Ostron på Lexington avenue

Här sitter jag nu. Söndag i Kristinehamn och kapellet. Ett liv jag älskar men jag älskar annat i livet också. Inte för att jag vill byta ut min nuvarande instängda tillvaro här i kapellet. Likaväl som att sitta här och titta på SVT-play sitter jag gärna på Manhattan på en krog någonstans. 

Bara jag får vara ifred. Om jag sitter i baren på en krog på Manhattan behöver jag inte prata med mina bargrannar. De låter mig vara ifred så länge jag inte lyfter blicken och ser dem in i ögonen. Om jag väl gör det så är jag plötsligt en av dem. 

Jag lyckas ofta bli omtyckt av bartendern. Kanske för att jag är så inne i min egen värld. Jag beställer öl och är artig. Däremellan besvärar jag inte bartendern. Plötsligt ställer bartendern fram en öl till mig och säger: -This one is on me. Det är ett gott tecken. Baren bjuder mig på en öl eftersom jag är en kund som de tycker om. Det sporrar mig ibland att bli lite mera extrovert. Prata lite och ge ordentligt med dricks när jag går därifrån.

Det är inte alls säkert att jag kommer att kunna sitta i en bar på Manhattan igen. Livet kanske blir lite annorlunda efter corona ändå. Jag tror t ex inte att det kommer vara så billigt att flyga över Atlanten när allt kommer igång igen. Jag tror vi kommer att se tillbaka på den tiden då "man kunde flyga" till andra länder. Jag är så glad att Felix och jag hann till New York två gånger innan dessa nya tider.

I New York är ens namn viktigt. Och ens relationer. Efter en kväll i en bar kallar jag bartendern vid förnamn. Ofta är t o m första frågan från bartendern vad man heter. Och var man är ifrån. Och visa bilder på sin familj. Jag är alltid Eddie from Sweden och jag har jobbat som "food and health-inspector" Det gillar bartendrarna att höra. De vill alltid bjuda in mig i restaurangköken efter min presentation. De verkligen älskar att servera en livsmedelsinspektör i sin bar. Trots att min arbetsplats är på andra sidan jorden.

Jag har fått ett favoritställe på Lexington avenue i korsningen med 75:te gatan. Anledningen att jag kom dit första gången var ett tips från min (numera vän) Daniel Svanberg. Han hade en blogg som han kallade "Ett annat New York". Bloggen blev sedermera en bok också. Jag har varit på detta favoritställe med honom ett par gånger. Jag och Ivar har också varit där flera gånger. Jag och Lina har varit där. Restaurangen heter "Eats" och har "Happy hour" på ostron varje kväll och jag har suttit där ensam och druckit öl och ätit ostron också.

Ivar och jag tog farväl på trottoaren där en gång när jag skulle tillbaka hem. En taxi svängde in och jag lämnade honom där, osäker på om jag någonsin skulle träffa honom igen. Så är det ju varje gång vi skiljs. Kindpussar och vi vet inte om det var sista gången. Lexington avenue är min favoritgata på Manhattan. Varför vet jag inte men den är så lagom på något sätt men ändå New York.

Nu så här i efterhand håller jag nog på att anpassa mig till att leva resten av mitt liv i Europa. Varje gång jag flyger över Atlanten tänker jag att det är sista gången. Flygresorna är inte roliga. Åtta timmar. En arbetsdag då man sitter fastspänd i samma läge i en obekväm stol.

Nej det blir inte som det en gång varit. Det där med Manhattan var nog ett liv jag hade då när jag orkade flyga. Jag kanske har blivit för bekväm för sådana strapatser nu. Jag har ändå varit där tretton gånger så det kanske får räcka.

Ikväll har jag suttit och kollat på Adlibris och Bokus om det finns några böcker om Prag eller Kafka att beställa. Prag kanske blir mitt nya resmål när Europa öppnas upp igen. Mitt nya Manhattan. Jag älskar ölen och maten och deras priser i Prag. Jag avskyr alla turistfällor och turister men jag klarar mig också ifrån att låta mig luras. Jag har mina egna pärlor i Prag.

På tal om pärlor. Jag har bott på ett hotell i Prag två gånger som heter "Perla hotel". Just nu under pandemin har de stängt och tar inte emot några bokningar. Men till våren. Jag bor gärna där igen. Läget är fantastiskt och man kliver ändå inte ut i turistströmmen på trottoaren.

Coronan kommer närmare...

Nu har Felix en kompis som är smittad. Han känner också ytterligare en i sin närhet som har insjuknat. Han och jag tar en paus i vårt umgänge nu. Han ringde förut och jag hade nästan trott att han och hans flicka skulle sova här inatt. Men han vill inte utsätta mig för det och det tycker jag är bra. 

Det betyder att jag kommer att bli ännu mer isolerad här i mitt kapell. Jag trivs ju med det så det gör inget. Jag ska tänka efter lite ytterligare när jag åker och handlar på Maxi. Ibland är det en del människor där när jag handlar. Aldrig så att jag inte kan hålla avstånd men jag kan ytterligare skruva till det så att det är ännu färre människor när jag är där.

Jag beställer böcker och kön börjar bli lång nu. Det är ytterligare tre titlar på ingång. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men jag älskar att få dessa bokpaket. Det är så trevligt att ha små paket att vänta på.

Från botten och upp:

 

Paul Auster - en favorit som jag läst det mesta av. Inköpt på bokrean. (februari alltså... herregud då har det ju kommit en del emellan). 

Nästa titel är en bok som beskriver hur olika musikupplevelser lämnat kvarvarande intryck hos människor. Hur de hört en låt i ett visst ögonblick och som har betytt mycket för dem. Jag har flera sådana musikupplevelser så jag förstår precis vad det handlar om. 

Sedan en bok med en intressant titel som jag har hört en kompis pratat om, "Fågeln som vrider upp världen".

Därefter. Stig Dagerman. En författare jag aldrig läst men min vän Sabina Sändh berättade att just den boken var det bästa som Björn Ranelid läst. Det gjorde mig minst sagt nyfiken.

Sedan "Parfymen" Jag tror jag redan läst den och jag kanske t o m har den men jag hittar den inte i bokhyllan. Den kostade 10 kr så jag köpte den. Läste ju ganska nyss "Duvan" av samma författare. Jag lär komma på ganska snart när jag börjar läsa den om jag läst den förut.

Sedan en "Steinbeck" som jag inte tror jag läst.

"Testamente" har jag börjat på och läst ca en fjärdedel. Inte så värst. Det är möjligt att den går direkt till bokhyllan. Det är inte värt att tvinga sig att läsa ut en bok man inte tycker om. Som synes finns det ju en massa andra intressanta titlar som väntar.

Sedan "Kärlek och sopor". Jag minns inte var för jag köpte den. Jag tror den har något med Kafka att göra.

Den vita ryggen ovanför. "In i musiken". Minns inte heller varför jag köpte den. Jag tror den handlar om hur musik berör oss. Grejen är att jag förstår varför jag köpt den när jag väl börjat läsa. Så är det alltid.

Därefter "Väggen" som jag tror handlar om att leva som introvert tillsammans med de extroverta.

"Genusdoktrinen" som beskriver hur det hysteriska moderna genustänket förstör för bl a universiteten när de kvoterar in kvinnor i verksamheten. En fråga som jag är innerligt trött på. En fråga som jag inte förstår eftersom jag är man.

"Kistbyggarna" av en kristinehamnsförfattare som heter Morgan Larsson. Jag har läst hans tidigare böcker som kommit ut. Debuten heter "Radhusdisco" och de andra är lika bra som debuten.

Peter Kropotkin, "En anarkists minnen". En klassiker jag ännu inte läst i sin helhet. Jag lånade den en gång av en kompis när jag bodde i Göteborg men läste den inte då. Nu har jag köpt den.

Sedan tre Kafkaböcker. Två som handlar lite om hans sätt att skriva och en som heter "Raderna som Kafka strök". 

Jag jobbar hemifrån och nu har jag suttit i två dagar i onlinemöte med människor från hela landet. Det har varit intressanta dagar och jag brukar få en hel del bra idéer efter dessa möten. Vi samordnare för landets regionala miljösamverkansorgan har träffats och bytt erfarenheter. Det gör vi två gånger per år.

Min arbetsplats. Jag väntar fortfarande på hårdvara. En ordentlig skärm, tangentbord och en webkamera för den nya tidens möten. Mitt i alltihop ska också en dockningsstation sitta så det är fyra produkter jag väntar på. Jag fick mail idag från min servicedesk att det är på gång. Tangentbord och webkamera har kommit och skärm och docka har skickats men inte kommit fram. Någon gång under nästa vecka åker jag till Karlstad och hämtar grejerna. 

Sedan blir det betydligt enklare att jobba när man har något annat än en liten fjuttig laptop.

Jag har börjat repa tobak igen också. Jag har haft mycket hängandes här i prediksalen och nu är luftfuktigheten så låg så jag passar på. Nu har mitt första egna snus lagrats en vecka i kylskåpet. Jag ska försöka ta hand om all torr tobak som är kvar nu i helgen. Mala det och få ner det i plastbackar. Ta ut torkställningarna de hängt på och städa golvet ordentligt när allt smuligt arbete är över.

Förra lördagen fick jag ett meddelande från min bror i Tyskland igen. Det var ett riktigt meddelande från både honom och hans flickvän som tagit en selfie där de skålade med mig. Jag ska ta och skriva ett lite längre meddelande till honom någon dag.

Point nemo

Point nemo är en punkt som jag lärde mig om just idag. Den ultimata Point nemo är en punkt i Stilla havet. Platsen ligger så långt bort från mänsklig civilisation som man kan komma på jordklotet. Det är väl egentligen knappt en plats ens eftersom den ligger mitt i havet. Det är snarare en koordinat. 

Den skulle man ju kunna lägga till på en "bucket-list" om man är en sådan person som upprättar bucket-lists. Inte jag. I den punkten vore man så långt som möjligt från alla andra människor. Under förutsättning att man tar sig dit ensam förstås och att det inte är någon båttrafik mellan punkten och land. Närmaste land (Påskön) finns 2 593 km bort. 

Det finns flera Point nemos. I Sverige ligger den punkten vid den sydöstra viken av sjön Rissájárve i Padjelanta nationalpark. Där är det 47 km till det allmänna vägnätet. Point nemo översätts som "otillgänglighetspunkt".

Värdelös kunskap men ändå...

Nu har jag gjort mitt första egenodlade snus men jag har inte smakat på det än. Nu ska det lagras i kylskåpet en tid för att mogna i både kropp och smak. Om två veckor ska jag provsmaka.

Jag och två andra tobaksodlare har köpt en kvarn tillsammans. Den har både fördelar och nackdelar om man jämför med att "mala" med hjälp av knivarna i en matberedare. Denna kvarn klarar också att mala bladnerver vilket inte matberedaren klarar. Nackdelen är att man inte kan ladda den med mer än ca två torkade blad åt gången. Det finns ändå en vits att ha med bladnerverna i snuset. Dels är nerverna viktmässigt en ganska stor del av själva bladet. Nerverna ska tydligen inte vara lika nikotinstarka som bladen men de ska ge snuset en viss "kropp".

Det här var vad jag testmalde i den nya kvarnen. Det blandade jag upp med bladmjöl som jag kört i matberedaren.

Jag mätte upp totalt 800 gram tobak. 80% Black mammoth och 20% Alida. Det är en blandning jag snappat upp någonstans.

Det vill gärna bli väldigt rörigt när jag håller på. Särskilt som köket redan innan är överbelamrat med en massa ovidkommande saker.

Volymmässigt blev det väldigt mycket mer tobaksmjöl än vad jag är van vid när jag köper tobaksmjöl. Det fick nästan inte plats i bunken till assistenten. Jag blandade i vatten och salt i de mängderna som behövdes. 100 gram salt och 8 dl vatten. Sedan fick det stå i ugnen ett dygn vid ca 90 grader.

Sedan körde jag snusmassan genom assistentens köttkvarn för att mala de nervbitar som var lite förstora. 

Efter det "konsistenskörde" jag snuset i assistenten och fyllde på med vatten och smakessens tills konsistensen kändes bra. Tyvärr blev det lite för blött men jag tror jag kan lösa det senare.

Jag förpackade det i en plastbytta och ställde in det i kylskåpet. Där ska det få stå tills det har mognat och då ska jag stoppa in min första egna snus under läppen. Det luktar väldigt gott men jag vet inte hur det smakar.

Av 800 gram malen torr tobak blev det nästan 3 kg färdigt snus. Normalt när jag köper tobaksmjöl blir det drygt 2 kg snus av 800 gram. Jag märkte att jag fick tillsätta väldigt mycket vatten denna gång. Mycket mer än jag brukar.

Kontorshörnan

Jag låg i soffan och kollade på TV. Skidskytte. Jag noterade att jag inte tyckte det var konstigt att de åkte skidor och skulle skjuta med jämna mellanrum. Det är nog först på senare år jag accepterat denna konstiga sport. Idag kändes det helt naturligt.

Jag googlade också på kontorsmöbler på IKEA och insåg att det bara fanns två skrivbord kvar i Karlstad utav den modellen jag spetsat in mig på. I övrigt var det slut på alla skrivbord. Jag fick panik. Jag insåg att jag var tvungen att åka idag för att inte riskera att bli ståendes utan imorgon. Jag drog direkt.

Det var inte mycket folk därinne. Jag fick ihop det jag skulle ganska snabbt och kunde åka hem igen.

Bilen blev inte ens halvfull. 

Jag skulle kunnat frakta två kompletta arbetsplatser.

Så här blev det. Ganska snygg "back-drop". Jag insåg att jag kan behöva lite solskydd för skärmen på förmiddagarna.

Och så här kan jag skärma bort min arbetsplats på kvällarna om jag vill.

Då är det bara att vänta på leverans av skärm, docka, tangentbord och webbkamera för att arbetsplatsen ska bli komplett.

Den största och bästa händelsen i mitt yrkesverksamma liv

Ni som känner mig vet ju ungefär vad jag tycker om och inte. Jag tycker ju inte om att trängas bland människor eller över huvud taget interagera med människor i verkliga livet. Jag tröttnar efter ca 20 minuter och vill bara fly. Det här har blivit värre och värre med åren. Dessutom har jag blivit så otroligt ljudkänslig. När jag går på stan i Karlstad har jag börjat använda hörselproppar. Jag hör järnvägen, bilar som tutar och elverktyg från byggarbetsplatser. Folk som pratar för högt på tåget, stolskrap på restauranger och ringsignaler från telefoner. Jag blir irriterad av detta ständiga brus och kan inte värja mig mot det.

Därför har jag ju varit plågad när jag tvingats arbeta i öppet kontorslandskap. Till slut gick det inte längre. Jag var tvungen att få frid för alla ljud och fick till slut ett litet rum med dörr där jag fick sitta. Då gick det ju bättre förstås. Pinan var att ta sig till jobbet via tåg eller buss och gå ut på stan och äta lunch. Då fick jag ha hörselproppar igen.

Senare köpte jag faktiskt ett par hörlurar med brusreducering så jag kunde spela lite musik försiktigt samtidigt som omgivningen stördes bort.

Jag jobbade hemifrån ibland och varje dag var då en välsignelse. En dag då jag slapp att vara ute i den där obekväma världen. Sedan kom Coronan.

Då arbetade jag hemifrån varje dag. I början gick luften ändå ur mig lite. Mitt arbete har ju gått ut på att samla människor till nätverk och utbildningar. Jag har varit en mötesarrangör och ordnat fler än ett möte i veckan i bland i perioder och skrivit minnesanteckningar. Sedan börja om igen och hålla i ett nytt möte och sedan skriva. I början av coronan hade jag svårt att komma på vad jag skulle ta mig för för att göra nytta. Med tiden blev onlinemöten en ofrånkomlig verklighet och det dröjde inte länge förrän onlinemöten blev det nya normala.

I mars när jag började arbeta hemifrån hoppades jag att det skulle hålla i sig ända till sommaren. I mars planerade jag ändå något fysiskt möte i maj. Då borde det ju vara över, tänkte man. Men sommaren kom och det var inte över. Diskussionerna under sommaren fördes om att man kanske skulle kunna jobba som vanligt framåt hösten. Direkt efter semestern bokade jag en konferens på Hennickehammars herrgård den 11 november. Då var det väl ändå över? Den 11 november passerades härom dagen och nu är det nästan värre än någonsin.

I början av sommaren sökte jag för besvär med luftvägarna. Det pep och knarrade i bröstet. Framför allt när jag skulle sova. Jag vaknade t o m av att jag själv lät. Efter lite undersökningar diagnostiserades jag med KOL. Då hamnade jag i en riskgrupp och ju längre hösten gick stod det mer och mer klart att jag inte skulle åka till Karlstad och jobba mer i år. 

Ytterligare några månaders respit från att pendla till kontorshuset i Karlstad. Samtidig fick jag igång mitt nya arbetssätt på ett väldigt bra sätt. Jag fick uppmuntran från de jag ordnar möten åt och nu i slutet har jag fått en jättesnurr på min verksamhet här hemifrån. Däremot gör den dåliga arbetsmiljön som hänger ihop med sittställning o s v påmind. Jag känner ju att jag inte sitter bra i en soffa med en laptop på ett vardagsrumsbord.

Jag har försökt låna utrustning på jobbet men det går inte.

Sedan en tid har jag och min chef diskuterat lite utanför ramarna. Jag kanske alltid skulle kunna vara stationerad i kapellet. Jag behöver bara ha tillgång till mötesrum i Karlstads lokaler om (jag säger om) jag i fortsättningen ska anordna fysiska möten. Då är det ju bara att jag bokar ett rum och åker dit de dagarna. Efter denna period känns inte ens det självklart längre. Det kanske inte blir några fler fysiska möten.

Min chef och jag har diskuterat fram och tillbaka men i fredags ringde hon till mig kl 15. Jag satt vid jobbdatorn och åt sen lunch när hon ringde. Hon sa att jag kunde köpa det jag behöver för att upprätta en liten kontorshörna här i kapellet. Hon tycker det är en bra idé att jag sköter Miljösamverkan Värmlands och Örebro län här ifrån kapellet.

Det innebär att jag aldrig mer behöver pendla, aldrig mer äta 110 kronors lunch i Karlstad varje dag. Jag blev så otroligt lättad och glad. 

I det här hörnet kommer jag att tillbringa resten av mitt yrkesverksamma liv. På måndag ska jag åka till IKEA och köpa skrivbord, stol, golvskyddsplatta och en liten bordslampa. En stor datorskärm, en docka för min laptop, en webbkamera och ett tangentbord har jag beställt.

Här kommer jag trivas de sista tio åren av min yrkeskarriär. På somrarna ska jag sitta på altanen och jobba.  Antagligen är jag världens lyckligaste man just nu.

Jag hittade t o m min gamla laserskrivare som säkert inte varit igång på över tio år. Jag får väl se om den fungerar. Jag ska dock ha en så stor skärm att kan ha flera dokument öppna samtidigt och behöver nog bara endast i undantagsfall skriva ut något. Just nu skulle jag gärna däremot ha den uppkopplad så jag kunde skriva ut en rekvisition att ha med till IKEA på måndag. Jag får nog koppla upp den tillfälligt i helgen.

Jag har köpt ett konstverk i veckan också. Ett konsttryck av en kvinna jag en gång kände när jag läste på folkhögskolan i Ljungskile.

Anna Bülow heter hon och hon var duktig redan då men det är så kul att se att hon utvecklat sin konst. Hon illustrerade ett dikthäfte jag gav ut till mina vänner en jul. Jag köpte det här trycket eftersom det var precis så jag mindes att hon såg ut. Hon har en väldigt fin webbplats där det går att köpa hennes alster: https://annabulow.com

På tal om konst och inredning. I veckan var jag uppe på loppisen ovanför Kvarndammen. Jag tar en tur dit ibland. Där såg jag bland det meningslösaste jag sett bland inredningsdetaljer.

Silverfärgade ananasar. Jag har nog aldrig sett något så smaklöst. Jag ångrar nästan att jag inte kollade vad de kostade. Vilket jävla smäck!

Kan knappt bärga mig innan det blir måndag så jag får åka till IKEA. Jag vill inte åka dit nu på helgen då det kan vara mycket folk. Måndag förmiddag borde jag få kunna gå ifred därinne.

Utökade restriktioner för Värmland

Idag kom det. Vi omfattas också numera av mera stränga restriktioner och igår flaggade regeringen för att alkoholförsäljning ska förbjudas efter kl 22. Restaurangnäringen anser på TV-nyheterna att detta kan vara spiken i kistan för näringen.

De finare stockholmsrestaurangerna ojar sig i TV men vad har de för försäljning efter kl 22. Deras matgäster sätter sig nog till bords i god tid före kl 22 och har ätit upp och möjligen tagit något extra glas. Värre för kvarterskrogarna förstås som lever på att sälja "stor stark" till oss lönnfeta vita medelålders män som hänger i barerna som om det vore våra vardagsrum. Vi kunder som aldrig äter på krogen för att det är för dyrt. Vi som grundar rejält hemma innan vi går ut.

När Folkhälsomyndigheten får frågan av någon journalist som tydligen inte vet hur det går till i verkligheten om varför alkoholförsäljningen har med smittspridning att göra så uttalar de sig jätteförsiktigt. Journalisten vet förstås hur det går till i verkligheten. Som om det vore okänt att alkohol är en omdömesnedsättande dryck. Varken journalisten eller Folkhälsomyndigheten vill ta de orden i sin mun. Att fulla människor inte har samma coronatänk som nyktra. Det är väl klart att folk blir mera klängningsbenägna och oförsiktigare när de är berusade. En journalist bör vara förvånad över vilka tokiga människor det finns (eftersom hen själv inte tillhör dessa) som inte tänker efter före. Det är ju det som är politiskt korrekt. Att vara "blåögd" och inte "vass".

Det måste väl snart vara dags att saker omnämns vid deras rätta namn.

Jag förstår egentligen inte varför detta förbud om alkoholservering inte kommit tidigare. 

Men det finns förstås en baksida. Efterfesterna kommer förstås att bli fler. Det finns ingen vit medelålders man som slutar dricka kl 22 och går hem och lägger sig - nöjd med kvällen - läser ett kapitel i en bok innan han släcker och somnar. Möjligen tror journalisterna det och Folkhälsomyndigheten. Kanske någon men jag skulle aldrig gjort det i min ungdom.

Jag tror att de nya restriktionerna får till följd att de vita lönnfeta medelålders männen (och de lönnfeta medelålders damerna också) kommer att gå ut på krogen tidigare. Börja "grunda" tidigare också förstås. När krogen upphör med alkoholförsäljning kl 22 har gästerna en halvtimma på sig att bestämma var man ska gå för att fortsätta "festen". Kl 22:30 när krogen måste stänga har de flesta redan klart för sig var de ska gå. Den som inte har det är antagligen redan för berusad för att överhuvudtaget delta i den fortsatta planeringen och festen.

Men på efterfesterna är det inte ens en nykter restauranginnehavare som kan ha någorlunda koll på hur "sällskapen" interagerar.

Så de nya kapellföreskrifterna för Kristinehamn lyder:

- Sup gärna men då endast tillsammans med familjemedlemmar eller sådana som du dagligen umgås med.

- Ragga gärna digitalt men inte fysiskt just nu. Det går utmärkt att komma med skamliga förslag på sociala medier. Dick-pics är inte, och kommer inte heller att bli, en framgångsrik raggningsmetod. Snipp-pics däremot skulle säkert vara en effektiv metod om kvinnorna vore så dumma att de skickade sådana. 

- Säkerställ att fysisk kontakt först kan ske efter att pandemin är över. (Förmodligen inte före september 2021).

/Kapellmästaren

Livstecken från Tyskland

Långhelg. Jag hade semester på fredagen och började gräva upp tobaksrötter i tobakslandet.

Jag fyllde kärran och tyckte jag hade gjort nog när jag grävt bort en tredjedel av rötterna. När jag varit på tippen med lasset åkte jag hem och duschade och bytte om till vanliga gångkläder och åkte ner till Konstateljén "Grafi" där Karin Fast Aronsson hade en utställning. Jag tog ett varv och tittade på tavlorna och kände igen flera av dem. 

En väldigt trevlig hängning och jag önskade ateljéinnehaverskan lycka till med utställningen.

Felix kom till mig på fredagen och jag bjöd honom på entrecote som var helt underbar. Kanske den bästa köttbit han ätit sa han. Sedan skjutsade jag ut honom till A9 där han spelade sadel en timme. Jag hämtade honom sedan och vi åkte hem och lade oss. På lördagen kom kompisar och hämtade honom här. Han skulle spela tennis kl 11. Då la jag mid på sängen och läste Kafka. Framåt eftermiddagen följde jag USA-valet som stod och trampade utan att komma någon vart. Jag satte mig och lyssnade på musik istället men av Facebookinlägg att döma förstod jag att valet var klart. Jag slog på CNN och kollade.

Plötsligt plingade det till i telefonen. Det var från min bror i Tyskland.

Jag har en bror i Tyskland som är ett år yngre än jag. Jag har vetat om hans existens i ca 17 år men han vill inte ha någon kontakt med mig. Med jämna mellanrum skriver jag till honom på Messenger och undrar om det inte är dags att träffas. Han skrev till mig en gång för några år sedan. Då meddelade han att vår pappa hade avlidit. Något år efter det skrev jag till honom och berättade att min mor avlidit. Vi hade gemensam pappa men inte mamma. Han svarade då och beklagade sorgen.

Men igår plingade det till i telefonen och jag såg att det var ifrån honom. Så här stod det (översatt från engelska):

Hej! Jag är så lycklig över detta resultatet (det kan inte vara något annat än presidentvalet som åsyftas). Min fästman och jag vill träffa dig en vacker dag. Hälsningar från Kirsten.

Jag förstod ganska snabbt att det var någon i hans närhet som gått in på hans telefon troligen och skickat detta till mig. Jag svarade direkt och var överlycklig. Wow. Det här var ett "face-rape" eller hur? Det meddelandet lästes i den andra änden. Sedan skrev jag två meddelanden till men de lästes aldrig. Bara de inte blev ovänner efter detta där nere i Bremen eller var han håller hus tänkte jag.

Nu idag är fortfarande inte de meddelandena lästa. Oj vad gärna jag skulle vilja veta vad som hände i Tyskland igår. Hon hade väl antagligen hört talas om mig och tyckt det var på tiden att vi skulle träffas.

Jag behöver ju inte en bror. Jag klarar mig väldigt bra utan men jag är ju förstås ändå nyfiken på honom. Det är inte säkert att jag någonsin kommer att få träffa honom. Det kanske blev ännu mera avlägset nu efter detta ofrivilliga meddelande till mig.

Avsked av en manschesterskjorta

Ikväll tar jag avsked av en älskad skjorta som jag köpte 2012. Jag åkte ut en dag från Manhattan till ett köpcentrum i New Jersey som hette "Woodbury common" Det var en massa butiker ihopbyggda i butikslängor med tak. Inte som en galleria. Man gick från radhuslänga till radhuslänga med butiker.

Jag köpte en resväska där och en skjorta på "North Face-butiken". Det var väl ungefär det jag fick med mig därifrån. Skjortan har blivit en "mysskjorta". Den var av manschestertyg och trevlig. Det var däremot omöjligt att använda den under min fleecetröja eftersom friktionen blev för stor när jag skulle trä i armarna. Manschetterna på skjortan åkte upp under armhålorna på mig.

Nu har skjortan gjort sitt. Den är utom all räddning. Imorgon ska den ner i en sopsäck för vidarebefordran till bännbartcontainern på Strandmossen. Ett lite sorgligt avsked av en skjorta. Jag har slitit ut armbågarna på den. En utsatt del av en skjorta som får ta emot påfrestningar under dess livstid.

Nu är allt förbi för min skjorta. Jag kan inte sy. Jag har en symaskin efter min mor men jag tror inte jag kan använda den. Jag kan inte sätta på "bötter" på den. Förövrigt har jag inget tyg att tillverka bötter av.

Jag tar farväl till ett älskat plagg.

Efterlängtat besök

Imorgon kommer Felix till mig på kvällen. Det var ett tag sedan nu och det kommer att bli ett kärt återseende. Jag ska göra entrecote med bea och rösti till oss så jag kör entrecoten i sous vidden här idag. 56 grader i en timme och 45 minuter. Då behöver jag bara steka på dem imorgon. 

Jag har semester imorgon. Och på måndag, så jag tar långhelg nu. Idag när jag slog ihop jobbdatorn kände jag mig så nöjd med vad jag uträttat idag på mitt ordinarie jobb. Det känns skönt att avsluta en arbetsvecka så. Jag ser nästan fram emot att öppna jobbdatorn på tisdag igen. Men jag får allt mer besvär med att sitta i soffan med laptopen och mitt soffbord.

Arbetet med att hålla mitt hem i skick har jag däremot försakat. Jag borde verkligen dammsuga. Jag vattnade hibiskusarna idag.

Jag tänker mig att jag kanske gör ett litet ryck i tobakslandet imorgon. Det ska bli ganska fint väder. Gräver upp rötter och lastar på kärran och kör ett lass till tippen. Felix ska klippa sig hos Lina imorgon kl 17 och sedan ska jag hämta honom. Men då får han ha andningsskydd i bilen när vi åker hit. Vi ska titta på det senaste avsnittet av "Bonde söker fru" och äta tillsammans. Sedan ska jag köra ut honom till A9 där han ska spela paddel. Han har börjat göra det regelbundet med vänner på hans flickväns sida.

Att följa TV-serier har blivit hans och min grej och jag saknar de kvällarna lite. Det gör han också. Hans liv har blivit lite annorlunda nu när han har träffat en flicka. Det är precis som det ska vara och jag är jätteglad att han har ett bra liv tillsammans med henne. Vi följde normalt Bonde, Farmen, Robinson, Sveriges mästerkock, Mästarnas mästare och liknande realitysåpor och tävlingsprogram. Ofta var det program där man själv kunde fundera på hur man själv skulle gjort. Felix älskar "Tjuv och polis" som går på SVT nu. Jag tycker också det är sevärt men jag blir så nervös när polisen kommer tjuvarna på spåren. Vi var ju i Askersund i somras för att se platserna från förra säsongen. Vi träffade också leksakshandlaren som var en av tjuvarna och pratade en bra stund med honom. I år spelas det in i Lysekil.

Felix och jag har alltid umgåtts på det viset. Vi har tittat och diskuterat hur relationerna mellan människorna utvecklats och vad som funkar och inte funkar i en kärleksrelation t ex. Jag är medveten om att dessa program är skruvade för att det ska bli "bra TV" och att produktionen har en inverkan på hur publiken ska uppfatta karaktärerna. Det diskuterar vi också.

Under tiden jag suttit här och arbetat idag har jag haft CNN på för att se vad som händer med valet i USA. Det är fortfarande inte färdigräknat men det tycks som om Biden kommer att vinna. Det är inte säkert men det lutar lite mer åt det än åt Trump. Som väl är.

Sivan är sig lik igen och det var en tillfällig anomali när hon vinglade förra veckan. Nu ligger hon här i Felix soffa och sover. Hon är ute en till ett par gånger om dagen och sover inne på nätterna. Jag ser hur hennes lilla bröstkorg häver sig lite nu när hon sover i soffan mitt emot mig. Mera hemtrevligt än så är det svårt att få det.

Oroliga tider

Medan coronan breder ut sig i Sverige och IS-sympatisörer dödar oskyldiga i Frankrike och Österrike har USA val.

Man förbereder sig på det värsta i USA. Jag såg ett TV-klipp där man satte upp OSB-skivor för skyltfönstren på Macy's på Manhattan. Man förbereder sig på upplopp i natt och de kommande dagarna. En vän på Manhattan skrev imorse att läget känns nervöst i staden. Något ligger i luften.

Tydligen hänger mycket på hur de röstar i Florida. Vinner Trump där kan det bli väldigt jämt. Vinner han inte Florida kommer han få väldigt svårt att vinna valet överhuvudtaget.

Själv sitter jag här i kapellet. Det börjar bli besvärande att sitta vid ett vardagsrumsbord och arbeta. Alternativet är pinnstol och köksbord. Ett runt köksbord dessutom. Jag har försökt att få låna grejer på jobbet i Karlstad men det går väldigt trögt att få till det tydligen. Det är inte bara att ta möbler och flytta hur som helst. Till skillnad mot andra hushåll har jag inget skrivbord eller en självklar arbets- eller studieplats. 

Idag fick vi mera restriktioner vad gäller coronasmittan. I Europa är det upplopp och kravaller med folk som trotsar de utegångsförbud som flera länder infört.