Trött

Jag är så trött hela tiden. Så trött på mörker och regn och blåst. I helgen var vädret lite bättre i alla fall och jag var faktiskt utomhus hela söndagen.
I lördags med regn och elände åt Felix och jag thailunch innan jag körde honom till hans mamma i Smedby. Han hade fått i uppdrag av sin mamma att beskära plommonträdet och jag följde med för att diskutera lite med honom hur han bör gå tillväga. Jag lärde honom att beskära äppleträd förra våren och han tyckte det var roligt. Nu skulle plommonträdet beskäras.

När vi kom till Smedby gick vi ett varv runt trädet och tittade. Det var betydligt större än jag mindes det och jag sa att det här skulle komma att bli en utmaning och att vi skulle se ut någon av de största grenarna att ta först. Felix gick fram till trädet och lade handen på en stor gren i mitten och han kunde inte valt mer rätt. Jag blev så glad. Han har fattat grejen. Han tänkte som jag. Vi kom överens om att jag skulle hjälpa honom igång på söndagen. Vi behövde nästan vara två på att ta den första grenen.

Jag åkte till Smedby på söndagens förmiddag och vi gick ut och började.

Det gick smidigare än jag trodde och sedan lämnade jag honom själv att fortsätta med resten. Jag åkte upp till Roland och beskar hans plommonträd innan jag åkte hem och börja snickra.

Jag byggde hyllor i växthuset inför hibiskusarnas utflyttning till våren. Jag jobbade tyvärr i skuggan hela dagen trots att det var så soligt och fint. Solen orkade inte upp över grannens garage och isen på växthuset smälte inte ens under hela dagen.

Inför 2020-års första projekt

Vaknade och åt mesostmacka med fyrkantig gurka till frukost.
Sedan gick jag ut och skiftade till vinterdäck på släpkärran för att kunna köra med den när jag har vinterhjul på bilen.

Åkte sedan till Jem&Fix och köpte lite tryckat till hyllsystem i växthuset.
Växthuset är hibiskusarnas sommarviste och jag har så många "hibbar" nu så jag måste bygga ut hyllsystemet.

Denna hylla har räckt hittills men nu blir det hyllor runt om i två våningar.

Lördagskväll med "grabbarna".

Felix ringde kl 17 och ville komma hit med sitt grabbgäng och spela kort. Vi spelade två omgångar "Chicago" innan jag avvisade dem. Jag behöver ensam lördagskväll i veckan tror jag. Kl 20:45 lämnade de mig.

Jag har varit en natt på Selma spa denna vecka med jobbet. Helt ok med god mat.

Jag har även varit ute med min hibiskusvän Sabina och ätit indiskt i Karlstad. Vi beställde hibiskusfröer på Ebay och hade en jättetrevlig långlunch.

Sabina bor i Norge och hade med mesost och leverpastej till mig.

Hon hade också med lite hibiskusfröer som jag sått. Det blir spännande att se om något kommer upp.

2019

2019.

Vilket år ändå! Ett år med mycket innehåll i mitt liv. Felix och jag var i New York. Det har aldrig varit så trivsamt i ensamheten i kapellet som i år. I år har jag också kommit till djupare insikter om vem jag egentligen är. Konstigt när man är 55 år men så är det ändå.

Jag har fått vara frisk förutom några små jobbiga åkommor men min psoriasis är jag helt besvärsfri ifrån. Detta tack vare sprutor som jag tar själv här hemma i soffan varannan vecka. Vilken grej alltså!
Jag har däremot haft problem med en domnande högerarm och det är inte över ännu. Det fortsätter in på 2020.

Psykiskt är jag en annan människa än 2018. Jag har i hela mitt liv levt med ett mollackord av en Hammondorgel som legat på i mitt sinne. Nu är det borta. Jag kan se saker på ett helt annat sätt nu än förr. Äntligen har jag väl funnit en antidepressiv tablett som gör mitt sinne ljusare.

Fysiskt går det upp och ner. Jag var smal en sväng i somras men nu bygger jag hull igen. Det går upp och ner vad gäller vikten men det är inget att bry sig om. Jag har väldigt dålig kondition just nu men det ändras också under året.

Det täcka könet tycks jag aldrig kunna samexistera med. Jag är på "Tinder" sedan en tid men där finns knappast något för mig. Ankläppar, träning och bubbel är det som intresserar kvinnorna på Tinder. Männen på Tinder tror tydligen att stora fiskar, motorcyklar och muskler är framgångsrikt.
Var tog tankeverksamhet, diskussioner, fantasier och drömmar vägen?
En vacker dag kanske hon ändå dyker upp där på Tinder. Eftersom jag inte har någon annan arena att verka på så lär jag bli kvar där och avvakta kraftfullt.

Jag saknar intimitet men det är en svår sak. Att få nosa i en nacke som man älskar och somna sked med en presumtiv livskamrat.

Jag har odlat några nya bekantskaper med människor jag tycker om. Andra bekantskaper har avtagit i värde för mig.

Felix har gått vidare till gymnasiet och läser naturvetenskaplig linje på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn. Det går bra för honom och han är min bästa vän i vått och torrt. Han kom att bli en fantastisk människa. Tänk att det skulle bli så.

Jag trivs med mitt arbete men jag trivs ännu mer när jag får vara en fri man och lägga upp dagen som jag vill.

Inför 2020 har jag förstås nya drömmar och förväntningar. Jag ska börja odla tobak och bli självförsörjande på snus. Jag ska också kämpa med att hålla mina hibiskusar vid liv och föryngra dem så jag kan dela med mig av den glädje som jag anser att hibiskusar kan ge. Jag åker nog inte till New York men jag kanske åker någon annanstans. Jag vet inte ännu. Jag längtar ju som alltid till mitt Manhattan...

Jag ser fram emot nya enskilda möten med människor under 2020. Människor som har drömmar och fantasi.

Sådana möten finns där att få.

Mellandagar

Grått, blött och mörkt. Dystert.

Det är väl så mellandagarna 2019 kan beskrivas i korthet. Det händer inte mycket. Karin Fast Aronsson har varit och hälsat på Felix och mig och levererat en sista målning (i denna omgång).

Här hamnade den och den gjorde väggen fulländad.

Tavlorna spillde över även på en intilliggande vägg men det var för att jag inte ville släppa någon av dem.

Min hibiskusvän Sabina var också här med så mycket fina presenter till mig så jag nästan skämdes. Hon har verkligen ett stort hjärta och har blivit en god vän. Bland annat fick jag två Clematisar som jag planterade idag.

Här i hörnet av uthuset ska de leva sina liv tätt tillsammans. En vitblommande och en blå. Det blir nog fint till sommaren. Den gula slangen tar jag bort efter någon säsong. Den är där för att det ska bli lättare att vattna dem på djupet i etableringsfasen.

I eftermiddag har jag börjat gå igenom mina hibiskusar och bespruta dem med såpvatten. Flera av dem har fått spinn och jag måste då spruta alla.

Jag tar ett fönster i taget. Det är jobbigt att behandla alla men det är bara att göra det.

Snart är det i alla fall 2020 och det blir spännande och se hur det året blir. Just nu planerar jag att börja odla egen tobak och ta hand om mina hibiskusar genom att beskära, ta sticklingar och sätta fröer. Kanske något litet underhållsarbete på kapellet och bygga en klädkammare på nedervåningen. Jag ska också lägga ett golv i ett utav uthusets utrymmen så jag kan dra upp sticklingar där i vår.
Som det känns nu blir det inget New York 2020. Kanske inte heller Montenegro som jag tänkte.

Julafton 2019

Felix väckte mig kl 8:30 och vi började dagen med skinksmörgåsar som traditionen bjuder. Vi spelade Bingolotto igår när det var uppesittarkväll (som traditionen bjuder). Felix vann en ny lott (tyvärr) och det blir väl bara krångel att lösa in och dessutom får man en ny lott att hålla reda på.

Vi lunchade hos hans mamma kl 12:30 och sedan åkte jag till Maxi och köpte rimmad oxbringa. Jag måste prova att laga till en bringa. Det är nog det godaste köttet jag vet. "Brisket" som det heter i USA. Serveras ofta på New York-bornas kända macka "Reuben". Då med surkål, smälta olika ostar och en dressing som påminner om tartarsås fast med senap i. Jag kanske ska försöka göra egen Reuben. Jag har provat att göra det förut men då med Corned beef. Det blev ok men inte som de ska vara på verklighetens Manhattan.

Jag kommunicerar lite med New York så här i vintermörkret. Inte med Manhattan men väl Bronx och Queens. Ivar i Bronx och Su i Queens. Livet verkar gå vidare där också liksom här.
Imorgon får jag kärt besök av min hibiskusvän Sabina och på torsdag ska jag hjälpa snickaren hela dagen. På torsdag kommer min nyfunna vän, konstnären Karin Fast Aronsson, hit för att beskåda sina målningar på min vägg i Kristinehamn. Jag ska också skicka med henne några verk hem som jag inte känner lika mycket för som de som hänger kvar här. Hon har dessutom med sig en målning som jag inte kunnat släppa tankarna på sedan jag såg den hos henne. Hon kanske ska ställa ut i England nästa år på en konstmässa. Hon ska i alla fall ställa ut i Arvika och då tänkte jag nog åka dit på den så kallade "Konstrundan Värmlands hjärta" den 2-3 maj 2020.

Jag går annars häruppe i kapellet och dagdrömmer om våren och växtsäsongen. Hibiskusarna mår inte så värst bra i den torra inomhusluften och mörkret och drabbas med jämna mellanrum av ohyra som jag får hålla efter. Senast var det några plantor som drabbades av trips. Den ena dog tyvärr. En sån där dyr jävel var det också... Det är en ständig kamp. Spinn verkar jag ha ständigt nu. Det blir intressant att se hur jag lyckas med tobaksodling i sommar. Jag har provsått lite tobaksfröer under kontrollerade former för att se hur de beter sig när de gror. Jag förklarar lite i den nya bloggen "Kapellyckan".

Livet ger mig en ny överraskning och insikt (igen)

I onsdags satt jag på jobbet och väntade på att få dra iväg och äta julbord. Klockan var 15 och julbordet skulle börja kl 17. Jag tittade in på FB och såg en föredetta kollega på länsstyrelsen. Hon hade lagt upp något men det som intresserade mig var att jag förstod att hon bor i Karlstad. Jag var helt säker på att hon bodde i Arvika. Hon är konstnär och målar fantastiskt vackra målningar och jag hade planerat att åka till henne i sommar och titta om det fanns något som skulle passa mig. Men hon bodde ju i Karlstad!

Jag kollade kartan så det inte var alldeles för långt bort, skrev till henne och frågade om jag fick komma och titta. Det fick jag och kl 16 var jag där. Åh vilken grej! Den ena målningen var vackrare än den andra och jag kunde inte sluta att titta och bläddra. Jag blev så glad av att se dessa barnsliga färgglada målningar. En del motiv föreställde något, andra inte. Men vilken skulle jag välja? Jag var stressad också för julbordet. Jag tog lite foton och begav mig till Karolinen för att äta på Claessons.

Det gick inte att släppa det jag nyss sett. Jag satt och tittade på bilderna om och om igen. Jag hade fallit pladask. Inte bara för en målning utan för flera. För hela konceptet egentligen. För hennes inställning till sina målningar också och hur de tillkommer.
Vi hade kommit överens om att jag skulle komma tillbaka en annan dag när det fanns mer tid. i mellandagarna. När jag kom hem från Karlstad visade jag Felix bilderna och han blev också glad av målningarna. Han ville t o m med och titta när jag skulle dit nästa gång.

Jag visste ju ungefär hur mycket det skulle kosta att få med tillräckligt många hem men kanske det skulle gå att prioritera detta framför annat. Jag beslutade mig för att göra det. Jag skulle ångra mig hela livet annars. Felix skrattar och skakar på huvudet.

Igår söndag var jag där igen. Jag hade varit på IKEA för att köpa tavellist för att kunna ställa upp ett antal av hennes verk i prediksalen. Jag tog med en målning hem som jag var helt säker på att jag skulle ha till varje pris.

Idag var jag och Felix där och lånade hem ett gäng för att bestämma vilka fler jag ville köpa.

Men kolla alltså! Är de inte underbara?

Tyvärr kommer de inte till sin rätt på bild. De måste ses i verkligheten.

Nu ska de få stå här ett tag så jag vänjer mig vid dem. Jag kommer att arrangera om dem och ta bort någon för att det ska bli mera luftigt. Jag måste känna att jag trivs med var och en av dem. Jag tror t ex att jag redan nu kan välja bort en. Varför kan jag inte riktigt förklara. Lika lite som jag kan förklara varför jag tycker om någon extra mycket.

Konstnären heter Karin Fast Aronsson och ställer ut i Värmland då och då. Passa på att titta på hennes verk om ni får chansen. Ni kanske också faller pladask.