måndag 26 december 2016

Jul och mellandagslunk

Det händer inte mycket nu. Det är skönt att vara ledig. Jag läser en del och går runt och tittar i mitt kapell. Härom natten blåste ett träd ner. Jag sparade tre torra smala träd för fåglar att leta larver i. Ett av dem blåste ner för ett tag sedan och träffade sånär växthuset.
Ett annat blåste ner nu och slog sönder min torkvinda. Det tredje sågade jag ner. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur tråkigt det skulle vara att ta reda på ett kraschat växthus.

Igår låg jag i sängen och läste hela dagen och idag behövde jag ut bland lite folk utan att behöva umgås. Jag åkte till Välsviken och gick runt i affärerna. Behövde endast småprata lite med några kända ansikten. Det var lagom.

På hemvägen åkte jag in till Väse och hälsade på familjen Wolgast. Ett trevligt återseende. Jag fick kaffe och vi tittade på hoyor. Jag fick allt med mig lite hoyor hem också. 14 stycken som jag ställde på rotning här ikväll.
Tänk att det är så roligt med dessa hoyor. Här får de nu stå i barnkammaren. Jag sätter på ett genomskinligt lock och ställer lådan på en värmematta så miljön blir varm och fuktig därinne. Sedan är det bara att vänta.

lördag 10 december 2016

Fladdermusinställning

När man vill sätta upp ett vindkraftverk någonstans höjs ofta röster om att fladdermöss krockar med vingarna och dör. Det händer faktiskt också och tyvärr verkar det vara lite ovanligare arter som förolyckas. Man har gått nedanför vindkraftverk och letat döda fladdermöss och de man hittar är ofta tyvärr av särskilt sårbara arter. Om tio fladdermöss av just de sorterna dör är det allvarligt i området. Så få finns det av dem.

Fladdermöss flyger ju runt och jagar insekter nattetid. Ofta sker ju det i marknivå där de flesta insekter finns men varför krockar de då med vingarna högt däruppe bland vindkraftverken?

En del flygande insekter svärmar runt höga toppar i landskapet, t e x runt topparna på höga träd. Det blir liksom mötespunkter för dem när de ska söka partners. Fladdermössen vet ju givetvis om detta och jagar gärna runt topparna eftersom det är mycket feta och smakliga flygfän där. Man började då fundera på när insekterna svärmar däruppe.

Det ska vara mörkt. Insekterna svärmar nattetid och på dagen är de inte där. Då är heller inte fladdermössen aktiva. Det sker således inga dödsfall av fladdermöss dagtid.

Om man skulle stänga av vindkraftverken på nätterna, eller mellan gryning och skymning skulle inga fladdermöss förolyckas. Det skulle bli ett ekonomiskt tapp då förstås eftersom verken står overksamma och avstängda stora delar av året.

Man funderade på om det var fler villkor som skulle vara uppfyllda för att insekterna skulle svärma uppe i vindkraftverken.

Insekterna svärmar i augusti och september. Övriga månader finns de inte däruppe. Övriga månader kan alltså vindkraftverken gå dygnet runt utan att en enda fladdermus dör.

Det måste också vara mer än 10 grader varmt annars svärmar inte insekterna. Och det får heller inte blåsa mer än 5 meter per sekund. Då blåser de bort.

Alltså dör fladdermössen i augusti och september när det är mörkt och mer är 10 grader varmt och blåser mindre än 5 meter per sekund. Det kan inte bli särskilt många nätter på ett år som alla de villkoren är uppfyllda. Men det är då fladdermössen dör.

Numera kör man vindkraftverk i "Bat-mode". En driftinställning som innebär att när alla ovanstående villkor är uppfyllda stängs helt sonika vindkraftverket ner.

En eftermiddag för några år sedan satt jag i Central park i New York och berättade om Bat-mode för min kompis Ivar. Ivar är född och uppväxt på Manhattan, "Born and raised on lower east side, Manhattan" som han själv alltid säger när någon frågar honom var han är ifrån.
Ivar bara satt och gapade när jag berättade om fladdermusinställningen. "Unbelievable, Un-be-fuckin-lievable", sa han.


måndag 5 december 2016

Frank Zappa

Igår var det 23 år sedan Frank Zappa dog. Han dog av prostatacancer och det sägs att han vägrade söka läkarvård för sin åkomma. Han kanske hade gått att rädda. När han dog var han lika gammal som jag är nu. 52 år.

Jag har sett Zappa sex gånger. 1988 var jag ute på en road-trip med likasinnade och följde honom i norra Europa. Vi såg honom i Bremen, Köpenhamn, Lund, Oslo och Stockholm. Allt under en vecka. I Bremen stod vi "back-stage" när hans limo rullade in i arenan där han skulle spela. Han satt i passagerarsätet fram iförd solglasögon och vinkade åt oss. Jag började gråta.

När vi gick in i konserthallen i Bremen skulle jag se honom för första gången i mitt liv. Jag höll på att få min kamera beslagtagen men jag lovade att inte fota med blixt så då gick det bra. Min halvbror som jag aldrig träffat i hela mitt liv var på samma konsert. Det har vi fått klart för oss nu i efterhand.
Jag lyckades hamna längst fram.

På väg norrut sov vi, fyra grabbar, i bilen utefter autobahn. I Köpenhamn fick vi närvara vid soundchecket på eftermiddagen. Vi stod back-stage och väntade på att bandet skulle anlända. De kom i en stor turnébuss men Zappa kom i limo. Vi vädjade till säkerhetsvakten att vi skulle få höra soundchecket och vi blev insläppta. På villkor att vi inte sa ett knyst och att vi satt stilla. Vi lovade.

I Lund kom vi också in på soundchecket och i Oslo kände bandmedlemmarna igen oss så vi var som familjemedlemmar och vi kom in igen. Likaså i Stockholm förstås.

Jag såg honom fem gånger på en vecka. Alla konserter var olika. Jag tror bandet hade ca 100 låtar inrepade att välja bland.

Efter och under 88-turnén blev det osämja i bandet. Förmodligen skulle Zappa aldrig mer turnéra. Det var i alla fall så alla rykten sa. Det fanns ju inte Internet då så man fick nöja sig med rykten.

1991 var jag i Budapest med min dåvarande flickvän. En dag när vi var i stan fick jag se anslag om att Frank Zappa skulle spela vid ett tillfälligt besök i Ungern. Jag trodde inte det var sant. Jag förstod ju inte vad det stod på affischerna så jag gick in i en skivaffär och frågade. Jodå. Han skulle uppträda nästa dag på en utomhusscen i Tában, en park på Budasidan.

Dagen därpå åkte jag och min flickvän dit redan vid lunch och träffade detta underbara gäng.
De hade varit ute på flygplatsen och mött Zappa och kunde visa en massa bilder på honom när han var på flygplatsen.

Scenen var riggad redan mitt på dagen och folk väntade på att han skulle komma dit för ett soundcheck. Ett zigienarband spelade lite lätt och folk ställde iordning allt på scenen. Det låg en sak på scenen som tilldrog sig mitt intresse.
Hans gitarrcase. Jag såg det direkt. Det hängde en massa flygplanstaggar på det men han själv var inte där.

Plötsligt blev det rörelse bakom scenen. Alla blev allvarliga och oroliga. En limo gled in och ut kom Frank med hustru och livvakt.
Här kommer han upp på scenen.
Tar upp gitarren ur caset.
Tänder en cigg och börjar spela.

Bandet spelade ett komp på zigienarvis och han spelade solo till detta. Det var helt underbart. Det höll säkert på en timme.

Sedan försvann han i limon igen och efter det följde många timmars väntan till kvällens konsert. Vi vankade av och an innan några andra band började spela. Jag ville ju ha en plats längst framme vid kravallstaketet så jag stod förankrad där redan under den tidiga kvällen. Zappa var ju givetvis huvudnumret och spelade sist på kvällen.

Efter en bejublad entré spelade han några långa låtar. Han lät bandet spela det de ville och spelade solo därtill. Han spelade ingen av sina egna låtar.
Soundchecket på dagen var mycket bättre än själva konserten.

När spelningen var över gick jag upp på scenen och plockade upp en fimp som han rökt. Jag sparade den i en liten burk men jag kan inte hitta den idag.

Konserten finns på You Tube och är ganska konstig. Jag syns vid kravallstaketet vid något tillfälle. Han lät zigienarbandet spela väldigt mycket och gjorde solon ibland. Jag glömmer inte vad han sa när han klev in på scenen: -Communism is not dead. It just smells funny.

Dagen efter spelade han i Prag. Han var personligt bekant med Václav Havel. Det var Zappas sista spelning för publik. Två år efter dog han. Jag såg den näst sista.

Så här såg jag ut 1991.