tisdag 29 november 2011

I förmiddags hade jag ärende ner på stan och träffade där min gode vän och urmakare Björn "Kea" Antonsson. Han frågade om jag ville med upp i rådhuset och se klockan som sitter i tornet. Vi har pratat om det flera gånger tidigare och idag skulle det ske. Jag har en viss böjelse för små utrymmen dit ingen har tillträde och som få ens tänker på att de finns. Ett sådant utrymme är t ex klocktornet på rådhuset. Så här ser rådhuset ut och när jag var liten inrymdes stadens lilla poliskår här. Det var på den tiden när man hade svart-vita Volvo Amazoner som polisbilar. En och annan Valiant fanns också om jag inte minns fel. Här har jag klättrat upp i tornet där urtavlorna sitter. Visarna kommer i rörelse genom stänger och växlar från själva urverket som sitter en våning ner. Björn passade på att dra upp verket när vi var där. Med en vev vevade han upp loden som hänger ända ner till bottenvåningen i huset. Ett lod för urverket och ett för slagverket och här är det ena lodet uppvevat. En trevlig upplevelse att få att få se detta okända utrymme i staden.

För övrigt är jag så förkyld att allt rörligt arbete är omöjligt. Därför står också kapellrenoveringen still ett par dagar. Snickaren var här igår och gav lite råd inför fortsättningen. Elektrikern var här i kväll och tittade. Nu ligger bollen hos mig igen som vanligt.

torsdag 24 november 2011

Jag fortsätter med blivande gästrummet på nedervåningen men det går lite sakta igen nu. Jag har tagit bort gammal panel och skivor på väggarna inför gipsning. Jag har också börjat göra en kanal uppefter taket runt de värmeledningar som går där. Som vanligt hänger det ena momentet på det andra och just nu väntar jag på att elektrikern ska komma i tjänst igen så han kan ge mig lite råd inför elinstallationen i rummet.

Jag lyckades föra över bilder från kameran idag äntligen så här kommer retroaktiva bilder.
Råbiff.
Nöjd middagsgäst med matlagningsféz.
Glad middagsgäst.
Spårad spånskiva lagd i gästrummet.
Och under trappan i bakre hallen.
Ett galet barn.
Ni som följde New York-bloggen i år kanske minns att jag köpte en hemlig present till Lina som jag inte kunde avslöja i bloggen just då. Här är presenten. En handske med fingertoppar anpassade för iPhone.

I går kväll satte jag ut två reflexkatter i hörnet av min tomt. Reflexer klistrades på en burk och ett avloppsrör och sattes upp för att försöka lugna ner trafiken framför kapellet lite. När man kommer i bil på kvällen ser det ut som det sitter en katt i vägkanten.

tisdag 8 november 2011

Jag har tyvärr stora problem med bildöverföringen från min kamera till min Mac Book just nu. Det har blivit så här efter sista uppgraderingen av Macens operativsystem. Jag har bilderna i paddan med där funkar inte min blogg-app. Därför blir det inlägg utan bilder tills det ordnat sig.
Sedan jag och Felix kom hem har det hänt en massa saker som jag delvis skulle vilja dela med er via bloggen. Lina och jag har ätit underbar mat som fotograferats och även passerat tarmkanalen i denna skrivande stund. På onsdagen när vi kom hem åt Lina och jag rårakor med löjrom. Så fantastiskt underbart gott att jag skulle kunna leva resten av mitt liv av denna rätt.

På fredagen åt vi råbiff. En av mina älsklingsrätter. Vi rev oxfilé med matberedaren och åt med rödbetor, kapris, lök och rå äggula. Lina introducerade riven pepparrot till detta också och det funkade bra.

På lördagskvällen gjorde vi borsjtj. Rysk rödbetssoppa alltså. Den blev givetvis också gudomlig. Det finns en massa bilder av detta förstås och matlagningsfézen satt på nästan hela helgen. Jag minns inte om jag visat mig i min matlagningsféz på boggen. Jag köpte en turkisk féz på Buttricks senast jag var i Tokholm. Denna har jag på mig vid matlagning numera. När det handlar om seriös matlagning alltså.

Jag har dessutom lagt undergolvet i bakre hallen och rummet mellan bakre hallen och blivande kök med spårad spånskiva inför golvvärme där. Jag har kommit in i ett renoveringsstim. Detta är mycket tack vare att jag kan slappna av så totalt med goa lilla Lina däremellan. Tyvärr har jag fått en åkomma på grund av detta ihärdiga snickrande. Det verkar som om jag har vatten i vänster knä efter att ha krupit på reglar ett tag. De inbyggda knäskydden i snickarbyxorna kommer inte till sin rätt när man måste balansera på reglar på knä för att inte trilla ner i krypgrunden. Jag har haft problem med detta förut och det gick då över på ett par dagar. Ska fortsätta med renovering så fort kroppen pallar. Till detta är jag också förkyld.

Det känns fattigt att inte kunna bildblogga men det kanske kan presenteras retroaktivt när allt löst sig. Tills dess... Ha det!

måndag 7 november 2011

Dag 4 i London.

Sista heldagen. Idag hade vi inga kostsamma attraktioner på schemat. Jag hade dragit ut en beskrivning av platser där olika scener av Harry Potterfilmerna spelats in. Vi åkte först till Kings cross. Efter en stunds letande hittade vi denna plats. 
Det var kö till fotografering. Vi åkte vidare till Diagon gränden som spelades in här. Jag har stora problem med mina datorer ikväll och kan inte få upp bilder för redigering. Jag hade tänkt att lägga in en bild av en av ingångarna som leder till krogen "Den läckande kitteln". Det låter sig dock inte göras.

När vi var klara med Harry Potter-siterna hade vi inget att göra resten av dagen. Felix påminde mig om att jag pratat om Portobello road. Det hade jag helt glömt men det passade bra denna eftermiddag. Vi tänkte åka buss dit men det gick fruktansvärt sakta i londontrafiken. Vi åkte i en halvtimma ungefär innan vi bytte till tunnelbana. Vi gick sedan Portobello road och tittade på de affärer och loppisar som fanns där. Sedan tog vi tunnelbana till Trafalgar square så Felix skulle få se den platsen också.
Här sitter han vid foten av Lord Nelson-statyn. Big Ben från Trafalgar square.

Efter en god pizza åkte vi till hotellet för sista gången. Jag köpte med en flaska kallt vin på hemvägen.

Dag 5 i London.
Sista dagen var en enda lång hemresa. Vi lämnade hotellet 8:45 på morgonen och klev in i kapellet kl 18:45.

Jag försökte lära Felix att tryckutjämna genom att hålla för näsan och trycka på med luft inifrån. Vi övade på hotellet dagen innan men det funkade inte. När vi flög hem provade han igen och lyckades. Vilken glädje! Han blev så otroligt glad att han lyckades lösa upp trycket i öronen. Flygresan hem blev därför en otroligt behaglig resa.

söndag 6 november 2011

Dag 3 i London.
Efter frukost på hotellet åkte vi tunnelbana till London bridge. Vi gick upp på bron och tog kort på Tower bridge som Felix ville se. Harry Potter flyger längs Themsen och flyger över den bron i en av filmerna. Vid det södra brofästet av London bridge ligger också London Dungeon. Vi hade biljett dit och fick gå igenom dessa skräckkammare. Man har byggt upp ruskiga miljöer där små skådespel med effekter spelas upp. Guiderna pratade jättekrånglig dialekt så jag förstod inte så mycket. Felix förstod förstås inget alls. En del skrämsel effekter hade man fått till riktigt bra men på det hela taget var det inte så värst. Nästa punkt på programmet var London eye. Tunnelbana till Waterloo. Väl framme inledde vi med att se en film om London eye i 3D. Det var riktigt häftigt. Sedan gick vi ombord. Franklin var med förstås. Här är vi uppe på toppen. Och detta är resans enda foto på mig. Det blir ju mest Felixbilder förstås. Denna felixresa var det givet att han skulle vara i centrum.

London eye var väl värt ett besök. Lång kö men den gick jättefort. Hjulet snurrar så sakta så man har god tid på sig att se sig omkring. Det gick t o m så sakta att nervägen nästan blev tråkig och man ville att resan skulle vara över. Vi åkte sedan till Disney store vid Oxford cirkus men den affären var inget att ha. Felix ville tillbaka till Hamleys för att titta mera på alla Harry Potterprylar som fanns där så vi tog en extra tur. Han fick köpa en Legobyggsats som han gärna velat ha länge. "Nattexpressen". Så här ser den ut ihopbyggd. Vi somnade sedan gott efter denna andra heldag i London.

fredag 4 november 2011

Dag 2 i London vaknade vi tidigt och köpte frukost på hotellet. En helt okej frukost för att vara på ett hotell i England. Så här såg hotellet ut och detta var utsikten från rummet. Wembley stadium. Franklin ligger i fönstret och svalkar sig också.

Vi gick sedan till tunnelbanestationen och åkte in till Baker street för byte till buss mot London zoo. På vägen till tunnelbanan passerade vi denna krog. Vid Baker street fanns en Beatlesbutik där jag köpte en underbar t-tröja. När vi väl hittade fram till zoo gick vi direkt till reptilhuset där en scen ur Harry Potter spelades in. Felix var överlycklig. Franklin hittade en släkting också och det blev ett kärt återseende. Efter besöket på London zoo åkte vi tillbaka till Baker street och åt pizza på Pizza Hut. Därefter åkte vi till Piccadilly cirkus och gick Regent street till Hamleys. Hamleys är en gigantisk leksaksaffär och Felix köpte en kopia av Harry Potters trollstav där. Här sitter han i hotellsängen och undersöker trollstaven. Så fortlöpte den första hela dagen i London. Varmt och skönt och inget regn. En riktigt bra dag utan stress.

torsdag 3 november 2011

London.

Vi åkte i god tid till flygplatsen, åt köttbullelunch på IKEA i Västerås och sedan gick vi bet. Kartan på hur man skulle ta sig till flygplatsen visade sig vara fel. Kartan var ett år gammal och det räckte för att vi skulle hamna alldeles åt helvete i Västeråstrakten. Till slut hittade vi ändå rätt och kom ombord på planet till Lodon. Felix for väldigt illa av flygfärden. Han har inte full kontroll över trycket i öronen så han var väldigt medtagen när vi landade. Vi åkte tåg in till Liverpool str och försökte byta där så vi skulle komma till hotellet. Det var stora problem i tunnelbanetrafiken så vi fick vänta länge på tåg. Till slut kom vi ändå rätt och klev av vid Wimbledon central. Och vilket ställe vi kom till... Lördag kväll, Halloween, bara araber... det kändes...så där...

Vi var i alla fall tvungna att äta något. Felix beställde en portion pommes och jag en spicey rice på ett ställe som hette Piri-piri på själva huvudgatan i stadsdelen. Gatuköksinnehavaren ringde taxi åt oss. Ingen bil kom. Efter 20 minuter gick vi in igen. Han ringde igen. 20 minuter till och ingen bil. Gick in ytterligare en gång. Han ringde igen men ingen bil kom. Felix orkade då inte längre utan började gråta, uppgiven och fruktansvärt trött. En kund på gatuköket skulle skjutsa oss mot en mindre betalning och jag lät det ske. 5 pund för bilfärden till hotellet var det värt. Väl framme slängde vi oss i sängarna på vårt Ibis-hotell.