måndag 6 juli 2020

Tobakshantering och Reuben

Jag har köpt en Sous vide-apparat. I den kokar man vaccumförpackat kött i vattenbad under lång tid och vid låg temperatur.
Jag valde att köpa en apparat men det finns massor av lösningar för att sovidda. Jag fick bygga ihop en egen inredning i apparaten av ett grytunderlägg och ett grytlocksställ från IKEA för att få vaccumpåsen att ligga en bit ifrån kärlets väggar och därmed få cirkulation runt om.

Jag berättade för en om min Sous vide och vederbörande trodde hela tiden jag försökte säga covid. 😂😂😂

Min första köttbit blev en rejäl bil oxbringa eller "Brisket" som det kallas på engelska. 65 grader i 24 timmar fick den gå. Det blev jättemör och fin.
Igår kväll gjorde jag en Reuben sandwich enligt konstens alla regler med både russian dressing och surkål.
Supergott tyckte Felix som var här och åt en sväng. Jag äter väldigt många "Reuben" när jag är i New York. Testar en massa olika ställen och deras Reuben. Det har blivit en grej. Det smakade New York av den jag gjorde igår. Underbart!

Jag fick ju en massa tobak av en kompis och igår kväll tog jag tag i det. Här ligger hela torkade blad. Det första man behöver göra är att ta bort bladnerverna ur bladen. Det är bara att nypa tag runt bladnerven och dra neråt samtidigt som man håller emot i bladskaftet. Det går ganska enkelt men det dammar väldigt.
Av dammet kan man bli lite yr av nikotinet däri så jag satte på mig dammfiltermask. Ett helt normalt utseende dessa dagar.
Bladnerverna sorterar man för sig och den smulade bladmassan för sig. Bladnerverna är så fruktansvärt hårda att man måste ta hand om dem separat om man vill använda dem vill säga. Av nerverna mal man "stjälkmjöl". Inte lika nikotinrikt som bladmjölet men blandas ofta i ändå för att ge snuset lite "kropp".

(Lägg märke till hur jag beskriver alltihop utan att egentligen veta ett skit. Allt läser jag mig till så här första gången. Vi får se om jag får revidera mitt tillvägagångssätt i framtiden.)

Här är bladmassan som jag mosat ihop med händerna hittills. Detta ska också malas men det är betydligt mera lättmalt.
Här har jag kört bladmjölet i matberedaren med knivarna. 460 gram bladmjöl.

Sedan kom jag på en idé som jag beslutade mig för att prova. Jag bröt sönder bladnerverna i mindre bitar och stoppade dem i en matberedare med knivar. 
Jag körde lite men knivarna gjorde inte mycket skada på nerverna. Jag hällde i ca 1 dl mörk rom och lite vatten och körde igen.
Det blev inte så mycket bättre men jag tänkte att stammarna skulle blötas upp lite i alla fall. När jag inte stod ut med oväsendet längre packade jag röran i en vaccumpåse.
Där ska det få ligga till sig i kylskåpet ett tag och dra så ska jag försöka mala det med köttkvarn sedan.

Om det funkar blandar jag ner den malda "stjälkpastan" med den övriga tobaken innan allt ska in i ugnen och fermenteras.

Om detta funkar smidigt kanske det är ett genombrott för snusfabrikörer. 😃
Jag vet i alla fall ingen som gjort så här förut. Om det blir lyckat lägger jag ut tipset i de snusgrupper jag är med i på FB. Annars tiger jag och och låter tanken dö här mig mig.

Det är det som är grejen med att pyssla och nörda och testa. Tänk om jag hittar nyckeln till denna gåta. 
Tänk om jag, jag upprepar mig, kommer på hur man utvinner guld ur daggens droppar.

Vi avslutar väl lite färggladare i kontrast till den bruna tobaken genom att presentera dagens hibiskusar.


El capitolio sport, Dubbel cerise, Okänd (NoID) och dubbel röd.

lördag 4 juli 2020

Kafka i regnet

Äntligen lite regn! Jag behöver vatten till min tobak som växer så att det knakar. Jag fick ett jättetrevligt paket från Bokus i början av veckan och jag har gett mig i kast med den första boken av denna bokhög.
Det fick bli en bok där författaren Hans Blomqvist beskriver Kafkas författarskap. Boken har titeln "Den oerhörda värld jag har i mitt huvud".
De fyra översta är egentligen de fullängdsberättelser som givits ut. Jag hade dem förut men nu har de kommit i nyöversättning.

Han var ju lite av en särling men inte så farligt tycker jag.
Framförallt skrev han på ett speciellt sätt. Han tyckte inte om att ha historien klar för sig innan han började skriva. Han fick ett infall och började skriva något och oftast kom han inte längre än till en inledning innan han övergav berättelsen. Därför finns inte så många kompletta verk utgivna. Däremot finns massor med dagboksanteckningar och brev och det är intressant att få en inblick i vad som rörde sig i den mannens huvud. Dessutom skriver han på ett sätt som tilltalar mig. Det är ju bara att läsa titlarna på bokryggarna ovan så blir man nyfiken.

Jag har jobbat denna vecka så något större arbete har inte blivit utfört här vid kapellet. Igår kväll började jag i alla fall att plocka isär mitt utbygge lite mera. Jag tog genast virket för att göra iordning mitt lilla utrymme i uthuset där jag tror jag ska torka tobak.
Tobaken växer hysteriskt och kräver en hel del arbete nu. Plocka tjuvar, se till att den inte går i blom och faktiskt börja skörda lite smått. Jag har gjort iordning ett torkställe utomhus där jag ska "förtorka" bladen lite. 
Här har jag satt upp 40 meter nylonsnöre under takfoten på uthuset. När de torkat där ska jag hänga in dem i uthuset. Först nu förstår jag nog hur skrymmande mina tobaksblad kommer att bli.
Igår när jag skulle somna konstruerade jag en liten galge för att hänga blad i. Jag kom på att jag kommer att behöva flytta de torkade bladen och då duger det inte att sätta ihop bladknippen med gummisnoddar som jag tänkt från början. Knippena skulle sedan hängas upp grenslandes över snöret hade jag tänkt. Det skulle gå sönder så mycket blad i själva flytten då så jag skulle bli vansinnig. Jag konstruerade därför en liten galge i teorin. I förmiddags kunde galgen bli verklighet.
En sådan här konstruktion kommer att bära ett antal blad. Jag gjorde en mall som jag viker ståltråden efter. När jag sedan ska flytta in tobaken så flyttar jag galgarna.

Och här är min första lilla skörd. Jag borstade av "bös" från bladen innan jag hängde upp dem. Det går åt lite galgar märker jag men det är bara att börja producera.

Jag fick också en kartong torkade blad av en kompis. 
Dessa ska jag ta reda på och göra snus av. Han ska givetvis få några dosor som tack.

Hibiskusarna i växthuset växer också bra. Flera av dem behöver klippas ner men det tar emot när de har blomknoppar.
Denna blommade idag. En namnlös men det är nog en Snow Queen eller Cooperi.
Men själva plantan är jätteful och behövs klippas ner.

Här är några flera som blommat nyligen.
Blogginlägget avslutas med dessa vackra färger som jag ser från altanen när jag tittar ut. De här lila kulörerna är det vackraste jag vet.

Jag läste en gång en bok där en gammal kvinna låg på sin dödsbädd. En anhörig var där och höll henne i handen. Den gamla kvinnan sa: 
-Kan du ta hit en skål med blåbär?
Den anhörige sa: -Men kära du. Du vet väl att du inte kan äta?
-Jag ska inte äta. Jag ska titta på dem, sa hon.

söndag 28 juni 2020

Sakernas tjusning

Intressant med begreppet "tjusning". Vad man känner tjusning av. Jag fick ett meddelande imorse ifrån min hibiskusvän Sabina. Det startade en massa tankar hos mig och jag väljer att skriva ner tankarna för gott här i bloggen istället för att svara Sabina direkt. Jag har på den senaste tiden märkt att jag gör så. Jag får uppslag till tankar om olika företeelser och dokumenterar dem här i bloggen.

För mig är det nog lite så här vad gäller tjusning. Jag tar tobaksodling och hibiskussamlande som exempel bland annat. Det kan ta emot att veta att man har en massa moment framför sig som måste genomföras. Det gäller tobak såväl som hibbar. Det krävs en massa fysiska insatser för att allt ska gå bra. Vi människor verkar vara oerhört lata av naturen och skulle helst kanske bara ligga i en vilstol. Vi har också en förmåga att bli uttråkade och det är nog tur det. Annars kanske vi skulle bli liggandes där allihop i den där vilstolen.

Att odla är ett evighetsjobb men delmomenten i det skänker så mycket tillfredsställelse. Det utsätter också tålamodet för en prövning men bidrar också till ens tankar om att det finns hopp för framtiden. De som inte kan plantera ett äppleträd och sedan vänta på att det ska ge frukt kanske inte ska odla. 

Jag tycker att jag blivit bättre på att ha tålamod med fler saker i livet tack vare att jag börjat odla. Tillfredsställelsen av att skörda äpplena från träden jag planterade för fyra år sedan får en annan dimension än om jag kunde plockat äpplen direkt när jag grävt ner trädet. Nu är jag inte mycket för äpplen så det är bara en liknelse. 
Ett exempel som jag påminns av just i detta nu när jag sitter med detta blogginlägg är den ljuvliga doften av smultronschersmin. Precis nu kände jag för första gången doften av schersminen som jag planterade för fyra år sedan. Det är första gången den blommar såpass rikligt att doften kommer runt hörnet till min sittplats på altanen. Här kom alltså belöningen idag. Den som var skälet till att jag planterade den överhuvudtaget.

Vad gäller tobak och hibiskusar är det ju ett snabbare förlopp än flera år från att man tänder hoppet tills man får skörda. Under dessa projekt avsedda att uppnå något möter man motstånd av olika slag. Ens egen lättja förstås. Att man inte orkar ta tag i ett delmoment just idag och skjuter upp det till morgondagen. Då kanske man ändå inte kan utföra delmomentet eftersom det kommer annat i vägen. Då blir drömmen en belastning istället och man känner sig dålig. Man får dåligt samvete i vilstolen för att man istället borde beta av ett delmoment. En tid i mitt liv kunde jag inte slappna av och ligga och sola i trädgården. Om jag lyfte ögonlocken fick jag se en flagnande vindskiva eller en rabatt som borde rensas. Jag fick åka hemifrån för att sola. Jag fick ingen ro.

Om man lever ihop med någon kan man också få skuldkänslor för att man hellre borde renovera hus eller liknande än att ligga och sola. Det är ofta ett feltänk i sig. Det är inte alls säkert att den andra tänker: "Där ligger du och latar dig när du vet att du borde måla vindskivorna". Den andra kanske tänker: "Det är dig väl unt att ligga där och njuta en stund eftersom jag vet att du längtat efter det hela vintern."

Just nu har jag väl fyra mera långtgående projekt igång. Jag ska riva utbyggnaden som jag inte fick ha. Det tar förstås emot eftersom den även en liten krossad dröm som jag hade. Som jag planerat varje detalj i uppförandet av men som nu gick om intet.
Jag ska inreda det utrymme i uthuset som delvis ska ersätta det utrymme som jag inte fick skapa i och med utbyggnaden.
Jag ska driva upp tobaksplantor och göra eget snus. Helst en hel årsförbrukning och jag ska ta hand om och ta sticklingar av mina hibiskusar som kan skänka glädje till mig och andra.

Inom alla dessa projekt finns delmoment som jag ser fram emot olika mycket och vad gäller några av momenten väljer jag tydligen hellre att sitta och gruva mig inför dem än att ta tag i dem. Jag hittar olika anledningar till att slippa just nu. En del delmoment ser jag fram emot men för att de ska bli av måste jag utföra delmoment som jag gruvar mig för innan. Ibland stöter jag på yttre motstånd också. Vädret till exempel. Det är för varmt för att snickra eller det regnar för mycket. Emellan de tidpunkterna som vädret omöjliggör aktivitet finns "fönster" där förhållandena är optimala. Ett sådant fönster råder just nu men det ska börja regna om några timmar enligt SMHI. Är det då ens lönt att plocka fram alla saker och etablera en arbetsplats för att kunna jobba någon timma?

En annan ojämn kamp jag måste föra när det gäller odling är ohyra och ogräs. Där gäller det att inte ge upp även om jag vet att om jag upphör med kampen kommer ohyran ta över. Det är en kamp jag aldrig kan vinna. Det är bara att inse det. En yttre kraft som bara motarbetar mig i vad jag än tar mig för. Jag brottas hela tiden med sökandet efter ett motmedel för att en gång för alla slå ner det motståndet men det går inte. Det innebär i alla fall en strävan att hitta den bästa metoden för att bekämpa ohyran och den strävan är skön att vara i och ger viss tillfredsställelse. Tänk om jag löser den frågan? Tänk om det blir jag som kommer på en metod för att få mina hibiskusar fria från ohyra? Tänk om jag kan tillverka eget guld av morgondaggen?

Jag borde nog också plocka tjuvar på mina tobaksplantor. Det tar emot. Det är redan trångt i tobakslandet och jag riskerar hela tiden att trampa sönder blad när jag kliver däri. För att kunna göra det behöver jag sätta på mig stövlar och handskar. Sedan måste jag gå böjd i en halvtimma i denna värmen och när jag har två plantrader kvar kommer jag vara helt slut. Jag kommer att vara törstig och svett. Jag kanske har blivit bromsbiten några gånger och bränt mig på en och annan brännässla.
Men när jag väl börjar går det lättare än jag trott. Det var inte så mycket tjuvar och nu har jag ju redan gått igenom en fjärdedel av beståndet. Inga bromsar flyger omkring mig heller. Rätt som det är är jag färdig.
Det blev inte så jobbigt som jag föreställt mig men framförallt är momentet utfört och behöver i och med det inte utföras på ett par dagar. Det visade sig att tiden för att gruva sig inför delomentet var dubbelt så lång som att utföra det.

Det händer ju också att man går emot lättjan och etablerar en arbetsplats trots att det är svarta moln på himlen. Att viljan är starkare än lättjan. Och tillfredsställelsen man då känner efteråt är ju värt det hela faktiskt. Om man skulle göra en lista på allt man "borde" göra skulle den bli hur lång som helst. Den kanske inte ens skulle få ett slut. Förr pratade man om att man hade en del "oskrivna brev" som låg på hög. Brev man borde skrivit för länge sedan men det har inte blivit av.

Att komma ihåg att det oftast tar mer energi att gruva sig för något än det tar att utföra det. Lite som att ta ett sommardopp i sjön. Man ångrar aldrig ett bad.

Det är antagligen det här som livet går ut på. Att få känna tillfredsställelse över alla små genomförda delmoment. Och även slutprodukten av dessa förstås.

Från det ena till det andra men som ändå är en liten detalj som gör livet värt att leva. Alla minnen som kommer tillbaka när jag kände doften av mitt loppisfynd från gårdagen.
Doften av en gammal kikare.
Jag slår vad om att de flesta av er minns hur en sådan tingest doftar. En doft som aldrig verkar gå ur hur gammal kikaren än blir.

Att lära sig att ta vara på de där sekundsnabba dofterna och göra dem till en del av livet är något som skänker glädje när man levt i drygt ett halvt liv.

onsdag 24 juni 2020

Hemmadag i värmen

SMHI har varnat för värmebölja. Jag gick upp kl 7 och efter några kaffekoppar gick jag ut och gick igenom tobakslandet. Jag plockade ogräs och tjuvar. Jag höll väl på en timma och svetten ran redan då. Fick ta flera pausar och dricka vatten
Så här ser en tobakstjuv ut men en del har t o m hunnit växa till sig ännu mer än denna. Jag räknar med att få plocka tjuvar varannan dag. Det är otroligt vad tobaken växer.

När jag duschat åkte jag till Panncentralen för att äta lunch.
En pasta med en baconsås och långkok fläskkööyy i tunna skivor. Jag berömde restaurangen för deras goda rökta ost som satt sig som ett trevlig lunchminne från förra veckan.
Efter en stund kom kvinnan och frågade mig: -Kocken undrar om du vill ha lite ost? -Ja gärna, svarade jag och så kom hon med denna assiett.
Imorgon är en av lunchrätterna den stekta rökta osten igen och Felix och jag ska dit igen för att få den underbara rätten.

När jag kom hem satt jag mig i skuggan och lyssnade på skogen och 26:an. Jag fick för mig att spola ren innerkrukor igen.
Där brukar jag sitta och spola ur krukor och sortera dem hjälpligt.

Här är min lilla vattenkannesamling också. Men jag känner att jag vill ha fler. Bidrag mottages tacksamt. Även om det det skulle kosta en liten penning.

tisdag 23 juni 2020

Roadtrip i västerled

Kl 10:15 startade jag och Felix från Kristinehamn. Delmål 1 var min kompis Sangrid som odlar tobak och är en hängiven snusfabrikör. Hon bor lite norr om Vålberg.
Vi började med ett odlingsvarv och tittade på hennes odlingar. 
En perfekt liten sydsluttning ungefär lika stor som mitt tobaksland. Här står hon. I augusti månad kommer hon knappt att synas där hon står.
Hon hade flera olika land och väldigt många olika sorter. I ett stort träd på gården hade hon ett häckande sparvhökspar som slogs med en tornfalk hela tiden när vi var där.
Blandsaft i värmen med utsikt över hennes välordnade och vackra land.

Jag bytte bort en dosa av Thomas Sändhs snus "Knivsöder" mot en av hennes sorter "Rabbens ettanförsök".

Sedan åkte vi på överraskningslunch till Värmskog café och deras räkmackor.
Varken Felix eller jag orkade äta upp. 300 gr skalade räkor var. Det måste ju vara ett kilo oskalade. Det är nog första gången jag lämnat räkor på en tallrik.

Fruktansvärt mätta åkte vi till konstnären Karin Fast Aronsson i Boda. Jag har ju varit där förut men för Felix var det första gången. Vi fikade. Kaffe och glass och det var lagom efter räkorna. Vi tittade i hennes målarbod på gården.


Det finns lite av varje.
De här två är de senaste och jag vill egentligen ha båda men just nu finns ingen plats.

Lite fler påbörjade.

Värmen tog hårt på mig denna dag och jag blev stundtals lite yr. Vi åkte hem från Karin och stannade till vid Alsters herrgård där jag var inne och hämtade en bok.

På kvällen sedan var det handledarkurs inför Felix övningskörning. Det blev en lång dag.

Min tobak växer också väldigt bra.
Och hibiskusarna.
Denna Oriental moon blommade idag

måndag 22 juni 2020

Köttkvarn

Underbart befriande regn idag! 
Gårdagens blogginlägg gav viss utdelning må jag säga. Jag fick tag på två underbart smaklösa vattenkannor hos en vän.
En brun. Hur kan man överhuvudtaget tillverka bruna saker? Jag har en likadan som den bruna men den är lila. Den är väldigt bra eftersom yttersta änden på pipen är riktad nedåt. Det är lättare att vattna då.

Imorse åkte jag på loppis och skulle titta efter lite saker. 
Piedistaler fanns det gott om. På den jag ville ha var det ena benet lite för kort tyvärr så den var jullrig.  

Jag brukar alltid kolla böcker också och hittade direkt en som verkade intressant.
"Djupfrysning av Britt-Marie Andersson". När jag kollade framsidan insåg jag att titeln blivit spännande på grund av ett anmärkningsvärt syftningsfel.
Det var ju synd.

Jag hittade också en nästan likadan hushållsassistent som jag redan har. Denna var i stort sett komplett och den hade en köttkvarn. 
Jag köpte den till höger för 500 kronor så nu har jag två assistenter och en köttkvarn. Min modell heter N10 och jag köpte en av modell N8. Ju högre nummer, ju nyare modell. Min var tydligen något nyare då.

Idag blommade denna skönhet också. Den liknar Snow Queen och Cooperi men jag köpte den som namnlös. Och då förblir den namnlös. Det är en regel som man måste följa. Man får inte sätta riktiga namn på plantor som inte är namngivna när man förvärvar dem även om man är aldrig så säker på att det är rätt. Så den här heter "NoID 10" hos mig kort och gott.

Imorgon ska Felix och jag ut på äventyr så det blir tidigt sänggående ikväll och läsning.