söndag 31 december 2017

Golvet

Golvet är på plats. Det tog fem timmar varav två gick åt till att skratta och dricka öl. Det var lite trixigt med vissa partier men till slut bara låg det där.
Man lägger det från vänster till höger. Jag hade sådan tur med rummets storlek så spillet från delade plattor på vänster sida, passade obearbetade på höger sida sedan. Snickaren ville inte vara med på bild trots att jag försökte övertala honom.
Nästa steg är att sätta dit tunna metalltrösklar för att bygga bort de höjdskillnader som uppstod mellan det nya golvet och rummen intill. Även stenplattan framför kaminen ska ramas in av sådan metallist.
Så här blev det när det var klart. Hysteriskt men fantastiskt vackert i mina ögon. Längst bort mot fönstren och utmed de andra väggarna ska det ju stå köksbänkskåp så därför var det inte noga att lägga golv ända fram till väggen just där. Det kommer ändå aldrig att synas.

Redan när jag köpte kapellet för tio år sedan hade jag klart för mig att jag skulle ha ett rutigt köksgolv på diagonalen här och nu är det på plats. Jag visste då inte vilka kulörer jag skulle ha på rutorna däremot men när jag fördjupade mig i kulörer inför läggningen så fanns inga andra alternativ i min värld. Jag bara skulle ha de här kulörerna. Det enda jag visste var att det inte skulle bli svart och vitt som ett schackbräde eftersom det är lite för vanligt. Jag vill ju inte vara vanlig.

Det är en utmaning att lägga golv på "diagonalen". Det blir mycket krångligare än att lägga vinkelrätt mot väggarna. Men det är det värt. Det det ger det där "lilla extra" utseendemässigt har jag alltid tyckt.

Någon gång i mars eller kanske april kommer jag att ställa in disk i mitt livs första diskmaskin här.

torsdag 28 december 2017

Framsteg igen

Snickaren kom till mig häromdagen och erbjöd sig att hjälpa mig med imkanalen som ska leda ut matos i det fria när väl matlagningen kommer igång här i det nya köket. Att borra genom husväggen har jag gått och oroat mig för. Efter ett par timmar med snickaren så var hålet uppborrat och vi kunde hänga upp ventilationsrör under taket. Ventilationsröret skulle isoleras först med brandisolering och det gjorde vi.
Här har vi också byggt botten på lådan i taket som gömmer ventilationsröret. I botten på lådan ska också spottar installeras för bänkbelysning sedan. Framkanten lämnas öppen tills elektrikern varit här. Det är en hel del kabeldragning för honom i lådan innan vi skruvar igen.

Snickaren har tyckt att jag ska ta bort tröskeln in till prediksalen. Det är också ett moment jag oroat mig över. Jag har också oroat mig över att borra hål genom golvet för vatten och avlopp. "Det är väl ingenting". sa snickaren och efter en stund var båda de momenten också utförda.
Här förberett för vatten och avlopp.

En stor del av min renoveringstid går tyvärr åt till att oroa mig för vissa moment och det tar otroligt på mina inre krafter. Tyvärr är jag sån och har nog alltid varit det i hela mitt liv.
Här ett annat moment som oroat mig men som jag tog tag i och fixade utan snickarens stöd.
Rörgenomföring för elen. Jag lagade också ett gammalt hål i golvet för att kunna lägga ut nytt golv över. Lagningen duger och den kommer att hamna under ett köksskåp. Ingen kommer att kliva just där även om golvet är något försvagat där.

Idag har jag gjort de sista momenten innan golvläggning som kommer att ske till helgen. Snickaren hjälper mig igen. Jag satt upp en fönsterhylla tillfälligt.
Den ska passas in och sättas fast innan målarna kommer. Jag har sagt att de får tillträde runt den 15 januari. Fönsterhyllan kommer att hamna en bit upp i fönstren som synes men det är inget att göra åt. Jag valde att ha det på det sättet för att få lite stänkskydd bakom diskbänken. Jag ska byta fönster till sommaren men jag vill inte heller ha mindre fönster. Kapellets exteriör skulle förändras mycket då och det vill jag inte.

Nu är rummet röjt och sopat och dammsuget. Nu är det bara att invänta helgen för golvläggning. Den 9 januari kommer elektrikern och då blir det en heldags jobb med kabeldragning. Jag kommer att få krypa fram och tillbaka under kapellet ett antal gånger då. Det är inget jag är särskilt förtjust i.

torsdag 14 december 2017

Ett litet steg i taget

Den här sista veckan innan lite semester har varit långsam och tung. Det är kallt, mörkt och blött och dagarna går i slow-motion. Mediokert julbord med jobbet men blev ändå proppmätt förstås.

Ikväll satte Felix och jag upp tavellist som jag köpt på IKEA. Jag har haft en hög med tavlor som stått i ett hörn i prediksalen som jag äntligen tänkte få upp. Att sätta upp dessa tavellister var inte det enklaste. Väggarna är inte helt släta vilket ställer till det en hel del. Sedan finns det inget bakom gipsskivorna jag satte igen de forna fönstren med så skruvarna drar inte ordentligt. Nu är det ju inga stora tyngder som belastar hyllorna men det känns ändå inget vidare.
Nu har jag i alla fall fått upp de flesta tavlorna. Mest musikrelaterat och Gustaf Fröding.

Fransson ringde imorse och sa att golvet kommit och att de kunde köra ut det om jag ville. Det ville jag förstås gärna och de ställde lådorna i vedskjulet. Felix och jag bar in dem i värmen när vi kom hem.
Många tunga paket var det.
Jag lade ut lite plattor på golvet för att kolla lite. Tyvärr stämmer inte kulörerna på bilden med verkligheten. De limegröna plattorna ser ut som senap här.

Imorgon har jag semester och ska göra lite byggrelaterade ärenden.

söndag 10 december 2017

Söndag igen

Igår var snickaren här och hjälpte mig ett par timmar. Han har bilden klar för sig hur köket kommer att bli och jag har inte fattat hur köksinredningen ska installeras på fönsterväggen. Han har förklarat tio gånger men jag har inte förstått. Det har varit ett problem för mig eftersom jag behöver konkret stöd för mina tankar och planering. Igår kom han och byggde upp det abstrakta han försökt få mig att förstå. Och nu fattar jag (förstås).

Idag har jag fortsatt att sätta gips på väggarna. Jag har också börjat regla upp för "taklådan" som ska gå över bänkarna i köket. Det blir en låda där el och köksfläkttrumma ska dras och spottar ska sitta och lysa ner på arbetsytorna.
Så här ser det ut ikväll. Gipsat och reglat delvis för taklådan. Framme vid fönstren var jag tvungen att bygga stöd för köksinredningen i form av en liten extravägg på grund av att det sitter två element där.
Så här ser extraväggen ut och det var den som jag hade så svårt att förstå hur den skulle bli. Ovanpå extraväggen lägger jag ett lock som får bli fönsterhylla. Reglagen och avluftning för elementen måste jag ta upp hål för i bakkant av köksskåpen.

måndag 4 december 2017

Stilla liv

Det händer inte mycket här och nu. Kylan har kommit och det är en handfull minusgrader dagar och nätter. Jag pysslar med det blivande köket. Just nu sätter jag upp gipsskivor runt om och är snart klar.
Min kompis Ivar från New York ringde häromdagen men jag missade samtalet. Jag förberedde mig på att berätta om avancemanget i köket och tänkte att gipsskivor heter nog "plaster-boards" på engelska men vi fick ingen kontakt den kvällen.

I veckan har jag också varit i Göteborg och träffat två goda vänner. Jag var på en bra konferens men på kvällarna passade jag på att träffa människor jag tycker om som bor i Göteborg. Första kvällen träffade jag min vän Bengt Löfgren på "Gyllene Prag". Bengt är en kille jag alltid tyckt om. Ända sedan vi gick i fältbiologerna i Kristinehamn i slutet av 70-talet.
Bengt är en etablerad filmare i Göteborg och jag har en dröm om en dokumentär där han filmar och jag är ciceron. "The greatest grid" ska den heta och handla om gatunätet på Manhattan. Jag tar upp det varje gång jag träffar Bengt. Hoppas han går igång på det och det blir verklighet någon gång.
Här är vi på Järntorget och tar farväl för denna gång. Jag gjorde honom uppmärksam på hur dagens kebabbarer och närbutiker gärna har en blinkande LED-skylt som säger "Öppet", "Open" eller "Kebab" på stället. Vi försökte få med skylten emellan oss på selfien. De har gärna flera blinkande skyltar förresten och jag tycker det är sååååååå "Bad Taste".

Kväll nummer två träffade jag en underbar man som heter Anders Finnskog. Vi träffades 1980 när jag jobbade i baren på Club Zebra. Vi tyckte om varann och började umgås trots att han bodde i Göteborg. Han var i Kristinehamn när Kristinehamns första rulltrappa invigdes på "Lyran" 1984. Åren därefter träffades vi då och då eftersom jag flyttade till Göteborg 1981. Han hade en underbar flickvän då som hette "Camilla". Hon sa "Tynnered" på ett sätt som var det gulligaste jag hört. Idag är Anders gift med Camilla sedan 30 år. De har två rekorderliga pojkar och även barnbarn. Camilla säger ordet "Tynnered" lika gulligt nu som då. Jag var hemma hos dem den andra kvällen och åt jättegoda revbenspjäll. Det var bra det eftersom jag var på en vegetarisk konferens!?!?!?! Underbart återseende av båda två.

Innan jag åkte hem hann jag äta på "Köttbullekällaren" dit jag alltid går när jag är i Göteborg.
Tre köttbullar och två bröd tog jag denna gång. Det ljusa ovanpå köttbullarna är ställets egen starka senap som givetvis är fantastisk.

tisdag 14 november 2017

Köksplanering

Imorgon har jag semester. Jag har bokat tid med banken för att sätta om mina lån och en tid hos IKEA för att planera kök. Det ska bli så otroligt roligt att sitta där i två timmar och prata med någon som är duktig på underskåp och skåpinredningar.

Golvet vet jag hur det kommer att bli. Likaså stänkskydd ovanför underskåpen. Jag vet ännu inte vad jag ska ha för skåpluckor och inredningar. Några överskåp ska jag inte ha. Jag vet var jag vill ha spis, diskbänk och diskmaskin. Jag har aldrig bott ihop med en diskmaskin men jag har förstått att det är alldeles underbart. Placering av kyl och frys har jag inte tagit beslut om ännu. Alla vitvaror står här ouppackade sedan två år så de behöver jag inte köpa.

Elektrikern var här igår så jag vet också hur jag ska förbereda för kabeldragning.

Vad jag ska ha för tapet eller vilken kulör jag ska måla resten av väggarna i vet jag ännu inte. Taket ska bli vitt.

Det här ska bli en rolig resa bland intryck och helomvändningar av beslut. Det här är det jag sparat till sist innan jag kan anse kapellet färdigrenoverat inuti. Jag har ett litet rum att göra iordning efter att köket blivit klart. Ett intetsägande oviktigt rum där det bara ska finnas garderober.

Åhh vad jag längtat efter denna period av mitt liv!

lördag 11 november 2017

Stillestånd

Det har varit en intensiv vecka på jobbet och jag har glömt bort köket här i kapellet. Lite har jag pysslat men inte ens halvhjärtat.

Körde ett litet lass till tippen imorse men stod i kö längre tid än jag lastade av kärran. Nu är i alla fall det borta. Kärran är tom och redo för lastning igen.

Felix och jag tog en lokal road-trip och åkte upp till vindkraftverken i Långmarken.
De är väldigt stora och susar ganska häftigt. Jag tänker på att de genererar energi när de stå där och snurrar. Dygnet runt i ur och skur. Det är nästan otäckt att stå under dem. De är så fruktansvärt stora. Som monster.

När jag lämnat Felix hos hans mamma åkte jag hem och slappade. Gick några vändor till uthuset fram och tillbaka med saker som skulle ut dit.
Jag släppte in Sivan i värmen men hon har fortfarande fästingar.

Just nu ser köket ut så här.

lördag 4 november 2017

Köket

Semesterveckan är slut. Likaså Felix höstlov. Han tyckte att han hade haft ett bra höstlov sa han idag. Min semestervecka blev bra den också. Vi tog en road-trip i onsdags. Vi bilade till Grums, Årjäng, Örje i Norge och sedan till Charlottenberg innan vi vände hemåt. Vi gör små trevliga utflykter ibland. Bara han och jag i bilen.

Jag tog tag i röjningen av köket också. Jörgen var här och hjälpte mig att sortera grejer. Dagen efter var Tobias i Karlskoga här och vi lastade släpkärran och körde elektronikverkstaden till Karlskoga.
Nu har det lättat lite i det blivande köket och jag har börjat riva lite panel från väggarna. 20 kvadratmeter har jag till förfogande när jag ska planera köket.

Ända sedan jag flyttade hit har jag tänkt att jag ska måla ett rutigt golv i köket. Nu har jag ändrat mig och kommer istället att lägga ett Marmoleum click-golv. Rutigt kommer det att bli i alla fall med två underbart vackra kulörer. Jag är inne på att byta fönster också när jag ändå gör om väggarna. Tråkigt att börja bryta i de nya väggarna om något år när resten är så fint och nytt. Befintliga fönster är riktigt dåliga och behöver bytas ut. Det innebär förstås en extra kostnad som jag måste räkna lite på.

Idag gick en av mina hibiskusar i blom i köket uppe.
Enkel rosa/aprikos som egentligen skulle varit enkel röd enligt den jag fick sticklingen av.

En Hoya blommar också.
Hoya nummularoides.

Och mitt "Kopparblad".
Men den blommar nästan hela tiden.

lördag 28 oktober 2017

Sista lördagen i oktober 2017

Nästa vecka har jag semester och Felix har höstlov. Jag ska försöka röja utrymmet där det ska bli kök i vinter men det kommer inte att bli lätt.
Varenda sak kräver tankeverksamhet och placering på någon annan plats än den ligger på. En del saker tillhör min kompis Jörgen. En del ska jag ha kvar och en del ska till en kompis elektronikverkstad i Karlskoga. Annat ska slängas.

Hoyor och Hibiskusar mitt uppe i alltihop också... Jag får försöka sortera upp i högar. Jag tar tag i det imorgon men planerar insatsen ikväll med en pilsner i näven. I bakgrunden spelar jag musik.

Ibland tittar jag på TV-programmet "Horders" och känner väl tyvärr igen en del av beteendet.

I förmiddags åkte Felix och jag på en liten road-trip i stadens omgivningar som vanligt. Det är trevliga små utflykter som alltid avslutas med mat någonstans innan jag skjutsar honom till hans mamma. Idag åt vi korv med mos på Sannagrillen.

I ett skåp här i kapellet har jag en låda som är fylld av negativ energi. En låda som innehåller min mammas dagböcker. Den första dagboken i lådan är från 1964, d v s året då jag föddes. Den har nummer 9 antecknat på en av pärmarna. 1970 har nummer 10 o s v. De åtta första dagböckerna saknas. De fanns inte i lådan när jag flyttade ut mamma från lägenheten. Hon hade gjort sig av med de åtta första. 1964 skulle mamma fylla 20 år i juli. Det verkar som om hon började skriva dagbok när hon var 12 år alltså. 2013 är den sista hon skrev innan hon blev så förvirrad att hon hamnade på ett demensboende där hon är än idag.

Ibland försöker jag läsa lite i dagböckerna men hennes handstil är lite svår. Givetvis har jag läst 1964 om hur hon tänkte inför min nedkomst den 6 maj. I början av året var hon livrädd för att morfar skulle upptäcka att hon var gravid. Den enda som visste var mormor. När det kom gäster till familjen på våren skrev hon: "Hoppas ingen märker något".
Så att morfar skulle få veta. Morfar var en tyrann som mamma och mormor var livrädda för.

När han sedan väl fick reda på det blev det inte så farligt och när jag föddes blev jag hans bästa vän. Han älskade mig verkligen.

Min mamma är den argaste och mest besvikna människa jag någonsin träffat. Hon hatar allt och alla. Jag tror aldrig att hon älskat mig. Jag har i alla fall aldrig känt det. I hennes dagböcker är det bara elände och hat mot världen omkring henne. Hon tyckte om mormor och mig men jag var oftast endast en belastning för henne. Jag var i vägen för hennes uteliv och äventyr med sjömän på de utländska båtarna som kom till hamnen. Jag läser: "båtarna har börjat komma igen efter vintern", "längtar efter en sjöman nu" och liknande. Hon var inte mogen nog att ha barn när hon fick mig.

Någon gång ska jag försöka läsa dagböckerna för att försöka förstå. Min barndom och uppväxt är ju dokumenterad däri men allt är så negativt runt omkring så det är bara plågsamt att läsa. Jag börjar läsa men orkar inte värst länge. Hon har dessutom censurerat en massa och många dagar är omsorgsfullt överkladdade med bläckpenna så det inte går att se en enda bokstav.
Jag har mormors dagböcker också och de är inte så mycket bättre. Mormor var rädd för morfar och var en fånge, helt i hans våld.

Felix kommer i alla fall inte ha svårt att tyda mina skrivstilskråkfötter när jag är borta eller otillräknelig. Han kan läsa i mina blogginlägg hur jag levt och tänkt de senaste 10 åren. Den 4 augusti 2008 skrev jag mitt första blogginlägg i kapellbloggen och då var han fem år. Därifrån kan han läsa vad jag gjort och hur jag tänkt. Jag är visserligen inte alltid en muntergök jag heller.

lördag 14 oktober 2017

Ingenting händer

Ny lördagkväll i kapellet. Sitter här och lyssnar på musik och försöker röja utrymmet där det ska byggas kök i vinter. Jag har en massa elektronikapparater ståendes i utrymmet. Apparaterna försöker jag nu avyttra men det är jobbigt att lägga ut annonser. Tänk om man måste paketera och skicka också. Det är egentligen enklare att köra allt till tippen men jag vet att en del saker är värdefulla. Alla saker är jättetunga också.

Någon tusenlapp har jag fått in ikväll men det innebär logistikutmaningar för mig också tyvärr.

Felix och jag var på IKEA idag och jag försökte bestämma mig för köksluckor. Det är i alla fall ett steg i rätt ritning mot vintersysslor i kapellet. Ett stort kök nere. Det är det som fattas nu.

Häromdagen fick jag kapellet värderat av en mäklare inför omsättning av lån. Det blev värderat till 1,5 miljoner. Jag köpte det för 1 000kr (Ettusen kronor) och har nog lagt ner ca 800 000 för att få det som jag vill. Det är inte klart ännu heller. Jag har en del jobb kvar.

Annars är det bara höst i mitt liv.

söndag 24 september 2017

Älgflugor

Igår lyssnade jag på skivor av Mikael Ramel hela kvällen. Det var längesedan men skivorna är fantastiskt bra. Han spelade ju med i Fläsket brinner och Samla mammas manna. Det hörs på hans soloplattor att han var väldigt tongivande i de ovan nämnda progbanden.

Imorse följde jag med min kompis Roland ut i skogen för att hjälpa honom att bygga ett älgpass. Älgjakten börjar om två veckor häromkring.
Vi hade med motorsåg, spik, hammare och några brädor. Så fort vi kom in i skogen blev vi hårt ansatta av höstens stora plåga här i värmlandsskogarna. Den fruktade älgflugan. Inte för att den bits men det är hemskt obehaglig att få på sig. Så fort man går emot lita sly så flyger dom upp ur buskaget och börjar attackera. De kryper gärna in i håret och under kläderna. När de väl landat biter de av sig vingarna och blir som platta flugor utan vingar som kryper omkring. Det är nästan omöjligt att få bort den från skinnet när de kryper omkring. Det går inte att borsta bort dem. Nan måste nypa tag i dem och försöka krossa dem mellan fingrarna. De är stenhårda så man få ta i en del. De kröp i mina ögonfransar när jag spikade och Roland var tvungen att hjälpa mig att plocka bort faanskapen.
En bra början till älgpass. Lite mer bräder behövs och lite granris för att få bygget att smälta in i naturen. Roland ska bygga ett provisoriskt tak också.

I eftermiddags åkte jag och tittade på Felix när han spelade fotboll hemma mot Arvika. De fick tyvärr stryk med 3-5.

En svensk hösthelg till ända.

lördag 23 september 2017

Höstlördag

På lördagarna brukar Felix och jag göra små bilutflykter i stadens, för honom, okända kvarter. Ibland ger vi oss ut utanför kommungränsen men då säger vi att vi gör road-trips. Idag gjorde vi en road-trip.

Vi åkte till Molkom och tittade på huset där hans morfar och mormor bodde när han var liten. Han har en del minnen därifrån och vi pratade om dessa. Juldagar med släkten och lek med en grannpojke. Sedan drog vi vidare till Hagfors där jag berättade lite om Monica Zetterlund och vi gick ett varv på stan. Det var avklarat på mindre än 10 minuter. Därefter åkte vi till Munkfors och tittade på världens fulaste stadskärna.
Jag har aldrig sett något tråkigare miljö någonstans.

Vidare till Forshaga som knappt är något bättre än Munkfors. På väg ner mot Karlstad passerade vi "Lyckan". En liten by efter vägen och om man lyckas hålla andan genom hela byn får man önska sig någonting. Det är inte särskilt svårt och vi lyckades båda två.

Vi slängde i oss en varsin slafsbugare i Karlstad och åkte sedan hem igen.

Häromdagen fick jag en mail från en kär gammal vän. Vi hade träffats i baren på Club Zebra när jag jobbade där för över trettio år sedan. Vi fann varann direkt och hängde ofta med varann när jag sedan flyttade till Göteborg 1981. Anders Finnskog är hans namn och vi hade en fantastisk tid i Göteborg. Jag flyttade hem sedan och då hade vi bara sporadisk kontakt någon gång efteråt. Häromdagen mailade han.

Vi har planerat att träffas i slutet av november när jag ska dit på konferens.
Den här bilden är till dig Anders!

måndag 21 augusti 2017

Stort och smått

När jag växte upp på 70-talet var det annorlunda än vad det är nu. Jag minns att det var modernt att ha en kam i bakfickan. Man hade ju så trånga jeans att det var väl ungefär vad som fick plats. Nycklarna hade jag hängandes vid min högra byxficka i hämpan som svångremmen träs igenom. Pengar hade jag inga eller också hade jag några mynt i vänster bakficka. I höger bakficka skulle det sitta en kam.

Jag har aldrig kunnat använda kam eftersom mitt hår alltid varit lockigt och risigt. Likväl var jag tvungen att bära kam. Efter en tid hade jag en hårborste i bakfickan istället. En sån där som ser ut som en igelkott med skaft. Taggarna vände jag utåt vilket fick till följd att de letade sig ut genom jeanstyget på höger bakficka. Varför jag bar hårborste vet jag inte eftersom jag aldrig använde den heller. Pliktskyldigast hade jag ett verktyg i bakfickan som man kunde räta ut håret med. Bara ett dumt mode.

Ikväll pratade jag med min kompis Ivar i New York. Han kanske t o m är en av mina bästa vänner. Han håller på att få lämna sin lägenhet på Manhattan av skäl som jag inte vill förklara närmare här. Han är en hederlig man och betalar alltid hyran i tid. Det hjälps inte i hans konstiga situation. Vi pratade en stund både före och efter han varit hos hyresvärden och fått beskedet att han ska ut ur lägenheten. När vi pratade efter besöket hos hyresvärden satt han på en lunchservering vid World trade center med utsikt över minnestorget för 9/11. Han sa att det hade samlats jättemycket folk på den öppna ytan nedanför honom där han satt vid ett fönsterbord. Felix, jag och han åt lunch en dag när vi var där i juni så jag vet precis hur det ser ut. Folket nedanför hade samlats för att få en glimt av den totala solförmörkelsen som skulle inträffa idag och jag var med Ivar när den skedde via Facetime. -I don't give a shit, sa han. Han har tio dagar på sig att flytta till något nytt. Han vet inte var han ska ta vägen. Vad är då en solförmörkelse även om det är hundra år till nästa.

Nu har det varit lite väl många terrorattentat kan jag tycka. Barcelona senast. Stockholm, Nice. Till och med i Åbo i Finland. Det är många och de kommer med jämna mellanrum. Sedan stockholmsattentatet har någon ny konstig inställning till företeelserna börjat framföras. När journalister frågar folk på stan hur det känns efter en sådan här händelse, säger folk: -Åhhhh! Jag känner bara en stor kärlek. Kärlek till alla medmänniskor som nu står upp för gemenskapen i all denna bedrövelse.

Själv känner jag bara hat. Hat till de individer som tar sig friheten att, i deras guds namn, förstöra livet för så många hederliga, strävande människor som är helt oskyldiga.

Där kan jag aldrig bli "politiskt korrekt" och tycka som man ska för att inte bli uthängd som en främlingsfientlig bakåtsträvare. På Facebook hade det varit otänkbart att skriva som jag nyss gjort. Då hade en del människor tagit bort mig som vän. Andra hade attackerat mig verbalt i kommentarer och förklarat vilken usling jag är. Förmodligen de som ändrat till spanska flaggan på sin profilbild och som lägger upp bilder på korgar fyllda med kantareller just nu. Som om ingenting har hänt.

måndag 14 augusti 2017

Livstecken

Semestern är slut, altanen är färdig (så gott som) och livet kretsar just nu runt ullössbekämpning. De är för tråkiga de där ullössen. De är nära att vinna över mig och det är inte lätt att få tag på potenta bekämpningsmedel om man är en hobbyodlare. De finns medel som tar dem men det är för yrkesmässigt bruk i växthus men sådana medel kommer jag inte åt. Jag får kämpa med det halvdana som står till buds på marknaden.

Sju hoyor klippte jag av ovan jord, tvättade med såpa/t-sprit/vattenlösning. Spolade av med trädgårdsslang och kastade rotklumpen. De tvättade sticklingarna satte jag på rotning. De får börja om.
Tretton andra sprutade jag rejält och ställde på undantag. Jag lär spruta dessa igen med jämna mellanrum.

Altanen är färdig.
Kanterna ska rensågas när snickaren kommer hit med sänksågen. Kanterna blir raka med den och inte fransiga som det kan bli med en vanlig cirkelsåg. Nästa år blir det tak och ett litet räcke.

Jag har börjat "livesända" på Facebook så allt detta har jag redan berättat men i ett annat forum. Jag tänker att bloggen är en dagbok som jag kan kolla i efteråt. Därför känner jag att jag behöver dokumentera på flera håll. För er som har Facebook går det att se rörliga bilder med byggfunderingar och funderingar om livet. Det blir liksom mer en blandning av lättsamma bygglösningar och djupare funderingar där. Mer omedelbara. Sådana som dyker upp i stunden.

tisdag 25 juli 2017

Ungefär halva kapellsommarsemestern är avverkad

Tisdag. Imorgon är det onsdag och veckan vänder mot avslut. Onsdagar är ganska bra när man jobbar för då är halva veckan gjord. Nu känns det inte lika roligt när en semestervecka tar slut.

Jag jobbar på så smått med altanen men det går tungt. Det är så varmt på eftermiddagarna när solen kommer runt hörnet. Sakta men säkert blir det ändå en altan. Så här såg det ut igår när jag tog kvällen.
Jag började skruva lite golv trots att jag egentligen borde gjort annat. Det blev perfekt att sitta på altankanten och ta en öl. Perfekt sitthöjd.

Imorse till SVTs morgonprogram hackade jag grönsaker till ett långkok i min Crock-pot. Det går tydligen att göra Chili con carne i dessa grytor. Svag värme i sex timmar. Jag hackade gullök, morot, stjälkselleri och vitlök. Löken och morötterna fräste jag i stekpanna. Jag fräste också ett kilo nötfärs och blandade ner alltihop i grytan.
Tillsatte en flaska chilisås, lite chili och bönor av olika slag. Sedan tryckte jag igång slowcockern och gick ut och jobbade. Bilden ovan är tagen innan jag satte på värmen. Det ser bara "brunt" ut men det såg aptitligare ut när det var klart.

Jag fortsatte med altanen i sakta mak. Snickaren kom och vi åkte till Karlskoga för att äta indiskt men det var inte öppet. Jag träffade Agneta Andersson (kanotistan) och fick en go kram mitt på torget. Jag hade en del att göra med henne när hon och en väninna startade restaurang här i stan (Kafferian). Vi har alltid gillat varann. Nu har hon en delikatessbutik på torget i Karlskoga med samma tjej.

Vi åt bimbimbap istället på gamla "Colloseum" där det öppnat en Thai/sushi/mongol/koreansk restaurang. Det var väldigt gott och vi kommer att äta där igen.

När jag kom hem fortsatte jag med att lägga golv på altanen trots att jag var övermätt och hade svårigheter när jag skulle böja mig ner och skruva. Jag körde en stund men sedan blev det för varmt igen.
Så här långt kom jag idag.

När jag tagit en långdusch och fått in Chili con carnen i kyla gick jag ut och tog en öl på altanen. Jag tog en till. Och en till och det var så gott.

Mina slutsteg är reparerade så jag kunde gå in och lyssna på musik. Det kom en regnskur helt plötsligt men det är välkommet. Gräsmattorna är bruna och svedda men det finns varken mygg eller knott tack vare torkan. Jag föredrar bruna gräsmattor.

Jag pratade också en stund med de blivande grannarna. Ett trevligt par från Hällefors som hette Markus och Marielle. Jag hälsade dem välkomna till vår gemensamma skogskant.

På torsdag ska jag och Felix ut på en road-trip igen. Denna gång med, för Felix, hemligt mål. Vi brukar göra sådana hemliga små resor.

fredag 21 juli 2017

Det artar sig

Min vän Ronny Ivar kom på besök igår kväll och vi satt i den ljumma knott- och myggfria sommarkvällen och drack några kalla öl och pratade minnen. Jag hade jobbat vidare med altanen under dagen i värmen. Det blir väldigt varmt i solen på eftermiddagen och gräsmattorna gulnar mer för varje dag. Originalsivan var framme några gånger och jag har varken sett till rävungen eller fake-Sivan något mer.
Igår hade jag kommit hit ungefär innan jag gav mig för dagen.
Idag har jag reglat klart bjälklaget och imorgon tar jag en byggpaus.

Felix kom tillbaka från Gothia cup i Göteborg idag (Foto: Henrik Skoglund). Vi tog en tur i bilen och åkte till en kompis i Karlskoga och lämnade in mina kära slutsteg för översyn. De har börjat bråka allt mer och det är inget roligt att lyssna på musik när det inte låter som det ska.

Imorgon tar vi en roadtrip till Lidköping, Spiken och Läckö.

onsdag 19 juli 2017

Tvillingkatter i kapellet

Vaknade tidigt men gick ändå inte ut förrän vid niotiden. En underbart solig sommardag i kapellet igen. Nästan ingen vind heller. Jag fortsatte med altanarbetet. Det går inte fort framåt. Det är svårt att få bärlinorna i våg åt alla håll och till slut blir det tillräckligt bra. Snickaren kom en sväng men drog vidare. Jag åkte till Beijer och köpte lite brickor som jag behöver när jag skruvar fast bärlinorna i betongplintens balksko. Sedan åkte jag till Maxi och köpte två lunchlådor. Panerad fisk med remouladsås. Det är väldigt små portioner men det gav energi ett par timmar.

Snickaren lunchade med mig i trädgården. Därav två matlådor. När han åkt fortsatte jag med mitt igen. När jag gick in för dagen idag såg det ut så här.
Inte så stor skillnad från igår. Jag sitter mycket och tänker och tittar. Idag har jag suttit i hörnet där stolen står. I skuggan. Vid den närmast altangaveln här syns en liten ljusgrön växt med en slang som sticker upp vid sidan. Det är en pipranka som jag satte för två år redan. Jag vet att de är tröga i starten och jag ville ha den till att klättra på den blivande altanen så jag satte den redan då.

När jag satt i hörnet och tittade mot uthuset såg jag Sivan. Jag tyckte hon gick lite konstigt. Knäade liksom med bakbenen och höll en låg kroppshållning. Jag ropade på henne och hon tittade på mig som om jag inte var klok. Hon tittade en lång stund innan hon sakta gick vidare mot maten i uthuset. Där slank hon in i dörrhålet efter att ha nosat ordentligt runt öppningen. Jag tittade ner och när jag sedan tittade upp igen kom Sivan från grusvägen och gick mot uthuset. Jag funderade på hur hon kunnat förflytta sig så snabbt men då fick jag se Sivan utanför uthusdörren också. TVÅ SIVOR! Det var en annan katt som såg ut som Sivan. På det avståndet jag satt (ca 10 m) kunde jag inte se vem som var den riktiga. Jag reste mig upp och båda katterna tittade på mig. Jag kunde ändå inte veta vem som var originalsivan. Jag gick två meter närmare och den vänstra Sivan drog sig tillbaka. Då gick jag närmare den högra och såg att det var den riktiga Siv. Jag tog upp en sten och kastade den i uthusväggen ovanför fake-sivan och hon pep iväg in i skogen. Originalsivan gick mot uthusdörren för att gå in och äta. Efter en omständlig undersökning av hålet gick hon in och åt.

Felix spelade två matcher idag i Göteborg. De vann sin grupp i förmiddags och gick till delfinal där det var vinna eller försvinna som gällde. De vann och Felix gjorde till och med ett mål. Det brukar han inte göra. Han säger själv att han hellre lägger en snygg målgivande passning än att han gör mål. Jag satt och dumglodde ner i min telefon på Gothia-appen hela matchen. Ställningen redovisas i realtid däri. Under tiden Felix spelade matchen skedde ett knivöverfall utanför den skola där Felix och laget sover. En ensam galning som gav sig på ett Gothialag som var på väg ur sin buss. Han kvivskar en av lagledarna men kunde som tur var gripas kort därefter.

Ny match imorgon bitti 08:50 mot ett tyskt lag och ny match för mig med det tryckimpregnarade virket.

tisdag 18 juli 2017

Första skruvarna i altanen

Idag är det tisdag och igår, måndag, var första dagen på min kapellsemester. Jag rödmålade de nakna underbrädorna på den lilla väggen där det förut satt fönster och satte sedan upp "locken" på "lockpanelen". Inatt fick locken vara omålade men idag rödmålades även dessa.

I förmiddags kom snickaren och satte sig en stund i trädgården. Jag hade kompletteringsspikat locken från igår och var färdig att måla. Snickaren var hungrig och vi diskuterade matställen i Kristinehamn och insåg att ingen serverar den lunchen man vill ha. Vi åkte över till Karlstad och åt indiskt och det var underbart gott. Det är ju bedrövligt att ingen restaurang i Kristinehamn kan åstadkomma god mat.

När vi kom tillbaka målade jag de nakna brädorna och väggen blev röd och klar. Sedan började jag regla upp för altanen. Jag kom inte längre än så här men jag fortsätter imorgon.

Det var en fin kväll i kapellet. Här är min tvätt på min torkvinda.
Plagg färdig att krypa in i och se ut som Eddie ska se ut.

Jag knöt upp mina tomatplantor i växthustaket också. På marken står några hibiskusar som fullkomligt exploderat i växthuset i sommar.

Här växer blomstertobak som doftar fantastiskt när dagen skymmer. Sivans vattenskål står på trappan och om inte regnet fyller på den så gör jag det med jämna mellanrum.

Väl inne i kapellet på kvällen var det dags för hoyavattning. Det tar en bra stund att vattna alla krukväxter. En halvtimme ungefär. Jag ger dem näring nu på sommaren och då tar det extra lång tid när jag måste blanda någorlunda rätt proportioner i kannan. Jag vattnar ungefär en gång i veckan.

Mina två slutsteg (Quad II) börjar låta dåligt så jag kan inte riktigt njuta av musik i prediksalen. Ikväll fick jag stänga av och titta på TV istället. Låter det inte underbart kan det kvitta. Åtminstone när jag sätter mig tillrätta för att lyssna och förväntar mig att ljudmässigt förflyttas till Fillmore east i New York i början av sjuttiotalet. Jag måste få någon att gå igenom mina slutsteg så fort som möjligt. Musiklyssning hör till kapellsemestern.


torsdag 13 juli 2017

Sommarsemester 2017

Äntligen dags för sommarsemester i kapellet 2017. Beijers levererade ett virkespaket med tryckat virke idag som ska utgöra merparten av materialet i kapellets altan. Jag räknar med att kompletteringsköpa en del senare men det här var själva grundplåten.

En dag kvar på kontoret. Sedan går jag in i min egen värld i byggbubblan i år igen. Jag trivs bra i den bubblan.

fredag 23 juni 2017

Midsommarafton

Vaknade kl 5. Jag är inte riktigt inne i den svenska tideräkningen ännu. Jag drack kaffe och tittade på gårdagens "Godmorgon" på SVT-Play. Kl 7 gick jag ut och klippte gräset. Grannen är inte hemma så jag riskerade inte att väcka någon. Jag tog ner ett litet getingbo också. Kl 8 var jag klar och tittade på TV4:as morgonTV. De laddade upp för dagen med midsommarfrisyrer och sådant som ligger så långt ifrån mitt intresse som möjligt är. Tja. De får väl hållas med det om de tycker det är viktigt.

Jag satte upp handdukskrokar och lite grejer på väggarna i nya badrummet. Sedan åt jag surströmming till lunch. Det har blivit mitt midsommarnöje de senaste åren. Sitta och titta på TV och äta surströmming. Sedan slumrade jag en stund på maten. Ingen har hört av sig idag. Folk är väl upptagna med sitt.

Framåt kvällningen började det regna. Jag satte upp högskåpet i badrummet men dörren får jag inte på själv. Där måste jag ha hjälp. Det är ett ensamt liv jag lever men det bekymrar mig oftast inte. En sådan här kväll blir det så påtagligt och det stör mig lite.

Felix har det bra ikväll tillsammans med sin mamma, moster och kusin. Det är bra det.

Midsommarafton är en vanlig helgkväll för mig. Imorgon ska jag försöka jobba lite utomhus.

fredag 9 juni 2017

Vatten i kranarna i badrummet

Först tänkte jag skriva "vatten i badrummet" som rubrik men kom på att jag själv tolkade det som "vattenskada i badrummet". Nej, vattnet är där det ska vara. I rör, kranar, toalett och vattenlås.
Toan använder jag nu men jag har inte duschat där ännu. Jag har hängt av badrumsdörren för att ge bättre utrymme för rörmokaren. Han ska sätta upp en radiator till och koppla ihop alla rören för värmen och fylla upp värmesystemet. Sedan är han klar. Jag ska sätta smygar och foder på insidan av badrumsdörren och fönstret. Då är jag klar. Jag ska också sätta upp ett vägghängt högskåp och lite annat lull lull.

Felix slutade sjuan idag. Tråkigt med regn på skolavslutningen men huvudsaken är nog att sommarlovet börjar. Jag vankar av och an i kapellet och bara väntar på avresan till New York. Väskan är så gott som packad. Jag småplockar lite och har inte särskilt stor lust med något. Jag vill bara påbörja den långa resan.

Ullössen har slagit till på bred front mot mina hoyor. Jag går mina små varv härinne och duttar med såpvatten blandat med t-sprit. Det är så tråkigt med ohyra och det går nog aldrig att bli av med. Bara hålla efter.

Från och med måndag bloggar jag från New York. Då blir det dagliga uppdateringar. Den bloggen finns i högerkolumnen här tillsammans med tidigare New York-bloggar.

lördag 3 juni 2017

Väntan

Sitter ensam i kapellet och väntar på att tiden ska gå. Så här inför en New York-resa får jag ingenting gjort. Jag orkar inte ta tag i något snickeriprojekt. Jag behöver städa och diska men jag orkar inte det heller. Idag tog jag i alla fall fram resväskorna för att inse att det kan bli ont om plats att packa för två vuxna för åtta nätter. Jag kanske måste ha en större väska. Den stora resväskan som jag köpte i New York för några år sedan är inte så stor. Köper man skor på resan så fylls resväskan snabbt. Felix har dessutom storlek 44 snart. Det är nästan så man kan ha hans skor att packa i som handbagage.

Jag ska kolla efter en stor resväska i Karlstad på måndag.

Idag ringde jag en halvmoster som jag aldrig träffat. Jag har däremot hört talas om henne under hela min uppväxt. Jag minns inte att jag träffat henne ens men vi har alltid vetat om varann hon och jag. Vi pratade nog en timma och det var jättetrevligt. Hon bor i Sunne och jag och Felix kanske åker dit någon gång. Ska leta upp lite gamla foton tills dess i så fall.

Jag gjorde ren kaminen ikväll. Tömde aska och dammsög ur den. Tvättade rutan så den är redo att ta i bruk i höst. Sedan skördade jag lite libbsticka. Jag stoppade ner ett gäng libbstickeblad, lite vitlök, salt och lite vatten och körde det hela i mixer.
Sedan smetade jag ut blandningen på ett bleck så det ska få torka. Jag provar att göra mitt eget örtsalt.

Mina hoyor växer och frodas. De har sin tillväxtperiod nu och skickar ut en massa utlöpare åt alla håll. Jag älskar deras iver.
Hoya bella har gått i blom med en blomklase men det är det enda av mina 100 sorter som behagar blomma. Hon doftar helt underbart!
Jag är med i en hoyagrupp på FaceBook och får hela tiden se en massa bilder på vackra blommor. Men här vill dom inte riktigt blomma. Många av mina hoyor är unga så de kanske inte är redo för blomning ännu.

Tar en öl till nu och sätter igång grammofonen. Gregg Allman begravs imorgon i Macon, Georgia. Där var jag en gång och gick i Allman brothers fotspår. Ikväll spelar jag "Live at Fillmore east" och tänker på Gregg.

Mina fingertoppar luktar jättegott av libbsticka här ikväll.


måndag 29 maj 2017

Veden

Nu har jag överlevt det årliga sjukdomstillståndet "Veden". Veden är en sjukdom som drabbar nästan uteslutande män i medelåldern. Den yttrar sig så att man under varje vaken sekund tar reda på allt som är gjort av trä, är omålat och kan användas för uppvärmning i framtiden. En del drabbar det väldigt hårt. De åker runt i bilen och tar reda på vindfällen och dylikt för att kunna hamstra i sitt vedskjul. Lastpallar, strön och annat förpackningsmaterial av trä som man kan slå isär och elda är också attraktivt.

Själv är jag ytterst lindrigt drabbad. Jag köper min kluvna, torra ved och slänger in direkt i vedskjulet. Jag måste ändå medge att det känns väldigt bra att dra hem en rågad släpkärra med björkved och slänga in i skjulet inför vintern.
Nu är det gjort. Två kubikmeter köpte jag och det är ju ingenting egentligen. Lagom mycket för lite trivseleldning i vinter.

Jag har varit bortrest en del den föregående veckan och kapellarbetet har stått stilla. Nu är det två veckor kvar till New York-resan och jag börjar bli lite nervös. Jag blir alltid det.

måndag 22 maj 2017

Påbörjad brädfodring, tornseglare och kaskadspyor

De första små svarta bumerangerna har börjat vissla över kapellet. När jag satt i trädgården i lördags hörde jag de första tornseglarna. Nu fattas bara rasslet i asplöven och det låter nog inte vänta på sig. Felix spelade fotboll på lördagsförmiddagen i Karlstad och jag var med och tittade. När jag sedan kört hem honom till Smedby började jag brädfodra de två luckorna i panelen där det tidigare suttit fönster.
Allt gick bra och jag plockade in snickeriutrustningen och tog mig an bevattningen i växthuset. Det är ganska lätt att installera bevattningsdatorn men jag skulle nog inte klarat det utan bruksanvisningen.
Det är mycket att ställa in för att den ska vattna som jag vill. Den ska vattna i en halvtimme kl 6 på morgonen varannan dag.
Så här ser det ut i växthuset nu.

Plommonträdet har mycket blom i år. Så mycket har det aldrig varit hittills.

Skuggan av kapellets lilla torn är trevligt att se.

Sedan tog jag mig några kalla öl i trädgården och satt och njöt av alla ljud. När jag gick in och började spela skivor kom jag på att det var en intressant bluesgitarrist som skulle spela på Ölme diversehandel på kvällen. Jag nämnde det i ett sms till snickaren och han blev sugen. Vi fick skjuts ner och hittade bra platser vid scenen. Snickaren bjöd mig på en öl men det tog emot att dricka. Jag fick knappt i mig en klunk. Jag mådde inget vidare. I ca två timmar höll jag ut och satt och stirrade på min öl men det var omöjligt för mig att dricka. Musiken var bra men jag var tvungen att gå ut en sväng. När jag kom ut kaskadspydde jag rakt ut på gräsmattan. Flera gånger. Jag pratade med snickaren och tog sedan en taxi hem. Väl hemma spydde jag ännu mer och gick till sängs. Det var en orolig natt med feberfrossa och illamående. Under söndagsförmiddagen sov jag i omgångar, spydde igen och försökte få i mig vätska. Jag sov en stund i soffan, flyttade till sängen med feberfrossa och sov igen. Jag vaknade kl 18 och flyttade till soffan. Vaknade kl 20 och flyttade till sängen. När jag vaknade 23:30 gick jag upp och borstade tänderna. Jag skulle upp och åka till Norrköping på måndagsmorgonen. Jag somnade direkt igen när jag kom ner från tandborstningen och sov tills klockan ringde på måndagsmorgonen. Jag sov av och till i ett och ett halvt dygn.

Det var inte kul att åka hemifrån men jag kände mig mycket bättre. Jag var väldigt sliten men jag ville verkligen iväg. När jag satt på stationen och väntade på tåget ringde jag min kompis Britt. Hon älskar ju när det går illa för mig och den här helgens upplevelser kunde jag väl bjuda henne på. Hon skrattade så hon tjöt förstås.

Vid tvåtiden fick jag ett sms ifrån Britt. "Åt du på Nöjesfabriken i fredags?" stod det. Ja, svarade jag. Sedan ringde jag henne. De hade fått in sju andra klagomål på matförgiftning på Nöjesfabriken under helgen. Britt jobbar på miljö- och hälsoskydd i Karlstad, ska nämnas.

Då var det utrett. Skönt att veta vad det var. Jag ska personligen prata med Nöjesfabriken om detta och kräva någon form av gottgörelse.

Nu sitter jag på ett tåg på väg till Karlskrona för träff med andra samordnare för miljösamverkan runt om i Sverige. Det är långt till Karlskrona.