några timmar. Vattnet smakade mycket bättre efter det. Ingen smak av svavelväte och knappt en förnimbar smak av järn. Det är fullt drickbart efter spolningen och det är intressant och bådar gott för framtiden.

Nu har jag haft en TV-kväll med mig själv. Jag har tittat i genom en del avsnitt av TV-serier som jag börjat följa. "Bonde söker fru", "Äntligen hemma" och "Robinson". I morgon ska jag titta på "Starke man" och "Lite sällskap". Förhoppningsvis ska Felix och jag iväg och titta på en möjlig ny familjemedlem också.

En liten kattflicka som kanske ska leva sitt liv med oss här i kapellet.

Vaknade kl 9 av att mobilens väckarklocka obarmhärtigt gick i gång. Vilken natt! Jag bor i ett pyttelitet rum utan fönster mitt i en stor huskropp av gråaste betong. I går kväll när jag bloggat klart lade jag mig och läste något kapitel ur min bok "Boktjuven". Denna bok kommer jag verkligen att sakna den tagen den tar slut. Sedan somnade jag. Jag noterade att temperaturen i mitt lilla rum var helt perfekt. Lakanen var perfekt mjuka, täcket hade rätt täckande förmåga och kudden hade lagom mjukhet och stoppningsmängd. Sedan minns jag inget mer.

När jag vaknade kändes det som om jag legat still hela natten. Gud vad jag har sovit bra. Natten innan gav en sömn av lite annan karaktär så detta kändes behövligt.

Nu ska jag stressa iväg eftersom utcheckning kl 10 gäller på detta hotell. Ser fram emot en ny dag nu när min livsande fått mera energi efter gårdagens fantastiska konsert.

Jag befinner mig i Tokholm och på ett litet hotell i Tégnerlunden. Ikväll har jag varit och sett Santana i Globen. Jag var på plats vid Globen alldeles för tidigt i vanlig ordning. Tog en bild på lastbilarna som fraktar musikutrustningen till bandet.Åt en macka på Subway och gick sedan i på Globen och köpte popcorn för att få ytterligare något att tugga på. Jag köpte också en t-tröja och en poster som ska ramas in. Här görs reklam för nästa konsert jag ska på. Zappa plays Zappa men jag ska se detta i Göteborg. I maj ska jag på denna konsert som jag tror kommer att bli något i hästväg. Roger Waters sätter upp "The Wall" igen.
Jag hade en plats långt bak nere på parkett och såg rätt så bra därifrån. Konserten drog igång på utsatt tid och ljudet var bedrövligt. Santanas gitarr hördes inte. En basmatta dränkte allt och bandet började med två hip-hop-låtar. Jag blev oerhört besviken. Ljudet förändrades dock under de två första låtarna och blev mycket bättre. Sedan spelade bandet "Black magic woman" och det var underbart. När de sedan började spela "Oye como va" brast jag i gråt. Det var som om allt elände i mig släppte. Jag tänkte på motgångar jag haft i kapellet, på vilken dålig pappa jag ibland tyckt jag varit. Jag bara grät och grät glädjetårar till musiken. Resten av konserten var helt underbar. Bra ljud. Vacker scen och duktiga musiker. Det är tyvärr omöjligt att med en enkel fickkamera ge rättvisa åt det storslagna scenljuset men man kan liksom ändå inte låta bli att ta några foton.

Jag är jättenöjd med konserten och känner att jag fick energi av denna kväll. Lite påspädning av livsglädjen liksom och det är aldrig fel.

M. R. Kyl och Värme är hos mig i kväll och monterar golvvärmefördelare och vattenutkastare till utomhuskran. Jag dricker mousserande vin och laddar inför morgondagens konsert med Santana i Globen. Spelar mina gamla vinylskivor och njuter i fulla drag. Snickaren var nyss här och satt i soffan en stund. Han drog också en silikonsträng runt toastolen så den fixerades.

I morgon drar jag till Tokholm för konsert och en hotellnatt för att slippa åka hem direkt efter konserten.

Dag 3. Eiffeltornet och en bonusupplevelse.

Vi gick upp strax efter sju och tog, vad Felix kallade, en "stolsfrukost".

Så här såg det ut. En stol mellan sängarna och uppdukat med croissant och saft. Fanta hade en "stillvariant" av sin läsk, d v s en produkt utan kolsyra. Problemet var att vi inte kunde köpa juice eftersom vi inte hade möjlighet till kylförvaring. Därför fick vi köpa saft och för enkelhetens skull köpte vi färdigblandad sådan. Vi tog tunnelbana till Eiffeltornet och fick vänta en stund innan vi fick tillträde. Jag hade köpt en biljett till toppen kl 10:30. Vi var nog där ca 09:45.

En massa svarta män sålde souvenirer nedanför tornet och Felix köpte fem nyckelringar för det facila priset av 1 €. Felix tyckte Eiffeltornet var högt och det tycker jag också. Vi åkte upp till toppen och tittade en stund utöver Paris för att sedan åka ner igen. Några bilder från toppen. Mitt förslag var sedan att promenera till triumfbågen och gå Champs Elysees men det började regna när vi gått en bit. Vi tog Avenue D'Lena och där var det marknadsstånd uppställda så vi kunde gå torrskodda genom en tunnel av provisoriska tak. Där sålde man allt från fasaner till bläckfisk och stinkande ostar. Barn upplever ju inte sådant som något tilltalande så vi fick lämna marknaden och gå vid sidan av det hela. Av bilden ovan att döma var Felixen måttligt imponerad av utbudet på marknaden. Han kunde helt enkelt inte stå ut med de dofter som blandades under pressenningstaket medan jag hade velat stå där och njuta hela dagen. Jag för min del hade önskat att pressenningstunneln varat i all evighet. Vi gick till ett café för att äta en ordentlig måltid efter vår stolsfrukost. Felix ville ha en varm macka med ost, skinka och pommes frites. Jag tog en dito macka med skinka och mozzarella. Felix ville ha Fanta och jag tog en öl. Det gick på 300:-. Vi skulle ju också äta bakelse på café hade jag lovat. Jag hade förespeglat Felix att det är i Paris de bästa caféerna finns. Vi tog tunnelbanan till "Hallarna" som är ett jätteköpcenter. Där trodde jag att jag skulle hitta ett café nu när det regnade. Icke. Som tur var avtog regnet och vi kunde gå utomhus igen och till slut hittade vi ett bageri. Man kunde köpa bakverk där men det fanns ingenstans att sitta. Bageriinnehavaren sa att vi kunde gå över till restaurangen mitt emot och äta våra bakverk och få kaffe till. Så gjorde vi men när vi packade upp våra bakelser blev vi så när utkörda i regnet då det visade sig att vi inte alls var välkomna där som bageriinnehavaren sagt. En kvinna i personalen insåg vårt dilemma och sa att vi kunde sitta kvar. Det var nog hennes kvinnliga känsla för ett barn som tog överhanden. De skulle tala med bageriinnehavaren om saken sedan försäkrade hon dock.

Felix bakelse innehöll marsipan och det äter han inte. Det var givetvis ett nederlag. Jag mumsade i mig min mille fouille men hade hellre ätit en ostmacka eftersom jag inte är förtjust i sötsaker.

Jag framlade ett litet försiktigt förslag efter fikat. Jag förklarade för Felix vad Père Lascaise betyder för mig och att jag gärna skulle vilja att han fick se kyrkogården. Han förstod och sade sig villig att besöka densamma. Jag hade inte planerat att ta honom dit för jag hade misstänkt att han inte skulle ha någon större behållning av ett besök där.

Här är jag i ett av mina paradis.

När vi väl kom dit såg han nog på mig hur lycklig jag var för han sade sig villig att följa mig och leta efter Jim Morrisons grav hur lång tid det än skulle ta. Vi letade och letade. Andra besökare hade siktet inställt på samma sak och vi hjälptes åt. Till slut fick vi se en folksamling runt graven.

Min lycka var gjord och Felix gladdes med mig.

Här ytterligare en bild från kyrkogården. Det skulle gå att ta hur många bilder som helst här men ingen bild skulle ändå ge rättvisa åt den känsla som infinner sig på denna platsen.

Efter kyrkogården åkte vi hem och avslutade dagen. Innan dagen kunde avslutas var jag dock tvungen att få reda på hur vi skulle ta oss till flygplatsen dagen därpå. På returbiljetten för flygtransfern stod att man var tvungen att ringa transportören för att få reda på vilken tid man skulle befinna sig utanför Café Zimmer för att bli upplockad. Kvinnan i hotellreceptionen sa att jag kunde ringa från hotellet men det skulle bli dyrt. Hon rådde mig att gå till en telefonautomat istället. Jag frågade då om inte hon kunde ringa och hjälpa mig. Det är väl ändå ett hotell detta, där gästerna borde kunna få viss hjälp med liknande göromål. Hon tyckte inte att detta ingick in de åtagande hotellet hade och jag blev arg förstås. Kanske det var Felix lilla oroliga ansikte som räddade oss igen. Hon skulle ringa numret och försöka hjälpa till. Efter en del ringande och krånglande fick jag i alla fall veta att vi skulle stå beredda med vår packning utanför Café Zimmer kl 10:35 nästkommande dag.

Dag 4. Hemresa och en ny vansinnesfärd med minibuss.

Vi vaknade, åt stolsfrukost, duschade och gav oss iväg med tunnelbanan till stationen Châtlet där Café Zimmer ligger. Vi tog en liten fika där eftersom vi återigen var ute i god tid. Minibussen kom och vi klev ombord. Denna resa blev ännu hetsigare. Chauffören tog vägen via Champs Elysees och vi fick se triumfbågen som vi inte sett dagen innan.

Han åkte också vägen om La Défense och nästan tvingade oss att ta foton. Jag drog iväg ett plikttroget kort på triumfbågen där. Tillsammans med oss i minibussen åkte en italiensk kvinna som chauffören flirtade med hela tiden. Det drog in dieselavgaser i kupén och värmen var på. Felix började bli illamående och vi fick öppna fönster för att han skulle må bättre. Han somnade som tur var och sov nästan hela resan till flygplatsen. Denna färd var ännu värre än den första. Jag var livrädd hela tiden. Det var otroligt lättande att komma fram till flygplatsen och få kliva ur den där jävla minibussen. Vi käkade en pizzabit innan det var dags att passera säkerhetskontrollen och komma över till "andra sidan". Planet var försenat en halvtimme men till slut lyfte vi mot Sverige igen.

Vi var båda nöjda med vistelsen och längtade hem till kapellet. Bilresan från Skavsta gick bra även om det regnade hela tiden och var mörkt. Vi somnade gott i våra ordinarie sängar och resan var avslutad.

Felix har fått sett sin pappa orolig, stressad och arg på andra människor under resans gång. Jag har också brustit i mitt tålamod med honom ett par gånger och gjort elaka tillrättavisanden som jag i efterhand tyckt vart onödiga och ett uttryck för min egen ängslighet. Problemet under en sådan här resa har varit att jag inte fått någon som helst "Eddietid" mer än när han somnat och jag legat och läst min medhavda bok. Jag har inte pratat med vuxna i egen sak under hela resan utan bara då det gällt praktiska ting för att göra vistelsen för Felix så angenäm som möjligt. Det är svårt att vara en underbar pappa hela tiden och det lider jag av så här efteråt. Vi har haft en bra resa men jag ångrar vissa saker där jag varit onödigt hård mot lille Felix. Han är ju ändå ett barn men det är lätt att glömma det när man är ansatt av egen oro.

Jag vill ju vara pappan för Felix som jag själv aldrig haft. Jag vill visa Felix världen och lära honom att uppskatta saker som jag själv uppskattar.

Antagligen, och förhoppningsvis, har jag det gemensamt med alla andra föräldrar. Att man ibland känner sig som en dålig förälder. I de värsta stunderna tänker jag t o m att jag är världens sämsta förälder.

Denna resa har givit mig glädje eftersom jag förstått att Felix har haft det jättebra. Jag kan ändå inte låta bli att gräma mig över att jag inte haft tålamod med barnet Felix i de stunder jag själv varit ängslig och stressad.

Jag vet att jag blir irrationell när jag blir stressad. Det är också därför jag väljer att resa själv till New York varje år.

Hemma igen i sköna kapellet. Vattnet smakar inte järn längre. Nu smakar det svavelväte eller ruttet ägg om den smaken känns igen bättre...

Vi har haft det bra men det har också varit en prövning i både tålamod och stresstålighet. Det värsta med att åka bort så här är att man stundtals känner sig som en så eländig pappa. Mer om det i slutklämmen.

Dag 1. Resan dit.

Vi startade tidigt från Kristinehamn på morgonen i torsdags och vi hade en fin tur till Skavsta. Resan tog exakt tre timmar och vi åt frukost i bilen på E18. Vi var ute i god tid och fick sitta och vänta en bra stund. Felix är en mästare i tålamod så det gick bra.

Felix på Skavsta.

Efter säkerhetskontrollen fick vi vänta ytterligare en stund innan vi fick gå ombord. Det är lite speciellt att åka med ett barn eller någon som är ovan att flyga. Jag fick förklara allt i detalj vad som hände och vad som skulle komma att hända. Jag sa bland annat att när planet stiger så kan man behöva svälja lite för att jämna ut trycket i örenen. Den informationen fick Felix att samla spott redan innan vi passerat säkerhetskontrollen. Han var uppenbart ängslig för det hela och han ville aldrig sluta att älta det där med sväljningen.

Strax innan ombordstigningen.

Starten gick fint. Felix hade fönsterplats och det var molnfritt så han fick en fin flygupplevelse. Även landningen gick bra och vi befann oss plötsligt i Frankrike. När vi kom ut från flygplatsen och skulle leta efter transferbussen så var det omöjligt att hitta den. Vi fick gå tillbaka in i terminalen igen och där stod det en man med en lapp som det stod Persson på. Det visade sig att vi skulle åka minibuss in till Paris tillsammans med ett annat svenskt par. Och som chauffören körde. Jag var livrädd hela vägen. Gasen i botten överallt och filbyten över fyra filer i taget. Han körde slalom för att komma först hela tiden. Inne i Paris var det gasen i botten under det korta sträckorna det var möjligt. Sedan tvärbromsningar vid varje trakikljus. När vi klev ur bilen sa Felix till mig att han tyckte att chauffören körde bra. Så fick man ju ta den diskussionen... Vi gick ner till Seine och till Metrostationen Pont Neuf.

Här står Filuren vid Seine och jag var alldeles skakig efter vansinnesfärden. Vi tog tunnelbanan till hotellet. Rättare sagt till den platsen där jag trodde att hotellet låg. 2 Avenue Du General De Gaulle. Det visade sig vara helt fel. Adressen fanns överhuvudtaget inte. Nummer 4 fanns men inte nummer 2. Jag hade kollat på Google maps innan och var på det klara med vart vi skulle men det var fel. Jag försökte tala med folk men ingen ville tala engelska. Till slut talade jag med en kvinna som trodde att det var i en helt annan stadsdel. Vi tog tunnelbanan dit istället men hittade inte gatan vare sig i verkligheten eller på kartan. Vid det laget var jag ganska nervös för att det skulle bli problem för oss. Till råga på allt hade jag ju med mig Felix som fick trava och gå åt alla håll för att försöka hitta vägen. Jag förstod ändå att vi nu var i rätt stadsdel. Det stod Bagnolet i adressen och området vi nu var i hette så. Vi försökte få tag i en taxi men också det verkade stört omöjligt. Felix tittade upp på mig där vi stod på trottoaren och sa: -Pappa. Efter regn kommer solsken.

Det var så underbart sagt och jag visste ju innerst inne att det skulle lösa sig. Frågan var bara när.

Till slut fick vi tag i en taxi som tog oss de få kvarteren som återstod innan vi kunde ställa in väskorna i vårt hotellrum.

Här ligger den kloka godingen i sin säng och jag kan informera om att vi somnade gott denna första kväll i Paris.

Dag 2. Disneyland.

Felix är morgonpigg även om kvällen innan blivit lite längre än vanligt. Så ock denna dag. Vi startade med hotellfrukost som var bedrövlig. 150:- för torra baguetter och ostskivor i små plastförpackningar. Inga köttpålägg alls.Vi letade oss till Disneyland genom tunnelbanenätet som är väldigt enkelt att förstå. Vi fick byta linje vid stationen Père Lachaise som är en av de platser på jorden jag tycker bäst om.

Père Lachaise är en kyrkogård som är så otroligt vacker och gåtfull. Man kan utan vidare gå där en hel dag och titta på alla vackra gravar. Jag var där en hel dag för ca 20 år sedan och har många gånger tänkt tillbaka på den dagen. Jag har alltid tänkt att jag ska tillbaka dit. Allra helst med någon jag älskar och som jag tror skulle få samma upplevelse av kyrkogården som jag själv fått. Nu visade det sig att vi skulle byta tunnelbanelinje där flera gånger om dagen de här dagarna.

På väg ut till Disneyland spelade en man franskt dragspel i tunnelbanevagnen och det var mycket trevligt både för Felix och mig.

Disneyland var större än jag kunde föreställa mig.

Vilken sanslös anläggning och vi var ändå bara inne i en av parkerna. Felix hade givetvis en underbar dag därinne. Det var dock väldigt kallt och jag köpte mössa och fingervantar till honom det första jag gjorde.

Shopping hade man kunnat ägna sig åt hur mycket som helst om man velat. Vår gemensamma favoritattraktion blev "Pirates of the Caribbean", en bana där man åkte båt inne i ett berg där en massa saker utspelade sig med färger och rörliga dockor. Verkligen jättesnyggt. Vi åkte en berg-och-dalbana som gjorde att jag trodde att Felix avlidit under turen. Den var så otrloligt våldsam så jag ångrade mig bittert under resans gång. Man åkte hela tiden i mörker och det gick så fort och så upp-och-ner att jag var allvarligt rädd. Jag varken såg, hörde eller kände Felix när det var som värst och trodde nästan att jag förlorat honom trots att han satt intill mig i vagnen. I ett lite lugnare parti kunde jag ändå skrika till honom: -Går det bra Felix? och han svarade som tur var: -Ja.

I somras åkte vi ju Balder i Göteborg men det här var mycket värre.

Vi fick en skymt av Chewbacca som frotterade sig med folk också.

Hela dagen gick åt till Disneyland och vi var möra efteråt. Vi åkte till hotellet och gick in på ett köpcentrum som låg intill och köpte Croissanter så vi skulle kunna äta frukost på rummet morgonen efter. Vi köpte saft och vatten också i ett jättevaruhus. Fredag kväll i Paris. Folk handlade som galna och kundvagnarna var rågade med varor, Vi höll på att aldrig ta oss ut från varuhuset. Fransmännen fyller vagnarna. Tömmer dem på kassabandet och packar ner varorna i vagnarna igen. Ingen har kassar. Vagnarna med oförpackade varor drar de iväg till parkeringen sedan och packar troligen om allt en gång till. I vissa kassor tog men bara affärens egna kort. I andra tog man andra kort men inte kontanter. Guud vad vi krånglade innan vi kom ut. Vi åt en varsin pizzabit på ett café och gick hem och lade oss. Det blev en sen kväll för Felix igen.

Fortsättning följer i morgon med Eiffeltorn, en bonusupplevelse och en ny vansinnesfärd i minibuss.

Allt val i Paris! Nastan inga oroligheter alls. Felix har stortrivts. Stressande att skriva blogginlagg med tidspress. 6 € - 30 minuter.

Nu är det kvällen före parisresan.

Felix har tittat på Harry Potter del 6 och nu gått och lagt sig. Efter jobbet hämtade jag honom och vi åkte till hans rytmikkurs. Sedan var jag tvungen att åka till lägenheten för att raka mig. Jag har ännu ingen spegel här i kapellet.

Vi har gjort smörgåsar till morgondagens frukost som vi tänkt äta i bilen. Felix lilla ryggsäck och min väska är packade sånär som på tandborstar och tandkräm. Vi ska försöka komma iväg före 5:30 imorgon bitti. Jag vill alltid vara ute i god tid eftersom jag inte är så stresstålig. Vi flyger från Skavsta och vi måste vara vid gaten senast 10:55.

Då man lovade snö på tv-vädret i morse, satte jag på vinterdäck på lunchen.

Hoppas förstås på bra väder, behaglig flygning, inga terrordåd och att vi inte drabbas så mycket av de strejker och oroligheter som pågår i Frankrike.

På återseende på söndag kväll.

M. R. Kyl och Värme har varit här idag också och kopplat färdigt värmepump och panna. Elektrikern kan tyvärr inte komma förrän på måndag.

Så här ser pannan ut med frontstycke monterat. Nu ska bara värmepumpen kopplas in elektriskt så bör det bli billigare värme här.

Här den nya elcentralen. Ovanför den sitter en liten dosa. Det är inomhusdelen till larmet i pumpbrunnen. Larmet går om inte pumpen pumpar undan. Till höger sitter en vit låda. Det är larmcentralen. Jag har installerat inbrottslarm och brandlarm som direkt larmar larmcentral. Det är viktigast att ha brandlarm som direkt skickar hit räddningstjänsten. Dekaler och skyltar på utsidan av huset torde göra att inbrottstjuvar väljer ett annat hus. Försöker de ändå att gå in så är det förhoppningsvis klippt för dem. Larmet är också utrustat med kameror som tar bilder på förövarna medan väktare åker hit.

Idag kom jag över 10 bananlådor. Dessa fylldes med böcker efter jobbet och 8 av dem fraktades upp till kapellet. Fler fick inte plats i bilen eftersom jag glömt plocka ur Felix bilbarnstol.

Så här staplar jag dem. Det kommer troligen att bli fem eller sex sådana här staplar med sju lådor i varje. Bananlådorna ska täckas in i plast sedan för att inte damm ska leta sig in bland böcker och cd-skivor.

Jan från skogen kom och hälsade på ikväll. Det var längesedan senast och idag hade han med en mycket välkommen present.

Han hade kommit över en massa skruvar och muttrar av olika form och dimension. Sådant är ovärderligt när vi bygger elektronik. Det är så underbart med människor som tänker på en och gör saker för att underlätta för en helt utan att man efterfrågar det. Tänk om alla människor gjorde vad de kunde för att underlätta för varann. Vilken enkel värld detta då skulle vara att leva i. Jan följer bloggen och är elektronikkunnig. Han tycker det är roligt att följa Jörgens (och mina) experiment. Särskilt roligt tycker han att det är att vi uteslutande arbetar med den gamla tekniken som elektronrör innebär.

Imorgon ska jag hämta Felix igen. Då ska vi gå på hans rytmikkurs och sedan åka hem och packa. Torsdag morgon åker vi till Skavsta och sedan Paris. Jag kommer inte att kunna blogga med bilder från Paris så det kommer att bli en liten bloggpaus på fyra dygn. Parisinlägg kommer att göras först på söndag kväll om jag orkar när vi kommit hem.

Idag har M.R. Kyl och Värme varit här och installerat utedelen till mitt värmesystem. Jag kan dock inte avgöra om den är i bruk eller ej. Slangarna är kopplade men det hörs inget från den. Det verkar som om installatören kommer tillbaka inom kort eftersom en del utrustning står kvar.

Så här såg det ut när jag kom hem. Och här en närbild.

Sedan har jag ju en del funderingar förstås. Undrar t ex om man ska ha ett litet tak över för att slippa få in snö och löv och sådant. Det får jag fråga grabbarna om. Så här ser det ut inne. Isolerade rör som går från utedelen till innedelen. Här kommer de rören upp genom golvet och är inkopplade i pannan.

Jag åkte till lägenheten för att packa ner böcker sedan. Jag hade 6 bananlådor som fylldes snabbt och det gick att räkna ut att det behövs ca 30 lådor ytterligare. Det är inte helt lätt att få tag på bananlådor har jag märkt. Det är hett eftertraktade men efter lite efterforskning inser jag att det är störst chans att få tag på lådor på förmiddagarna. Jag får försöka ta en bananlåderunda imorgon förmiddag.

Just nu gick det förbi en häst med ryttare på gatan utanför. Jag hörde hovarna mot den regnvåta höstasfalten.

En underbar avslutning på en bra helg!

Vi hade klassfest i går och vi samlades hos mig före. 18 pers ur klassen dök upp och det var alltså inte många som fattades.Redan kl 14 kom den första gästen och jag hade precis skruvat ihop avloppet i köket. Här följer några bilder på det härliga gänget.

Dagen har avlöpt i sakta mak med en del besök i kapellet.

Detta är en stor dag i Felix liv. Åtminstone föreställer jag mig det. I natt sover han sin första natt i kapellet och det är då början på hans "kapelluppväxt". När han blir lika gammal som jag kommer han att minnas att han växt upp i ett kapell. Hur det än är så är det ett lite speciellt boende. Och just idag börjar denna uppväxt.

I början kommer vi att bo trångt. Han i köket och jag i rummet. Det kommer också att ställa lite extra krav på oss båda att inte ta alldeles för mycket plats av den andre. Han är lite rolig för det går verkligen att resonera med honom om sådana saker.

Här är han lite avskärmad i sin lilla "sovalkov". Jag fick för mig att det kunde vara lite mysigt för honom att sova lite som i en koja. I kväll fick han också möjligheten att smaka på kapellets vatten för första gången. Det har en liten smak av järn och jag var jätteorolig att han inte skulle kunna förlika sig med det. Hittills går det bra men det är för tidigt att ropa hej. Jag är själv ännu inte säker på om jag kan leva med bismaken. Vi ska ändå använda det en liten tid innan vi skickar det på analys och eventuellt vidtar åtgärder.

Något som jag redan saknar här är ytor att ställa upp saker på. Beredningsytor är det också ont om och bröd kan endast skäras på rumsbordet hittills. Det kommer att ta en liten tid innan man får vanor hur man löser saker och ting. Jag saknar någonstans att hänga ytterkläder och att ställa skor t ex. Vi får lösa det pö om pö.

Nu finns också möjligheten att skaffa katt och jag har redan börjat ta itu med det lite.

Igår kväll tittade jag på "Bonde söker fru" på TV4 Play. Jag har ännu inte TV:n inkopplad så jag får titta på TV i datorn. Det är förresten ett, för mig, tilltalande sätt att titta på TV på. När man själv känner för det alltså. Jag har tagit ett abonnemang med Telia där jag kommer att ha denna funktionen direkt i TV:n. Jag kan alltså via en meny i TV:n bläddra fram det jag vill se för stunden och sitta i soffan som vanligt och titta på SVT Play t ex.

Tillbaka till "Bonde söker fru". Jag önskar att jag kunde få en väska med brev från kvinnor som tror att jag kunde vara något för dem. Tänk vilken grej och vad spännande det skulle vara. Alla i hela Sverige borde få en varsin väska med nyfikna brev att gå igenom. Dagens sociala medier i all ära men det är svårt att ta kontakt med någon man är intresserad av. Jag själv skulle inte våga i alla fall. Man är rädd att man går över gränser o s v. Man vet inte om den andre är "ledig" eller inte. Någon gång har kvinnor intresserat sig för mig tack vare min blogg och det har varit pirrigt spännande. Jag själv skulle inte våga gå tillväga på det sättet. Det finns ju en massa kontaktsiter på nätet men det är inte riktigt samma sak. Det känns så kortfattat där. Man kan inte riktigt ge en rättvis presentation av sig själv.

Jag provade en kontaktsite en gång men blev bara nojjig. Det verkade inte riktigt seriöst på något sätt och jag kan inte bli intresserad av någon bara på grund av ett foto och några korta ord om dennes intressen.

Om man tog alla bloggar och indexerade dem så man kunde göra urval så skulle det kunna bli intressant. Jag skulle då kanske ställa upp följande sökkriterier: Singel, Värmland, 35-50 år, musikintresserad, livsnjutare och mamma. Jag kanske skulle få ett antal träffar och kunna få se ett foto av kvinnorna som passade in på min sökning. Att därefter kunna gå in och läsa deras bloggar vore fantastiskt. Att se hur de resonerar om saker och ting och vad de önskar av livet. Då skulle jag våga ta kontakt och skulle antagligen kunna bli kär på kuppen. Jag skulle förhoppningsvis kunna utläsa något om hur ett utfall skulle bli om jag tog kontakt. Jag skulle då kunna tänka mig att sända ett meddelande till någon som löd: "Läs min blogg".

Om den andre då gjorde det och fann mig intressant på något vis skulle det vara ett häftigt utgångsläge för en träff i verkligheten.

Heldag i Tokholm och ett väldigt givande möte. Hann också göra några ärenden på stan.

NAGS läste gårdagens blogginlägg och föreslog att vi skulle träffas. NAGS och jag har gemensamt att vi äger var sitt kapell och det var första gången vi träffades i "köttvärlden". Tidigare har vi endast följt varandras bloggar. NAGS blogg innehåller, som min, mer än bara renoveringsbilder och jag kan rekommendera att kika in där. Börjefrid heter hans kapell tillika blogg. Vi fick ett kort och trevligt möte på Tokholm central.

När jag kom hem åkte jag till lägenheten och lastade in lite saker och startade en tvättmaskin. Handlade lite mat till Felix som ska sova sin första natt i kapellet imorgon. Han tycker det ska bli spännande säger han.

Förberedelser för lördagens klassfest pågår också. 18 personer ska sammanstråla i kapellet och det kommer att bli trångt och häftigt.

Äntligen är våra sängar i kapellet.

Likaså TV och några bokhyllor. Det blir väldigt trångt och smått för Felix och mig till en början men det går. Jag och kollega B körde två ordentliga lass hit efter jobbet idag. Det är så ofattbart tråkigt att bära möbler men nu sitter jag äntligen i soffan och har kopplat in min Blu-rayspelare för första gången. Jag har köpt två animerade filmer och det är de enda jag har hittills. Det är en fantastisk bildkvalitet i alla fall.

Imorgon bär det iväg till Tokholm igen.

Imorse kl 08:20 blev jag pinsamt påmind om att jag lovat att hålla föredrag om kapellet och min hussvamp på Rotary kl 11:30. Jag hade inte förberett någonting men efter en massa krångel med att mina foton låg på olika datorer fick jag ihop en Powerpointpresentation. Att snacka om kapellet är ju inga problem. Jag har berättat storyn så många gånger och är bekväm i rollen som föredragshållare. Bekväm kan man ju faktiskt vara om man vet vad man pratar om och att man med största enkelhet kan svara på alla eventuella frågor. Föredraget gick bra och åhörarna var nöjda. Jag åkte sedan över till Karlstad för att köpa ett verktyg på Claes Ohlsson.

Elektrikern har varit här idag och dragit fram el till tvättmaskin och tumlare, uttag för värmekabel för dricksvattenledningen in från borrhålet, uttag för villalarmcentral, uttag för takbelysning i apparatrum, uttag utomhus på baksidan för motorvärmare och dylikt och han har dragit om elen till övervåningen så den går via den nya centralen. Han har också satt upp ett uttag i köket för kaffebryggare, micro osv.

När jag kom hit från Karstad var Jörgen här och vi satt i elektronikverkstaden en stund. Jag gick ut och tog bort gjutformen runt plattan som värmepumpen ska stå på.

Nu är det bara för M.R. Kyl och Värme att komma hit och ställa dit värmepumpen. Jag måste också ringa brunnsborraren som ska sätta i värmekabeln i vattenledningen. Mäklaren behöver kontaktas också så jag får ut annons på lägenheten någon gång.

Efter en trevlig kväll i goda vänners lag kom jag till kapellet vid 12-tiden.

Jag gjorde färdigt armeringen till gjutformen och inväntade sedan snickaren och en betongvisp. Snickaren har varit till Riga och skulle komma hem idag. Jag ringde honom men fick inget svar då hans mobil verkade urladdad. Till slut fick jag tag i honom via hans flickvän och han skulle inte kunna förse mig med någon visp under kvällen. Det var bara att börja blanda för hand i skottkärra och med spade. Det gick ganska bra att göra så också men det var jobbigare än med visp. Nu är det gjort i alla fall.

Nu ligger jag i soffan och ska läsa lite. Jörgen har åkt till sitt och jag är ensam i mitt älskade kapell.

Förmiddag med Felix och Lego Harry Potter på hans Xbox. Vi gick ner på stan och tog en pizza vid lunch och sedan följde Felix kompis Albin med till kapellet. Jag kunde jobba lite när grabbarna byggde Lego. Jag kopplade in toalettstolen och justerade fallet på toaavloppet något så det i alla fall blev lite bättre fall. Sedan gav jag mig ut och grävde.

Detta var vad min "singelskylt" fångade. Hade egentligen inte haft något emot en lite mjukare singel...

Här är matjorden bortgrävd.

Singel pålagd.

Markisolering.

Gjutform med stabiliserande ribbor.

Imorgon ska jag kapa till ett armeringsnät och sedan är det bara att gjuta. Snickaren har dock glömt att köra upp betongvispen hit och han befinner sig i Riga för närvarande. Hoppas jag kan gjuta imorgon kväll i alla fall.

Sitter och tar en pilsner i kapellet nu.

Trots detta mörka senaste inlägg i bloggen har norgeresan förflutit nu. Jag höll mig lite för mig själv och var väl inte centrum av gruppen där jag oftast kommer att hamna. Jag har tänkt mycket men inte kommit fram till något.

Bussresans första stopp var vid ett kycklingstyckeri. Jag tycker inte om att äta kyckling så jag var inte särskilt road av studiebesöket. Däremot tycker jag det är kul mer industriprocesser och smarta löpande band och robotar. Denna installation mötte oss i entrén.

Groteska skräckfilmsdockor som man trodde skulle börja leva närsomhelst. Man hade också sytt kycklingdetaljer av tyg med köttliknande kulör. Studiebesöket inleddes med presentation av företaget och en liten film inifrån produktionen. Därefter fick vi lunch. Kyckling givetvis men jag tvingade i mig köttet. Tillbehören var goda dock. Det var tur att vi åt innan vi var inne i fabriken...

Kycklingarna kommer slaktade, plockade och urtagna vill fabriken. De hängs upp på ett löpande band och sedan började den maskinella "urbeningen". Anställda tog hand om de olika delarna och finputsade och sorterade lite o s v. Sedan förpackades kycklingdelarna och lastades på pall. En del av bitarna gick till vidareförädling. Tillredning skedde i fabriken av vissa slutprodukter. Andra delar marinerades och förpackades. Man styckade också kalkon ibland.

Hygienen var givetvis jätteviktig inne bland de nakna kycklingarna och vi fick ta på oss ordentligt med skyddskläder.

Om man har skägg som jag, fick man också bära munskydd därinne. Väl inne i produktionen blev jag hemskt äcklad.

Kycklingsaft droppade ner på oss från de löpande banden var vi gick. Golven var hala av kycklingfett.

Sådana här backar med "skräp" stod överallt och kycklingdelar som ramlat ner från banden låg här och där.

Lukten därinne var hemsk. De anställda drar omkring fettet med sina skor och företaget har ännu inte hittat något rengöringsmedel som tar bort det. Det kändes som om man hade vaselin under skorna hela tiden.

Jag har ju en förkärlek för skyltar och det skrivna ordet.

Detta stod att läsa på en whiteboard i kycklingstyckeriet.

Vi åkte vidare till ett vattenverk som kunde skryta med att ha det sämsta råvattnet i hela Norge. Vattnet går genom ett antal reningssteg innan det distribueras via ledningsnätet.

Detta såg ut som världens största kladdkaka men i själva verket är det avskilda partiklar som samlas på ytan i en bassäng och sedan skrapas av densamma.

Skyltar var annars det som tilldrog sig kameraaktivitet mest.

När vi kom till hotellet krånglade incheckningen så till den grad att jag struntade i alltihop och gick ock satte mig på en sunkig kvarterskrog. Ölen kostade 38 norska och det var väl OK. Jag satt med en kille i baren som tyckte att Sverige hade bra fängelser. Han hade suttit sju månader i Helsingborg efter att ha försökt smuggla 63 kilo Kat in i Sverige. Vi gick sedan ut och åt ganska gott på en restaurant. Servicen var urusel och personalen (svensk) var rent av oförskämd. Illa! Ölen kostade 67 norska styck. När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss på mitt rum och en tjej öppnade en flaska rödvin som vi skålade lite i.

Jag drack ur mitt tandborstglas och tjejerna drack ur små plastbyttor som fanns i korridoren. Byttorna var avsedda att hämta is från ismaskinen i korridoren i. Alla var trötta dock och "efterfesten" varade inte så länge.

Dag två var vi på "Mattillsynet" i Oslo och jämförde våra och deras arbetssätt. Intressant!

Vi åt en dålig lunch vid en av utfarterna och sedan åkte vi hemåt.

Det var underbart att träffa Felix igen efter alla dessa dagars saknad. Han spelade TV-spel och somnade gott här ikväll. Jag ska titta och lyssna på honom innan jag lägger mig. Godingen!