Söndagsångest?

Gick upp tidigt. Gjorde ordning näringsblandning till cannabisen och vattnade de små liven. Uppe till höger i bild syns min övervakningskamera. Den är inställd att ta ett foto var femte minut i 200 dagar. Så läng blir inte livslängden på plantorna men jag tog i i överkant. 100 dagar är nog mer rimligt.

Purple Haze.

Jag kompletterade min TV-möbel med två nya hyllplan och fick på så sätt in min XBOX360-konsoll under TV:n.

Jag fortsatte med garderobsmontering. Den slukar otroligt mycket. Jag lastade in lite höga saker för att få en hum om var nästa hyllplan ska sitta. T o m den nya bakmaskinen fick plats. Jag ska köpa mjöl imorgon och prova den. Jag hade tänkt göra hummus idag men knivarna till matberedaren kommer med ett annat flyttlass. Hoppas de är med i det som är på väg hit nu. I värsta fall är de kvar i Sverige.

Felix skrev och önskade mig grattis på fars dag.

Jag visste inte vad jag skulle ha till lunch så Mai-Lill kom in med en fryspizza. Det innebar att jag fick använda ugnen för första gången också. Det blev riktigt bra.

Ända sedan jag började skolan har jag haft söndagsångest. Hur stark den varit har alltid berott på hur bra jag har trivts på skola/jobb. Om det har varit ett bra ställe jag arbetat på så var söndasångesten inte så farlig även om den fanns där varje söndag. Det är ändå trevligare att vara fri och göra vad man vill än att behöva rätta sig efter något annat. Jag har också arbetat på ställen där söndagsångesten varit fruktansvärd och nästan inte hanterbar.

Hur är det nu när jag är pensionär då? Jo den efterhängsna söndagsångesten är faktiskt helt borta. Det om något är väl värt att kämpa för. Även om jag kommer att få en skral ekonomi de första åren så är det så otroligt mycket värt att slippa ha ångest drygt 40 gånger om året.

Om någon av mina svenska vänner som ska ner över julen har plats i sin packning för ett tangentbord vore jag riktigt lycklig. Jag bloggar på lånad tid nu eftersom jag lånat tangentbord av Sven.

"Att leva är att lida – att överleva är att finna mening i lidandet."
F. Nietzsche