tisdag 28 maj 2019

Ljudet av ett hem

Ett hem har en doft. Doften av de som bor där. Jag minns min uppväxt i ett hyreshus i Kristinehamn. Om jag blundade och klev ur hissen kunde jag avgöra vilken våning jag var på genom doften. Alla våningar hade olika doft. En aromatisk blandning av alla de människor som bodde på våningen. Ofta fanns en underton av cigarettrök på varje våning på 70-talet men människornas dofter gjorde våningsdoften unik.

Hemma i kapellet luktar det som det gör hos Eddie. På jobbet luktar det som det gör på jobbet och på Maxi som på Maxi. Det ska mycket till om man ska ändra en doft någonstans som inte är den naturliga. Man lär få kämpa och fylla på med artificiell doft men om man slutar kommer doften att återgå till den gamla. Jag tror också att jag genom doften skulle kunna avgöra i vilket hem eller i vilken lokal jag befann mig.

Med ljudet från ett hem är det annorlunda. Ett hem har knappast något ljud som särskiljer det från andra hem. Möjligen ett kylskåp som står och går men alla kylskåp låter ganska lika.
En luftvärmepump i grannskapet eller järnvägen en bit därifrån. Kyrkklockor och skolgårdar med mera gör att man kan avgöra i vilken del av staden man är men inte vid eller i vilket hus. I sommar ska jag ge kapellet ett ljud som jag själv valt ut. Jag har tänkt på detta i flera år men i sommar ska det ske.

För tre år sedan hörde jag ett vindspel av en tillfällighet i butiken på botaniska trädgården i Göteborg. Jag blev fascinerad av dess rena toner och det vackra ljudet. Vindspelet var dock så dyrt att det kändes orimligt att köpa det. Sedan dess har jag inte kunnat sluta att tänka på det. När jag sitter på min altan saknar jag ljudet jag aldrig haft. Jag har försökt att köpa enklare vindspel och hängt upp dem här och där runt huset men i sommar ska vindspelens Rolls-Royce pingla runt kapellet. Så att jag ska känna mig hemma och längta till kapellets ljud när jag varit borta.

Vindspelet i fråga kommer från företaget Woodstock chimes i USA. De har massor med modeller som alla låter olika. Förra gången jag var i New York letade jag en hel dag efter ställen som kunde ha vindspelen. Jag sökte återförsäljare på Manhattan men var jag än kom så hade de slutat sälja dem. Nu när jag ska till New York så kom jag på en idé. Jag skrev till min kompis Ivar och bad honom beställa från deras internetsite. De skickar inte till Sverige. Det finns återförsäljare i Sverige men jag tänkte få dem lite billigare genom att köpa i USA. Ivar skrattade när jag bad honom att beställa åt mig. ”You are so funny”, sa han som han brukar när jag förklarar idéer jag fått. Jag förklarade att jag ville ge kapellet ett ljud och jag tror han förstod. Han nämnde ett vindspel hans mamma hade haft som han gett bort till en granne efter att hennes lägenhet tömts. Ha sa att han ångrade sig att han gett bort det och kunde sakna melodin från det ibland.

Nu har Ivar beställt mina vindspel för jag ska nämligen ha två. Jag längtar redan till att komma hem från resan jag ännu inte påbörjat bara för att få hänga upp mina vindspel och höra hur de låter. Vindspelen är stämda och låter jättefint tillsammans. Jag har provlyssnat på nätet. Här kommer det ligga en rasslande ljudmatta av asplöv i bakgrunden till vindspelens melodi och det är enkelt att föreställa sig att det kommer bli helt magiskt.

lördag 11 maj 2019

En magisk måltid

I onsdags åt jag en av mina magiska måltider. Att den var magisk visste jag inte förrän efteråt. Och det är så det är - de magiska måltiderna förstår man först i efterhand.

Felix bjöd ut mig på Oliveriet här i Kristinehamn. Jag fyllde 55 år i måndags och Felix frågade om han fick bjuda mig på mat på Oliveriet. Det var en bra idé tyckte jag. Han hade beställt bord till klockan 18.

När vi satt där och hade beställt in en varsin pizza av olika sort och provsmakat varandras pizzor och diskuterat olika smaker, dofter och konsistens, insåg jag att detta blev en magisk måltid. Det var första gången jag överhuvudtaget formulerade begreppet ”magisk måltid” men jag kunde inte definiera begreppet förrän dagen därpå. Jag kände ju igen känslan och faktum är att Felix och jag har haft två ”magiska måltider” inom en månad. Den andra åt vi på ”Super Thai” i höghuset i Malmen för några veckor sedan.

En magisk måltid är en måltid som man vet att man aldrig kommer att glömma.

Jag har haft ett antal magiska måltider i mitt liv och när jag tänker efter så hade jag min första i maj 1974. Jag fyllde 10 år och hade önskat mig en lövbiff med persiljesmör på EPA-baren i present. Jag fick pengar till lövbiff av mamma men hon själv följde inte med. Jag satt själv i EPA-baren och åt min lövbiff men jag var glad åt min födelsedagspresent. Lövbiffen var så stor att den täckte hela tallriken och för att få plats med pommes frites hade man varit tvungen att lägga dem ovanpå själva köttbiten. Jag kryddade med salt och vitpeppar. Persiljesmöret smälte ut och jag glömmer det aldrig. Jag minns upplägget och smaken. Doften och hur det kändes att sitta där ensam med en orörd portion på tallriken. Hur nöjd och lycklig jag var.

Jag minns också min första pizza. Det var någon gång i mitten av 70-talet det också. Pizzerian hette ”Verona” och låg bredvid Saga-biografen i Kristinehamn. Pizzan var en Vesuvio. Jag vågade mig inte på några större utsvävningar sådär första gången med en pizza. Den var fantastisk. Jag hade aldrig ätit något liknande förut.

Jag minns flera magiska måltider.

En genuin spansk måltid i de kanariska bergen där ett lokalt vin serveras till måltiden. Man kunde också köpa med vinflaskor men de smakade inte alls så gott som de gjorde på den där bergssluttningen. Det är ingen idé att ens tro det och därför kan man lika gärna strunta i att köpa med vin därifrån. Det var bara magiskt där och då.

I onsdags hade jag alltså en magisk måltid igen och när jag förklarade min känsla för Felix så förstod han exakt vad jag menade. Vi kunde lätt komma på några ytterligare magiska måltider vi haft. En pizza i Prag, en skagenbaguette i Sjötorp och en texmexmåltid i Stockholm. Han förstod vad jag menade med ”magisk måltid”. En måltid man aldrig kommer att glömma. Hur enkel och medioker den än må vara. Och den går inte att få tillbaka genom att äta samma sak vid samma bord och med samma sällskap. Det blir aldrig magiskt igen.