lördag 14 oktober 2017

Ingenting händer

Ny lördagkväll i kapellet. Sitter här och lyssnar på musik och försöker röja utrymmet där det ska byggas kök i vinter. Jag har en massa elektronikapparater ståendes i utrymmet. Apparaterna försöker jag nu avyttra men det är jobbigt att lägga ut annonser. Tänk om man måste paketera och skicka också. Det är egentligen enklare att köra allt till tippen men jag vet att en del saker är värdefulla. Alla saker är jättetunga också.

Någon tusenlapp har jag fått in ikväll men det innebär logistikutmaningar för mig också tyvärr.

Felix och jag var på IKEA idag och jag försökte bestämma mig för köksluckor. Det är i alla fall ett steg i rätt ritning mot vintersysslor i kapellet. Ett stort kök nere. Det är det som fattas nu.

Häromdagen fick jag kapellet värderat av en mäklare inför omsättning av lån. Det blev värderat till 1,5 miljoner. Jag köpte det för 1 000kr (Ettusen kronor) och har nog lagt ner ca 800 000 för att få det som jag vill. Det är inte klart ännu heller. Jag har en del jobb kvar.

Annars är det bara höst i mitt liv.

söndag 24 september 2017

Älgflugor

Igår lyssnade jag på skivor av Mikael Ramel hela kvällen. Det var längesedan men skivorna är fantastiskt bra. Han spelade ju med i Fläsket brinner och Samla mammas manna. Det hörs på hans soloplattor att han var väldigt tongivande i de ovan nämnda progbanden.

Imorse följde jag med min kompis Roland ut i skogen för att hjälpa honom att bygga ett älgpass. Älgjakten börjar om två veckor häromkring.
Vi hade med motorsåg, spik, hammare och några brädor. Så fort vi kom in i skogen blev vi hårt ansatta av höstens stora plåga här i värmlandsskogarna. Den fruktade älgflugan. Inte för att den bits men det är hemskt obehaglig att få på sig. Så fort man går emot lita sly så flyger dom upp ur buskaget och börjar attackera. De kryper gärna in i håret och under kläderna. När de väl landat biter de av sig vingarna och blir som platta flugor utan vingar som kryper omkring. Det är nästan omöjligt att få bort den från skinnet när de kryper omkring. Det går inte att borsta bort dem. Nan måste nypa tag i dem och försöka krossa dem mellan fingrarna. De är stenhårda så man få ta i en del. De kröp i mina ögonfransar när jag spikade och Roland var tvungen att hjälpa mig att plocka bort faanskapen.
En bra början till älgpass. Lite mer bräder behövs och lite granris för att få bygget att smälta in i naturen. Roland ska bygga ett provisoriskt tak också.

I eftermiddags åkte jag och tittade på Felix när han spelade fotboll hemma mot Arvika. De fick tyvärr stryk med 3-5.

En svensk hösthelg till ända.

lördag 23 september 2017

Höstlördag

På lördagarna brukar Felix och jag göra små bilutflykter i stadens, för honom, okända kvarter. Ibland ger vi oss ut utanför kommungränsen men då säger vi att vi gör road-trips. Idag gjorde vi en road-trip.

Vi åkte till Molkom och tittade på huset där hans morfar och mormor bodde när han var liten. Han har en del minnen därifrån och vi pratade om dessa. Juldagar med släkten och lek med en grannpojke. Sedan drog vi vidare till Hagfors där jag berättade lite om Monica Zetterlund och vi gick ett varv på stan. Det var avklarat på mindre än 10 minuter. Därefter åkte vi till Munkfors och tittade på världens fulaste stadskärna.
Jag har aldrig sett något tråkigare miljö någonstans.

Vidare till Forshaga som knappt är något bättre än Munkfors. På väg ner mot Karlstad passerade vi "Lyckan". En liten by efter vägen och om man lyckas hålla andan genom hela byn får man önska sig någonting. Det är inte särskilt svårt och vi lyckades båda två.

Vi slängde i oss en varsin slafsbugare i Karlstad och åkte sedan hem igen.

Häromdagen fick jag en mail från en kär gammal vän. Vi hade träffats i baren på Club Zebra när jag jobbade där för över trettio år sedan. Vi fann varann direkt och hängde ofta med varann när jag sedan flyttade till Göteborg 1981. Anders Finnskog är hans namn och vi hade en fantastisk tid i Göteborg. Jag flyttade hem sedan och då hade vi bara sporadisk kontakt någon gång efteråt. Häromdagen mailade han.

Vi har planerat att träffas i slutet av november när jag ska dit på konferens.
Den här bilden är till dig Anders!

måndag 21 augusti 2017

Stort och smått

När jag växte upp på 70-talet var det annorlunda än vad det är nu. Jag minns att det var modernt att ha en kam i bakfickan. Man hade ju så trånga jeans att det var väl ungefär vad som fick plats. Nycklarna hade jag hängandes vid min högra byxficka i hämpan som svångremmen träs igenom. Pengar hade jag inga eller också hade jag några mynt i vänster bakficka. I höger bakficka skulle det sitta en kam.

Jag har aldrig kunnat använda kam eftersom mitt hår alltid varit lockigt och risigt. Likväl var jag tvungen att bära kam. Efter en tid hade jag en hårborste i bakfickan istället. En sån där som ser ut som en igelkott med skaft. Taggarna vände jag utåt vilket fick till följd att de letade sig ut genom jeanstyget på höger bakficka. Varför jag bar hårborste vet jag inte eftersom jag aldrig använde den heller. Pliktskyldigast hade jag ett verktyg i bakfickan som man kunde räta ut håret med. Bara ett dumt mode.

Ikväll pratade jag med min kompis Ivar i New York. Han kanske t o m är en av mina bästa vänner. Han håller på att få lämna sin lägenhet på Manhattan av skäl som jag inte vill förklara närmare här. Han är en hederlig man och betalar alltid hyran i tid. Det hjälps inte i hans konstiga situation. Vi pratade en stund både före och efter han varit hos hyresvärden och fått beskedet att han ska ut ur lägenheten. När vi pratade efter besöket hos hyresvärden satt han på en lunchservering vid World trade center med utsikt över minnestorget för 9/11. Han sa att det hade samlats jättemycket folk på den öppna ytan nedanför honom där han satt vid ett fönsterbord. Felix, jag och han åt lunch en dag när vi var där i juni så jag vet precis hur det ser ut. Folket nedanför hade samlats för att få en glimt av den totala solförmörkelsen som skulle inträffa idag och jag var med Ivar när den skedde via Facetime. -I don't give a shit, sa han. Han har tio dagar på sig att flytta till något nytt. Han vet inte var han ska ta vägen. Vad är då en solförmörkelse även om det är hundra år till nästa.

Nu har det varit lite väl många terrorattentat kan jag tycka. Barcelona senast. Stockholm, Nice. Till och med i Åbo i Finland. Det är många och de kommer med jämna mellanrum. Sedan stockholmsattentatet har någon ny konstig inställning till företeelserna börjat framföras. När journalister frågar folk på stan hur det känns efter en sådan här händelse, säger folk: -Åhhhh! Jag känner bara en stor kärlek. Kärlek till alla medmänniskor som nu står upp för gemenskapen i all denna bedrövelse.

Själv känner jag bara hat. Hat till de individer som tar sig friheten att, i deras guds namn, förstöra livet för så många hederliga, strävande människor som är helt oskyldiga.

Där kan jag aldrig bli "politiskt korrekt" och tycka som man ska för att inte bli uthängd som en främlingsfientlig bakåtsträvare. På Facebook hade det varit otänkbart att skriva som jag nyss gjort. Då hade en del människor tagit bort mig som vän. Andra hade attackerat mig verbalt i kommentarer och förklarat vilken usling jag är. Förmodligen de som ändrat till spanska flaggan på sin profilbild och som lägger upp bilder på korgar fyllda med kantareller just nu. Som om ingenting har hänt.

måndag 14 augusti 2017

Livstecken

Semestern är slut, altanen är färdig (så gott som) och livet kretsar just nu runt ullössbekämpning. De är för tråkiga de där ullössen. De är nära att vinna över mig och det är inte lätt att få tag på potenta bekämpningsmedel om man är en hobbyodlare. De finns medel som tar dem men det är för yrkesmässigt bruk i växthus men sådana medel kommer jag inte åt. Jag får kämpa med det halvdana som står till buds på marknaden.

Sju hoyor klippte jag av ovan jord, tvättade med såpa/t-sprit/vattenlösning. Spolade av med trädgårdsslang och kastade rotklumpen. De tvättade sticklingarna satte jag på rotning. De får börja om.
Tretton andra sprutade jag rejält och ställde på undantag. Jag lär spruta dessa igen med jämna mellanrum.

Altanen är färdig.
Kanterna ska rensågas när snickaren kommer hit med sänksågen. Kanterna blir raka med den och inte fransiga som det kan bli med en vanlig cirkelsåg. Nästa år blir det tak och ett litet räcke.

Jag har börjat "livesända" på Facebook så allt detta har jag redan berättat men i ett annat forum. Jag tänker att bloggen är en dagbok som jag kan kolla i efteråt. Därför känner jag att jag behöver dokumentera på flera håll. För er som har Facebook går det att se rörliga bilder med byggfunderingar och funderingar om livet. Det blir liksom mer en blandning av lättsamma bygglösningar och djupare funderingar där. Mer omedelbara. Sådana som dyker upp i stunden.

tisdag 25 juli 2017

Ungefär halva kapellsommarsemestern är avverkad

Tisdag. Imorgon är det onsdag och veckan vänder mot avslut. Onsdagar är ganska bra när man jobbar för då är halva veckan gjord. Nu känns det inte lika roligt när en semestervecka tar slut.

Jag jobbar på så smått med altanen men det går tungt. Det är så varmt på eftermiddagarna när solen kommer runt hörnet. Sakta men säkert blir det ändå en altan. Så här såg det ut igår när jag tog kvällen.
Jag började skruva lite golv trots att jag egentligen borde gjort annat. Det blev perfekt att sitta på altankanten och ta en öl. Perfekt sitthöjd.

Imorse till SVTs morgonprogram hackade jag grönsaker till ett långkok i min Crock-pot. Det går tydligen att göra Chili con carne i dessa grytor. Svag värme i sex timmar. Jag hackade gullök, morot, stjälkselleri och vitlök. Löken och morötterna fräste jag i stekpanna. Jag fräste också ett kilo nötfärs och blandade ner alltihop i grytan.
Tillsatte en flaska chilisås, lite chili och bönor av olika slag. Sedan tryckte jag igång slowcockern och gick ut och jobbade. Bilden ovan är tagen innan jag satte på värmen. Det ser bara "brunt" ut men det såg aptitligare ut när det var klart.

Jag fortsatte med altanen i sakta mak. Snickaren kom och vi åkte till Karlskoga för att äta indiskt men det var inte öppet. Jag träffade Agneta Andersson (kanotistan) och fick en go kram mitt på torget. Jag hade en del att göra med henne när hon och en väninna startade restaurang här i stan (Kafferian). Vi har alltid gillat varann. Nu har hon en delikatessbutik på torget i Karlskoga med samma tjej.

Vi åt bimbimbap istället på gamla "Colloseum" där det öppnat en Thai/sushi/mongol/koreansk restaurang. Det var väldigt gott och vi kommer att äta där igen.

När jag kom hem fortsatte jag med att lägga golv på altanen trots att jag var övermätt och hade svårigheter när jag skulle böja mig ner och skruva. Jag körde en stund men sedan blev det för varmt igen.
Så här långt kom jag idag.

När jag tagit en långdusch och fått in Chili con carnen i kyla gick jag ut och tog en öl på altanen. Jag tog en till. Och en till och det var så gott.

Mina slutsteg är reparerade så jag kunde gå in och lyssna på musik. Det kom en regnskur helt plötsligt men det är välkommet. Gräsmattorna är bruna och svedda men det finns varken mygg eller knott tack vare torkan. Jag föredrar bruna gräsmattor.

Jag pratade också en stund med de blivande grannarna. Ett trevligt par från Hällefors som hette Markus och Marielle. Jag hälsade dem välkomna till vår gemensamma skogskant.

På torsdag ska jag och Felix ut på en road-trip igen. Denna gång med, för Felix, hemligt mål. Vi brukar göra sådana hemliga små resor.

fredag 21 juli 2017

Det artar sig

Min vän Ronny Ivar kom på besök igår kväll och vi satt i den ljumma knott- och myggfria sommarkvällen och drack några kalla öl och pratade minnen. Jag hade jobbat vidare med altanen under dagen i värmen. Det blir väldigt varmt i solen på eftermiddagen och gräsmattorna gulnar mer för varje dag. Originalsivan var framme några gånger och jag har varken sett till rävungen eller fake-Sivan något mer.
Igår hade jag kommit hit ungefär innan jag gav mig för dagen.
Idag har jag reglat klart bjälklaget och imorgon tar jag en byggpaus.

Felix kom tillbaka från Gothia cup i Göteborg idag (Foto: Henrik Skoglund). Vi tog en tur i bilen och åkte till en kompis i Karlskoga och lämnade in mina kära slutsteg för översyn. De har börjat bråka allt mer och det är inget roligt att lyssna på musik när det inte låter som det ska.

Imorgon tar vi en roadtrip till Lidköping, Spiken och Läckö.