Hemmakväll

Jag härjar med mina hoyor. Jag har 15 sticklingar som stått på rotning i tre veckor nu men inte en enda har minsta antydan till rötter. De flesta hoyor jag rotat tar ca 20 dagar på sig. Men nu är det vinter också. Ikväll satte jag om dem i vermiculite istället för lavagrus. Hoppas det går bättre nu.

Jag startade upp min robotdammsugare och följde efter den i prediksalen. Den är lite dum i huvudet men den lyckas i stort sett dammsuga hela rummet även om den gör samma ytor flera gånger.

Här är hen på väg till ett "randomområde" som den själv inte vet om att det existerar ännu. Den är blind men sägs kunna skapa sig en bild av rummet genom att memorera en karta som den själv skapar. Jag är inte så säker på det...

Jag detaljstuderade tillvägagångssättet genom att följa efter den under hela städningen. Tills den blev trött och ville hem till laddningsstationen. Jag tror faktiskt att den var överallt.

Den är jättegullig när den blir trött. Då stänger den av sugfunktionen och letar sig målmedvetet tillbaka till laddningsstationen. Den backar in mot laddaren och vickar med rumpan för att komma i perfekt kontakt med de strömförande blecken som gör att laddningsprocessen kan påbörjas.

Ledighet. De åtsittande ringarna som jag älskar åker av direkt när jag kommer innanför dörren hemma. När jag inte är hemma känner jag mig naken utan dem. De har blivit en del av Eddie.

Märkligt vad lite silver kan betyda. Armbandet är däremot inte av silver. Det är tillverkat av gitarrsträngar och jag köpte det i New Jersey (Hoboken) strax innan en konsert med Southside Johnny and the asbury dukes.

Sonen växer

Jag och Felix mätte oss i oktober. Jag hade sett att han blivit lång och trodde att han då var lika lång som jag men han var ca en cm kortare. Han var 177,6 cm och jag var 178,3 cm. Jag har alltid varit 179,0 cm så jag har börjat krympa. Ett tag i min ungdom fick jag för mig att jag var 180,0 cm. Ett tag var jag och Olle Olofsson längst i klassen men det var i 6:an.

Plötsligt är Felix 179,0 cm och har förtifyra och tre fjärdedelar i fotbollsskor. Jag har alltid haft blygsamma 42 i skor. Detta i januari 2017 när han snart ska fylla 14 år.

Här står han. Trea från höger i övre raden till vänster om tränarna.

Här står han med livet framför sig.

Jul och mellandagslunk

Det händer inte mycket nu. Det är skönt att vara ledig. Jag läser en del och går runt och tittar i mitt kapell. Härom natten blåste ett träd ner. Jag sparade tre torra smala träd för fåglar att leta larver i. Ett av dem blåste ner för ett tag sedan och träffade sånär växthuset.

Ett annat blåste ner nu och slog sönder min torkvinda. Det tredje sågade jag ner. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur tråkigt det skulle vara att ta reda på ett kraschat växthus.

Igår låg jag i sängen och läste hela dagen och idag behövde jag ut bland lite folk utan att behöva umgås. Jag åkte till Välsviken och gick runt i affärerna. Behövde endast småprata lite med några kända ansikten. Det var lagom.

På hemvägen åkte jag in till Väse och hälsade på familjen Wolgast. Ett trevligt återseende. Jag fick kaffe och vi tittade på hoyor. Jag fick allt med mig lite hoyor hem också. 14 stycken som jag ställde på rotning här ikväll.

Tänk att det är så roligt med dessa hoyor. Här får de nu stå i barnkammaren. Jag sätter på ett genomskinligt lock och ställer lådan på en värmematta så miljön blir varm och fuktig därinne. Sedan är det bara att vänta.

Fladdermusinställning

När man vill sätta upp ett vindkraftverk någonstans höjs ofta röster om att fladdermöss krockar med vingarna och dör. Det händer faktiskt också och tyvärr verkar det vara lite ovanligare arter som förolyckas. Man har gått nedanför vindkraftverk och letat döda fladdermöss och de man hittar är ofta tyvärr av särskilt sårbara arter. Om tio fladdermöss av just de sorterna dör är det allvarligt i området. Så få finns det av dem.

Fladdermöss flyger ju runt och jagar insekter nattetid. Ofta sker ju det i marknivå där de flesta insekter finns men varför krockar de då med vingarna högt däruppe bland vindkraftverken?

En del flygande insekter svärmar runt höga toppar i landskapet, t e x runt topparna på höga träd. Det blir liksom mötespunkter för dem när de ska söka partners. Fladdermössen vet ju givetvis om detta och jagar gärna runt topparna eftersom det är mycket feta och smakliga flygfän där. Man började då fundera på när insekterna svärmar däruppe.

Det ska vara mörkt. Insekterna svärmar nattetid och på dagen är de inte där. Då är heller inte fladdermössen aktiva. Det sker således inga dödsfall av fladdermöss dagtid.

Om man skulle stänga av vindkraftverken på nätterna, eller mellan gryning och skymning skulle inga fladdermöss förolyckas. Det skulle bli ett ekonomiskt tapp då förstås eftersom verken står overksamma och avstängda stora delar av året.

Man funderade på om det var fler villkor som skulle vara uppfyllda för att insekterna skulle svärma uppe i vindkraftverken.

Insekterna svärmar i augusti och september. Övriga månader finns de inte däruppe. Övriga månader kan alltså vindkraftverken gå dygnet runt utan att en enda fladdermus dör.

Det måste också vara mer än 10 grader varmt annars svärmar inte insekterna. Och det får heller inte blåsa mer än 5 meter per sekund. Då blåser de bort.

Alltså dör fladdermössen i augusti och september när det är mörkt och mer är 10 grader varmt och blåser mindre än 5 meter per sekund. Det kan inte bli särskilt många nätter på ett år som alla de villkoren är uppfyllda. Men det är då fladdermössen dör.

Numera kör man vindkraftverk i "Bat-mode". En driftinställning som innebär att när alla ovanstående villkor är uppfyllda stängs helt sonika vindkraftverket ner.

En eftermiddag för några år sedan satt jag i Central park i New York och berättade om Bat-mode för min kompis Ivar. Ivar är född och uppväxt på Manhattan, "Born and raised on lower east side, Manhattan" som han själv alltid säger när någon frågar honom var han är ifrån.
Ivar bara satt och gapade när jag berättade om fladdermusinställningen. "Unbelievable, Un-be-fuckin-lievable", sa han.

Frank Zappa

Igår var det 23 år sedan Frank Zappa dog. Han dog av prostatacancer och det sägs att han vägrade söka läkarvård för sin åkomma. Han kanske hade gått att rädda. När han dog var han lika gammal som jag är nu. 52 år.

Jag har sett Zappa sex gånger. 1988 var jag ute på en road-trip med likasinnade och följde honom i norra Europa. Vi såg honom i Bremen, Köpenhamn, Lund, Oslo och Stockholm. Allt under en vecka. I Bremen stod vi "back-stage" när hans limo rullade in i arenan där han skulle spela. Han satt i passagerarsätet fram iförd solglasögon och vinkade åt oss. Jag började gråta.

När vi gick in i konserthallen i Bremen skulle jag se honom för första gången i mitt liv. Jag höll på att få min kamera beslagtagen men jag lovade att inte fota med blixt så då gick det bra. Min halvbror som jag aldrig träffat i hela mitt liv var på samma konsert. Det har vi fått klart för oss nu i efterhand.

Jag lyckades hamna längst fram.

På väg norrut sov vi, fyra grabbar, i bilen utefter autobahn. I Köpenhamn fick vi närvara vid soundchecket på eftermiddagen. Vi stod back-stage och väntade på att bandet skulle anlända. De kom i en stor turnébuss men Zappa kom i limo. Vi vädjade till säkerhetsvakten att vi skulle få höra soundchecket och vi blev insläppta. På villkor att vi inte sa ett knyst och att vi satt stilla. Vi lovade.

I Lund kom vi också in på soundchecket och i Oslo kände bandmedlemmarna igen oss så vi var som familjemedlemmar och vi kom in igen. Likaså i Stockholm förstås.

Jag såg honom fem gånger på en vecka. Alla konserter var olika. Jag tror bandet hade ca 100 låtar inrepade att välja bland.

Efter och under 88-turnén blev det osämja i bandet. Förmodligen skulle Zappa aldrig mer turnéra. Det var i alla fall så alla rykten sa. Det fanns ju inte Internet då så man fick nöja sig med rykten.

1991 var jag i Budapest med min dåvarande flickvän. En dag när vi var i stan fick jag se anslag om att Frank Zappa skulle spela vid ett tillfälligt besök i Ungern. Jag trodde inte det var sant. Jag förstod ju inte vad det stod på affischerna så jag gick in i en skivaffär och frågade. Jodå. Han skulle uppträda nästa dag på en utomhusscen i Tában, en park på Budasidan.

Dagen därpå åkte jag och min flickvän dit redan vid lunch och träffade detta underbara gäng.

De hade varit ute på flygplatsen och mött Zappa och kunde visa en massa bilder på honom när han var på flygplatsen.

Scenen var riggad redan mitt på dagen och folk väntade på att han skulle komma dit för ett soundcheck. Ett zigienarband spelade lite lätt och folk ställde iordning allt på scenen. Det låg en sak på scenen som tilldrog sig mitt intresse.

Hans gitarrcase. Jag såg det direkt. Det hängde en massa flygplanstaggar på det men han själv var inte där.

Plötsligt blev det rörelse bakom scenen. Alla blev allvarliga och oroliga. En limo gled in och ut kom Frank med hustru och livvakt.

Här kommer han upp på scenen.

Tar upp gitarren ur caset.

Tänder en cigg och börjar spela.

Bandet spelade ett komp på zigienarvis och han spelade solo till detta. Det var helt underbart. Det höll säkert på en timme.

Sedan försvann han i limon igen och efter det följde många timmars väntan till kvällens konsert. Vi vankade av och an innan några andra band började spela. Jag ville ju ha en plats längst framme vid kravallstaketet så jag stod förankrad där redan under den tidiga kvällen. Zappa var ju givetvis huvudnumret och spelade sist på kvällen.

Efter en bejublad entré spelade han några långa låtar. Han lät bandet spela det de ville och spelade solo därtill. Han spelade ingen av sina egna låtar.

Soundchecket på dagen var mycket bättre än själva konserten.

När spelningen var över gick jag upp på scenen och plockade upp en fimp som han rökt. Jag sparade den i en liten burk men jag kan inte hitta den idag.

Konserten finns på You Tube och är ganska konstig. Jag syns vid kravallstaketet vid något tillfälle. Han lät zigienarbandet spela väldigt mycket och gjorde solon ibland. Jag glömmer inte vad han sa när han klev in på scenen: -Communism is not dead. It just smells funny.

Dagen efter spelade han i Prag. Han var personligt bekant med Václav Havel. Det var Zappas sista spelning för publik. Två år efter dog han. Jag såg den näst sista.

Så här såg jag ut 1991.

Ny huggkubbe

Min kompis Roland har sedan länge haft en beställning från mig på en huggkubbe. En huggkubbe som ska flyttas mellan de två vedskjulen allteftersom de växelvis utnyttjas. Därför hade jag beställt en som var lite smalare än en normal. Inte så tung som en med vedertagna standardmått.

Idag ringde Roland och hade en granstump till mig. En "rotbit" som han ansåg skulle bli en fin huggkubbe. Jag tyckte den var lite för tjock men jag tror den kommer att funka. Den tilltalade mig när jag väl såg den trots att den var tjockare än jag tänkt mig. Vi lastade in den bak i min bil och jag körde hem den.

När jag kom hem började jag barka den.

Jag inledde med ett snitt med hammare och yxa och sedan började jag skala av barken. Jag ville ha den helt avskalad innan jag lade den på tork.

Här ligger den på tork i uthuset. Till sommaren ska jag lägga ut den så den får torka utomhus.

När jag gick in planterade jag om ett antal rotade hibiskussticklingar.

Jag trivs så bra när jag eteblerar en liten arbetsplats så här på golvet.

Jag tittade också över mina hoyasticklingar som jag satte på rotning för 18 dagar sedan. Endast en hade fått rötter så den planterade jag om.

Sivs historia

Det här är Siv. Siv har bytt namn ett antal gånger sedan hon flyttade hit. Just nu heter hon inte Siv. Mer om det sedan.

När jag flyttade in i kapellet 2010 behövde jag en kapellkatt ansåg jag. Jag och Felix besökte katthemmet här i Kristinehamn för att förbarma oss över ett kattöde och samtidigt få en liten musjägare här uppe i kapellet. Katthemmet rekommenderade ett "svårplacerat" kattpar som vid det tillfället var hos en "fodervärd" eller vad man ska kalla det. Vi åkte till fodervärden för att titta på katterna.

Katterna hette Molly och Siv. De var inte släkt men såg ganska lika ut. Siv var en riktig problemkatt som ingen fick vidröra. Hon var i det närmast vild och hade levt sitt liv som uteliggare i Filipstad. Molly var hennes enda vän. Det var bara Molly som dög som sällskap åt Siv. De var oskiljaktiga. Molly däremot hade en väldigt diffus bakgrund men hon hade en helt annan personlighet. Hon var extremt tillgiven och kelig. Direkt när vi kom in kom Molly fram och var nyfiken. Siv gömde sig under en soffa. Både jag och Felix föll för Molly direkt.

Vid förhandling med katthemmet framkom att man ogärna delade på Molly och Siv. Siv ansågs helt omöjlig ihop med någon annan än Molly och om jag bara ville ha Molly skulle de avliva Siv. Det var inte alls svårt för mig att hysa både Molly och Siv. De kunde gärna få komma och bo hos oss i kapellet. Siv fick väl sköta sig bäst hon ville. Hon skulle ändå få leva sitt kattliv.

Jag köpte Molly och fick Siv på köpet.

Ganska snart började vi förändra katternas namn. Siv blev Sivan och Molly blev Mollyn. Sivan blev något mer tillgiven med tiden men ändå väldigt skygg. Hon var helt omöjlig när det kom gäster. Det var bara jag som fick vidröra henne. Sedan även Felix men hon tog tid på sig.

Mollyn blev plötsligt konstig. Hon började skita inne på golvet varje dag. När jag kom hem från jobbet låg det alltid en ny hög någonstans och så kunde jag ju inte ha det. Jag var tvungen att plocka bort henne.

Då var det bara Sivan kvar men hon verkade inte sakna Mollyn. Inte så att vi förstod det i alla fall. Sivan blev allt mer tillgiven och sov t o m ibland i soffan när vi tittade på TV. Hon verkade trivas bra i kapellet trots att Mollyn var borta.

Sivans namn förändrades igen av en tillfällighet när "Let's Dance" på TV4 hade en deltagare som hette Benjamin. Sivan bytte då namn till Sivjamin. Sivjamin blev helt plötsligt Snippjamin eller Snippsiv. Ett tag kallade jag henne Snipp. Den senaste veckan har hon bytt namn till Jamin-jamin och jag vet inte vart det tar vägen efter det.

Det här är Jamin-jamin (just nu).

12 hopp om liv

Förra tisdagen fick jag en försändelse med tio orotade hoyasticklingar som jag beställt. Tio sorter som jag tidigare inte har. Jag fick också två orotade hibiskussticklingar av en kollega (enkel gul). Jag har dubbel- och enkel röd sedan tidigare. Jag har också ytterligare en som jag köpt på blocket och som jag inte minns färgen på. Den har inte blommat ännu. Det har inte den enkla röda heller.

Igår vann jag en auktion på ytterligare en hoyastickling och den får jag på onsdag. Då ska den sättas på rotning. Således har jag 13 hopp om liv på gång. Om de senaste hoyorna får rötter har jag 93 olika sorters hoyor nu.

Inför leveransen i tisdags hade jag gjort iordning tio små krukor med vått lavagrus så jag skulle vara förberedd. Jag gjorde också iordning två provrör för rotning av hibiskusarna. Den rotningen sker i vatten medan hoyorna rotas i något vått vattenhållande material. Jag har provat med Sphagnum (vitmossa), vermiculite och lavagrus. Det funkar vilket som helst men jag tror jag ska köra med lavagrus i fortsättningen. Det tar olika lång tid för de olika sorterna av hoya att rota sig och först efter två eller tre veckor kollar jag läget. Hibiskusarna tar nog minst en månad på sig. Den ena hibiskussticklingen doppade jag i rotningshormon för att jämföra om det blir någon skillnad på de två.

Här står alla på rotning. Jag älskar att pyssla med sticklingarna och få ner dem i krukor och märka upp med etiketter. Tyvärr var det gjort på tjugo minuter. Jag hade velat hålla på hela kvällen. Felix syns i bakgrunden liggandes med en handkontroll i högsta hugg. Han tycker väl jag är en märklig pappa som håller på med mina krukväxter.

När hoyorna var på plats i plastlådan lade jag på ett lock för att få till ett trevligt mikroklimat runt de små liven.

Det är sex grader kallt och jag eldar. En bitande blåsig kyla råder runt kapellknutarna nu. Inte ens Sivan vill gå ut.

Vintertid

Vaknade kl 6 och kunde inte reda ut vad klockan var. Alla mina klockor ställer om sig själva vid övergång till vintertid och jag fick ingen ordning på tiden under hela dagen.

Alla löv på asparna bakom uthuset har ramlat av nu så jag tänkte jag skulle rensa hängrännorna inför vintern. Först fick jag vänta på att frosten på taket skulle tina så jag vågade gå däruppe.

Så här såg det ut när jag kom upp.

Det blev bättre så här.

Framåt kvällningen började jag förstå mig på vintertiden. Det blev mörkt redan runt kl. 17.

Snökäppar

I eftermiddag (lördag) har årets snökäppar kommit på plats här i vägkanterna runt kapellet. Det måste ha skett under eftermiddagen. Jag skulle sett dem i förmiddags annars. Då är det väl vinter snart då. Jag får väl ställa fram snöskyffeln vid trappan igen.

Jag hade tänkt ta med Felix på en tågresa till Arvika imorse men det gick inte. Det går varken tåg eller buss till någon av Värmlands kommuner som passar. Det finns förbindelse så man är där tidigt på förmiddagen men hemresa kan ske först efter kl 15 och det blir för lång vistelse. Felix gillar att gå runt i stadskärnor. Nu håller han på med sina Pokemon också men han har alltid tyckt om stadsvandringar.
Jag hade tänkt att vi skulle åka tåg till alla Värmlands kommuner på lördagarna i en nära framtid och gå runt någon timme, äta lunch och åka hem. Det låter sig inte göras eftersom det inte finns varken tåg eller bussförbindelser mitt på dagen.

Idag tog vi bilen till Arvika.

Arvika är en fin liten stad. Jag tror den har lite fler invånare än Kristinehamn. Två parallella "huvudgator" med lite affärer. De vanliga affärskedjorna finns där förstås men också lite annat. Vi gick in på ett tryckeri eftersom jag såg ett bekant ansikte därinne. Min underbara gamla vän Anki Andersson som driver tryckeriet med en väninna. Jag jobbade ihop med Anki och hennes man en period i Kristinehamns kommun. Vi röjde vass i strandkanterna runt Kristinehamn som blivit oljeförorenad efter ett utsläpp i Varnumsviken. Med båt och lie tog vi hand om kletig vass i ett par veckor. Jag minns inte vilket år det var. I mitten av 80-talet tror jag.

Tryckeriet heter Tilde tryck och ligger på en av affärsgatorna. Vi pratade med Anki en stund och fick titta bakom kulisserna. Hon tipsade om ett sushiställe där vi kunde äta lunch. Vi åt där och gick båda nöjda därifrån. Sedan gick vi tillbaka till bilen och åkte hem igen.

När jag släppt av Felix hos sin mamma handlade jag lite och åkte hem och började snickra lite. Jag sätter upp läkt i taket i blivande badrum och hall.

Badrummet.

Hallen. Gipsskivor ska skruvas i läkten sedan.

När jag gjort slut på de brädor jag köpt för ändamålet, tände jag en brasa och satte på musik. Denna kväll ska jag lyssna på Bo Hanssons fyra album; "El-Ahraira", Mellanväsen", "Sagan om ringen" och "Ur trollkarlens hatt". Jag lyssnar igenom dessa ibland och mår gott.

Lägger in lite sågspill från sommarens uthusbygge i kaminen då och då och njuter av värmen i prediksalen när snökäpparna står som spön i backen utanför kapellet.

-Kom då vinter, kom! Jag är varm i mitt kapell och i mitt hjärta så det är bara att du kommer!

Lycka via postförsändelse

Äntligen! Idag fanns 90 m, 3,0 mm galvad stängseltråd att hämta i förbutiken på ICA Maxi i Kristinehamn.

Nu kan jag göra flera klätterstöd till mina Hoyor.

Annars pysslar jag mest i kapellet. Helgen som var och delar av veckan ägnar jag åt städning av utrymmen och ytor som sällan blivit städade förut. Jag vet ingen som äger fler saker än jag och det framgår tydligt när man fått för sig att röja lite.

Det finns i alla fall ingen som har så mycket onödiga saker som jag. Hade jag vänt mig ett kvarts varv till vänster här hade det tyvärr sett ungefär likadant ut. Här sker ingen röjning i veckan.

Här ska det bli kök så fort som möjligt. Ibland är det hopplöst att vara Eddie.

Hoya sp. NS 05-238

Min Hoya sp. NS 05-238 blommar! Namnet är så fruktansvärt tråkigt och oromantiskt.

En liten blomklase, den minsta jag sett. Den är ca 1 cm i diameter. Blommorna är så små att jag nätt och jämt ser dem.

Blomklasen underifrån. En liten rosa blomma.

Ytterligare en bild med en tändsticksask som referens.

Den är så liten att den nästan inte går att fotografera. Jag försöker med en bild till.

Plockade in verktyg från uthuset och ställde undan lite utomhusgrejer inför vintern. Annars gör vi inte mycket, jag och Felix. Det är en paus nu innan badrumsprojektet startar igen. Felix har uppehåll i fotbollsträningen och jag har lite uppehåll i snickeriet.

Ljus

När jag gick ut på baksidan här ikväll och skulle kissa... Jo jag gör så ibland... Såg jag att elektrikern varit här och slutfört elmontaget i uthuset. Det lös.

Underbart, och vad fint och ljust det blev! Nu kan jag verkligen lämna uthuset för året 2016. När det blir lite varmare ska jag måla lite rödfärg men nu börjar jag inne med badrum och hall.

Färdigsågat 2016

Nu har jag fällt ihop och ställt in sågbänken för i år.

Jag ger mig tusan på att jag får fälla upp den igen inom några dagar eftersom jag är så kaxig nu.

Idag var det blåsigt och kallt. Nästan som om det vore snö i luften. Kl 8 skulle Felix lämnas av vid Statoil för vidaretransport till Örebro och Tomas Nordahl cup i fotboll. Jag åkte hem och fortsatte att dricka morgonkaffe när jag lämnat honom. Sedan gjorde jag upp med en jättedisk.

Efter frukost gick jag ut och lappade ihop det sista på uthuset.

Så här gjorde jag i skarven mellan nya och gamla delen. Jag rödmålar imorgon om det blir lite varmare.

Den här knuten hade jag stora problem med. Jag vet inte hur jag tänkt när jag brädfodrat . Hörnet blev jättedumt. När jag skulle göra knuten tänkte jag fel och dumt flera gånger så slutresultatet blev inte riktigt bra.

Jag sågade båda brädorna till knuten för korta så jag fick skarva för att det skulle bli någorlunda tätt. Men vad gör väl det? Det är baksidan på ett uthus. Jag kan nog trolla bort det med lite rödfärg.

Här ligger den sista knuten. Den skruvade jag ihop på marken så jag bara sätter dit den som en halv låda på den sista knuten. Det måste jag dock ha hjälp med. Någon som håller i.

Nu behöver jag inga mer brädor i år. Det räckte ganska precis och jag behöver inte ha en massa virke liggande.

Vacker höstdag med fortsatt förberedelse för vintern

Vaknade tidig och gick ut och sågade ett par brädor till panelen på uthuset. Jag är inte särskilt effektiv och det tar emot lite så här mot slutet. Sågade i alla fall tre brädor och målade dessa. Sedan har jag suttit i solen och funderat och mått gott. Jag kastade alla plantor som stått i växthuset och sköljde ur krukorna. Jag tog sedan in slangar och stängde av vattnet till utomhuskranen.

Jag fick besök av en gammal bekant som jag inte sett på länge. Vi satt och pratade länge och väl i trädgården innan det var dags för mig att hämta Felix för ett kort besök i kapellet. Jag skulle hjälpa honom med naturkunskapsläxan han ska lämna in på onsdag. Han fick hjälpa mig att sätta upp en vindskiva först.

Äntligen är vindskivan på plats. På onsdag ska snickaren komma och ta mått inför tillverkning av plåtar som ska täcka skarven mellan tak, fotbräde och vindskiva.

Här är Felix naturkunskapsläxa. En lufttät glasburk med en Hibiskusplanta som ska bli ett slutet litet ekosystem. Lecakolor i botten, blomjord och en rotad Hibiskusstickling, lite kompost och torra löv, fyra gråsuggor och tre små daggmaskar.

Vintersysslor och bar överkropp

Idag låg jag en timme och väntade på att Felix skulle vakna. Jag vaknade kl 7 och var kaffesugen men jag tänkte han skulle få lite sovmorgon. Kvart över åtta gick jag upp och smög igång kaffebryggaren. Motvilligt kämpade han sig upp till kvart i nio och vi såg en nyhetssändning på fyran innan han åt frukost och började spela Fifa 17. Spelet kom igår och han njöt så av att installera det och upptäcka det. Jag förstår hur det känns och betraktade hela installationsprocessen för att smygnjuta av min sons entusiasm. Jag själv beställde tre cd-skivor från Amazon i England igår och jag vet hur ivrig jag blir när de ligger i brevlådan.

Jag gick ut medan Felix spelade och började montera ner bevattningssystemet i växthuset. Jag tog ut de spinkiga tomatplantorna också som gjort sitt.

Här ligger bevattningsdator och slang.
Jag avvecklade helt enkelt växthuset efter odlingssäsongen 2016. Felix och jag åt lunch. En varsin portion av gårdagens grekiska pytt-i-panna. Den var väldigt god. Sedan körde jag Felix till Smedby och tog en tur ut till Snickaren i Ölme.

Vi satt på altanen i över två timmar och pratade om livet och om tider som gått. Om människor som vi en gång tog för självklara men som nu har försvunnit åt olika håll. Några finns inte ens kvar i livet. Vi jämförde våra första snusprillor och diskuterade blåbetongshusen på Stenstaliden.

När jag åkte ifrån Snickaren åkte jag direkt upp till mannen i skogen och hämtade några av de sista brädorna till uthuset. Det är knappt att de syns på bilden eftersom de smälter in i bakgrunden.

Sedan släntrade jag runt i trädgården en stund men fick inget vettigt gjort.

Jag gick in och vattnade krukväxter och granskade mina Hoyor. Tre av dem har lite tendenser till blom. Jag gick ut och hämtade ved och det var så varmt att jag tog av mig i bar överkropp. Det var underbart att känna vinddraget mot en naken överkropp igen. Det var ett tag sedan sist.

Jag hade sticklingar på rotning. Hoya bella och Hoya globulosa.

Det här är H. globulosa färdig för jordfästning...

Jag har problem med ullöss och jag gick igenom några av de drabbade hoyorna och topsduttade med t-sprit, såpa och vatten. Jag lär hålla på med det en gång i veckan ett tag till.

I veckan fick jag också tre författarex av boken "Kristinehamnsnatur" som jag är delförfattare av.

Boken är en samling kåserier av kristinehamnsförfattare som bidragit med små kåserier. Jag har varit med i boken en gång förut och det är väl lite trevligt att bli publicerad.

Dricker öl, lyssnar på musik och drömmer mig söderut.

Påbörjad elinstallation

Elektrikern kom idag på utsatt tid och vi började med elinstallationen i uthuset.

Han satte upp en central i uthuset och vi kopplade ihop husen. Det innebar att jag fick krypa under kapellet som vanligt. Det är inget jag gärna gör.

Sedan satte vi upp strömbrytare, dosor och sladdar åt alla håll. Han hann se till att det blev ljus i gavelutrymmet. Han fick sedan bråttom iväg på ett annat ärende men jag fortsatte att dra kabel till de övriga utrymmena. Det blev till slut för mörkt för att göra klart så jag avbröt för dagen.

Det har lagt sig någon sorts lugn över mig.

Färdigfodrat

Jag målade de två fodren som var kvar en gång imorse. Redan på eftermiddagen var de såpass torra att jag kunde hantera och sätta upp dem. Då kunde jag också spika upp de resterande locken som skulle sitta under fönstren.

Så här blev det. Under dörrarna ska det bli ett trappsteg där jag kan sitta och ta en pilsner.

Elektrikern kom för att planera sitt arbete som han ska utföra på tisdagen och vilka uttag, kablar och strömbrytare han ska ha med sig. Han kommer att koppla ihop kapellets elcentral med en mindre central i uthuset. Han ska också sätta upp en strömbrytare och ett eluttag i gavelutrymmet. Något mer räknade han inte med att hinna på tisdagen. Jag ska givetvis agera handräckare och klamma kabel osv. Jag gjorde iordning en platta på väggen där centralen ska sitta och satte upp takarmaturer i gavelutrymmet.

Vindskiva

Felix hade hemmamatch mot Råtorp på förmiddagen och jag var där och tittade. De vann med 8-0. Det går lite för enkelt för dem ibland att vinna. Jag står mest och tycker synd om det andra lagets målvakt i sådana lägen.

Jag köpte en lång bräda (fem å förti) på "Karl Hedins" idag till vindskiva. De hade inte nog långa brädor på Beijers så jag fick göra min debut i det nyöppnade byggvaruhuset. Det var en helt OK upplevelse även om jag kände mig lite vilsen.

När jag kom hem målade jag den inför uppsättning. Det är något jag behöver hjälp med emellertid.

Jag sågade också till resterande lock till framsidan och målade dem en gång.

Väl inne i kapellet kontrollerade jag de sticklingar jag haft på rotning och insåg att tre av dem hade fina rötter nu. Det var alltså dags att låta dem gå ner i riktig jord.

Här är de; Hoya anulata, H. sp NS 05-238 (tråkigt namn) och H. macgillivrayi 'Coen River' IML 16 (också ganska tråkigt namn). sp NS 05-238 hade två underbara blomknoppar som jag hoppas utvecklar sig och inte torkar bort nu när de kom ut i en annan miljö. Jag sätter sticklingar på rotning i en växthusliknande miljö och ser till att det är ganska varmt. Nu kommer de ut i en torr prediksal där det är lite kyligare.

Vertikala foder

Efter ett antal målningsomgångar kunde jag idag sätta upp vertikala foder på ömse sidor av fönster och dörr.

Så här blev det när jag satte upp dem.

Nästa steg är att såga till foder som ska sitta under fönstren och låta de två brädbitarna genomgå den numera vanliga vitmålningsproceduren. Jag ska också såga till lock att sätta igen gliporna under fönstren.

Slutligen ska jag täcka knutarna och övergången till det ursprungliga uthuset med röda brädor.

Jag tog en detaljbild på där rödfärgen möter det vita också.

På ett ytterhörn. Gör man så här blir det lättare att måla om både rött och vitt i framtiden. Det ska målas vitt en gång till på plats innan jag är nöjd också.

Ikväll när Felix skulle lägga sig kom vi att bli stående mitt emot varandra. Jag insåg plötsligt att vi är lika långa. Jag har alltid tidigare upplevt att jag är längre än Felix men han måste ha växt flera centimeter de sista dagarna. Vi ska mäta oss någon dag.