tag:blogger.com,1999:blog-5091497370167688376.post7592097062372659857..comments2024-02-29T07:48:30.708+01:00Comments on Kapellbloggen: Eddiehttp://www.blogger.com/profile/12396249426852709580noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-5091497370167688376.post-37325539510370234202010-09-23T07:47:19.284+02:002010-09-23T07:47:19.284+02:00Så går jag ut på aftonpromenaden.
Så når jag älskl...Så går jag ut på aftonpromenaden.<br />Så når jag älsklingsstället, fjärden här,<br />beundrar utsikten i sol, ser raden<br />av tysta hus på andra sidan: staden.<br />Smått tankspridd är man, alltid! Därför lär<br />man strax vad inte är, nå vem vet när<br />det redan sker? - Jag varsnar plötsligt vad en<br />minut sen inte var: att du är där.<br /><br />O flicka här bredvid mig, får jag störa<br />din tystnad, säga ett och annat ord <br />med något innehåll? Jag vet: förföra<br />är inte meningen. Vad kan man göra.<br />Bli offer för en annans lilla mord<br />i sängen, du! Jag står i ljusets nord<br />och vet devisen: Se men inte röra<br />sig alls: till nästan intet är man gjord.<br /><br />Vi står vid fjärden. Allt är nästan skrivet<br />i minnet redan nu, ett ögonblick<br />mot änden av det hårda mannalivet.<br />Jag gömmer varje ärr som blev mig givet,<br />befinner mig trots allt i godkänt skick,<br />behärskar nöjsamt alla levnadstrick<br />till slut. När trädets sista blad är rivet,<br />nå, hur man sköt, så sa det bara klick,<br /><br />och värst var alltid kärleken. Den brinner<br />med ständig låga; brinner aldrig ut.<br />Allt annat dör och dör till slut, försvinner.<br />Dock, brådska inte i ditt liv. Vi hinner;<br />för äntligt skall man lära veta hut,<br />så här, i början av ett väntat slut<br />på vägen, livets, den man alltid finner<br />i dödens enda, skälvande minut.<br /><br />Vad själv jag fann var inte alltför illa.<br />Det är just inte någon hemlighet.<br />I livets fällor får nu andra trilla;<br />för jag har inte mycket blod att spilla,<br />så danad är min grå identitet,<br />man har väl blivit anspråkslös. Man vet<br />att vara mest belåten med det lilla,<br />att tålig röna nöje och förtret.<br /><br />Din värld, o flicka, fick jag lycklig gästa, <br />så trevligt! Se en mening, du, däri!<br />Vad var det för en möjlighet att testa,<br />det här? Det var ett intet, som det mesta.<br />Jag nynnar på en egen melodi;<br />du står här bara i min fantasi.<br />Det är trots allt, det vet jag nog, det bästa<br />för oss, som icke är, och dock är vi.<br /><br />Ty bäst flanörens ensamhet i detta<br />fördrömda ögonblick en sommarkväll<br />på fjärdens avstånd från passionens hetta<br />varom han alltför mycket kan berätta;<br />vart minne, sparat som en eternell,<br />må framstå som en finstämd bagatell<br />still slut. Vad mannens drömmar svävar lätta<br />från Stockholms broar, gränder och kapell.<br /><br /><a href="http://kraxpelax.blogspot.com/" rel="nofollow">Gäst hos väderleken</a><br /><br /><a href="http://ordgaller.blogspot.com/" rel="nofollow">Ordgaller</a><br /><br />- Peter Ingestad, SolnaAnonymousnoreply@blogger.com