En gammal suddig tatuering

Jag minns morfars gamla suddiga luffarprickar i vecket mellan vänster tumme och pekfinger. På den högra handen tror jag han hade ett gammalt suddigt blått segelfartyg. Han hade aldrig varit på sjön men det var på den tiden många tatueringar hade marina motiv.

Sivan har också en suddig tatuering. Ett nummer som knappast går att läsa idag. Dels är det suddigt och dels är det svårt att få titta henne i örat utan att hon protesterar.

Jag läste just ut en bok som heter "Elva år i fångenskap". En vidrig läsning som nästan gjorde att jag la ihop den. Tyvärr var den så dåligt skriven att jag nästan tänkte lägga ihop den av det skälet också. Men jag tragglade mig igenom den. Faanskapet till förövare lyckades hänga sig i fängelset sedan också så det innebar ett antiklimax. Flickan i boken upptogs också av den där motbjudande och unkna amerikanska religiositeten också som jag tycker så illa om. Boken rekommenderas inte tyvärr. 

Jag fick ytterligare en bok i samma genre idag.

Hoppas den är bättre skriven. Enligt framsidan ska den vara "välskriven" men det avgör jag själv om jag tycker att den är. Den ligger tvåa i kön just nu. Jag ska avsluta en annan bok först.

Jordkällarsval

Idag är det dags för avdelningen vackra ord. Ordet "sval" tycker jag är så vackert. Svalka är också fint. Svalka vill man ha ibland. Att få sätta sig i skuggan en stund efter en stunds hårt arbete i en stekande sol. Då kan det vara skönt att sätta sig under ett stort lövträd och dricka en jordkällarsval clubsoda.

Ödesgemenskap och recension av Isbjörnens kaviar

Isbjörnens ja...

En vanlig kaviar helt enkelt. Lika tråkig som en tallrik grillkorv med pommes-frites utan någonting till.

Det ska bli skönt när testningen är över känner jag nu. Hittills har jag provat 16 sorter och jag har ytterligare 7 oöppnade sorter i kylskåpet. Det finns fler sorter i handeln det vet jag och mitt mål är att testa alla som idag finns på marknaden så det kommer att bli fler än 7 till.

Eftersom alla är så otroligt lika kvittar det ju nästan vilken man köper. Förutom Ejderns då som spelar i en klass för sig. Jag kanske aldrig mer kommer att köpa någon annan sort än Ejderns när detta test är över.

Idag lärde jag mig ett fint ord när jag kollade nyheterna. Ordet "Ödesgemenskap" -  hur en samling människor har hamnat i en situation som de själva inte valt och plötsligt får denna situation gemensam och förståelse för de i samma situation. Den sociala distanseringen var det som beskrevs som en ödesgemenskap. Många med psykisk ohälsa mår bättre nu än vad de gjorde innan. Självmorden minskade i Sverige förra året och även andra länder visar på samma utveckling. Plötsligt kände sig de med en psykisk ohälsa som normalt är lite folkskygga som att de befann sig i en ödesgemenskap med många andra. Plötsligt var de inte ensamma om att isolera sig och sky folk.

Det händer oerhört mycket intressant i dessa tider. Mycket sådant som nästan varit omöjligt att förutse. Ingen skulle ha sagt när pandemin började att detta får troligen effekten att självmorden minskar. Vi är inte så duktiga på att förutse sådana komplexa skeenden. När vi nu kan se att självmorden minskar förstår man i efterhand att det finns en logik i det som förefaller självklar.

Eftersom vi är människor - och därmed djur av samma art - reagerar vi väldigt lika på saker i vår omgivning. När jag berättar för någon hur mitt liv påverkats av pandemin så har de upplevt exakt samma ändring av beteende. Det var t o m en som skrev till mig att hon läst min blogg och kände igen sig till den grad att hon kunde ha skrivit texten själv. 

Det är därför jag tycker det är så spännande att följa vilka oväntade effekter pandemin fått. Jag lyssnade på Naturvårdsverket idag när de pratade om luftföroreningar. De skulle avsluta dagen med hur pandemin har påverkat luftföroreningarna i samhället. Tyvärr kunde jag inte vara med till slutet för att höra vad de sa men jag kan tro att farliga partiklar i luften minskat när inte folk kört bil så mycket liksom andra luftföroreningar som man kan härleda till persontrafiken. Godstrafiken kanske däremot inte har gått ner lika mycket. Jag tror också att halterna av Benso(a)pyren har ökat då många arbetat hemifrån och kunnat elda i sina braskaminer hela dagarna. Helt enligt mitt eget liv det senaste året. Inga drivmedelskostnader på faktura från Circle K men all ved uppeldad i vedskjulet.

Snygga böcker

Jag läste idag på svt-nyheter att folk köper "snygga böcker" för att ha i sina bokhyllor. Innehållet i böckerna är oviktigt. De har ändå aldrig tänkt läsa dem. Snygga bokryggar vill de ha på rad i sina bokhyllor. Antikvariaten i Stockholm säljer snygga böcker på metervara. Det finns t o m "bokkonsulter" som hjälper till med vad som är snyggt och inte. Inte ens det behöver man anstränga sig med.

Jag måste erkänna att det kokar lite i mig inombords. Jag verkligen föraktar sådan ytlighet.

Men det är ju inget jag har med att göra egentligen. Vem är jag att sätta mig över andra människors lycka. För det är väl det det är. Att kunna visa upp för sina vänner vilket ombonat hem man har och vad intellektuell man är.

Vilken konstig vår jag har. Det går inte vara ute för kylan. Jag ligger jättelångt efter med tobaksodlingen om jag jämför med förra året. Tiden går ändå väldigt fort. Idag hörde jag en sädesärla sjunga för första gången. Den satt mitt på gräsmattan och sjöng med lite olika strofer och varierade sig lite. Normalt hör man bara deras korta: Selitt. Selitt.

Jag läste ut "Ålevangeliet" igår. Jag nästan skäms över att jag läste den. Jag brukar aldrig läsa böcker som folk "pratar om" och tycker är bra. Jag har varit intresserad av ålen i många år så jag har redan läst väldigt mycket naturvetenskaplig litteratur om den. Jag gjorde också en praktikvecka en gång på Sötvattenslaboratoriet där jag dissekerade ålar varje dag. Jag klöv deras små huvuden med en skalpell och plockade sedan ut otoliterna med pincett. Otoliter är små stenar de har i innerörat. Om man kollar dem i mikroskop så ser man årsringar och kan på så sätt åldersbestämma ålarna. De ålar jag hanterade var bara en dryg decimeter långa. Otoliterna var små som en tredjedels riskorn ungefär. Boken "Ålevangeliet" var väl ok men absolut inget jag skulle rekommendera till någon. Boken innehöll i alla fall fina skildringar av en far.

Jag längtar efter värmen så jag kan börja sitta på altanen på kvällarna.

Från klarhet till klarhet

Jag fortsätter ju att sitta i kapellet och drömma och planera. Mycket mer kan jag inte göra just nu. Idag tog jag bilen till Välsviken igen och köpte ett par byxor på XXL. Lundhags friluftsbyxor. Lite tunnare och smidigare än ett par jeans som annars är det enda i byxväg jag äger.

Jag läser på lite mer om Torrevieja och jag vandrar runt på gatorna i Google earth. Kollar upp saker som ligger lite utanför också. Plötsligt stod allt klart för mig hur jag ska göra första gången när jag kommer dit den 11 december. Jag hyr en liten bil på flygplatsen och åker direkt till IKEA. Där köper jag kudde, täcke, madrasskydd, sängkläder och handdukar. Sedan kör jag till lägenheten. Jag packar upp och startar upp kylskåpet. Åker och handlar mat och sedan går jag ut på stan för första gången. Jag behåller bilen någon extra dag och sedan lämnar jag in den i Torrevieja.

Jag tänker att jag vill ha egna textilier närmast kroppen. Jag skulle uppskatta om mina gäster hade det om jag skulle hyra ut. Förhoppningsvis kan jag sedan stuva undan mina saker någonstans i lägenheten tills jag kommer nästa gång.

Jag har också skickat efter en specialkylväska för mediciner som diabetiker använder för att frakta mediciner som måste hanteras som kylvaror vid längre resor. Mina psoriasissprutor ska också förvaras i kyla. Jag tar ju en spruta varannan vecka. Väskan rymmer 5 sprutor d v s 10 veckor. Ska jag vara där längre någon gång behöver jag flera sådana kylväskor. 

Igår lämnade jag in min röjsåg på service På "Johnnys" och jag lät dem också vässa slyklingans tänder. 

Den 5 maj kl 10 ska jag få min första vaccindos. Det känns otroligt bra.

Svennes dillkaviar - recension

En bra dillkaviar kort och gott.

Inget extra och inget negativt.

Idag fick jag lite mer att läsa från Bokus. När jag bläddrade i fågelboken blev jag förvånad över att de allra flesta arterna finns även i Sverige. Det skulle nästan kunnat vara en svensk fågelbok om det inte funnits flamingo, någon papegoja och något mer. Blåmes, morkulla och skata. Inget kan väl vara svenskare än det tänkte jag men ack vad jag bedrog mig.

Sedan är vissa ovanliga svenska arter betydligt vanligare där än här. Härfågel t ex har jag aldrig sett i Sverige men det har det varit gott om när jag varit på Gran Canaria och Teneriffa. Jag kan tänka mig att det gäller fler arter så som kungsfiskare och stork, t ex. Det finns även skedstork och det skulle vara kul att se. Liksom blåkråka. För att inte tala om gamar.

Det verkar som om man kan arbeta lite som volontär med lite olika saker när det gäller naturområdena där.  Jag såg att man gärna fick hjälpa till med att bekämpa en invasiv växt som kommit till Spanien. Den hette något med "cat-claw" och hade taggar och hade blivit ett väldigt bekymmer. De behöver också nattvakter när havssköldpaddor kommer och lägger sina ägg på sandstränderna. Det är inte särkilt vanligt men de är väldigt måna om att sköldpaddorna inte ska bli störda.

Min vän Dag skickade en länk till en liten youtubefilm om Torrevieja som var väldigt trevlig. Reklam för ett antal lokala aktörer men det var roligt att se omgivningarna. Det fanns ett antal filmer på youtube om Torrevieja. Det är något jag ofta glömmer bort. Att söka där efter saker som intresserar mig men nu har jag suttit hela förkvällen och tittat på youtubefilmer om Torrevieja.

Jag skickade också ner tobaksfröer idag till en jag träffat på FB som bor utanför Torrevieja. Han bor lite på vischan och kan odla vad han vill. Han hade planterat två avocadoträd idag. Jag längtar så till det klimatet. Jag har alltid varit avundsjuk på de som bott i zon 1 i Sverige för deras möjligheter. Men spanska sydkusten...

Han som bor utanför Torrevieja hade sågat ved av pinjeträd skrev han i ett inlägg på FB. Det doftade så gott beskrev han. Det är en doft jag aldrig känt men som jag vet att jag längtar efter. Går det att odla bergamott i Spanien tro? Tänk om man kunde bli självförsörjande på bergamottolja också att smaksätta tobaken med. Bergamott växer tydligen i ett litet område i södra Italien där klimatet är optimalt. Precis där fastlandet gränsar till Sicilien runt Reggiosundet. Jag har faktiskt åkt genom Reggiosundet med båt när jag var sjöman. Det går en kraftledning mellan fastlandet och Sicilien som vi åkte under. 

Enligt Wikipedia odlas Bergamott runt om i världen men inte i Spanien vad det verkar.

First price kaviar (N) - recension

En mycket intressant produkt!

Detta är den billigaste kaviaren i hela testet men den finns inte i Sverige.

Idag beställde jag flygbiljett från Arlanda till Alicante den 11 december. Hoppas allt med vaccin och respass och allt vad det vara månde är klart tills dess. Jag åker hem igen den 8 januari.

Torrevieja

Idag kom sista leveransen från Cal Schenkel med de återstående handmålade teckningarna. Jag trodde bara att jag beställt två stycken men han skickade tydligen tre.

Jag blev jätteglad att han skojat till det lite genom att lägga in mitt namn här och där.

I detta oansenliga lilla paket som låg i brevlådan i morse. Jag gjorde beställningen runt julafton så det amerikanska (och svenska) postväsendet har inte varit snabba precis. Båda mina paket fastnade i tullen i Sverige också. Jag körde ner målningarna till Unos glas för inramning direkt.

Torrevieja ja. Jag googlade lite i går kväll och det finns inte mycket beskrivet om staden. Googlar man på bara "Torrevieja" får man massor med träffar på mäklarfirmor som har bostäder till försäljning där. På svenska Wikipedia står heller nästan ingenting och på "Wikitravel" stod absolut ingenting. På engelska Wikipedia var det som vanligt lite bättre med information.

(Från Wikipedias engelska site)

Fram till 1802 fanns Torrevieja bara som ett gammalt vakttorn, vilket gav staden sitt namn (Torre Vieja som betyder gammalt torn) och några arbetarstugor. Men 1803 godkände Karl IV flytten av saltproduktionskontoren från La Mata till själva staden och tillät byggande av bostäder där. År 1829 förstördes staden helt av en jordbävning, men bassängerna rekonstruerades och öppnades snart. År 1931 gav Alfonso XIII Torrevieja stadstatus genom specialbidrag. Under denna period fanns också en växande marknad för lin, hampa och bomull.

På 1800-talet transporterades saltet främst från staden av svenska och holländska fartyg. Vid den tiden var det endast begränsad efterfrågan på salt från andra regioner i Spanien, främst Galicien och i mindre utsträckning, Valencia. I början av 1900-talet såldes endast en fjärdedel av allt salt som utvanns från lagunen i Torrevieja i Spanien. Resten exporterades till utländska marknader. Idag är det fortfarande en viktig bransch i Torrevieja och saltindustrin är en stor arbetsgivare.

Från och med slutet av 1900-talet har den lokala ekonomin kraftigt expanderat på grund av turistindustrin. Detta inkluderar både en stark kontingent av britter, irländare, tyskar och skandinaver varav många bor där året runt och spanjorer som har ett andra hem i staden. År 2004 hade Torrevieja det största antalet brittiska invånare i alla spanska kommuner.

Att Torrevieja är en "ny" stad råder inga tvivel om. Därav den lite tråkiga och fula stadsmiljön förstås. 

Att jag intresserade mig för Torrevieja var en ren tillfällighet. Jag har ju inte ens varit där i verkligheten. Jag har överhuvudtaget aldrig varit på det spanska fastlandet. Ju mera jag funderar desto troligare blir det att jag provar Torrevieja en tid och ser mig om lite. Det är ju praktiskt att bo där om man som jag inte behärskar språket. Det finns en otroligt stor svensk befolkning där. Svenska hantverkare t o m om man behöver hjälp av sådana. Jag är med i en FB-grupp som heter "Svenskar i Torrevieja" som har över 30 000 medlemmar. Jag förväntar mig att jag hittar människor som har lite samma intressen som jag själv och det kan ju vara trevligt om man vill umgås. Jag vet ju också att jag gillar sol och värme. Och hibiskusar vilket det finns ett överflöd av. Den för mig, lite karga exotiska naturen, intresserar mig mycket. Arida miljöer (torra) kan bjuda på så mycket vackert.

Det finns också de som hävdar att mikroklimatet som råder i Torrevieja är bra för hälsan och luftvägarna med den saltmättade luften där runt saltsjöarna. Om inte annat märkte jag att den ihållande kylan i vintras var besvärlig för min KOL. Jag gick inte ut överhuvudtaget nästan under den perioden då det var 10 minusgrader varje dag. Den torra luften är heller inte bra för min hud. Om jag någon gång under året besväras av min annars behandlade psoriasis så är det då. Min kondition har försämrats avsevärt eftersom jag inte varit ute och gått under det senaste året. Jag har suttit hemma och arbetat och sedan varit inomhus på fritiden. Sådana har ju vintrarna nästan alltid varit men 2020 var det extremt.

Om man jämför kostnaden för bostäder i Torrevieja och t ex Fuengirola som också är en stad med mycket svenskar, är det betydligt billigare i Torrevieja. Det ska bli väldigt spännande att utforska en del av världen där jag aldrig varit.

Träningsvärk

Jag känner av i låren att jag börjat cykla. Det var mina 16 km i fredags som satte sina spår. Idag cyklade jag till Maxi och köpte mjölk. Jag kunde cykla i bara skjorta i det vackra vädret.

Alla småplantor av tobaken jag skolade om igår ser ut att ha klarat sig. Annars händer inte mycket nu. Jag har tyvärr kommit ifrån googlandet på Spanien lite. Igår satte jag mig en stund och googlade på reptiler i Spanien. Det vore roligt att se, framförallt ödlor, på plats. Jag vill se en geckoödla. Lika mycket som jag vill plocka kapris av en buske på en bergssluttning. 

Det är så otroligt mycket jag vill se. Mycket som jag inte ens nu vet att jag vill se. Jag har beställt en bok om fåglar i Spanien i alla fall. Jag är nere i gatunivå och går i Torrevieja för att bekanta mig lite med omgivningarna. Särskilt runt lägenheten där jag ska bo. Jag ser bara en massa bostäder överallt. Kollar in restauranger och andra verksamheter i gatuplanet. Sedan är det bostäder ovanför. Det jag har sett hittills är ganska fult faktiskt. Slitet, lortigt, 70-talsstämning och grafitti. Jag har nog inte hittat några guldkorn ännu men jag är övertygad om att jag kommer att göra det.

Jag har faktiskt inte varit nere till stränderna än. Jag räknar inte med att komma särskilt nära heller och förresten är det väl inte så mycket att se heller. En sandstrand, vatten och himmel. Det har jag sett förr.

Något jag heller inte sett är gammal bebyggelse. Allt verkar vara från senare delen av 1900-talet. Finns det ingen "gamla stan" i Torrevieja? Är staden endast etablerad med tanke på turister? Jag behöver ta reda på detta för min egen skull. Det enda jag vet är att man utvinner salt ur saltvattensjöarna vid staden. Det här duger inte! Jag behöver verkligen läsa på! Det är bara det att när jag vill "läsa på" någonting vill jag göra det ur en bok. Någon sådan bok har jag tyvärr inte hittat.

På svenska Wikipedia finns inget av värde att läsa. På engelska Wikipedia är det något bättre.

Garant kaviar original - recension och en annorlunda helg

Jag har haft en annorlunda helg. Inte alls som jag trodde att den skulle bli. Jag är inte van att helgerna utvecklar sig åt något håll som jag inte förväntar mig. Jag vet inte när det hände senast faktiskt. När jag arbetat klart i fredags öppnade jag en iskall öl och såg framför mig hur jag skulle sitta på altanen och lyssna på rödvingetrasten hela kvällen. Tidigare på dagen hade jag också hört den första sädesärlan och jag hade tagit en rejäl lunchcykeltur på 14,8 km. Österviks kapell och tillbaka för att titta på blåsippor och tibast.

När eftermiddagen började gå över till kväll satt jag på altanen i solen och njöt. Jag gick in en sväng och grejade när en bil körde in på gården. En dieselbil så jag var helt säker på att det var snickaren som tittade in. När jag kom ut på altanen stod det en husbil där.

Det var en ny bekantskap som jag bara skrivit med hittills men plötsligt kunde vi prata. Hon hade köpt med räkor t o m och vi satt och åt räkor och pratade på altanen. Jag gjorde en aioli också och avbröt öldrickandet. Hon hade med två sorters kaviar som jag inte testat ännu och torskrom på burk. Vi pratade några timmar innan jag gick in och la mig. Hon använde kapellbaksidan som ställplats för natten. Den bästa i hela Värmland ansåg hon.

Jag vaknade kl 7 på lördagsmorgonen och kröp i blåkläderna. Jag hade lovat att hjälpa snickaren med hans tak ute i Ölme. Jag knackade på till husbilen och vi drack kaffe på uthustrappan innan jag for till Ölme. Kl 9 åkte jag och snickaren var redan igång när jag kom. Vi jobbade ett par timmar innan jag åkte därifrån. Jag behövde vara ensam och de skulle grilla och äta lunch med ytterligare en familj och det ville jag inte vara med på. Jag behövde verkligen vara ensam.

När jag kom hem satte jag mig i solen och blundade och njöt av fåglarna. Så där mitt på dagen tystnar de lite. När dagen gryr är det hundratals fåglar som sitter och sjunger men mitt på dagen tystnar de. På kvällen börjar de igen.

Jag satte upp en tillfällig arbetsplats inne i växthuset för att omskola min tobak för första gången. Jag hade misslyckats med min sådd så jag fick småplantor av en kompis. Det var tur det. Annars hade odlingsäsongen 2021 kunnat bli misslyckad. Nästa år ska jag så överdrivet mycket fröer på lite olika sätt så jag inte står utan igen.

Drygt 100 plantor blev det. Det var varmt och skönt inne i växthuset och då och då fick jag besök av stora tunga humlor som vaknat till liv. Jag är sent ute med tobaken i år. Till skillnad mot förra året då jag var alldeles för tidig.

Sedan fick jag då sitta på altanen och lyssna på rödvingetrasten och dricka kalla öl. Jag fick ta min fredagskväll på lördagen istället.

Jag testade också en ny kaviar i helgen. 

Garants original från Willys. En medioker dussinkaviar som ändå duger som brukskaviar.

Söndagen ser också ut att bli fin. Jag vaknade kl 7 och gick upp och drack kaffe. Jag kanske åker ut till snickaren igen idag om han behöver hjälp. Jag har inte bestämt mig än.

DNA

Veckan lider mot sitt slut och jag gör små observationer om dagarna vad gäller vårens framryckning. Det går sakta men säkert framåt men det är fortfarande kallt på nätterna.

Igår tog jag cykel och kärra och åkte till Maxi och handlade. Jag körde en väldigt märklig väg dit för att få cykla lite extra men sedan cyklade jag raka vägen hem med mina matvaror. 9,1 km.

Idag hade jag fått paket till PEKÅS så jag cyklade ner och hämtade det. Det var mitt DNA-test som hade kommit från Holland.

Ett litet paket. En påkostad kartong som innehöll två tops, två provrör och diverse papper och ett kuvert att skicka proverna i.

Det kommer att ta 3 - 4 veckor innan jag får svar efter att proverna kommit fram till labbet.

Jag åkte till Maxi med bilen och postade mina prover så att de hann med posten redan idag.

Alltihop var väldigt enkelt. Man uppmanades att gå till en speciell hemsida (på svenska) och följa provtagningsbeskrivningen. Jag fick fylla i lite uppgifter om min mamma och pappa också.

Nu är det bara att vänta då. Att de skulle upptäcka att det är en annan kvinna som är min mamma är väl inget att hoppas på antar jag. 😊

2021

Jag lade ner min genomläsning av mammas dagböcker. Jag blev så ledsen när jag insåg att min mammas intresse för mig var ännu mindre än jag trott. Fr o m april 1965 var jag mycket ute och gick med min morfar enligt dagboken. Det lilla jag minns av min morfar (han dog 1971) var att han och jag alltid var ute och gick i skogen. Vi täljde och byggde bl a en bänk i en skog. Vi var i skogen varje dag han och jag på somrarna som jag minns det. Det är det jag fått mitt naturintresse ifrån också. 

Mamma började ränna på stan och på båtarna igen sommaren 1965. Innan jag slutade läsa hennes dagböcker hände något otäckt med henne varje helg. Till slut fasade jag för att det skulle bli helg i dagboken. Jag vet att mormor också var jätteorolig för henne när hon var ute. Det blev varje helg fr o m sommaren 1965 utom då hon hade mens för då tyckte hon inte det var någon idé.

Jag är inte så säker på att jag någonsin kommer att läsa de där första åren.

Hon och jag flyttade till egen lägenhet 1971. Då var hon inte alls ute på samma sätt och då var hon ju också tvungen att vara hemma med mig. Hon hade någon enstaka karl efter det bara. Men takterna satt i. När hon hamnade på demensboendet Tapiren här i stan skulle hon ta med de andra tanterna till hamnen minsann. Det kom hon tydligen ihåg i alla fall.

Jag vill tacka för de fina tankarna jag fått från er på FB och via privata meddelanden. Det är klart att sådant värmer ändå även om jag inte vill att någon ska tycka synd om mig. Det gick ju ganska bra för mig ändå tillslut. Jag har också fått kontakt med vänner som har haft liknande uppväxt.

Men nu är nu. Det var jobbigt ett par dagar men nu lägger jag detta bakom mig.

Idag var jag till Karlstad och hämtade min elcykel. Jag tog också en premiärtur här ikväll med kärra och allt. Det var en trevlig tur och jag tillryggalade hela 9,2 km. Jag experimenterade lite med växlarna och hur mycket "assistans" av elmotorn jag utnyttjade.

Jag tror detta kan bli jätteroligt och när jag nu sitter här känns det att jag har rört på mig faktiskt.

Jag fick brev från tullen i Stockholm idag också. Mina sista två målningar som jag väntar på från Cal Schenkel i USA har legat i tullen i Stockholm. Jag fick också betala 118:- för att de skulle skicka mig målningarna. Jag betalade direkt med Swish och om jag har tur gick paketet från Stockholm redan idag.

1965

En sak som jag upptäckte igår när jag läste morsans dagbok som kommer att förfölja mig genom alla böckerna. Böckerna doftar som det gjorde i morsans lägenhet. Det är en doft som jag tyvärr har väldigt svårt för eftersom de sista åren när hon bodde i lägenheten möttes jag av den doften när jag hälsade på. Jag var ingen flitig gäst hos henne. Jag orkade inte höra hur meningslöst och tråkigt hennes liv var enligt henne. Och all skuld hon alltid lade på mig. "Nu var det allt längesedan du var här. Titta jag har gjort en anteckning här. Eddie här den 3 april. Tre månader sedan!", sa hon triumferande. Doften av hennes hem kanske till och med är att jämföra med hennes avsky till doften av morfars hårpomada.

Hon för egen del kom aldrig och hälsade på mig. Trots att hon gick förbi en lägenhet jag bodde i dagligen så tittade hon aldrig in.

1 januari 1965

Farsan åkte så man får andas en stund. Morsan och jag var till Aina. Det är så blött ute. Det var stängt i korvstånden. Eddie grinsill.

6 januari 1965

Eddie 8 månader och tuggar som en gammal gubbe samt låter ur sig. Han är väldigt go nu. 

Kom inte ut nu heller. Stackars unge. Han höll på att få papper i halsen. (min morfar håller i mig på bilden)

10 januari 1965

Ja så långt gick det alltså med Eric förstås. Eddie skrek hysteriskt i natt. Det blir aldrig väl. Svinkallt också. Jädra Eric. Han är ett förbannat svin.

19 januari 1965

Det var roligt att gå till barncentralen. Karin gjorde sällskap ner. Jag låtsades inte om något när Eric var hemma. Eddie går hellre till morsan än mig.

22 januari 1965

Allt är outhärdligt. Farsan är le som stryk och jag kan inte sova när jag lagt mig. Eric grät när han åt. Jag tycker synd om honom. (Eric hade haft en fylleperiod här och bl a legat på hotell och ringt därifrån. Nu var han tillbaka och var ångerfull)

25 januari 1965

Aina skulle bort när jag hade gått ända dit så jag fick tji. M, Aina och Evert var här på kvällen. Eddie satt upp i vagnen och han ställer sig i sängen.

6 februari 1965

Eddie 9 månader.

11 februari 1965

Morsan gick till Aina så jag fick städa ifred. Varje dag är härlig när jag slipper vara på MS (Mariebergs sjukhus) Om jag vore gift ändå. Och blev försörjd.

19 februari 1965

Vi var till M och fick en massa tidningar. Eddie är så grön le. Inte äter och bara grinar. Vill aldrig ha några mer barn. Fy faan!

6 mars 1965

Eddie 10 månader. Farsan är till Munkfors. Han skulle låna pengar. Det blev Eric som fick sitta emellan. Jag avskyr att låna pengar till honom.

7 mars 1965

Blåsigt och otäckt så vi stannade inne. Är förkyld ännu. Inget på TV för drottning Louise dog. Vi flytta upp TV på bordet så inte Eddie kan nå den.

15 mars 1965

Carina låg här i natt. Det regnar men jag stack ut en stund. Lika hopplöst som förr. Några grabbar i bil skrek nåt åt mig. Sen kom killen och bad om ursäkt.

24 mars 1965

Eddie tar död på en snart. Kan ju inte gå ut och lämna morsan med honom. Ja han tycker ju mer om henne. Han går mellan möbler och slår huvudet i.

26 mars 1965

Kallt men fint. Stackars unge han kommer aldrig ut. Undra på han har dålig matlust. Vi har massor med tjuvgods från Mölnlycke. (Morfar arbetade där då)

3 april 1965

Hoppas på sol imorgon så "Bludden" och jag kan gå ut. Gud så tråkigt allt är. Att ha barn är ingen dans på rosor som jag trodde, Men han är världens goaste. Aldrig är det varmt ute. (Bludden var morfars smeknamn på mig)

7 april 1965

Morfar död. Hjärtat sluta slå. Synd om morsan. 86 och ett halvt blev han. (Aron Jansson) Jag kan ju inte sörja. Jag kände honom knappt. Men som sagt det gör mig så ont om morsan. Farsan ut med Eddie.

13 april 1965

Morsan och farsan på begravning. Agneta var här och tvättade håret. Hon har ju inte varmvatten hemma. Lillflickan var så fin. Trist att inte få gå ut med grinsillen.

22 april 1965

Fult väder igen så jag städade garderober. Vi var nere till Solköp och gud vad mycket god mat. Eddie fick en stor katt av farsan. Jag är så morgontrött nu.

30 april 1965

Klart att det skulle vara önskeväder när jag städa. Eddie gör så han får spy och jag daskar honom. Farsan bytte bil och tänk han var nykter. Fryser om fötterna.

6 maj 1965

Eddie 1 år. Aina fick han tröja. M ett par byxor. De var här. Fint väder men jag är inne i en hopplös period. Eddie fick grinattack på kvällen och skulle bara till morsan.

18 maj 1965

Eddies vaccination så otäck. Han grinar hela dan. Jag har skurat dörrar. Fy faan vad dumt! Eric 39 år och gubbe snart. Svinväder. Nu är jag du med fru Wallin.

26 maj 1965

Solväder men när ska man få tid med det. Morsan var till lasarettet och opererade såret på benet. Bara mamma nu blir bra.

6 juni 1965

Var på min "första" båt med I-B. (Ingabritt) En fuling höll på att våldta mig. Fy faan! +25 grader. Alla tiders!

12 juni 1965

Stack ut men det ångrar jag. Snålblåst och inge folk. Till slut var jag desperat och åkte med någon som såg ut som en häst. Men han var trevlig och skjutsa mig runt. Bara spanjorer och det är inget för mig. Men hur kan det vara så träligt allting? Bara fula karlar vart man tittar. 

17 juli 1965

Här måste jag ta en paus i läsandet. Jag orkar faktiskt inte mer just nu. Morsan har börjat ränna ute och det är en massa olika karlar hela tiden. Och Eddie bara gråter och är hemsk. Jag visste att jag skulle komma till sådan hemsk läsning men trodde jag skulle klara det nu men det går inte. Som projekt var idén fin. Att beskriva mina första år och hur familjen såg ut då. Jag är osäker på om jag någonsin kommer läsa dagböckerna igen.

Tyvärr var hon så vacker att hon verkade kunna få vem hon ville. Bara välja och vraka och vara hur odräglig som helst.

Jag har läst i mormors dagböcker hur orolig hon var över mamma hela tiden. Att hon skulle råka illa ut när hon sprang i hamnen bland sjömännen och nere på stan och åkte med konstiga karlar i bilar. Och oro för Eric till på köpet. Som plötsligt söp till och försvann och var borta i veckor. Där stod mormor plötsligt ensam med mig och morfar som var så opålitlig och som hon var så rädd för.

Stackars älskade mormor! Hon hamnade alltid i kläm.

Mill's originalkaviar (Norge) - recension

Igår kom en underbar för tidig födelsedagspresent från min kära vän Sabina i Norge. Hon vet verkligen vad jag gillar vid det här laget. Hon levererade också 6 olika sorters kaviar för bedömning i mitt bedömningssystem. Först ut är Mill's originalkaviar. Den randiga Kalle's kastade jag i soporna.

Supergod och trevlig bekantskap. Sabina hade dessutom skickat med en påse förvällda kantareller som jag ska äta senare idag.

1964

Jag har haft min mammas dagböcker här ett antal år och en gång började jag läsa lite i några av dem. Men det var så mycket mörker. Hur hon hatade sin pappa och sin bror som söp och var elaka både mot henne och hennes mamma. 

Hennes egen uppgivenhet är också jobbig att läsa om. Hur hon ränner ute på nätterna när hon väl kan lämna bort mig och slå sig fri. Hur hon hamnar i knipa på grund av dåliga val hon gör. Hur rädd hon är för morfar och hur hon hatar doften från hans hårpomada. Den doften minns jag också faktiskt. Han använde alltid hårpomada och kammade håret bakåt. Pomadan köpte han i små glasburkar med vitt lock. Själva pomadan var blå. 

Att jag blev till ledde inte till något bra för henne heller och jag har nog alltid känt att jag kom i vägen för hennes egna liv. Jag har aldrig känt mig älskad av henne. Däremot av min mormor som jag också växte upp med i samma lägenhet. Hos henne fanns det trygghet men hon led under sin mans alkoholmissbruk och oberäknelighet. Hans "utbrott" skriver mamma ofta om i sina dagböcker. Hur hon och mormor gömmer sig i källaren eller utomhus när han är full och våldsam. Min morbror Eric gick lite samma väg som morfar. Eric blev periodare och söp bort både pengar och allt han hade. Hela släkten hatade honom för det. För all oro han innebar för mormor. Jag tog honom ändå alltid i försvar hur eländigt han än ställde till det för både sig och mormor. Hur jag i tidiga tonåren var ute och letade efter honom i fyllekvartarna och släpade honom därifrån till mormor så han skulle nyktra till.

Jag har de senaste 20 åren kommit att tycka väldigt illa om min mamma. Hur hon slog mig och hur känslokallt hon hanterade mig när jag var liten. Hur elak hon var när hon hotade med att berätta för mina kompisar att jag hade kissat ner mig på natten. Hon utnyttjade verkligen de där hållhakarna för att jag skulle bli lätthanterlig för sig själv. -Om du inte ger dig nu så talar jag om vad du gjorde i natt, kunde hon säga när mina kompisar var hemma.

Jag har nu tänkt att jag ska försöka ta mig igenom dagböckerna nu äntligen. Jag får se hur länge jag orkar eftersom det är en diger bunt. Jag hoppas att jag ska kunna få en förståelse för den hon var. Kanske också se om det skymtar fram någon kärlek till mig någonstans.

Tyvärr saknas några år. 1963 hade ju varit rolig att läsa t ex när hon träffade min far. Den första som finns bevarad är den från 1964. Det är ju ändå bra eftersom det var då jag föddes. Mycket i dagböckerna är dock överstruket med bläckpenna och med en oerhörd noggrannhet så det är helt omöjligt att förstå vad som stått där. Jag tror hon själv censurerat sig i efterhand. Hennes skrivstil är svår att tyda också.

Dagboken från 1964 är också nummer 9 i ordningen. Hon borde alltså börjat skriva dagbok 1955. Hon var då 11 år. Jag minns äldre dagböcker som jag sett henne ha. Sådana med hänglås som var före min tid. Jag fick aldrig läsa dem men jag minns hur hon skrivit olika killnamn på utsidan på pärmarna. Jag minns också att det stod "Buick" på en av dem. Hon gillade raggare ett tag. Det förstår jag också från gamla foton. Det finns mycket foton och det är kul.

Hon måste ha kastat de tidiga dagböckerna eftersom jag inte hittade dem när jag röjde lägenheten efter henne.

1967 saknas också. Jag vet inte om den gör det av något särskilt skäl.

Hon skrev i sådana här små kalendrar i början och det här är den första som finns bevarad.

Här har hon markerat den vecka då jag förväntas födas.

Det mesta hon skriver handlar om hur hon avskyr sin pappa och bror. Hon tycker ingenting i livet är roligt. Vädret är alltid dåligt och det blåser jämt och ständigt. Det är verkligen ingen upplyftande läsning egentligen. Hon längtar tillbaka till sina väninnor och sjömännen från hela världen som kommer till hamnen. Hon skriver alltid upp hushållssysslor och anteckningarna handlar ofta om det. "Tvättstugan idag". "Morsan och jag var ner till stan" och "Var upp till M på förmiddagen". M är mammas syster Margit som också väntade barn under 1964. Min kusin Leif. Hon och mormor var ofta hos de två andra systrarna Margit och Aina. De verkade varit ett sammanhållet gäng, de tre systrarna och mormor. Morfar och brodern Eric var utanför det gänget.

Jag känner så väl igen hennes pessimism som jag har upplevt hela uppväxten med henne. Allt var farligt, dumt eller onödigt. Det fanns verkligen aldrig något hopp eller glädje i henne.

Jag ska läsa hennes första dagbok nu och skriva ner lite citat. Sådant som är intressant för mig och för Felix. Jag ska sammanfatta hennes dagböcker runt sådant som handlar om mig framförallt. För att Felix ska få en större bild av sin pappa. Jag tycker också det är intressant att läsa dagböcker. Hur plötsligt världshändelser kommer in i någons vardag. Jag vet bl a att min mamma var i Karlskoga och såg på "Kanonloppet" den gången en bil åkte ut bland publiken och flera omkom. Jag ser fram emot att läsa hur hon beskriver den närvaron. Jag har fått för mig att hon var nära att bli påkörd. Jag har nyss läst Anne Franks dagbok och den fascinerade mig otroligt.

Jag har ju flera levande släktingar här i staden och jag ska hantera uppgifter om dem ytterst varsamt i den mån de ens förekommer.

Mammas dagböcker har alltid funnits i mitt liv. Jag har alltid sett hur de legat bredvid hennes säng. Det kanske är den vanan jag tagit efter med mitt bloggande.

Mina noteringar med fet stil.

13 februari 1964

Vi möblerade om stora rummet. Jag fick brev från min tysk igen. Idag har jag gått ut sex månader. 3 st kvar. Sen får vi se hur det går.

Farsan kom hem görfull.

23 februari 1964

Det är nu ett halvår sedan Rüdiger var här i stan. Tur att han skriver fortfarande.

27 februari 1964

Vi tvättar idag. Fick brev från Rüdiger och jag blir så nedstämd. Han ljuger ju så. Han är i Sverige nu. Hur ska det bli i framtiden? Han väger 98 kg skriver han. Är det sant?

20 mars 1964

Hårpomadan kom hem och harklade sig. Ohh gud vad jag hatar honom. Bara vräker sig. Fy faan!

23 mars 1964

Jag är så bekymrad att Rüdiger inte ska skriva.

28 mars 1964

Det gnager i mig att jag inte fått något brev. Kanske struntar han i mig nu? Ja vi får se efter helgen.

31 mars 1964

Var till lasarettet och svettades igen. Fick poliospruta. Farsan fick skitjobb här i stan han blir väl arbetslös snart också. Jag spanar efter brev varje dag.

1 april 1964

Vi var till Aina. Hon fyllde 32 år. Farsan kom hem full så vi gick till Ida på kvällen. Jag var så nervös så jag mådde illa. Så nu är han arbetslös igen. Det är ingen idé att leva längre.

22 april 1964

Tvättdag. Fick i alla fall ett brev från en opererad Rüdiger. I käk stod det. Ja då börjar jag hoppas igen då. Trodde jag skulle svimma ett tag idag. (Detta var det sista brevet hon fick) 

2 maj 1964

Ja nu är fasans månad här för mig. Blir allt räddare för var dag nu. Jag är mycket trött och magen sprängs när som helst nu.

6 maj 1964

Fick värkar kl 9 igår. Åkte upp kl halv två på natten. Fick Eddie kl 20 i 12 på middagen. Han var 52 cm lång och vägde 3 kg och 200 gr. Har aldrig kämpat så förr. Hade värkar i 15 timmar.

7 maj 1964

Jag hatar BB. Morsan och farsan var här. Har så ont. Jag har inte varit uppe än. Eddie nekade äta första gången. Ohhh vad här är varmt. Inget är skoj.

16 maj 1964

Farsan åkte tillbaka till Munkfors så vi var ensamma hemma och hade det så skönt. Har slutat amma honom. Klämmer ut själv istället. Dagarna går så fort och jag är så trött. Han är nu 10 dagar och Rüdiger vet inget. Kan inte fatta att allt är över än. Hade jag inte lilla Eddie klarade jag mig inte.

21 maj 1964

Vad hemskt det är att gå upp på natten. Och att mjölka sen då! Jag har solat. Det är synd att inte vara ute på kvällarna nu. Lill-Rüdiger tar all min tid.

22 maj 1964

Det är så fint om dagarna. Farsan åkte till Munkfors. Ingrid kom upp och titta en stund. Det är en månad sen jag fick brev nu. Navelsträngen lossna på Eddie idag.

23 maj 1964

Vi var ensamma och det var ljuvligt. Det är knappt så jag hinner sola. Tanterna i pensionärshemmet gratulerade mig när jag tvättade fönster. Dagarna går alldeles för fort. Jag är så glad att allt är över. Det känns allt lite underligt att inte få vara med på velodromloppet. Men det ska ju nån gång ta slut. Värst är mjölkningen. När ska min midja komma?

27 maj 1964

Var ute och gick med Eddie i solgasset. Mamma var ut också. En kärring från barnavårdsnämnden var hit så nu börjar det. (Barnvagnen inköptes två dagar tidigare för 150:-)

28 maj 1964

Var på barnavårdsnämnden. Visa henne mina anteckningar om karlar. Inte alla. Började tvivla vem som är far själv nu. Så nu är han spårad till sitt hem.

3 juni 1964

Margit fick en 4,10 kg bjässe imorse kl halv 7. Det är skitdåligt väder och svinkallt. Eddie är 4 veckor. Tiden går som skrivet. Undrar om Rüdiger fått brev från barnavårdsnämnden?

14 juni 1964

Var till M på kvällen. Morsan vill så gärna tvätta åt Eddie och ta hand om honom.

15 juni 1964

Farsan krocka lite med bilen. Alla säger att Eddie skelar med ögat och det gör han. Bara hoppas att det växer bort nu. 

22 juni 1964

Samma muttrande och jag orkar inte längre. Ingen kan tro så skönt det är när han är borta några minuter. Konstigt att vi klarar allt. Eddie bada i skit.

18 juli 1964

Det är hemskt att aldrig Rüdiger får se Eddie. Gud vad jag längtar ut just nu. Vilket jävla liv man lever när det kunde vara så bra.

29 juli 1964

Jag fasar för när jag ska fråga efter jobb. (På Marieberg) Eddie skrattar och jollrar vilt nu. Undrar vad det blev med Rüdiger? Hoppas ännu på något tecken. Men han var inte så bra som jag trodde.

22 augusti 1964

Vad skönt det är när morsan och jag är ensamma. Hon klipper mattrasor. Ettårsjubileum när jag träffa Rüdiger. Var är det året? Ja Eddie går det ingen nöd på fast han inte har nån far. Men det värker allt när jag tänker på´t.

15 oktober 1964

Eddie kom ut tack vare morsan. Karin var här. Tänk vad folk slår i dörrarna så det är vansinnigt. Jag hatar Ericssons härnere. Ungen blir bara väckt.

26 oktober 1964

Har städat stora rummet. Eddie mycket bättre. Ullström tyckte jag skulle ordna större lön för trappstädningen. Ja det ska jag ta mig tusan. Det dubbla.

31 oktober 1964

Skönt när Ericssons är borta. Det tar mig så hårt att Eddie inte fick lockigt hår. Det gör att jag börjar fundera...

6 november 1964

Eddie har nu kämpat ut ett halvår. Var är det halvåret? Säkert har han nu halvsyskon i Tyskland. Fy faan!

23 november 1964

Aina och Carina var här och hjälpte oss när vi tvätta. De var ute och gick med Eddie. Gud vad ungen har svårt för att sova. Gud va allt är träligt.

9 december 1964

Blir så arg när Eddie grinar så jag kunde slå honom. Trökar ut varje minut på Marieberg. Gömmer mig i källaren för att slippa hjälpa sköterskorna. Det är storm och plus åtta också.

16 december 1964

Var ett varv på stan. Tvingade mig ut fast det var kallt. Eddie var med. Men såg inget särskilt. Tog kort på Eddie naken. Köpte honom en pyamas i tobaksaffären.

17 december 1964

Morsan var och hjälpte M. Jag gjorde ingenting. När vi satt och titta på TV kom farsan hem i taxi full från jobbet. Det ska han få äta upp länge.

25 december 1964

Margit och städade på kvällen. Tog kort på barnen. Eddie går runt runt i sängen.

Bara under de här timmarna som detta blogginlägg tog tycker jag mig ha lärt känna min mamma lite bättre. Hon och mormor hade det inte lätt. Jag har förstås utelämnat en massa. Nu är jag färdig med 1964 i alla fall. Jag tycker faktiskt bättre om min mamma efter denna läsning. Jag ska fortsätta med dagboksanteckningar så länge jag orkar här. Det är inte ens säkert jag orkar ett år per blogginlägg. Jag blir så trött i ögonen när jag måste koncentrera mig på den lilla texten.

Under kvällen fick jag meddelande från Sabina i Norge. Hon har skickat en för tidig födelsedagspresent till mig som ska landa här på min trappa kl 21:26.

Denna väska stod på trappan när jag öppnade.

Så mycket spännande mat Sabina skickat till mig!

Och ett antal superspännande kaviarer. Jag är så otroligt tacksam för detta! Tack kära Sabina!

Arvet

Jag vet inte om även detta är ett ålderstecken men mina tankar om mig själv som människa dyker upp allt tätare. Jag reflekterar också över vad min ensamhet gör med mig. Om jag kommer att bli allt svårare att umgås med i framtiden. Jag märker också att jag tröttnar väldigt fort på de jag umgås med de få gångerna jag ändå gör det. Kanske inte tröttnar på personerna men sitter och längtar efter stunden då jag blir själv igen.

Om jag inte hade haft Felix hade det nog också kanske känts som om jag levat förgäves. Inte för att mitt liv egentligen spelat någon större roll under de år jag knallat runt på moder jord. Man efterlämnar sig väl inga större avtryck. Allt fler saker som jag gör nuförtiden har ändå lite med det att göra. Jag dokumenterar mina tankar i min blogg och låter skriva ut den för Felix skull. Hade det inte varit för honom skulle jag aldrig sett till att den gick över i pappersform.

Jag tänker också på vad jag fått med mig från mina föräldrar. Eftersom jag är uppväxt med min mamma har jag väl en ganska bra koll på vem hon var.

Här en bild på min mamma en månad innan hon träffade min pappa. Hon var 19 år när bilden togs. Hennes liv finns delvis beskrivet i de dagböcker hon lämnat efter sig. Ingen trevlig läsning. Hon mådde inte så bra psykiskt under sitt liv med en pappa som var en tyrann. Eftersom hon också hade en liten vana att, ihop med några andra tjejer, springa på båtarna i hamnen bland sjömännen blev hon också ganska snart illa sedd av de lokala grabbarna som annars säkert var intresserade av henne.

Min pappa var också mycket riktigt en tysk sjöman. Det är i alla fall vad min mamma minns. De träffades bara några få gånger i augusti 1963.

Här är han.

På bilden är han ca 24 år.

Under mina 40 första år var dessa två bilder de enda jag hade av honom. Jag visste också vad han hette och min mor hade någon gång berättat vilket datum han var född 1939.

När jag träffade honom för första gången "trodde" jag att det var mannen på bilden jag skulle möta. Det trodde jag väl egentligen inte men jag hade ju inget annat att gå på.

I själva verket såg han ut så här.

När jag tittade i hans fotoalbum hade han en liknande bild av sin kompis på samma motorcykel. Jag tror MCn är en Heinkel Tourist.

Allt jag visste om honom var sådant som min mamma berättat. Hon har aldrig hållit detta som en hemlighet utan jag har uppfattningen om att jag hela mitt liv vetat att det var han.

Men är det verkligen så?

När jag föddes i maj 1964 registrerades han som min far även om mamma var osäker. Barnavårdsnämnden fick däremot aldrig tag på honom. Jag har bara de uppgifter jag fått från min mamma och de uppgifter som han själv försett mig med när jag träffade honom i verkligheten. Hans och mammas uppgifter går dock isär lite men han har aldrig nekat till att han var min far.

Nu finns ingen av dem kvar att fråga om något mer.

Här sitter jag med min älskade mormor som jag i efterhand har ansett vara min riktiga mamma med avseende på modersrollen. Min biologiska mor var ingen bra mamma.

Mitt oklara arv har ibland varit till en nackdel för mig. Varje gång jag fått frågan om jag har olika sjukdomar i släkten har jag bara kunnat redogöra för den ena sidan. Jag frågade honom om sjukdomar i släkten när jag väl träffade honom. Jag hade i alla fall en halvbror som var född 1965. 

Den senaste tiden har jag börjat intressera mig för genetik och släktforskning genom att spåra via DNA och att på det sättet avgöra släktskap. Jag såg ett avsnitt av "Vetenskapens värld" som hette "Hemligheterna i vårt DNA" på TV som jag tyckte var oerhört intressant.

Jag har också följt brottsutredningar där man använt sig av släktforskningsexperter för att komma fram till okända gärningsmän i "kalla fall". Verkligen fascinerande.

Nu har jag själv beställt ett provtagningskit som jag ska provta mig med och skicka in för att få generna beskrivna. Jag kommer antagligen att få en datafil med mitt DNA.

Det finns också en gratis databas dit man kan skicka sina data för att få data om anhöriga i ett visst antal led. Under förutsättning att de också skickat in sitt DNA förstås. Databasen heter "GED-match" och är kostnadsfri. Jag har inte bestämt om jag ska skicka in mitt DNA dit ännu. Jag ska läsa på mera om det först.

Det jag är mest nyfiken på är om mitt ursprung kommer från Värmland sedan flera generationer på mödernet och Nordtyskland på fädernet. Jag kommer att få en världskarta skickad till mig där min gentyp visas med färgade områden på kartan. Tänk om inga gener kommer från Tyskland. Tänk om de istället kommer från Östeuropa? Tänk om det visar sig att jag har fler halvsyskon. Jag vet att min pappa levde en tid i Brasilien. Jag såg också en massa bilder på lättklädda damer från den tiden i hans fotoalbum. Mitt DNA kanske rymmer en massa hemligheter.

Det ska bli jätteintressant att få svar på gentestet men först behöver jag ju få själva provtagningskittet. Det är på väg från Nederländerna nu enligt spårningsuppgifter jag fått.

Sivan somnade tätt intill mig i sängen i går kväll igen. Mysigt för mig att somna med en hand på hennes mjuka mage.

Kalles randiga kaviar & creme cheese - recension

Bevare mig väl! Har väl aldrig smakat något så menlöst.

Det enda bra med denna var att jag bestämde mig för att ta reda på hur man kunde få ut ett randigt innehåll ur en tub. Jag sökte på randig tandkräm på Youtube. Principen är väl den samma för kaviar och tandkräm tänkte jag men "tooth-paste" kändes mera internationellt och jag räknade inte med att få några träffar på "randig kaviar".

Nu har jag förstått hur det går till i alla fall. Se här om du inte vet: Randig tandkräm