söndag 16 september 2018

Sömnproblem

Det är gott och väl en vecka sedan jag kom hem från New York men den svenska sömnrytmen vägrar infinna sig till fullo. Inatt har jag sovit bra men var jättetrött igår kväll och lade mig redan kl 21. Idag blommar den första hibiskusen som jag tog med som stickling från Teneriffa.
Det är ett antal som klarat sig men några har dött. Enkel röd med lite fransiga kronblad.

När jag druckit mitt kaffe på morgonen gick jag ut och skruvade ner tre fågelholkar som suttit på den gamla delen av uthuset. Jag tänkte flytta dessa eftersom jag ska renovera gamla delen i vår. Då vill jag ju inte att det hinner flytta in fåglar så jag behöver störa dom när jag ska börja med väggarna. Jag tänkte också rensa holkarna från gamla bon innan jag satte upp dem igen. När jag öppnade den andra holken blev jag livrädd.
Det var fem fladdermöss i den som kröp runt därinne. De kröp ut ganska fort och flög ett par varv runt trädgården innan de hittade något nytt ställe att krypa in i för dagen.

När jag hämtat mig skruvade jag upp holkarna på baksidan av den nya delen av uthuset. Därefter klippte jag gräset. Det var väl det enda vettiga jag gjorde denna söndag.

lördag 11 augusti 2018

Ölburksamlingen

Jag har planerat att renovera den gamla delen av uthuset nästa sommar och som ett steg i det tittade jag in i ett av de befintliga förråden häromdagen. Jag tänkte se hur pass befintliga takstolar skulle duga att använda eller om jag skulle behöva förstärka dem. I samråd med snickaren avgjorde jag att de duger. Jag började rota bland mina grejer efter min gamla ölburksamling.

När jag och mamma bodde på Stenstaliden 1974 började jag så smått att samla på ölburkar. Jag cyklade runt på stan och letade efter sådana jag inte hade förut och till slut hade jag en gedigen samling. Flest av alla jag kände. Samlandet nådde sin kulmen när jag, mamma och moster Margit åkte på en bussresa till Jugoslavien 1976. Vid varje busstopp sprang jag runt på rastplatser och letade burkar och jag hade kassvis med burkar med mig hem till Sverige. Burkarna hade jag uppställda i en pyramid vid en vägg i mitt rum i blåbetongshuset på Stenstaliden, byggt 1970. Ett miljonprogram helt i blåbetong och tegel. När jag flyttade ifrån min mamma 1983 packade jag ner alla burkar för jag ville inte slänga dem. Jag tyckte om burkarna. Särskilt de svenska. De utländska betydde inte alls lika mycket av någon konstig anledning.

För någon vecka sedan funderade jag på om jag skulle ställa upp burkarna här i prediksalen. Bygga ett skåp med hyllor att ha dem i med glas framför. Jag tog in dem och började att plocka i samlingen lite när Felix var här igår. Jag beskrev min plan och Felix gick igång på idén och utbrast: -Vad coolt! Burkarna var i samma skick som när jag packade ner dem. Jag var orolig att ett rått uthus skulle ha gjort att de rostat men det var ingen fara alls. Nästa steg är att ställa ut burkarna på golvet för att räkna dem och se hur jag ska konstruera ett skåp som rymmer allesammans exakt så det inte blir ett hyllplan som blir halvfullt. Nu återstår att se efter i uthuset så att det inte finns någon mer kartong med burkar som jag glömt. Det vore ju tråkigt att hitta femtio burkar till när skåpet är klart. Såvitt jag minns hade jag totalt drygt 500 burkar.

Igår var det storm här runt kapellet. I halva Sverige förresten och kl 17 blev det strömavbrott som varade till kl 22:30. Vi satt i mörkret och pratade och som tur var hade vi köpt räkor till kvällen. Jag behövde inte använda spisen utan snodde ihop en aijoli och sedan var det bara att äta. Jag har haft lite otur med träden i år. Min favoritbjörk hade blåst ner i stormen. Som tur var klarade sig växthuset i alla fall.
Drygt en vecka kvar till New York nu.

lördag 4 augusti 2018

Kapellbloggen firar tio år!

Idag har Felix och jag tagit en promenad uppe på Djurgården. Vi åt amerikanska bagles med creamcheese till frukost. De finns på Coop som "bake-off" och de var helt OK. Till lunch åt vi amerikanska pannkakor med lönnsirap. 
Vi räddade också en harunge ur ett par giriga kråkors klor vid rondellen norr om Maxi. Jag stannade bilen, satte på varningsblinkers och lyckades fånga in harpalten. Jag bar iväg den till en träddunge en bit ifrån. Hans mamma satt någonstans och tittade. Jag såg henne ta upp kampen mot kråkorna innan jag stannade bilen.
Idag är det också den 4 augusti 2018. För exakt tio år sedan, den 4 augusti 2008, skrev jag mitt första inlägg på "Kapellbloggen".
Jag skrev:
Mitt första inlägg
Detta är min första blogg och jag ska tålmodigt försöka beskriva hur jag renoverar ett kapell till bostadshus. Köpet är ännu inte riktigt klart, d v s inget är ännu skrivet. Likväl drar jag igång bloggeriet redan idag.
Ska också lägga upp lite bilder på kapellet inom kort.
Igår var jag ändå där och gjorde min första arbetsinsats. Denna ansträngning bestod i att slå gräs runt huset. Jag hängde också upp mina arbetsbyxor innanför ytterdörren när jag var klar och det kändes bra. Som en liten "revirpinkning" liksom.
Mycket har hänt på dessa tio år. Inte bara med kapellet utan även i mitt liv förstås.
Den 29 september betalade jag kapellet och skrev kontrakt. Jag köpte det kontant för 1000 kr av Missionsförsamlingens representant i hans hus i Lisas Höjd. Felix var med och jag lade fram två femhundrakronorssedlar på köksbordet.
Jag har skrivit 990 inlägg på bloggen under dessa tio år. De flesta har handlat om hur arbetet med kapellet framskrider men även om hur jag tänkt om saker och ting. Felix uppväxt har indirekt dokumenterats också.

lördag 14 juli 2018

Sommarsemestern 2018 till sin ända

Då var det slut på den konstigaste sommarsemestern jag någonsin haft.

Normalt har jag något "byggprojekt" planerat för semestern. När jag har att göra hela dagarna i min egen takt. I år blev sommarprojektet klart redan i maj. Jag tog en veckas semester då och hade sådan tur med vädret att jag kunde arbeta ute hela tiden. När sommarsemestern började nu, hade jag bara hängrännor och stuprör kvar på altantaket jag byggde i maj. Det var gjort på en förmiddag.

De tre semesterveckorna jag haft nu har inte innehållit någonting förutom några små utflykter med Felix. Det är första gången på länge då jag känt mig ensam och övergiven. Jag har inte fått några besök och jag har heller inte ansträngt mig för att besöka någon. Jag har bara suttit här på min lilla altan och tittat ut mot skogskanten och uthuset.
Jag gillar att vara på altanen. I skuggan. Sommaren har ju varit så otroligt varm och jag har inte haft en enda regndag på min semester. Inte ens om jag räknar med veckan i maj.
Jag gillar också att vara ensam men i år har det varit extremt fattigt på utbyte med vuxna vänner. Det blir knepigt när man inte själv får välja ensamhet utan bara hamnar i det.

På måndag ska jag mjukstarta genom att arbeta hemifrån. Jag har fått upp en fin rutin för det nu när jag ställt in ett köksbord i nya köket. Jag trivs jättebra där med min jobblaptop och överblick över hela prediksalen. Jag ska jobba i fem veckor och sedan åker jag till New York i två veckor. Men jag längtar inte dit. Det är likadant varje gång. Jag längtar hela tiden när jag inte har bestämt resedatum men när jag gjort det fasar jag för att avresedatum närmar sig. Konstigt. Det är så när jag åker själv. Inte när jag har ressällskap. Detta är troligen sista gången jag åker dit ensam. Jag har lovat Felix att vi ska åka dit 2019 men efter det åker jag kanske inte själv något mera. Det är så dyrt med boende och jag behöver hålla i mina pengar lite bättre i framtiden. Flygresan kostar 5000 kr och boendet mellan 10 och 15 000 kr när jag åker själv. Det är väl ingen nyhet att enkelrum är dyrare men i USA halveras rumskostnaden på ett marginellt dyrare rum när man är två.

Jag längtar efter min vän Ivar i New York. Det kommer att bli han som gör att jag längtar tillbaka till att åka dit ensam i framtiden. När Felix är med blir det inte så mycket Ivar förstås. Jag kommer att blogga i New York i år också men även hålla mina små livesändningar på Facebook.


torsdag 5 juli 2018

Längesedan det förra blogginlägget men nu kommer äntligen ett nytt

Det var över en månad sedan jag bloggade. Det är inte så roligt längre men det är en sorts dagbok över vad som händer i kapellet och i mitt liv. För mig och Felix framförallt men även för de som vill läsa som vi inte ens känner.
Här står jag på järnvägsstationen i Arvika. Så här ser jag ut nu.

Felix har gått ut åttan och här står han tillsammans med sina klassföreståndare. Det går bra för honom vilket glädjer mig som pappa förstås.

Han åkte till Italien en vecka med sin mamma det första han gjorde på sommarlovet. De hade en fantastisk resa och jag var lite avundsjuk. Han är så rolig att ha med som ressällskap och jag planerade en liten trip för honom och mig i smyg. En "hemlig resa". Han är van vid att jag tar med honom på sådana och att han får gissa vart vi ska alltefter. Vi åkte på "studiebesök" till Ullared men handlade nästan inget. Sedan åkte vi till Jönköping.
Det här var det bästa på vår resa sa Felix efteråt. När vi stod ute på en pir i sommarvärmen i Jönköping.
Jag gillar ju lila så här fick jag stå mitt i ett hav av lila lavendel i Jönköping.

Vi åkte till Gränna och Vadstena också på hemvägen. Här står Felix i Gränna.

Tillbaka till kapellet och min sommarsemester. Jag har genomfört mina sommarprojekt och har inte så mycket att göra här i kapellet. Jag har satt upp hängränna och stuprör på altantaket men det kommer inget regn.
Mina klematisar jag satte i maj växer så det knakar och jag har kompletterat med några fler pelargoner på altankanten. Jämför gärna klematisen med bilderna i det förra inlägget från den 25 maj. De har växt otroligt mycket och blommar nu.

Gräsmattan är torr som en slöjdsal men det gör ingenting. Den kommer att ta sig i höst när blötan kommer.

Jag har varit till Niklasdams trädgård och köpt några fler pelargoner. Jag trivs däruppe när jag går och tittar på blommor och kommer aldrig tomhänt därifrån. Personalen är behaglig och kunnig. Jag har varit där flera gånger de senaste dagarna och känner mig nästan lite dum för att jag åker dit i ett kör. Men jag trivs där och är lite sällskapssjuk. Någon att prata lite växter med. Någon med samma intressen.

Det är ensamt i kapellet och om jag inte ger mig ut och söker upp möten så blir det inga möten.

Den här köpte jag idag. "Limoneum" med ett bladverk som doftar som en uppslammad c-vitamintablett. Helt underbar doft och vacker är den också när stammarna blir vedartade efterhand.

Sivan, ja... Hon har varit mesig ikväll...
Ni som minns tidigare inlägg eller FB-videos vet att det finns en katt till i grannskapet som är så lik Sivan att jag inte ser skillnad på dem. Idag tittade jag ut från altandörren och trodde Sivan satt och åt ur matskålen. Hon reagerade väldigt konstigt när hon fick se mig och jag förstod att det var "Fejk-Sivan" som satt och åt. "Original-Sivan" låg på kökssoffan på altanen och tittade på. Då förstod jag att "Fejk-Sivan" är den som bestämmer när det gäller de där två. Jag vet inte om "Fejk-Sivan" möjligen är en hane. Det är det säkert med tanke på hur han roffar åt sig.
Så här ser Sivans matplats ut på sommaren. Till vänster ser ni kökssoffan där "Original-Sivan" bara låg och glodde på hur hennes mat försvann ner i gapet på en annan katt. Det betyder nog att jag får finna mig i att mata båda katterna hela utomhussäsongen.

Jag har planterat en smultronschersmin idag också. Från Niklasdams trädgård förstås.

I växthuset händer det grejer. Tomaterna blommar och jag ser tomatkart överallt. Det blir spännande att skörda sedan.
Jag har också en del hibiskussticklingar på rotning. Några är sticklingar från mina egna fullvuxna plantor men några är också från min resa till Teneriffa. De vet jag inte vad det blir av. Jag minns att jag tog från enkel vit, enkel gul och enkel röd men jag vet inte vad det kommer bli av de som klarar sig. De är lite svåra att rota. Några tror jag redan är döda men jag låter dom stå ett tag till.

fredag 25 maj 2018

Finlir på altanen

Jag åkte upp till Niklasdams trädgård och köpte några sorkätna clematisplantor som jag fick till ett bra pris. Sorken hade varit på dom i vinter men det fanns livskraft kvar, det syntes.

Jag planterade två vid varje stolpe på altanens framsida och byggde klätterstöd av pendelskruv och stängseltråd.

Sedan byggde jag en spaljé på gaveln av tre armeringsnät och plockade fram lite gamla möbler för att ha något att sitta på. På spaljén ska piprankorna få klättra.

Nu ser det ut så här på altanen.

Onsdag och torsdag denna vecka har jag jobbat hemifrån och då har min arbetsplats sett ut så här.

Igår, torsdag, fick jag ett SMS från Felix på förmiddagen. "Jag ska springa Harsprånget", skrev han. Harsprånget är ett stadslopp här i stan på 6 km som går varje år. "Och jag siktar på att komma runt på under 25 minuter", skrev han också. Han springer ju någon gång i veckan och ibland springer han med sin mamma men jag trodde inte att han skulle vilja springa "offentligt" med nummerlapp. Och 25 minuter... Jag tyckte det verkade väl optimistiskt. Vi gjorde upp hur vi skulle lägga upp kvällen. Jag skulle ta hans ryggsäck vid starten och stå på ett par platser längs banan och ge honom mellantider. Starten gick och han var långt fram i startfältet direkt vid starten. Loppet går i kringelikrokar i stan så jag såg honom vid tre tillfällen under loppet och kunde då ge honom tider. På upploppet stod jag med tidtagningen och väntade. Upploppet är en lång raksträcka (huvudgatan i stan) och jag kunde se homom på långt håll. Han kan hinna, tänkte jag när jag tittade på klockan. Och han hann! 24 minuter och 58 sekunder. Helt otroligt.
Han kom på 27 plats av 184 löpare.

Ikväll har han dömt fotboll i Ölme och jag har gjort mackor med skagenröra till kvällsmat.

tisdag 15 maj 2018

Altantak nästan klart

Snickaren och jag gjorde ett ryck på söndagen och spikade taket. Sedan drog vi på underlagspapp inför täckning med ytpapp. Arbetet med ytpappen lejer jag bort till ett proffs för att det ska bli tätt och bra. Enligt snickaren blir det inte lika bra om han och jag försöker oss på det.
Söndag kväll och jag kan sitta under tak.
Det syns bättre på denna bild.

Igår var jag i Lindesberg och på hemvägen åkte jag in till Bauhaus i Örebro och fick lämna tillbaka min konstiga köksblandare som jag köpte i december 2015. De var så otroligt trevliga och jag fick tillgodokvitto på beloppet den hade kostat mig. Sedan åkte jag till Blomsterlandet och köpte två piprankor. Jag hade ju planterat en pipranka vid gaveln på altanen för flera år sedan. Redan då altanen bara fanns i mitt huvud. Tyvärr har den plantan dött i vinter så jag får börja om.

Idag var jag i Laxå och när jag kom hem hade takläggaren varit hos mig och lagt ytpapp.
Skarvar ihopvärmda med gasolbrännare hade jag inte kunnat åstadkomma själv.

Piprankorna planterade jag idag och funderade på hur de ska få klättra och bilda vägg norrut.
Jag köper tre armeringsnät och bygger tre fack för dessa. Man ser hur jag lagt ut reglar på altanen för att mäta var de ska stå. Det blir tre lika stora sektioner med ett nät i varje. Då behöver jag inte dela armeringsnäten någonting.

Som man ser på bilden så sätter jag ner en bit gul elslang för att komma ner med vattning ordentligt till rötterna på de nysatta plantorna. Jag tar bort slangarna efter något år när plantorna etablerat sig.

Semestern är slut och jag hann göra altantaket. Underbart! Men vad ska jag göra på min sommarsemester då?