måndag 20 mars 2017

Dive bars in New York city

Jag är förtjust i "Dive bars". Divebars är ett begrepp i USA men de finns även i Sverige. En divebar är en kvarterskrog där du kommer in och det blir dödstyst eftersom de som sitter därinne inte känner igen dig. En kvarterskrog helt enkelt där gästerna är som en familj i ett vardagsrum och du är en främling. De som sitter där är män i åldrarna mellan 55 och 70. Det kan även finnas någon goding som är över 80. Ibland yrar det runt en kvinna med skrovlig cigarettröst bland de loja männen i baren.

Männen har ibland gabardinbyxor och keps och en armsvettsluktande nylonskjortor. Nylonskjortor med brynta kragar. Gemensamt för de manliga gästerna är att de är otvättade och luktar människa. De duschade igår eller i förrgår. Inte innan de gick ut på puben. Om du är trevlig och öppen blir du upptagen i familjen efter tio minuter. Om du sitter tyst i baren och dricker en öl får du vara ifred.

Baren serverar amerikansk öl såsom "Budweiser" och "Pabst Blue Ribbon". Ölen är billig. Det finns några andra sorter också men gästerna dricker de billiga amerikanska märkena. De andra är dyrare. Någon dollar dyrare men det räcker för att gästerna väljer de inhemska.

Dricker du en annan öl än "Bud" eller Blue Ribbon kan du uppfattas som snobbig.

Ibland när jag är på väg hem till hotellet i New York går jag in på en divebar. För att ta en öl och uppleva verkligheten. Inte flärden som man vanligen förknippar New York med utan den avslagna vardagsverkligheten.

När jag kliver ut därifrån befinner jag mig på Manhattan. Inte i Sundbyberg där jag lika gärna hade kunnat befinna mig. Jag kliver ut på Broadway i New York.


lördag 18 mars 2017

Vår i kapellet

På mina pendlingsresor på mornarna till Karlstad har jag sett en massa gäss, svanar, tofsvipor och tranor på åkrarna på ölmeslätten. Pärluggla har jag hört för en månad sedan och koltrasten börjar försiktigt pröva sina vårstofer runt kapellet. Gräsmattan är som en leråker och Filipstadsvägen är full av rullgrus. Någon sorts "halvmygga" dansar upp och ner med sina myggvänner över gräsmatttan i motljus.

Jag har suttit på trappan och druckit folköl och vinkat på bilar som passerat. Våren är här alltså.

Idag började jag isolera den varma delen av uthuset. Det är tungt eftersom jag lagt på mig en massa fetkilon i vinter under den overksamma perioden.

Jag orkar inte hämta min riktiga kamera utan använder kameran i min iPhone men jag tror bilderna duger ändå.

Här har jag börjat isolera golvet. Jag ska fortsätta imorgon. Den gamla gaveln på uthuset syns. Virket är ruttet där och det ska rivas vad det lider.

Nu har jag vattnat mina hoyor och gullat lite med dem. Det finns lite tendenser till småivrig tillväxt på några av dem. Jag vill ju att de ska explodera i tillväxt och ge mig blommor och allting men de är försiktiga. Ett tiotal har dött under vintern och givit upp helt. Men det är underbart att gå vattningsvarvet på helgen.

Igår gjorde jag långkok i min nyköpta "Crock-pot" för första gången. Jag gjorde en ungersk "pörkölt" med "nokedli" och det blev gott men lite konstigt. Normalt när man gör långkok blir köttet mört och trådigt. Det blev det i långkokaren också efter nio timmars koktid men även trådarna blev så möra så man inte kunde urskilja dem. De syntes när man skar men de kändes inte riktigt i munnen. Hur som helst blev det väldigt gott. Nokedli är en sorts pasta. Man blandar till en smet och låter droppa ner i sjudande saltvatten så det blir små pastadroppar/korvar. Till detta underlättar det väldigt om man har ett speciellt nokedlijärn.

Så här såg gårdagskvällens måltid ut. Kvällens kommer att bli likadan.

Jag sitter och eldar och lyssnar på "The Outlaws". En sydstatsgrupp som jag aldrig hört för något år sedan. Jag var på en konsert med Dickie Betts i New Jersey och hörde dem som förband till konserten jag egentligen ville se. De var jättebra och jag köpte några skivor efter det.

lördag 4 mars 2017

New York 2017

Det drar ihop sig för tiogångersjubileum för mig. För Felix blir det premiär. Om tre månader lite drygt åker vi dit. Följ oss gärna då på vårt äventyr.

Imorgon fyller Felix fjorton och har haft kalas idag. Han fick en perfekt present från moster Jannica och kusiner som förstår vad en fjortonåring behöver i NYC.

Over a hundred bucks!

Det räcker till två par Levi´s jeans och ett par Converse om man så vill.
Converse eller "Chuck Taylor´s" som min vän Ivar på Manhattan säger.

torsdag 2 mars 2017

Det är inte ett. Det är allt.

I måndags morse när jag klev ur duschen pep det oroväckande från pannrummet. Jag visste direkt vad det var. Larmet till pumpen till avloppet.

Mitt avloppsvatten rinner ut ur huset och hamnar först i en slamavskiljare. Där hamnar allt det fasta och vätskorna rinner vidare till en pumpbrunn. Normalt rinner vätskorna direkt ut i en sandbädd men i mitt fall måste jag pumpa upp vattnet till sandbädden. Terrängen är så flack och grundvattnet ligger så högt så jag var tvungen att höja upp sandbädden som en limpa på marken. Det innebar då att jag inte fick självfall till sandbädden. I pumpbrunnen har jag ett larm som piper när inte vattnet pumpas ur pumpbrunnen. Om jag fortsätter att släppa ut avloppsvatten då så blir slutligen slamavskiljaren full och rören in under huset. Till slut blir det stopp och det finns risk för att rören går isär under huset. Det vill man inte.

När jag kom hem från jobbet undersökte jag pumpbrunnen och pumpen var helt livlös. Den är sju år gammal och det verkar som om livslängden på en sådan pump är just sju år. Jag ringde direkt till Robert på MR Kyl och Värme och han kom inom en kvart. Han plockade isär arbetsbrytaren och mätte så det fanns spänning fram till pumpen och det gjorde det. Pumpen var alltså slut. Fortfarande sittandes på huk ringde han Ahlsells och frågade om en likadan pump fanns i lager. Det fanns en i Hallsberg som kunde levereras redan nästa dag.

På kvällen och morgonen efter var jag väldigt sparsam med vatten och insåg vad begränsad man blir utan avlopp. På tisdag eftermiddag ringde Frank (en av installatörerna på MR Kyl och Värme) och sa att pumpen var monterad och fungerade som den skulle. En otrolig lättnad och jag kunde använda vatten och avlopp som vanligt igen.

Idag när jag kom hem surrade det jättekonstigt i kapellet. Jag gick in i pannrummet men ljudet kom inte därifrån. Det kom från övervåningen. Kylskåpet lät jättekonstigt. Jag ringde direkt till Gittan på Elmodul och frågade vad jag skulle ta mig till. Det är ofta ingen idé att laga kylskåp som har några år på nacken. Kylskåpet är också sju år. Gittan sa att jag kunde prova att dra ur kontakten och sätta i den igen. Ibland kan det sluta surra tillfälligt efter en sådan åtgärd. Det gjorde jag och det blev tyst. Oroväckande tyst. Ibland hördes det hur det ville starta upp men det slog ifrån igen efter några sekunder. Så höll det på. Bara att köpa ett nytt då förstås och det kändes inte bra att ha kylskåpet igång när det inte funkar som det ska.

Idag hade jag handlat på hemvägen så kylskåpet blev tyvärr välfyllt också. Jag tänkte att jag kunde ställa ut maten i uthuset i en låda med lock tills jag får ett nytt. Jag ringde snickaren och frågade om han hade något gammalt kylskåp jag kunde låna ett par dagar. Det hade han men bara stora eländen som är så tråkiga att flytta. -Men du har ju ett oöppnat kylskåp i prediksalen, sa han. Ja det har jag ju. Jag har ju köpt alla vitvaror till det blivande stora köket.

Givetvis stod det längst in i ett hörn så jag var tvungen att flytta spisfläkt, ugn, spishäll och diskmaskin först. Sedan avemballerade jag skåpet. Jag köpte ju vitvarorna i december 2015 på mellandagsrea så garantierna har väl gått ut redan.
Jag fotograferade i alla fall kylskåpet med en hyfsat färsk dagstidning så att man ska kunna se att emballaget var på ända tills nu om det skulle bli något fel på skåpet. Försöka duger i alla fall.
Annorlunda placering av ett kylskåp.
Ställde in det viktigaste först.

Ny pump 4000 kr plus moms och arbete. Nytt kylskåp ca 3500 kr skulle jag tro. Tråkig vecka.

lördag 18 februari 2017

Kackeldilemma

Jag och Felix var i Karlstad idag för att titta på kakel till badrummet. Eller "kackel" som det heter på värmländska. Jag hade tre buntar med prover av våtrumsmatta med mig för att kunna hålla upp matta/kakel och se hur det lirade ihop. Att välja kakel och golv till ett badrum är ju helt omöjligt. Man hamnar i ett dilemma hur man än gör och man har en ofattbar tur om man löser det.

Så här tänkte jag när jag började: Vitt kakel och våtrumsmatta, inte klinker. Kanske en fondvägg eller motsvarande. Avvikande kakel i duschhörnan. Jag vet inte... Något roligt liksom. Snyggt och fräscht så folk som öppnar dörren till badrummet säger: -Åh, vad fräscht!

Så här resonerar jag runt det hela nu i efterhand när jag vet hur omöjligt det är att få golv och väggar att gå ihop: Det är inte så viktigt hur det ser ut. Jag ska göra ett tätt rum med vatten och avlopp för att tvätta mig i och bajsa. Egentligen kvittar det hur det ser ut bara det är någorlunda ljust och hyfsat enkelt att hålla rent. Jag klarar mig utan kommentaren: -Åh, vad fräscht. Jag har ändå nästan aldrig gäster här.

Men det får ju inte heller bli tråkigt. Något måste jag få till, om inte annat för kapellets andrahandsvärde.

Nåväl. I Karlstad hittade jag ett trevligt grönt kakel till en fondvägg men då fanns det ingen matta som funkade. Sedan en underbar turkos kakelplatta men även där var det omöjligt att få den att lira med en matta bland alla dessa prover jag hade med mig. Det spelar ingen roll om man utgår från mattan eller kaklet. Det är ändå lika svårt att matcha den emot den andra.

Jag lackade ur till sist och gav upp. Endera blir hela badrummet vitt med en trevlig matta i någon kulör eller också tar jag en grå fondvägg och en grå matta. Det finns nämligen ett hundratal varianter av grått i de här sammanhangen.

Hallen är i alla fall klar. Grabbarna från Miljönären har gjort ett bra jobb. Så här ser det ut nu.
Mot badrummet.
Hallen.

Här har jag monterat en inspektionslucka för elen som gömmer sig där bakom, bl a fiberboxen för mitt data. Snickarn tyckte jag skulle ha en stol i hallen så man kan sitta ner och knyta skorna. Det är ingen dum idé och jag har färg kvar från hallen så jag kan måla en stol som kan få stå där i hörnet. Jag ska också sätta upp en hatthylla i matchande kulör ovanför inspektionsluckan.

På måndag åker jag till Franssons golv och bestämmer mig för matta och "kackel". Jag har ingen aning om vad det blir men det skiter jag i. Det blir bra. Det blir i alla fall bättre än förut.

måndag 13 februari 2017

Hoyakatastrof och förberedelser för måleri.

De Hoyor jag haft på rotning har dött för mig. Det hjälpte inte att sätta dem i vermiculite. Jag vet inte riktigt vad jag gjort för fel. Möjligen hade de behövt en lägre luftfuktighet i "kuvösen" jag försökte rota dem i. Man lär sig av sina misstag.

Hall och badrum är nu färdiga för att de riktiga hantverkarna ska kunna komma och förse dem med ytskikt. Imorgon bitti kommer Miljönären och börjar med målerierna. När de är färdiga kommer Franssons golv och gör våtrumsarbetet i badrummet. Jag har ännu inte bestämt vilken matta och kakel jag ska ha därinne. Det är jättesvårt att bestämma sig.
Här är blivande badrum.
Och här är hallen. Kulörerna i "främre hallen" blir de samma som i "bakre hallen". På golvet står färgslattar som blev kvar efter målningen i bakre hallen. T o m mattan blir densamma. För mina ögon går det inte att få ihop det snyggare och varför ändra på ett halltema när den bakre hallen blev så underbart fin?

lördag 21 januari 2017

Hemmakväll

Jag härjar med mina hoyor. Jag har 15 sticklingar som stått på rotning i tre veckor nu men inte en enda har minsta antydan till rötter. De flesta hoyor jag rotat tar ca 20 dagar på sig. Men nu är det vinter också. Ikväll satte jag om dem i vermiculite istället för lavagrus. Hoppas det går bättre nu.

Jag startade upp min robotdammsugare och följde efter den i prediksalen. Den är lite dum i huvudet men den lyckas i stort sett dammsuga hela rummet även om den gör samma ytor flera gånger.
Här är hen på väg till ett "randomområde" som den själv inte vet om att det existerar ännu. Den är blind men sägs kunna skapa sig en bild av rummet genom att memorera en karta som den själv skapar. Jag är inte så säker på det...

Jag detaljstuderade tillvägagångssättet genom att följa efter den under hela städningen. Tills den blev trött och ville hem till laddningsstationen. Jag tror faktiskt att den var överallt.

Den är jättegullig när den blir trött. Då stänger den av sugfunktionen och letar sig målmedvetet tillbaka till laddningsstationen. Den backar in mot laddaren och vickar med rumpan för att komma i perfekt kontakt med de strömförande blecken som gör att laddningsprocessen kan påbörjas.
Ledighet. De åtsittande ringarna som jag älskar åker av direkt när jag kommer innanför dörren hemma. När jag inte är hemma känner jag mig naken utan dem. De har blivit en del av Eddie.

Märkligt vad lite silver kan betyda. Armbandet är däremot inte av silver. Det är tillverkat av gitarrsträngar och jag köpte det i New Jersey (Hoboken) strax innan en konsert med Southside Johnny and the asbury dukes.