Allt står stilla. Mitt liv verkar inte ta sig framåt överhuvudtaget. Jag sorterar lite gammalt skräp. Tittar på Youtube och SVT-dokumentärer. Längtar till att få lägga mig och sova för dagen vilket normalt sker någon gång mellan 3 och 5 på natten. Sover oftast till kl 13:30. Det är inget liv egentligen. Inte det livet jag trodde jag skulle få avnjuta efter arbetslivets slut.
Kastade dessa föremål idag. Ett par små skor och fingervantar jag haft. Känns tragiskt men jag förstår egentligen inte varför det känns så. Dödstädning handlar det ju om i alla fall men det upplever jag egentligen inte särskilt tragiskt. Konstigt alltihop. De flesta av er behöver aldrig välja att kasta liknande minnesföremål. De flesta bara dör ifrån sina ägodelar och någon annan får ta beslutet att kasta de små babyskorna. Jag önskar att det åtminstone kändes befriande men det gör det inte heller.
Jag lever i en enda röra av sorteringsstationer och det ska verkligen bli skönt när allt detta sorterande är över. Jag undrar när jag kan åka ner till lägenheten igen. Just nu har jag ingen aning.
Jag har börjat gömma bilen på baksidan för att ingen ska få för sig att göra spontanbesök i kapellet. Jag vill inte ha något sällskap. Jag vill bara vara ensam. Utom när jag själv söker upp sällskap vilket jag gjorde idag. Jag tog en sväng ner till Dalevis i Brattsand och drack kaffe en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar