Fantastisk höstdag idag igen

Efter jobbet fortsatte jag att bygga upp en vall i det nordöstra hörnet av tobakslandet. 

Jag ska fortsätta ännu mer imorgon. Jag vattnar tuvorna i vallen så den ska sätta sig lite också. Jag tror det blir bra.

På kvällarna fortsätter jag att utforska min hjärna. Jag läser mycket och tänker mycket. Jag skummade igenom ett personlighetstest igår och brast ut i skratt. Det var som om jag själv hade skrivit upp en punktlista över hur jag är.

Några egenskaper där det var huvudet på spiken
- Jag lägger märke till det subtila (på gränsen till omärkbara saker) i min omgivning.
- Under hektiska dagar behöver jag dra mig undan till en tyst, mörk plats där jag kan få vara för mig själv utan yttre intryck.
- Jag är känslig för effekterna av koffein.
- Jag blir lätt överväldigad av sådant som skarpt ljus, starka lukter, grova textiler och sirener i närheten.
- Jag har ett rikt och invecklat inre liv.
- Konst och musik berör mig djupt.
- Jag noterar och uppskattar delikata dofter, smaker, ljud och synintryck.
- Jag blir lätt förskräckt.
- Jag besväras av oljud.
- Jag undviker våldsamma filmer och teveprogram.

Det fattades några som jag själv tycker är lite märkliga egenskaper:
- Jag tycker om att vänta.
- Jag blir aldrig rastlös.

Märkliga om man jämför med normen tror jag.

Idag hade jag en liten fästing mitt på magen.

Lika underbar höstdag idag

Ytterligare en underbar höstdag. Idag var jag fjättrad vid skrivbordet men tog små trädgårdsvarv då och då. Igår hörde jag talas om en baksida med att jobba hemifrån. Det har börjat förekomma "angiverisamtal" till arbetsgivare där någon granne har tyckt det verkar konstigt att en av organisationens medarbetare kan vara ute och hänga tvätt kl 10 en förmiddag på en vanlig vardag. Det finns folk till allting uppenbarligen.

Jag fick böcker idag igen. 

Hoppas ingen såg mig när jag gick till brevlådan bara. Jag fick bl a en bok som heter "Från foten av Tibidabo till Vyšehrad: På resa i en introvert högkänslig mans själ". Vyšehrad ligger ju i Prag men jag gick inte dit under den senaste vistelsen. Jag hade gått nog tyckte jag och att gå upp för ett berg till Vyšehrad och slottet där hade jag inte ork till. På sätt och vis var ju det bra. Då räknar jag med att få reda på vad författaren Jonaz Juura (fd Mikael Gustafsson) menar med titeln. Jag antar att jag också kommer att få veta varför han bytt namn (eller kanske inte). Det är inte ens säkert att han bytt namn förresten. På något ställe på nätet står det "Jonaz Juura (fd Mikael Gustafsson)" och på andra ställen står det "Jonaz Juura (aka Mikael Gustafsson)". AKA (as known as) antyder snarare att Jonaz Juura är en pseudonym. Jag ska se till att jag läst boken i alla fall innan jag åker dit igen.

Hur som helst kunde jag inte motstå titeln. Men den får snällt vänta i kön av olästa böcker.

Jag har tagit några foton på min tubklämma också. Här pedagogiskt upplagt i ordningsföljd.

1. Tuben innan den ska tillbaka in i kylskåpet efter användande.

2: Min "tubklämma". En madeiraflaska som jag tar ett litet glas av vid matlagning ibland. Det kan t o m bli två. Bara som aptitretare men nu var det längesedan jag gjorde det. Jag har liksom glömt bort den.

Jag trycker ner flaskan och rullar den mot tuböppningen.

3. Den tillplattade och ihopvikta tuben efteråt. Det blir inte mycket innehåll kvar efter den behandlingen. 

Under ett av mina trädgårdsvarv under dagen upptäckte jag ett uppslag av den vackra lilla blomman "Ögontröst" i vägkanten. 

T o m dess namn är vackert. Jag har nog inte sett dem där förut vad jag minns.

Efter jobbet fortsatte jag med kantskärningen av tobakslandet. Jag upptäckte att jordlagret är väldigt tunt i det ena hörnet. Jag kommer ner till grus och stora stenar direkt när jag gräver. Jag byggde därför upp en vall av tuvor som jag kan fylla på gödsel mot.

Det syns knappt på bilden men den bortre kortsidan och en bit utefter den bortre långsidan. Jag tror det kommer att bli bra ändå. För att kunna bygga upp en liten vall var jag tvungen och ta odlingsyta i anspråk men det är ändå ingenting mot vad mycket mer odlingsyta jag får när jag kantskär hela landet nu. Det känns också viktigt att prioritera odlingsjordens mäktighet före utbredning i yta.

Igår innan jag lade mig satte jag ner en "Torrboll" i tobakslådan med den nymalda tobaken. Eftersom den var lite klibbig köpte jag en torrboll på Jem&Fix. Direkt när jag kom på lösningen med torrbollen kom jag på att jag hade sett ett berg av torrbollar när jag var inne på Jem&Fix senast. Ibland är det bra att ha den egenheten att man lägger märke till detaljer. I morse hade luftfuktigheten i lådan gått ner med 10%. Från 39% till 29%. Jag ska kolla imorgon bitti igen. Det är genomskinligt lock på lådan och hygrometern ligger däri. Jag behöver inte ens lyfta på locket utan kan läsa av fukthalten ändå.

Underbar höstdag

Det är ingen tvekan om att hösten smyger sig på. Jag tog mig an tobakslandet idag. Jag kantskär först och sedan gräver jag bort grässvålen som växt in mot landet. Det är slitsamt och jag gjorde klart hälften idag. Det tog fem timmar men effektiv arbetstid kanske bara blev två timmar. Jag klippte gräsmattan också.

Däremellan satt jag i skuggan och svalkade mig. Det kom kyliga försiktiga vindar runt hörnet och svalkade så underbart skönt. På förmiddagen var det nästan ingen trafik på 26:an och stundtals var det helt tyst när inte vinden satte igång en bölja genom asparnas höga lövverk.

Jag tar mig en dryg halvmeter framåt i taget när jag gräver. Det går väldigt långsamt men jag har ingen brådska. 

Sedan sätter jag mig i skuggan igen och pustar ut. Jag börjar lära mig vad min KOL-kropp klarar för sorts arbetstakt nuförtiden.

Jag pratade med mina grannar som har hästar uppåt Karlsbergsvägen. Jag sa att det är dags för mig att hämta hästskit snart.

En kortsida och en långsida blev det.

En bra dag kort och gott.

Tobaksmalning

Felix och jag var till Mariebergs köpcenter i Örebro. Felix övningskörde dit men det var väldigt jobbig trafik inom handelsområdet. Bilar och folk överallt. Lönehelg sa vi nästan i munnen på varann. Han parkerade vid Mediamarkt men sen tog jag över. Dessutom hare övningskörningsskylten ramlat bort. Det är lite dåligt med magnetisk yta bak på min baklucka och den har alltid hängt lite på trekvart. 110 km/h blev nog för mycket för den. Vi köpte en ny på Jula innan vi åkte hem men jag körde ändå. Det blir stirrigt när rondell följer på rondell och man inte är riktigt säker på var man ska.

Vi käkade indiskt. Jättegott men jag fick vara lite försiktig med min svidande tunga.

Vi var hemma igen vid halv tre.

Jag åkte hem och drog fram tobakskvarnen. Jag har varit så ivrig att få mala på riktigt. Jag har ju bara provmalt lite tidigare.

Men det flöt inte på så bra som jag ville.

Själva "svalget" på kvarnen är trångt. Tobaken försvinner inte ner till knivarna utan man måste hela tiden vara dår och peta för att lösa upp trasslen som stoppar upp. Bladnerverna trasslar och ställer sig på tvären. Då testade jag att ta knippen och klippa bladnerverna i 2 cm bitar och då gick det bättre. Men man var ändå tvungen att ta pinnen och rensa hela tiden. Svalget är lite för trångt. Jag malde halva den där påsen som står där innan jag lackade ur. Genomsvett och så hade jag givetvis klippt mig i handen så jag blödde.

Jag ringde en av de andra snusfabrikörerna och beklagade mig.

Jag skulle ändå inte ge upp. Jag repade av tobaken från nerverna och knosade sönder bladmassan. Då blev det nästan inga stopp alls men det rann inte automatiskt heller. Jag fick hela tiden stå där med pinnen. Sedan tog jag nervknippena och klippte ner de för sig i sakta mak. Då gick det bättre och jag fick upp ett litet flyt. Jag malde tre papperskassar och det tog 2 och en halv timme. 

Inte ens hälften men nu har jag ca 3 kg torkad mald tobak. Jag märkte att bladnerverna var lite klibbiga inuti. Förra året hanterade jag ju inte nerverna så jag vet inte om de också var klibbiga.

Nu tar jag en tidig lördagkväll och lägger mig och läser. Det gjorde jag igår också men då kunde jag inte somna.

Mina juveler och min relation till dem

Jag har alltid tyckt om silverringar. Mitt vänstra lillfinger har nästan alltid varit prytt av en silverring av något slag. Den första ringen var en helt slät ring. Nu har jag blivit mer extravagant och vill gärna ha ringar med stenar. Det här är min nya älskling.

En ring jag köpte av en antikhandlare i Prag 2021. En Tjeckisk silverring med stämpel "900". 

Den har en annan stämpel också som jag inte kan tyda. Stenen är av okänt ursprung men den är lila. Min och mormors älsklingsfärg. Den är tjock i silvergodset också och robust. 

Denna är den näst bästa av mina ringar.

Inköpt i Nicosia, Cypern 2015.

Den har fått sig en liten törn och är inte rund längre. Jag ska lämna in den för att få den återställd. Den är ändå ganska tjock i godset och borde inte vara så känslig för yttre påverkan. I det här fallet låg den i min resväska på flighten från Prag till Gardemoen i år. Den måste ha kommit i kläm i resväskan på något vis. Jättekonstigt eftersom jag har en hård resväska.

Denna ring köpte jag också av en antikhandlare i Prag. Jag bara älskade den direkt när jag såg den. Den stora röda stenen. Den hamrade ringen. Den röda stenen har dessutom en inskription på arabiska. Den syns med lupp men inte annars. I alla fall inte av ett par 57-åriga ögon. Felix har sagt att han sett en stjärna i inskriptionen. Jag är inte så säker på att jag vill veta vad inskriptionen betyder. Jag är inte mycket för arabiska inskriptioner tror jag. 

Ringen är vacker och känns jättetrevlig på fingret. Men silvergodset är väldigt tunt. Den blir lätt deformerad när jag tar tag i saker. T ex en kundkorg med tre liter Mellanmjölk och två sexpack Norrlands Guld 3,5. Eller handbromsen på bilen. Den passar tyvärr inte lika bra på vänster hand som ofta hänger helt passiv utmed min kropp. Där skulle den klara sig bättre undan från yttre påverkan..

Denna ring tycker jag också väldigt mycket om. Köpt i Budapest. 

Den är också tjock i godset och blir inte deformerad av att bära varukorgar eller att dra i handbromsar.

Den saknar stämpel men eftersom den håller sig lika vacker utan att oxidera utgår jag från att den är av silver. Det var också vad kvinnan sa när jag köpte den.

Jag har också andra ringar av silver som jag köpt under åren. Jag hittar inte dessa längre. Av någon anledning har jag glömt var jag lagt dem. Men då är de inte så viktiga för mig heller.

Jag har också två armband jag tycker väldigt mycket om.

Det första är gjort av gitarrsträngar. Jag köpte det på en musikfestival 2014 i Hoboken, New Jersey. Southside Johnny and the Asbury jukes spelade.

Armbanden sätter jag bara på mig när jag ska vara ute bland folk och om jag orkar. Jag tycker om att titta på min vänstra hand med juveler men jag prioriterar inte det längre. Vardagen i och efter pandemin ser ju annorlunda ut. Folk kanske inte kommer att bära smycken så ofta eftersom de inte kan visa upp glittret för någon. Så känner i alla fall jag. Jag har mina ringar eftersom jag tycker de är vackra på just mig. Jag känner att jag gjort mig till lite extra när jag bär juvelerna.

Att ha på mig mina juveler gör att jag känner mig vackrare. Men egentligen behöver jag ju inte ens vara vacker. Jag är inte ute efter någon som tycker jag är "snygg". Jag njuter numera snarare av att jag ibland märker att kvinnor blir intresserade av mig. Men jag är fullkomligt kallsinnig och ointresserad. Det är ombytta roller nu. Jag är den som säger nej.

Privat använder jag inte armbanden så ofta. Snarare är det så att jag älskar känslan av att bli befriad från dem när jag kommer innanför ytterdörren. Armband och ringar av! Först därefter kan jag tvätta mina händer och känna mig ren och fri.

Mitt andra armband omfattar också ett armbandsur. 

Uret köpte jag av en vän som vet vad ur är. Att det var en Certina, DS-2 från 1969 avgjorde det. 1969 året för Woodstock. 

Någon som tyckt om armbandsur då kanske hade ett sådant på sig på Woodstock-festivalen. Anknytningen till årtalet gjorde det för mig. Jag var tvungen att ha det.

Jag ville också ha ett armband som jag själv ansåg tidstypiskt. Ett sådant armband som min morfar hade när han avled 1971. De fanns att köpa även 2019. En odödlig design. Tillräckligt nära 1969 tyckte jag.

Vi kanske också måste resonera lite om Biggans böcklingspastej

Biggans böcklingpastej är ju underbar. Tidigare har man köpt den i en "foliekorv" som man fått skära upp med kniv och sedan klämma ut på mackan. Numera säljs den på tub. När böcklingpastejen är kylskåpskall går det nästan inte få ur innehållet ur tuben. Särskilt inte om det är en nyöppnad tub. Jag tror att det gör att äldre armsvaga kunder inte köper detta goda pålägg. Jag själv får knappt ut pastejen men har kommit på ett knep.

Så här behöver jag göra för att få ut innehållet.

Jag placerar tubmynningen så den kommer över kanten på knäckebrödskivan. Sedan sätter jag den vänstra handen längst ner på tuben. Jag sätter högerhanden framför vänsterhanden. Därefter häver jag mig över tuben med hela tyngden av min överkropp. Då kryper pastejen ut ur tuben sakta men säkert.

Klart! Jag breder ut den och river lite kvarnsalt över. Ingenting kan bli för salt för mig.

Biggans böcklingpastej borde levereras i förpackningar för bredbar applicering. Inte i tub.

Triplex

Ikväll när jag slösurfade på Tradera fick jag se en lampa som jag kände igen. En svensk lampa som hette "Triplex". En sådan har ju jag tänkte jag. Jag gick upp på övervåningen och kollade. Javisst var det en Triplex.

Den verkade vara värd en del och jag funderar på att sätta ut den på Tradera. Det gäller nog att passa på eftersom dessa vintagetrender verkar gå upp och ner ganska snabbt. Det verkar vara läge att sälja Triplexlampor nu i alla fall.

Här i helfigur. Den är väldigt vacker i sin skepnad. Så smäcker och formskön. Jag förstår att de är eftertraktade för sin skönhets skull. Det finns många sådana brukssaker som är vackra fast de inte själva vet om det. 

Sliten är den. Den har varit med i många år. Här i kapellet har den tjänat som punktbelysning när slöjdverksamheten pågick här i prediksalen. Just nu är den kökslampa uppe hos Felix.

Idag tog jag in den sista tobaken i stugvärmen. 

Jag plockade ner ett sådant här torkställ med tobak i papperskassar i går kväll och idag lyfte jag in ett nytt. Nu har jag fyra likadana torkställningar för min tobaksproduktion. Det är jättesmidigt med mitt galgsystem när jag kan flytta runt hela torkställ beroende på var jag vill att de ska stå. Jag kan också snabbt plocka in en stor mängd blad i säkerhet om det börjar regna. 

Mycket galgar blir det men nu har jag så jag klarar mig inför framtiden tror jag. Jag böjde till 30 st häromdagen för att vara på den säkra sidan.

Och här är tobaksbladen i papperskassar. Blir det en fin vindstilla dag med låg luftfuktighet mal jag nog upp det här och tar resten vid annat tillfälle. Trots att jag hade färre plantor i år tror jag att jag viktmässigt får mer tobak i år när bladnerverna kommer med.

Natriumkarbonat

Jag fick tips om "Vichyvatten" mot svampinfektion i munnen av en bloggläsare. Han hade också googlat på det och kommit fram till att det var natriumkarbonaten i vichyvattnet som var den verksamma substansen. Det är förståeligt eftersom det är basiskt.

Jag använder ju en del natriumkarbonat.

Men då i pulverform som jag blandar i mitt snus vid tillverkningen. Jag går sålunda runt med lite natriumkarbonat i munnen hela dagarna. Jag kanske ska gurgla med målartvätt istället? Skämt åsido men snus är bra till mycket. T o m mot karies.

Till lunch idag åt jag "Äppelfläsk". För drygt 20 år sedan åt jag det hos en kompis som hade en dansk fru. Tydligen en dansk specialitet och det smakade gott nu också. Det jag fick för 20 år sedan minns jag ändå som godare. Det är både äppelklyftor och potatis på bilden.

Jag har köpt en liten jordfräs också och idag provade jag den lite.

En mycket trevlig första bekantskap faktiskt.

Det är inget kraftpaket men den duger till det jag ska ha den till. Att köra igenom tobakslandet och mylla ner ny hästgödsel inför nästa odlingssäsong.

Riktig tysk kvalitet var det också! Det var längesedan jag såg att man kopplade samman Tyskland med hög kvalitet. Märket Einhell är ju inget ansett märke direkt. Man hittar det i lågprisvaruhusen. 

Jag tog en bild på den sista blomklasen på tobaken också. En beställd bild av en som ville se hur den ser ut på nära håll. 

Den är vacker, Man kan se att några av blommorna snart är bruna och mogna. Jag låter den stå kvar tills det mognat lite mer. Det är ingen brådska. Jag har redan hur mycket Alidafröer som helst egentligen men jag tar hand om dessa också.

Böcker

Idag fick jag två böcker jag verkligen sett fram emot. 

Jag förväntar mig att få många upplevelser av igenkännande i dessa böcker. Jag kanske också kommer att kunna sätta ord på mitt inre liv när jag läst dessa. Man blir många gånger stärkt av att läsa något som stämmer bra in på en själv. Det betyder ju att det finns fler som fungerar som jag. Ungefär som att få en diagnos sent i livet och man först efter diagnosen kan förstå sig själv.

Jag börjar med den till vänster. 

Jag fotograferade baksidestexten till den här. Jag har redan ett oerhört rikt inre liv. Jag behöver ingen hjälp att nå dit men jag hoppas förstå vad jag gjort för att hamna där jag är nu. Att sätta ord på den lycka jag har inom mig nästan hela tiden nu.

Insektsboken slog jag igen i förrgår och har sedan dess läst ut en annan tunn liten pocketbok som var jättetrevlig.

Två kvällar så var den slut. Det var precis lagom och det är inte utan att jag längtar till kvällen då jag ska börja med den ena av de böckerna som kom idag. 

Jag hämtade ut mitt nya pass idag också. Och hängde om lite tobak så att den ska torka bättre.

Igår kväll innan jag somnade tänkte jag på olika semesterveckor i olika storstäder. Bukarest? Tirana? Warszawa? Zagreb? Det finns många platser jag inte varit på ännu. Tema storstäder.

Jag har fått svamp i munnen igen. Jag tar ju kortison mot min KOL. Det görs med hjälp av inhalator och det är jättenoga att man sköljer munnen när man tagit en puff med kortison. Jag är verkligen jättenoga men lik förbaskat får jag svampinfektion. Det är tredje gången nu. Allt jag äter svider på tungan. T o m citronfil svider. Nu måste jag genomgå en kur igen med att gurgla med en jolmig flytande smörja. Jätteäcklig och jag ska göra det fyra gånger om dagen. Det måste gå att utforma inhalatorerna så man inte får pulvret från inhalatorn i munhålan. Det är det som är problemet nämligen. Kortisonet slår ut den naturliga mikroorganismfloran i munnen.

Uppladdningsbar läslampa

Jag behöver bra ljus när jag läser. I Prag senast hade jag en dumt placerad läslampa och fick ligga jättekonstigt för att få bra ljus. Därför skickade jag efter en uppladdningsbar läslampa.

Den är som en böjlig stång med LED-lampor i ändarna. Den kommer att bli perfekt på hotellrum med brister i läsbelysning. Även på planet eller någon annanstans där man kan behöva lite bättre belysning. 

Imorse var jag till tippen med rötter och mossa. Annars inget särskilt. 

Att känna kärlek för ett tidtagarur

Idag är "L" i Köpenhamn och tävlar i triathlon (Ironman). Jag har laddat ner en app där jag kan följa henne genom banan. Kl 07:32 startade hon och när jag sitter och tittar på tidtagaruret som går tänker jag på henne med värme. Hon själv simmar just nu. 3 860 meter innan hon ska cykla 18 mil för att sedan avsluta genom att springa 4,2 mil. Ett maraton alltså. Hoppas hon känner att jag tänker fina tankar om henne i det kalla vattnet. När jag skrev detta hade hon varit i vattnet i nästan 8 minuter och jag hoppas hon fått upp värmen lite.

Vi har börjat prata lite igen. Vår relation var speciell. Stundtals magisk och stundtals ett rent utstuderat krig. När vi reste till New York tillsammans sista gången var vi sådana ovänner vid ett tillfälle att hon - nu i efterhand - har berättat att hon då var övertygad om att någon av oss skulle vara död innan kvällen. Vi stod i korsningen 107:th street - Broadway och skrek till varann så folk vände sig om. Det var inte roligt då men nu skrattar vi åt det förstås. Vi var - och är fortfarande - väldigt lika i hur vi tankar energi och mår bra. Båda introverta och behöver mycket utrymme att vara själva. Med henne kunde jag känna mig själv trots att hon satt tätt intill mig och var själv hon också.

Denna bild är nog den bästa jag har från den tiden. Vi låg och vilade middag vid vallgraven i Göteborg. Själva men så otroligt nära och tänkte våra tankar på varsitt håll. Pratade inte.

Jag följde henne hela dagen via appen. Hon gick i mål efter 10 timmar och 44 minuter. Helt otroligt!

Under tiden gjorde jag också små insatser i tobakslandet. 

Jag grävde upp alla rötter och lastade släpkärran. Imorgon tar jag en tur till tippen med lasset. En planta står fortfarande kvar i landet med en rejäl blomklase upptill. Den kan stå ett tag till. Nu ska jag planera för att hämta ny hästskit igen. Den här gången tar jag lokalproducerad dynga från en liten hästgård häruppe. Jag skickade efter en liten jordfräs också.

Det är höst i luften här. Lite kyligare och en klarblå himmel. Stilla. Söndagsstilla. Sommaren har väl varit som somrar brukar. Extrem värme och extrema regnfall. Bränder i USA och på andra ställen där det är värmebölja. Värmerekorden slås i parti och minut och isarna smälter. En pandemi som går upp och ner och dagliga gängskjutningar i våra större städer. Det rekryteras nya "krigare" så det lär väl aldrig ta slut på de där skjutningarna. Man kan ju tro att alla är skjutna snart men det finns tydligen hur många som helst som tycker att ett liv som jägare och villebråd är det liv man ska leva. 

Årets händelse är väl antagligen talibanernas återtagande av Afghanistan. Jag överväger att sluta titta på nyheterna snart. Jag orkar inte höra talas om alla idioter längre. Det känns som om jag vill hålla mig i min egen lyckliga bubbla och inte få en massa negativa intryck utifrån den muslimska världen och gängkulturen i förstäderna till våra svenska storstäder. Kan de inte vara snälla mot varann istället någon endaste gång?

Ytterligare ett älskat avtryck från Sivan.

Hennes lilla ätgrop i kattmatsskålen. Hon är ute dygnet runt nu men rätt som det är sitter hon vid altandörren och tittar in. 

Då vill hon ha mat. Jag ställer då ut skålen och ställer in den igen när hon är klar. Skakar till på skålen så ätgropen försvinner så att hon inte ska behöva böja sig till botten efter maten. Det kan inte stå kvar ute eftersom skatorna och kvarterets alla andra katter kommer dit och stjäl mat för henne och bråkar.

Nu ska jag lägga mig och läsa snart. Jag hoppas verkligen att det kommer en bokleverans imorgon så jag kan slå igen den där jäkla tonårsboken om insekter.

Lördag (känns som söndag)

Nu har jag jobbat en vecka efter min sommarsemester. Sakta men säkert har allt återgått till det normala. Sitta vid datorn och interagera med andra. Planera onlinemöten och lägga sig tidigt och läsa. Det har inte funnits något att blogga om. 

Igår hade jag besök av en gammal kompis som jag inte sett på många år. Vi satt några timmar och pratade minnen på altanen innan han drog vidare. Vi hade arbetat ihop på Club Zebra i början av 80-talet. Jättetrevligt!

Tänk att man kan känna en så stor kärlek till en liten gångstig i gräset. Sivans passage in till grannen. 

Jag älskar alla avtryck och spår Sivan lämnar efter sig..

Idag tog jag en cykeltur till Picassoskulpturen, satte mig på en soffa och blundade en stund. -Hej Eddie, sover du, sa det intill mig? Det var Lisa och Anders. Lisa kände jag sedan förr men Anders visste jag inte ens vad han hette. De ville tala tobaksodling och jag är ju inte sen att prata om det. Jag cyklade hem igen och de kom upp på kaffe till kapellet och vi gick igenom alltihop. Anders snusar fyra månader om året. Ett väldigt annorlunda upplägg. Han snusar vår och sommar och nu slutar han snart för säsongen. Han har köpt råtobak och gjort eget i flera år. En snussats per år har han kört och när det tagit slut har han väntat tills nästa vår. Lisa snusar också. De fick en varsin dosa när de kom. I gengäld fick jag två flaskor öl. 

En rökig som var köpt och en hallonöl som han brygger själv. 

Anders är en hemmafixare. Bl a röker han saltlakrits (salta fiskar), brygger öl och odlar chili. Han bygger också sina apparater själv. En rökgenerator och en sous-vide, precis som min andra vän "Biffen". Dessutom bor de nästan grannar i Järsberg. Anders lånade snusboken av mig. Han börjar nog odla han också om än i mindre skala än jag själv.

Nu börjar det bli mycket tobak på sluttorkning inne i prediksalen. Jag har nu fyra stycken sådana här torkställningar fulla av blad i olika stadier. En torkställning ska få stå i växthuset ett par dagar innan den hamnar härinne. 

Jag har haft en del problem med de böcker jag läst på sistone. "Sofies värld" tyckte jag var intressant men jag vänder mig emot sättet den är skriven på. Huvudpersonen "Sofie" är en odräglig lillgammal fjortonåring som hela tiden ska försöka ställa sin mamma filosofiska frågor som mamman inte är bekant med alls. Det blir bara att flickan tillrättavisar mamman och de förstår varann inte. Sofie däremot förstår allt direkt trots att det är ett abstrakt ämne. Jag var tvungen att slå igen boken. Jag klarar inte av när böcker är skrivna med fel ton.

Sedan började jag med en bok som heter "Insekternas planet". En faktabok om en massa underliga insekter som finns på jorden. Det är intressant men även den har en ton som jag inte står ut med. Det känns som om boken vänder sig till tonåringar. Som att en medelålders kvinnlig författare har skrivit den på ett hippt ungdomligt sätt. Jag ska slå igen den också och ställa den långt bak i den dammigaste delen av bokhyllan.

Jag har beställt mer böcker och väntar på några jag ser mycket fram emot. De första kommer i början av nästa vecka hoppas jag. Jag har en hel hög på kö redan men nu är jag som mest ivrigast att läsa de jag beställt senast.

Ikväll kom Felix på besök. 

Jag bjöd honom på råbiff. Mald ryggbiff. Jag köpte en ryggbiff på Maxi och malde till oss precis så det skulle räcka till en portion på ca 175 gram per person. Till det serverade jag en röra gjord på majonäs, dijonsenap och pepparrot, rå äggula, kapris (som Felix har lite svårt för), finhackad schalottenlök, hackade rödbetor och riven pepparrot. Rostat surdegsbröd med vitlöksklyftor att gnugga in i det riviga rostade brödet.

Här är allt ihoprört redo att föras över till den rostade brödskivan.

Vi avslutade med en varsin "Lemondrop". Rom, citronklyfta vänd i strösocker. Man tar rommen, biter sedan i citronklyftan och njuter. Underbart gott!