söndag 9 december 2018

Grådisig söndag i början av december

Vaknade upp till en grådisig söndagmorgon i kapellet. Ingenting händer. Det känns som om att jag bara arbetar och sover nu den här årstiden. Jag ser fram emot julledighetet. Varför vet jag egentligen inte eftersom jag inte har någonting planerat. Bara vara här i kapellet och låta dagarna gå.

Jag har ändå en del att se fram emot men det är inte förrän till senvintern 2019. Jag ser fram emot att beskära mina hibiskusar och ta sticklingar. Jag ska också sätta hibiskusfröer som jag köpt. De ligger bara och väntar i ett kuvert. Jag har "gått över" till Hibiskus från Hoya. Hoyorna klarar jag inte att hålla fria från ohyra och när en ny planta drabbas åker den ut. Jag har mindre än hälften kvar av alla hoyor jag en gång haft. Hoppas verkligen jag har bättre tur med mina hibiskusar.

Till min frösådd i februari-mars har jag nu äntligen köpt växtbelysning. Det borde jag gjort för längesedan. En värmematta att ha under min kommande frösådd har jag redan.
Nu står det ett litet gäng hibiskussticklingar under ljusrampen tills vidare.

Nu är det också klart att det blir en ny New York-resa i sommar. Felix och jag ska åka. Han får även med sig en klasskamrat och hans mamma med sambo. Vi blir fem stycken härifrån som åker över. Troligen i direkt anslutning till skolavslutningen. Jag tror att ingen i den andra familjen varit där förut så jag kommer att få guida dem lite. Jag älskar ju att vara reseledare för en stund. I julhelgen ska vi träffas allihop och prata och börja drömma.

Jag är mitt uppe i ett märkligt livsexperiment nu. Jag har fått en medicin mot min psoriasis. Medicinen är väldigt potent och levern kan få det jobbigt när man tar denna medicin. Det innebär att man ska undvika alkohol under medicineringen och att man måste ta blodprover en gång i veckan för att upptäcka eventuella leverskador. Så nu har jag inte druckit en droppe alkohol på fyra veckor. Jag tror allvarligt talat att det är det längsta uppehåll jag haft sedan jag var 15 år. Hur känns det då?
Det känns ingenting. Det blev inte så mycket annorlunda än mitt tidigare liv. Istället för att dricka öl och lyssna på musik på lördagskvällarna lägger jag mig tidigt och läser.

söndag 11 november 2018

Grått, grått, grått och blött

En märklig november. Det är mellan 7 och 10 grader varmt dygnet runt och Sivan har fortfarande fästingar. Det händer inte mycket på helgerna. Jag har hjälpt snickaren en del med hans utbygge av deras pool. Annars är det TV i kapellet och lite musik ibland.
Jag längtar redan till våren när jag kan börja renovera gamla delen av uthuset.

Idag hade vi planerat att fälla några sälgar, jag och Roland. Jag har en sälg som står och lutar över uthuset och den vill jag ha bort så snart som möjligt. De andra sälgarna ska också tas ner. Sälg är lite sprött och kan gå av lite hur som helst. Sälg är däremot väldigt bra för bin på våren men det kan inte hjälpas.

Det regnade på förmiddagen så Roland och jag bestämde att det får vänta tills nästa helg med trädfällningen. Det blev soffan och TVn igen. Framåt lunch slutade det att regna så jag drog på mig arbetskläder och gick ut. Jag har ju ett gäng stora aspar bakom uthuset som står på kommunens mark. Några av dem är så höga så de slår sönder hela kapellet om de blåser ner. Jag har uttryckt min oro till kommunen men de har varit ovilliga till att ta ner träden. Häromdagen fick jag mail om att de ska ta några av dem och göra högstubbar av. Det tycker jag är jättetrevligt. Jag kanske får ett skogsbryn bakom uthuset. Det vore trevligt att sitta på altanen och titta på hur det utvecklas. Jag mailade tillbaka till kommunen och frågade om jag fick sätta upp fågelholkar på högstubbarna och det skulle gå bra. Det t o m uppmuntras.

Jag plockade lite i virket jag har upplagt på baksidan av uthuset och insåg att jag skulle kunna få ihop ett par fågelholkar redan idag. Ett litet lagom söndagspyssel.
Jag sågade alla delar till fyra fågelholkar innan jag ens tog ut skruv och skruvdragare.
Sedan gjorde jag ett moment klart i taget på alla holkarna.
Så här blev de. Öppningsbara för att kunna rensa dem vid behov.

Nu får de ligga i boden och vänta på uppsättning till våren.

Resten av dagen gick åt till att bläddra mellan TV kanaler men det kändes inte så tragiskt eftersom jag ändå fått något litet uträttat under dagen.

tisdag 9 oktober 2018

Gungstol och fladdermöss

I våras när altantaket var klart fick jag en idé att möblera altanen med några gungstolar istället för traditionella trädgårdsmöbler. Jag kollade lite på Blocket och insåg att de ligger på en dryg 100-lapp styck. Jag berättade för en kompis om min plan och han hade en gungstol ståendes. En med anor från ett gammalt kapell dessutom. Om jag hämtade den skulle jag få den gratis och det var ju intressant förstås. Han och hans fru skulle göra sig av med den och jag tyckte jag behövde en. Han bor i Skåre norr om Karlstad så därför blev transporten inte av i somras men helgen hämtade jag den.
Det hade ett säreget utseende och när jag såg den reagerade jag på hur långa medarna var baktill. Den var jättefin. Lite sliten och gisten men verkligen charmigt vacker.

På kvällen tänkte jag provsitta den. Den gungade bakåt så mycket så jag trodde jag skulle slå runt och sedan blev jag sittandes så. Jag tog mig nästan inte ur. Det var som att ligga i en tandläkarstol med benen högra än överkroppen. Jag fick verkligen kämpa för att ta mig ur den och kunde inte förstå hur man tänkt sig att det ska gå att sitta i den. Jag ringde min kompis på kvällen och det visade sig att han aldrig provsuttit den.

Imorgon ska jag låta Felix provsitta den och se om han kan. Jag undrar om det är min kropp det kan vara fel på.

Sedan några månader tillbaka har jag hört ett "pipljud" på kvällarna när jag suttit i prediksalen. Eller snarare ett skrikljud. Jag har hela tiden trott att det varit en fågel som sitter utanför. Koltrastar har ett högfrekvent ljud som de utstöter ibland kvällstid så jag har trott att det varit det. Ljudet stämmer inte med det jag hör i prediksalen men jag har tänkt så ändå i brist på annat.

Det låter som när det gnisslar i en gummisula mot ett gymnastiksalsgolv. Däckskrik liksom. Som det låter när man tittar på en pingismatch i TV. Ljudet varar bara en sekund varje gång. Igår satt jag och antecknade klockslag för gnisslingarna. 18:26, 18:39, 18:50, 19:04, 19:14,... Det var mellan 10 och 14 minuter mellan ljuden. Jag gick ut och ställde mig och tänkte att jag skulle se något utanför. Jag trodde det var en fågel som sagt men därute var det tyst. När jag kom in igen hörde jag ljudet direkt. Till slut slöt jag mig till att det är fladdermöss som låter på vinden. När de jagar har de ett högfrekvent ljud som vi människor knappast hör men de har också "sociala" ljud inom gruppen och de kan man höra. Jag har också sedan en tid konstaterat ett litet hål under takfoten på just den delen av taket. Det var en hackspett som visade mig det hålet för någon vecka sedan. Jag hörde hur det hackade och smög ut.

Det är nog så att jag har fladdermöss på vinden. Jag har inte varit uppe och lyst med ficklampa ännu och även om jag gör det så finns det inget att göra om jag hittar dem. Fladdermöss är fridlysta. Jag får vänta till våren och försöka sätta igen hålet när jag försäkrat mig om att de är ute och jagar. Nu håller de på att förbereda vintervilan som bäst och jag vill inte störa. Jag får nog inte störa dem heller. Fladdermöss har ett starkt skydd i lagen och så ska det vara också. Med tanke på att varje fladdermus äter flera tusen myggor per kväll så erbjuder jag dem gärna husrum. Men jag vill inte ha dem på vinden. Jag ska bygga holkar och sätta upp på baksidan av uthuset till våren. Först efter det ska jag täta hålet i väggen.

söndag 16 september 2018

Sömnproblem

Det är gott och väl en vecka sedan jag kom hem från New York men den svenska sömnrytmen vägrar infinna sig till fullo. Inatt har jag sovit bra men var jättetrött igår kväll och lade mig redan kl 21. Idag blommar den första hibiskusen som jag tog med som stickling från Teneriffa.
Det är ett antal som klarat sig men några har dött. Enkel röd med lite fransiga kronblad.

När jag druckit mitt kaffe på morgonen gick jag ut och skruvade ner tre fågelholkar som suttit på den gamla delen av uthuset. Jag tänkte flytta dessa eftersom jag ska renovera gamla delen i vår. Då vill jag ju inte att det hinner flytta in fåglar så jag behöver störa dom när jag ska börja med väggarna. Jag tänkte också rensa holkarna från gamla bon innan jag satte upp dem igen. När jag öppnade den andra holken blev jag livrädd.
Det var fem fladdermöss i den som kröp runt därinne. De kröp ut ganska fort och flög ett par varv runt trädgården innan de hittade något nytt ställe att krypa in i för dagen.

När jag hämtat mig skruvade jag upp holkarna på baksidan av den nya delen av uthuset. Därefter klippte jag gräset. Det var väl det enda vettiga jag gjorde denna söndag.

lördag 11 augusti 2018

Ölburksamlingen

Jag har planerat att renovera den gamla delen av uthuset nästa sommar och som ett steg i det tittade jag in i ett av de befintliga förråden häromdagen. Jag tänkte se hur pass befintliga takstolar skulle duga att använda eller om jag skulle behöva förstärka dem. I samråd med snickaren avgjorde jag att de duger. Jag började rota bland mina grejer efter min gamla ölburksamling.

När jag och mamma bodde på Stenstaliden 1974 började jag så smått att samla på ölburkar. Jag cyklade runt på stan och letade efter sådana jag inte hade förut och till slut hade jag en gedigen samling. Flest av alla jag kände. Samlandet nådde sin kulmen när jag, mamma och moster Margit åkte på en bussresa till Jugoslavien 1976. Vid varje busstopp sprang jag runt på rastplatser och letade burkar och jag hade kassvis med burkar med mig hem till Sverige. Burkarna hade jag uppställda i en pyramid vid en vägg i mitt rum i blåbetongshuset på Stenstaliden, byggt 1970. Ett miljonprogram helt i blåbetong och tegel. När jag flyttade ifrån min mamma 1983 packade jag ner alla burkar för jag ville inte slänga dem. Jag tyckte om burkarna. Särskilt de svenska. De utländska betydde inte alls lika mycket av någon konstig anledning.

För någon vecka sedan funderade jag på om jag skulle ställa upp burkarna här i prediksalen. Bygga ett skåp med hyllor att ha dem i med glas framför. Jag tog in dem och började att plocka i samlingen lite när Felix var här igår. Jag beskrev min plan och Felix gick igång på idén och utbrast: -Vad coolt! Burkarna var i samma skick som när jag packade ner dem. Jag var orolig att ett rått uthus skulle ha gjort att de rostat men det var ingen fara alls. Nästa steg är att ställa ut burkarna på golvet för att räkna dem och se hur jag ska konstruera ett skåp som rymmer allesammans exakt så det inte blir ett hyllplan som blir halvfullt. Nu återstår att se efter i uthuset så att det inte finns någon mer kartong med burkar som jag glömt. Det vore ju tråkigt att hitta femtio burkar till när skåpet är klart. Såvitt jag minns hade jag totalt drygt 500 burkar.

Igår var det storm här runt kapellet. I halva Sverige förresten och kl 17 blev det strömavbrott som varade till kl 22:30. Vi satt i mörkret och pratade och som tur var hade vi köpt räkor till kvällen. Jag behövde inte använda spisen utan snodde ihop en aijoli och sedan var det bara att äta. Jag har haft lite otur med träden i år. Min favoritbjörk hade blåst ner i stormen. Som tur var klarade sig växthuset i alla fall.
Drygt en vecka kvar till New York nu.

lördag 4 augusti 2018

Kapellbloggen firar tio år!

Idag har Felix och jag tagit en promenad uppe på Djurgården. Vi åt amerikanska bagles med creamcheese till frukost. De finns på Coop som "bake-off" och de var helt OK. Till lunch åt vi amerikanska pannkakor med lönnsirap. 
Vi räddade också en harunge ur ett par giriga kråkors klor vid rondellen norr om Maxi. Jag stannade bilen, satte på varningsblinkers och lyckades fånga in harpalten. Jag bar iväg den till en träddunge en bit ifrån. Hans mamma satt någonstans och tittade. Jag såg henne ta upp kampen mot kråkorna innan jag stannade bilen.
Idag är det också den 4 augusti 2018. För exakt tio år sedan, den 4 augusti 2008, skrev jag mitt första inlägg på "Kapellbloggen".
Jag skrev:
Mitt första inlägg
Detta är min första blogg och jag ska tålmodigt försöka beskriva hur jag renoverar ett kapell till bostadshus. Köpet är ännu inte riktigt klart, d v s inget är ännu skrivet. Likväl drar jag igång bloggeriet redan idag.
Ska också lägga upp lite bilder på kapellet inom kort.
Igår var jag ändå där och gjorde min första arbetsinsats. Denna ansträngning bestod i att slå gräs runt huset. Jag hängde också upp mina arbetsbyxor innanför ytterdörren när jag var klar och det kändes bra. Som en liten "revirpinkning" liksom.
Mycket har hänt på dessa tio år. Inte bara med kapellet utan även i mitt liv förstås.
Den 29 september betalade jag kapellet och skrev kontrakt. Jag köpte det kontant för 1000 kr av Missionsförsamlingens representant i hans hus i Lisas Höjd. Felix var med och jag lade fram två femhundrakronorssedlar på köksbordet.
Jag har skrivit 990 inlägg på bloggen under dessa tio år. De flesta har handlat om hur arbetet med kapellet framskrider men även om hur jag tänkt om saker och ting. Felix uppväxt har indirekt dokumenterats också.

lördag 14 juli 2018

Sommarsemestern 2018 till sin ända

Då var det slut på den konstigaste sommarsemestern jag någonsin haft.

Normalt har jag något "byggprojekt" planerat för semestern. När jag har att göra hela dagarna i min egen takt. I år blev sommarprojektet klart redan i maj. Jag tog en veckas semester då och hade sådan tur med vädret att jag kunde arbeta ute hela tiden. När sommarsemestern började nu, hade jag bara hängrännor och stuprör kvar på altantaket jag byggde i maj. Det var gjort på en förmiddag.

De tre semesterveckorna jag haft nu har inte innehållit någonting förutom några små utflykter med Felix. Det är första gången på länge då jag känt mig ensam och övergiven. Jag har inte fått några besök och jag har heller inte ansträngt mig för att besöka någon. Jag har bara suttit här på min lilla altan och tittat ut mot skogskanten och uthuset.
Jag gillar att vara på altanen. I skuggan. Sommaren har ju varit så otroligt varm och jag har inte haft en enda regndag på min semester. Inte ens om jag räknar med veckan i maj.
Jag gillar också att vara ensam men i år har det varit extremt fattigt på utbyte med vuxna vänner. Det blir knepigt när man inte själv får välja ensamhet utan bara hamnar i det.

På måndag ska jag mjukstarta genom att arbeta hemifrån. Jag har fått upp en fin rutin för det nu när jag ställt in ett köksbord i nya köket. Jag trivs jättebra där med min jobblaptop och överblick över hela prediksalen. Jag ska jobba i fem veckor och sedan åker jag till New York i två veckor. Men jag längtar inte dit. Det är likadant varje gång. Jag längtar hela tiden när jag inte har bestämt resedatum men när jag gjort det fasar jag för att avresedatum närmar sig. Konstigt. Det är så när jag åker själv. Inte när jag har ressällskap. Detta är troligen sista gången jag åker dit ensam. Jag har lovat Felix att vi ska åka dit 2019 men efter det åker jag kanske inte själv något mera. Det är så dyrt med boende och jag behöver hålla i mina pengar lite bättre i framtiden. Flygresan kostar 5000 kr och boendet mellan 10 och 15 000 kr när jag åker själv. Det är väl ingen nyhet att enkelrum är dyrare men i USA halveras rumskostnaden på ett marginellt dyrare rum när man är två.

Jag längtar efter min vän Ivar i New York. Det kommer att bli han som gör att jag längtar tillbaka till att åka dit ensam i framtiden. När Felix är med blir det inte så mycket Ivar förstås. Jag kommer att blogga i New York i år också men även hålla mina små livesändningar på Facebook.