Då var det snart över för denna gång.
Jag har nu börjat avveckla mina planteringar. Jag kan inte lämna min vackra sommaräng vind för våg. Det skulle se oerhört skräpigt ut när allt vissnar ner. Sorligt men sant. Det är en tung tid jag går till mötes och jag lider verkligen över att behöva åka till Sverige och krångla men så måste det bli.
Det har inte hänt så mycket under veckan. Det är kaffe på fredags-, och El Zocomarknaden varje helg i alla fall. I fredags bad min favoritservetris en stilla bön för att det inte skulle bli regn.
Hon lade bestick i kors och böjde sig och gjorde korstecken och bad. Hon lyckades också förhindra nederbörd... ;-)
För första gången på länge beställde jag även något ätbart på caféet. Det såg så gott ut så jag kunde inte låta bli.
Igår var jag iväg och fikade med en väninna från Kristinehamn. Det var bra att prata en stund med henne. Jag har väldigt mycket oro i mig nu och varje gång jag pratar med någon om det lyckas jag närma mig en lösning i min hjärna. Har bokat ett nytt telefonmöte med Nordea för att få reda på lite mera om amortering o s v.
Här står hon och blickar ut över en liten badvik. Folk badar faktiskt som om det vore varmt i vattnet.
