Min kaffekopp

Det här är min kaffekopp.

Ur den dricker jag tre-fyra koppar kaffe varje morgon. Under övriga dagen dricker jag inget kaffe. Jag diskar den högst sporadiskt. Den åker med in i diskmaskinen en gång i halvåret kanske. Vid min första New York-resa 2008 var det denna kopp jag fick kaffe i på ett SAS-flygplan någonstans över Atlanten. Jag tyckte så mycket om den och lät den obemärkt glida ner i min ryggsäck när den var urdrucken. Sedan dess har jag använt den hemma varje morgon. Den är perfekt i storlek. Volymen är perfekt för en sockerbit.

I lägenheten dricker jag mitt morgonkaffe ur en mugg som stod i ett skåp i lägenheten när jag flyttade in. Jag tycker inte om att dricka ur mugg överhuvudtaget. Jag häller då bara i en tredjedel av muggens volym för att det ska passa till en sockerbit men nu är det slut med det.

Vid min andra New York-resa hade jag planerat att ta med en kopp till eftersom SAS koppar var helt perfekta i min hand och mun. Det gjorde jag också så jag har haft en kopp här som reserv.

Men nu åker reservkoppen med ner till lägenheten i november. Allt för att få den totala kaffeupplevelsen på morgonen.

När jag åkte till New York för tredje gången flög jag inte med SAS så jag har även en kopp från Lufthansa faktiskt. 

Den har jag aldrig riktigt tyckt lika mycket om även om den är OK. Den "tippar" lite när jag håller den i örat. Den är inte lika välbalanserad från koppen från SAS och har inget stöd för att räta upp den med. Det vore bättre om örat pekade rakt ner och inte snett utåt.

Båda sorterna är tillverkade av melamin. Lätta och tåliga men missfärgas tyvärr ganska lätt. Men vad gör väl det?

Landet Egalia

Tobakslandet i höstskrud. Färdigskördat för i år.

Ni som är i min ålder kanske kommer ihåg boken "Egalias döttrar". Den kom ut 1977 och blev en bestseller bl a tack vare författarens lek med språket. Boken handlar om ett land där könsrollerna är omvända. Även språket är annorlunda av det skälet. Det heter t ex inte "människor". Det heter "kvinniskor" i landet Egalia. 

Nu börjar Sverige förändras i den riktningen också. I rekommendationerna från min organisation står det t ex: "Använd inte ordet LEGO-gubbe när du skriver. Använd hellre LEGO-figur". Det ska neutraliseras så allt som förknippas med män suddas ut. Allt fler har också börjat ersätta ordet "man" mot "en". Så som vi pratar i Värmland men i skriven text ser det jättekonstigt ut. Allt fler kvinnor börjar anamma den nya outtalade skrivregeln att en inte använder ordet "man" på några villkor. Det kanske får samma status som n-ordet snart. Jag fasar för att det ska komma riktlinjer från min organisation att ordet "man" ska raderas ur de anställdas vokabulär. Det är nog bara en tidsfråga i landet PK. Jag anser mig nog ändå för gammal för att hålla på med sådant och kommer bli mycket svår att omvända. En förfulning av vårt vackra språk som jag aldrig kommer att ta till mig. Kan det bli skäl för uppsägning tro? En vet aldrig.

När vet man?

När vet man hur man vill leva resten av sitt liv? Det ska nog till nästan ett helt liv för att förstå det. Eller också tror man bara att man förstår. Men det står alltmer klart att man behöver ha drygt 50 års erfarenhet av livet för att närma sig meningen med det. Vid den tiden behöver man inte göra något för någon annans skull. Man behöver inte ha en välordnad trädgård eller ett "vackert" hem. Ett hem vackert för besökare snarare än för sig själv. 

Detta är bland de vackraste "inredningsdetaljer" jag har i mitt kapell.

Spår efter kapellets ägare. Där jag suttit i soffan och tänkt i över tio år nu. Det tar tio år att skapa detta men kanske en halvtimma att måla över igen för att "snygga till". Dölja spåren av ett liv är vad det handlar om för att en besökare ska nicka gillande. 

Det är ingen som "nickar gillande" åt ett sådant här livsspår. Om man inte kan se förbi ytan och fernissan och tänka: "Här har han suttit... Skrattat, tänkt och gråtit. Nykter och onykter. Googlat och beställt resor vid laptopen. Drömt om framtiden och tänkt tillbaka på det som varit. Lyssnat på musik. Fått idéer. Planerat hur han ska kunna förverkliga sina drömmar. Tänkt kärleksfulla tankar om Felix. Haft Sivan i knät och hunnit bli lite småirriterad på henne för att hon aldrig får nog av kliandet runt nacken.
Tänk alla måltider han intagit vid det där bordet. Alla delade smakupplevelser han haft med Felix mitt emot i den andra soffan. 

Faktiskt halva delen av Felix liv har de suttit här och haft gemensamma mat- och TV-upplevelser och pratat."

Så kan man också tänka.

Kan man tänka så kärleksfullt om ett slitet trägolv är man nog vuxen på allvar. Då kanske man har utvecklats färdigt vad gäller värderingar och vad som är viktigt. Viktigt EGENTLIGEN.

Folk säger till mig att mitt hem skulle passa i något TV-program där hem visas upp. Egentligen förstår jag inte varför de tycker det. Troligen för att det är högt till tak och mycket luft i prediksalen. Inredningen är inte mycket att visa upp. För mig är det inte ens en inredning. För mig är det jag och mitt nuvarande liv.

Igår var det två månader kvar tills jag åker ner till lägenheten. Det blir min tredje vistelse där. Första gången hyrde jag en annan lägenhet och sedan dess har jag varit där två gånger i min egen. I mars i år och i juli tillsammans med Felix. Nu är det dags för min första långvistelse som sträcker sig över sex veckor.

Torrevieja och Kristinehamn. Två helt olika liv men mina båda två. Inte så olika ändå egentligen. Jag gör ungefär samma saker på de båda orterna. Läser, tänker, sitter och tittar, handlar och testar nya maträtter. Det är egentligen i huvudsak tre saker som skiljer liven åt.
Klimatet - Jag är ute mycket mer i Spanien. Nästan hela dagarna faktiskt. Jag går och går, fram och tillbaka. Åker scooter och buss ibland. Nu ska jag även börja cykla. Min kropp blir mjukare och jag blir på så sätt uppmuntrad till att gå. Ingenting som har med rörelse att göra blir egentligen jobbigt. Luftrör, lungor och huden mår otroligt mycket bättre. Ingen torr rygg som är omöjlig att smörja in. Inga småuppslag av psoriasis. Lätt att andas.
Nyfikenheten - Varje promenad ute och i ett varuhus blir spännande. Jag vet aldrig vad jag ska upptäcka härnäst. Saker som växer, beteenden och vanor hos ett okänt folkslag, matvaror i butikerna. Tänk när jag får börja snorkla i havet då. Massor med spännande nya saker. Varje dag innehåller överraskningar som får mig att tänka och spekulera och fantisera. Längtan efter kapellet, Sivan och Felix.
Anonymiteten - Ingen vet vem jag är. Ingen kommer oanmäld till mig. Jag behöver inte "visa upp" mig och vara ett gott exempel eller spela "eddierollen" som jag är så van vid att göra. Möjligen för Kristinehamnarna jag möter därnere men även i de fallen blir jag till viss del annorlunda. Frihet att helt bestämma över vad jag själv vill och inte vill. Sätta gränser. Öppna upp gränser när jag själv vill. Jag kan i viss mån börja om och på nytt välja vilken roll jag vill ha i mitt liv i Spanien. Även om rollen skulle bli densamma som jag har i Sverige - vilket den troligen också kommer att bli - så finns det chans nu att skruva lite på den. Inte som Olof Haugskott gjorde när han kom till Kristinehamn från Norrland som presenterade sig: "Hej jag heter Olof men hemma i Norrland kallar de mig Fitt-Olle".

Kort och gott: Livskvalitet.

Sabina var här och vi lunchade tillsammans på Thaien. 

Sedan hämtade jag ut bilen som fått nya fjädrar och bromsbelägg fram. 6 800:-, just like that. Imorgon ska åbäket besiktas.

Dagens arbetsdag har gått i Kafkas tecken. En massa människor jag har behövt att få tag på men har lyckats med en av 6. Deadlines som inträffar på fredag och jag måste få tag i dem innan dess. "Personen du söker är inte anträffbar just nu men återkommer kl 14:15". Kl 14:16 är meddelandet ändrat till 15:30. Kl 15:31 är det ändrat till 16:30 och sedan räknar jag med att de går hem. De svarar inte heller på mail. De hinner inte mellan alla möten.

Ukrainsk raggmunk

Jag gjorde ukrainsk raggmunk idag från ett recept jag sett på TV.

Det smakade helt ok. Raggmunk med vitlök och svampsås.

Jag fick också 200 broschyrer jag ska kunna dela ut på bokmässan i Karlstad den 17-18 november när jag står där med min bok.

Annars är det bara jobbtankar för mig på dagarna nu. Jag funderar över Spanien på kvällarna. Igår kollade jag hur jag ska cykla från Tony till lägenheten när jag hämtar min cykel hos honom. Det verkade enkelt men jag lär nog använda min kartapp ändå. 18 minuter skulle det ta i alla fall. 5,1 km.

Resan nu i november kanske är den näst sista jag gör med incheckat bagage. Jag måste bara ta reda på hur jag reser med kylväska i handbagaget för mina sprutors skull. Nu checkar jag in kylväskan i min stora väska. Med bara handbagage kommer det bli svårt. Det är ju kylklamparna som är problemet med den vätskan som är däri.

Teater

Ikväll var jag på teater.

"Skandalen Ida Bäckman". Ida var en speciell kvinna som jag mött i litteraturen om Gustaf Fröding. Hon var lite av en "stalker" runt sekelskiftet 1800-1900. Hon ville gifta sig med Fröding och hängde på hans sjukrum på Uppsala hospital ända tills Gustafs syster Cecilia - med hjälp av personalen på hospitalet - förhindrade att Ida kom åt honom. Hon smugglade in cigarrer och cognac och hade stora planer för Gustaf när hon försökte förmedla vård på en inrättning nere i Europa. När det blev omöjligt för Ida att nå honom hängde hon sig på Selma Lagerlöf istället. Även där blev hon slutligen avvisad. Hon skrev en skandalomsusad bok om henne och Gustaf. Hon skrev sedan en minst lika skandalomsusad bok om Selma Lagerlöf.

Föreställningen var faktiskt helt fantastisk. Anna-Lena Hemström var underbar. Hon sjöng också väldigt vackert. Föreställningen höll på en lagom timma.

Jag var nog yngst i publiken med mina 58 år men jag hade inte förväntat mig något annat. Förövrigt var förstås "kultureliten" där som vanligt. De som fortfarande lever. 

Idag beställde jag en ny resa till Spanien. Jag kommer hem från min "julresa den 8 januari och åker ner igen den 3 februari och blir borta en månad. Jag kommer hem lagom till 2023-års tobakssådd. Jag ska försöka att få ihop 100 mil på scootern tills februarivistelsen så jag kan lämna in den på den första servicen.

När jag kom hem från teatern fortsatte jag lite på gårdagens målning. Nu får den vila över natten igen men den här blir jag inte nöjd med i brådrasket, det inser jag.

Cykelägare i Spanien

Idag hjälpte mig min vän Tony i Torrevieja att köpa en begagnad cykel i Torrevieja. 

Den levererades hem till honom kl 11:30. Det fanns inget lås på den så den får stå i gästrummet i hans lägenhet tills jag kommer ner. 

Så jäkla bra alltså!

En tysk aluminiumcykel. Inget märkvärdigt men pakethållare och bockstöd. Cykelkorg ska inköpas direkt när jag kommer ner. Backspegel fick jag med.

Jag jobbade med min tobak ett par timmar innan jag åkte ner på stan idag igen. 

Det var inte lika mycket folk idag. 

Jag följde upp min getingobservation från igår. Vid ett charkstånd kryllade det av getingar. 

De var svåra att fotografera men om de själva fick välja valde de lufttorkad skinka. De andra produkterna fick vara lite mera ifred men det var mycket getingar i hela charkståndet idag också. Men det var nog ännu värre igår. En bit därifrån fanns ett syltstånd med 15 öppna syltburkar för provsmakning. Lite söligt som det blir när många är där och smakar. Men inte en enda geting. Enligt mitt resonemang i blogginlägget har getingar en "köttperiod" och en "sockerperiod". Det stämmer. På vår och sommar äter de kött och framför allt matar de larverna med kött. Socker använder de endast som drivmedel. Ett sorts flygbränsle. Vår och sommar är det getinghonor som flyger och matar larver. Mot hösten föds det hanar men då finns inga larver att mata så de borde ju bara äta socker då för de dagliga flygturerna. Då ska de befrukta drottningar och har egentligen inget större ansvar än så.Drottningen ska se till att bli parad och sedan krypa ner för vintervilan. Hanarna dör ganska snart när kylan kommer. Deras födopreferenser har tydligen kommit på glid här i Kristinehamn. Dagens observation tyder i alla fall på det. Konstigt...

Jag köade en halvtimma för en skrädmjölsvåffla som visserligen var god men det var ju bara luft. Jag pratade med lite folk idag också. Annars satt jag och folkbadade i min ensamhet. Carl-Jan berättade om östvärmlands mathistoria mm. Inget att ha. Felix kom ner en sväng när de höll på att slå igen runt kl 15. Jag skjutsade hem honom och åkte sedan hem och åt lite.

Jag tog fram en ny platta att måla på och började lite smått på något nytt. Den kommer väl troligen att bli i samma stil som de andra. Den får bli hur den vill.

Nu pausar jag denna ett tag. Fördelen med att flytta ner målerisakerna från övervåningen till självaste prediksalen är att det blir något gjort. Det är jätteenkelt att bara byta t-tröja och börja måla en stund när andan faller på. Jag gjorde det utan att byta t-tröja en gång men då fick jag färg på min favorit tröja. Jag har aldrig fått något kladd på mina "skräptröjor" som jag använder vid målning däremot.

Nu lämnar jag denna för ikväll. Jag har en idé hur jag ska gå vidare med den. Kanske redan imorgon.

Intryck i folkbadet

En blandning av intryck från dagens folkbad i stadsparken.

Jag behöver ju folkbada ibland. Bara vara bland en massa folk och iaktta. Ibland stoppar jag i hörselpropparna för att förstärka syn och doftintrycken. 

Det första som mötte mig när jag anträdde stadsparksområdet kl 10:30 var en skylt där det framgick var alla aktiviteter och säljare höll till.

Eftersom jag inte kan undgå att se störande detaljer noterade jag till min förvåning att de sålde "Vällagrade hårostar" på ett ställe.
Usch vad osmakligt. Jag tänkte på den där hårosten hela dagen. Hur den kan se ut. Ost med skäggstubb?

Men resten var ganska trevligt och det var många år sedan jag såg så mycket svenskar på stan. Det verkade vara många som kommit utifrån också för dagens evenemang. Även några tyska sällskap trots att sommaren i det närmaste är över. Jag träffade lite folk jag känner och fick dra ur hörselpropparna en stund.  Jag gav bort ett exemplar av min bok till en vän som kommer att läsa den med behållning. Jag hade med en bunt böcker och tänkte eventuellt lägga upp dem på en bänk och sälja men jag kände inte för det när jag väl var där.

Jag provsmakade lite korv från Hemgården och köpte sedan sådana på Maxi på hemvägen. De hade ingen försäljning i ståndet vid provsmakningen. Korvarna finns i det ordinarie sortimentet i butikerna. Jag lyssnade lite på en presentation om en värmländsk kokbok som kommer ut i november. Den kan vara lite intressant.

Det var mycket getingar på marknaden. Hungriga efter kött. Det är den årstiden nu och det var svärmar runt korv och kött men inte lika mycket runt sylt och honung. Inte som på sommaren då det är tvärtom.

Jag slumrade i soffan en stund när jag kom hem och började sedan måla lite. Jag tar en paus med Felix stora målning ett tag. Det är så ansträngande att måla detaljerat där inte de olika kulörerna ska gå över varandra. Det är jobbigt att måla skarpa konturer. 

Nu började jag med en målning där allt är tillåtet till att börja med. Där provar jag mig fram för att sedan få en tanke och sedan styra upp det mot ett resultat på något vis. Just nu ser det ut som ett hysteriskt kollage av absolut allt och ingenting. Hemska kombinationer så det skär i ögonen i ett första läge. Det är bara att måla över de värsta störningsmomenten sedan. 

Jag la ett grått nät över alltihop. Jag har märkt att jag gillar dessa gråa "nät". Jag hamnar liksom där.

Sedan fyllde jag i med lila. Jag kan inte låta bli lila.

Där får det vara bra för idag. Nu ska jag lära känna den några dagar innan jag gör något mer. OM jag gör något mer. Jag kanske får för mig att den duger och ställer undan den.

Lunchpromenad

Lunchpromenad i min hemstad Kristinehamn idag.

Nutida fenomen som inte fanns under min uppväxt:

1. Fågelfröer vid parkbänk. Inte lite fröer heller. Jag är inte odelat positiv till den här utvecklingen runt våra svenska parkbänkar och taxifickor. Jag misstänker att fågelfröätarna även uppmuntrar kvinnor till att bära hijab. Vicket folk...

2. Falafelrulle - mitt livs första åt jag idag. Det kan komma att bli fler sådana under min livstid. Den var "sådär" och höll inte riktigt vad den lovade. Jag fick bara mild sås fast jag ville ha blandat. Alla andra fick fefferoni i sina. Det missade han i min.

De höll på att stubbfräsa på ett litet område som jag plötsligt upptäckte på nytt. I och med att de tagit ner träden på den lilla slänten mot älven har det blivit en fantastisk liten grönyta. Där vill man sitta på eftermiddagarna i solen i den lilla slänten och titta på Kungsbron och människorna. Tyvärr är det mest fågelfröätare på stan nu för tiden. Inga man känner längre. Till höger i bild stubbarna efter de gigantiska popplarna "Adam och Eva". De fräser man inte bort hur som helst. 

Jag köpte biljett till en teaterföreställning på måndag om "1800-tals stalkern" Ida Bäckman. Det blir trevligt och annorlunda att gå på teater för en gångs skull.

Min altan börjar bli överväxt med all klematis som jag fått av min vän Sabina. Även piprankorna börjar hitta runt hörnet som synes. Mormors gamla hibiskus i den vita krukan. Den ska jag ta in nu för vintern.

Idag planterade jag trots allt ytterligare tre klematisplantor. Också de från kära Sabina.

Efter jobbet gjorde jag en pina colada. Jag blev så sugen men hade tyvärr ingen vit rom. Den blev tyvärr inte lika god som den skulle varit om jag beställt den i en bar. Jag vill ha en sötare gräddigare drink. Jag ska göra en till sedan och modifiera den lite. Plastsugrör också. En lyx jag fortfarande unnar mig.

Ikväll ska jag faktiskt titta på Idol. En kristinehamnskille är med. Luka Nemorin. Jag känner hans föräldrar. En dag när jag var på stan såg jag Luka komma åkande på en sparkcykel av trä. Det var 2005. Den var inköpt i Tyskland enligt Lukas pappa. När jag sedan åkte ner till min far i Cuxhaven samma år, köpte jag en sådan till Felix. Oj vad han åkte på den sedan. Överallt dit vi skulle körde han på den. Vi tog med den till Bergvik så han kunde hålla jämn hastighet med oss därinne. Han och jag gick ofta till Maxi tillsammans. Jag lärde honom var han skulle stanna innan han korsade vägar och blev så duktig att han kunde åka själv med mig gående 20 m bakom. Han väntade på mig vid varje korsning.

Imorgon är det "Smaka på Värmland" i stadsparken och jag tänkte gå ner en sväng och titta på folk och äta något.

Lapskaus

Eller lapskojs på svenska.

Jag gjorde ett långkok i förrgår på morgonen. Jag har aldrig gjort egen lapskojs förr förutom en enkel variant med potasismos och Corned-beef.

Det här är en sådan där rätt man inte behöver recept till. Man förstår ändå vad som ingår och sedan är det bara att köra. Jag hade i hackade bacon i denna. Det är inte original men det blev väldigt gott. En rätt som är snäll emot magen. Bara kokta ingredienser och inte kryddstarkt. Mustig och smakrik ändå så det räckte.

Jag tror jag börjar mista förmågan att tänka stort. Jag tycker mest det är jobbtankar och en hopplös längtan efter lägenheten. Söndagen den 27 november verkar knappt närma sig nämnvärt.

Jag hade bilen inne på service i tisdags och den skulle besiktas dagen efter. Medan jag var och tog fjärde coviddosen ringde de från verkstaden och sa att jag skulle ställa in besiktningen. Båda fjädrarna fram var av och det behövde bytas bromsbelägg. I väntan på reservdelar utfördes ändå servicen. 5 400 kr. Vad nästa besök till veckan då fjädrar mm ska bytas kommer att kosta vågar jag inte ens tänka på. Jag önskar så att det här är den sista bilen jag behöver äga.

Jag fick lite ont i armen på vaccinationsstället den här gången också men det börjar gå över nu. Ingen feber som jag fått tidigare. 

Jag tycker jag är så trött nu för tiden. Jag försöker komma ut och gå lite varje dag men det är så tråkigt att gå runt här i kvarteren. Ibland tar jag bilen till Maxi och utgår därifrån.

Putin har gjort ett nytt utspel. Nu kallar han in 300 000 militärreserver för att förnya sin utslitna armé. Förnya med gamla gubbar som absolut inte är motiverade att kriga. Jag hoppas det blir hans fall. Att de egna vänder sig mot honom. Världen vore bättre utan honom. 

I Iran kastar kvinnorna sina huvuddukar äntligen. Men de har en jobbig kamp mot de religiösa reglerna männen satt upp. Stackars människor. 

Styrräntan upp med en procent.

Det är så livet är nu i slutet av september. Lite höstbrunt. Ungefär som lapskojs.

Oro

Den senaste veckan har varit hektisk och jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Jag har slutat att gymma. Jag tycker inte jag hinner någonting. Jag har planerat en friluftsdag för 130 miljö- och hälsoskyddsinspektörer som gick av stapeln i tisdags. Nästan sedan dess jag jag legat i soffan, sorgsen och skygg.

Jag får sådan där "baksmälla" när jag stått arrangör för något stort viktigt. 

Jag stod på plats tisdag morgon och det hällregnade. Vi skulle vara utomhus och det finns inte ens några tak att gå under. Jag skulle grilla till 130 personer. Jag var uppgiven när jag precis hade anlänt på morgonen. Det var fortfarande nästan mörkt och jag visste inte var jag skulle börja. Jag kunde inte ta ut något ur bilen eftersom det skulle blivit genomblött. Men jag var tvungen. 

Områdesansvarig dök upp och han hade två partytält jag kunde låna. Vi satte upp dem och därunder kunde jag stå. Folk började strömma till och jag for som ett blött skinn fram och tillbaka mellan de funktionärer från Kristinehamns miljökontor jag hade tagit till min hjälp. De var fantastiska.

Men allt löste sig till sist och jag var otroligt lättad när jag fick packa ihop och åka hem. Jag hade stått upprätt hela dagen. Normalt sitter jag hela dagarna och jag hade träningsvärk när jag kom hem. Men det fanns en smolk i glädjebägaren. Jag hade inte tagit hand om en inspektör som hade det jobbigt. Hon bara försvann efter ett tag och jag var runt och letade men hon var inte kvar. Det där gnagde i mig. Flera dagar efteråt till och med. Innan jag fick prata länge med henne i telefon två dagar efteråt och kunde förstå vad som hänt. Först då kunde jag släppa och börja arbeta som vanligt igen.

Det är fortfarande jobbigt att ens skriva om det.

Annars händer inget här. Jag längtar till mitt gömställe i Spanien förstås.Jag har försökt gömma mig hemma så gott det går. Bilen bakom huset och nedsläckt. Den enda jag velat ha kontakt med är Felix. Han var här och åt pappa Eddies goda cevapcici igår. Det fick bli frukost till mig idag.

Cevapcici, kajmak och ajvar med libabröd. Supergott. Sedan åkte jag en loppisrunda för att leta böcker av Karl-Ove Knausgård men hittade inga. Jag började läsa "Min kamp, del 1" igår och den passade mig perfekt. Jag har fått tipset av en karlskogainspektör som vet att jag läser Lundells "Vardagar" och Knausgård tilltalade mig väldeliga. Han har ett ganska stort författarskap bakom sig så nu fick jag verkligen något att bita i.

Jag köpte två enkla ljusstakar som jag tänkte ta med till mitt inglasade uterum i lägenheter och elda ljus i när jag sitter och dricker vin och lyssnar på stararna. Jag älskar de där stararna och längtar till vårvistelsen när de börjar sjunga vackert.

Jag satt och pratade en stund med Kurt utanför Pingstkyrkans loppis. Det vackraste de hade på loppisen var nog ändå denna. 

En kontrollpanel för belysning och saker i den stora samlingssalen där loppisen är. Underbart vackra spår av tiden när det var ett mentalsjukhus. En "Panikknapp" till vänster bl a. Om det skulle gå överstyr därinne. 

När jag kom hem från rundan lade jag mig och läste. Sedan gick jag ut och jobbade lite med tobaken några timmar. Sedan in i soffan igen med Santana i högtalarna och slog upp ett glas vin. Jag testar lite olika spanska rödviner. Det jag köpte idag är från regionen där min lägenhet är. Murcia. Jag gick en sväng på stan också.

Nu går jag inte ut mer idag. Sitter här med mitt blogginlägg. Det första på ett tag. Mitt spanska vin och mina nya ljusstakar. Jag har inte varit så meddelsam den senaste tiden.

Jag tror jag börjar få kvinnotycke igen. Det har känts så den senaste tiden. Jag som trodde jag var klar med den biten.

Valdagen 2022

Idag är det val men jag har förtidsröstat. Det blir också Felix första chans att säga vad han tycker i politiska frågor. Jag vet inte åt vart det lutar för honom faktiskt.

Imorse insåg jag att jag började få slut på matbröd och blev jätteglad eftersom jag älskar att baka det där brödet. Jag har bakat mitt egen matbröd sedan i maj. Alltid samma. 

Alltid lika gott. Jag använder en surdeg som jag matar och har döpt till Anette. Efter katten på gården där surdegen kommer ifrån. 

Jag tog en pizza på Maxi när jag handlade och träffade en gammal vän som satte sig vid bordet och vi pratade Spanien och pension hela min måltid. Det är väl det som är roligast att prata om nuförtiden faktiskt.

Sabina tipsade om ett intressant relationsprogram på Discovery+. Jag hade inte de kanalerna så jag fick teckna ett abonnemang. Programmet heter "The Beauty and the geek" och det är ett rätt roligt koncept. Tjejer som är fotomodeller träffar nördar. Det är intressant men jag kan ha det lite jobbigt med själva produktionen. Det brukar jag ha med relationsprogrammen. De lägger hela tiden in småsekvenser - ca 1-3 sekunder långa - där någon himlar med ögonen eller säger "Awesome". Det vinklas också för att tjejerna ska framstå som "airheads" och blonda. Men det går att se igenom det också. En tjej valde produktionen ut att göra till den blåstaste av kvinnor i början av serien. Nu verkar de ha släppt det. Jobbigt att beskrivas som en "lätting" i TV och det ska väl egentligen ingen behöva.

Det ingår en moment där nördarna stylas upp också. Man klipper dem och svidar upp dem och mysbyxorna hamnar i resväskan inför hemfärden. Det är roligt att se hur det finns utseendemässigt normala pojkar under skägg, hår och gamla kläder. Jag har kollat 8 avsnitt sedan igår så jag är väl också en nörd på det just nu.

I min mening är nördar de mest intressanta personerna som finns. Oavsett vad de har nördat ner sig i.

Nu blir det lite valvaka en stund och kanske lite måleri innan sängen.

Organiserad dejting

Skördade ett varv i tobakslandet idag. Det blir nog en skörd till nästa helg också men sen är det nog färdigt för i år. Jag tänker en del på hur kommande eventuella frostnätter kan komma att påverka det som är kvar så jag behöver nog få allt skördat så snart som möjligt.

Jag började rengöra dagens skörd men han inte så långt innan Sabina kom och hälsade på. Vi satt här i tre timmar på altanen och pratade. Det är alltid så trevligt när hon kommer. Jag fick tre klematisar av henne innan hon åkte. Jag planterar dem imorgon.

De skördade tobaksbladen täckte jag med yllefiltar inför natten. Jag orkar inte ta reda på allt idag.

De här datingprogrammen som sänds på TV - är de så dumma egentligen? Det kanske borde finnas flera sådana arenor i samhället men där det hela inte bevakas med TV-kameror och inte måste ha ett underhållningsvärde. "Bra TV" är numera ett begrepp som är viktigt. I många produktioner kan man ana att regissör eller klipparen eller vem det kan vara, försöker förstärka sidor av personer som kanske inte är så stora i verkligheten. Man kanske väljer att visa konflikter hellre än när människor tycker om varandra och är överens. Är det mer intressant att se en köttätare som jävlas med en vegan än två vegener som diskuterar sina valda livsstilar? Det verkar så.

De här datingprogrammen har alltid fascinerat mig. Jag tänker mig in i de olika paren och "hoppas" att det blir just de två. Jag tänker också "vad ser han hos henne", "Hur kan han vara så blyg" o s v. Men är matchade dejter mera framgångsrika än helt spontana möten i verkligheten? Jag tror nog ändå att de borde vara det.

Om jag går in på Maxi en dag brukar jag - via en skärm i entrén - upplysas om hur många kunder det är i butiken. Låt säga 140. Hur många av dessa är då intressanta "partnerämnen" för mig om jag skulle vilja ha en partner? Hälften är antagligen män. Lite färre antagligen eftersom många sitter kvar i bilen på parkeringen medan hon handlar. Men låt säga att det finns 70 kvinnor därinne. Hur många av dessa skulle då kunna passa för mig? Alla över 55 år går bort. Kanske 30 kvar då. Alla under 43-isch går bort. Kanske 15 kvar. Överviktiga går nog bort även om jag själv tillhör den kategorin. Kanske 8 kvar. Alla med tafflig klädsel så som vargjackor i fleece eller mysbyxor går bort. Även annan klädsel som jag har väldigt svårt för. Kanske 5 kvar. Hudfärg spelar inte mig någon roll med de ska inte ha burka. Fula eller på annat sätt motbjudande går förstås bort. Manhands, tunt hår, konstiga former, skönhetsingrepp, tandsmycke mm, mm. Det är inte ens troligt att ett enda partnerämne finns kvar. Och då har jag inte ens börjat prata med någon av dem för att undersöka vilka åsikter de har eller om de verkar tänka överhuvudtaget.

Men om någon på förhand stoppat in 70 kvinnor inom mina kriterier på ICA Maxi plötsligt en dag när jag kom in så skulle jag nog glömma att köpa bitsocker den gången också.

När man kommit till åren känner man sig som en superintelligent 25-åring även om ålderstecknen börjar bli för många för att kunna bortses ifrån. Om motsvarande tankeexperiment som jag gjort ovan skulle göras av en kvinna i stället skulle jag med största sannolikhet gallras bort bland de första. Det inser jag. Men trots att jag inser det förändras ju inte mina kriterier för det jag gillar och det som för mig är otänkbart. Jag kan inte tänka som karaktären från Skövde i filmen "Torsk på Tallin" gjorde när han förklarade sina framsteg på kvinnofronten med att han inte stötte på de "snygga" tjejerna utan mer riktade in sig på "skadat gods". Eftersom han själv ansåg att han tillhörde "skadat gods kategorin".

Men det här med matchade dejter. Där man på förhand får ange vilka deal-breakers man har. Det borde ju bli ett bättre utfall än i en grupp, plockad slumpmässigt ur vardagen.

Dåliga tider

Det ser ut att bli en bister vinter. Särskilt för oss som lever i ensamhushåll.

Ständigt stigande el-, och drivmedelspriser. Skenande inflation. Höjda räntor. Priset på bostäder sjunker. Snart har man ingenting kvar. Jag behöver tänka mig för innan jag beställer en massa böcker och saker på nätet för att inte hamna i ekonomiska problem. Tråkigt men behövligt. Jag har ved för i vinter i alla fall. Ved går inte att få tag på i dagsläget. Värmepumps-, och solcellsinstallatörerna har en hektisk tid. Varför måste man få elräkningarna kvartalsvis. Det vore nog bättre att få dem en gång i månaden numera.

I förrgår fick jag en sändning böcker igen men de här får vänta lite. Nu läser jag Richard Dawkins "Illusionen om Gud" innan jag går in på skönlitteraturen igen.

Drottning Elisabeth II i Storbritannien avled igår. 96 år gammal. Hon har varit med om en del men nu tog det slut. En speciell kvinna var hon i alla fall. Mystisk och egensinnig. Jag vet inte mycket mer om henne än att hon står och vinkar på balkonger ibland. Och dyker upp i olika sammanhang i sina vackra klädkreationer. Vila i frid, Elisabeth. Livet tar slut förr eller senare.

Idag har jag varit på Maxi och köpt 220 hamburgare till friluftsdagen på tisdag på Hultets friluftsgård. 

När jag var på Maxi igen på kvällen var det en av de anställda som log åt mig och tyckte jag skulle skaffa mig ett liv och inte ränna däruppe hela dagarna. Det har blivit många turer dit denna veckan. Jag behöver dit ett par gånger till innan tisdagen.

Läskväll här i kapellet igen. Tidig sådan.

Hörselkåpor

Idag kom jag på mig med att det kanske inte är normalt att använda hörselkåpor nar man plockar ur diskmaskinen. 

Inte heller när jag kör köksmakiner i köket. Jag fixar inte längre obehagliga ljud så som skramlande porslin, skärmaskinen när jag skär bröd eller ens dammsugaren. Eltandborsten går bra än så länge och hittills har jag inte behövt ha hörselkåpor när jag plockar ur tvättmaskinen. Den där lilla plastbollen jag har tvättmedel i skramlar ibland till otrevligt i den tomma ekande tvättrumman så det är nog bara en tidsfråga.

Vackra ljud kan jag däremot tillåta till ganska starka nivåer. Fågelsång är ljuvligt förutom nötväckans tråkiga signalspråk med sina korta gälla ljudstötar. Den går bort förstås.

Musik jag tycker om vill jag höra starkt. Musik jag inte tycker om vill jag inte höra alls. Inte ens på låg volym.

Det är ett känt faktum att högkänsliga har problem med oönskade ljud men för mig har det nog tyvärr kommit till den gränsen att jag behöver kalla mig det hemska ordet "överkänslig". Det är ett hemskt ord tycker jag men jag kanske måste ta till det här. Normalt förknippar jag att vara högkänslig är att bry sig mer om saken än vad "normen" uttrycker. När det gäller ljud så har "normen" förändrats till att vara "way beyond the norm" för mig, vilket ställer till det för mig i vardagen förstås. Alltid hörselproppar i på stan. Där alla jävlar för oväsen på ett eller annat sätt.

Jag håller på att planera friluftsdagen för inspektörer och chefer på tisdag nästa vecka. 140 personer har anmält sig. 27 lag som ska tävla i min lagfemkamp. Imorgon ska jag hämta 230 frysta hamburgare på Maxi som ska grillas under dagen. Jag planerar detta event dygnet runt nu men idag tog jag ett glas vin när snickaren kom efter jobbet. Jag hjälpte honom med att föra över bilder från kameran han köpte av mig till hans Chromekonto.

Spansk flora

Sedan 2018 har jag hållit ögonen öppna för bok om Spaniens växter. Jag har varit hos flera bokhandlare både i Torrevieja och på Teneriffa men jag har gått bet. Nu efter lite nedlagt arbete har jag i alla fall hittat en bok som tangerar ämnet nämligen "Wild flowers of the Mediterranean". Jag hade hellre hittat en bok med titeln "Wild plants of Spain" men någon sådan tycks inte finnas. Blommor är ju bara en del av hela växten. En del växter har väl ingen påtaglig blomma. Är tall med då t ex? Men det är den. Träden är som väl med de också.
Jag får vara nöjd ändå eftersom den nu införskaffade fått stora hyllningar på nätet för att vara så omfattande.

Den är svår att få tag på också. "Slut på förlaget" möts man ofta av men den finns tydligen i nytryck men är då jättedyr. Mitt exemplar köpte jag begagnat från USA.

Det här med namn på växter stämmer ju inte riktigt i en engelsk bok. Det är ju inte stor idé att leta efter "brännässla" t ex (som för övrigt heter Urtica dioica på latin). Den heter "nettle" på engelska i boken och då får man gå via det latinska namnet om man vill ha det på svenska. De flesta växterna har heller inga svenska namn eftersom de inte förekommer här.

De latinska namnen byts dock ibland. När vetenskapen kommer på att släktskapen inte stämmer och de börjar klassa om växterna till andra släkten och familjer. Oftast är det bara att googla namnen så ser man om namnbyte skett. Ni som tillhör samma generation som jag är uppväxta med att våra vanligaste två små sippor (Vitsippa och blåsippa) hette Anemone nemorosa respektive Anemone hepatica. Rätt som det var blev man tvungen att byta namn på blåsippa till Hepatica nobilis när man kom på att den inte alls var släkt med vitsippan och då förstås inte tillhörde släktet Anemone.

Den här vore en dröm att hitta.

Kapris. Den kan man faktiskt hitta där men uppe i bergen. Skörden pågår mellan maj och slutet av augusti och då kommer jag inte vara där innan jag gått i pension. Men jag kanske kan få se buskarna ändå.

I min lägenhet i Spanien har jag redan en bok som heter "Birds of Spain" men den var en besvikelse. Endast ett fåtal arter skiljer sig från våra svenska fåglar. Papegojor, gamar och flamingos förstås men det behöver man inte en bok för att ha koll på. Det roliga är att arter som är ovanliga i Sverige är vanligare där. T ex härfågel, ägretthäger, rödstjärt och steglits. Tydligen är det väldigt gott om kungsfiskare också på vissa platser.

Felix var här och åt "Pasta diablo" ikväll.

Musikminnen

Ett av de starkaste musikminnen jag har handlar inte om en bra låt eller ett gitarrsolo av någon artist jag tycker om. Det handlar om något helt annat. En låt som - när jag kom underfund med vad den stora omställningen skulle innebära - enbart skulle leda till något positivt i mitt liv.

Jag minns kylan i februari 2020. Hur jag kände mig osårbar här i mitt kapell. En katastrof som passade för mig.

Jag tänker på låten "Jerusalema". Jag minns precis hur jag mådde när den låten kom i ropet. Många gjorde egna filmer till den och man såg så många fina människor som kämpade för samma sak. Jag hade inga sköra äldre att vara orolig för. Jag såg detta som det bästa som kunde hända mig.

Pandemin var tragisk för många. Även personer i min egen närhet men rent egoistiskt förändrades världen till en bättre plats för mig. Det fick mig t o m att förstå min egen roll bland mänskligheten. Rollen som jag aldrig riktigt vågat följa fullt ut men nu var reglerna på min sida. Nu var det mitt sätt att leva som var det rätta.

Jag var ute och promenerade lite i den tysta staden. Nästan ingen trafik. Knarrande snö var det enda som hördes. Möten med ängsliga blickar var man än gick. Regler att följa i butiker och där det var risk för smittspridning. Jag behövde inte pendla. Jag handlade på Maxi tidigt på mornarna. Jag bunkrade dock aldrig några varor. Tittade på Folkhälsomyndighetens pressträffar på dagarna. Följde utvecklingen i Trumps USA som drabbades alldeles fruktansvärt. Tänkte mycket. Tänkte på "Sveriges vägval" genom pandemin. Gjorde vi rätt eller fel? Läste böcker på kvällarna. Jag hade en Kafkaperiod då. 

Jag läste bl a en bok av Hans Blomqvist som handlar om Franz Kafka som gav uppslag till titeln på min egen bok som jag inte ens börjat fundera över vid den tiden. Titeln var "Den oerhörda värld jag har i mitt huvud" och det var precis det jag själv tyckte att jag har. Jag kunde ju inte knycka titeln rakt av men jag tyckte den var så fin och sa så mycket. Jag stuvade om den till "Allt det vackra jag har i min hjärna - det rika inre livet i en högkänslig mans grånande skalle".

Ikväll har jag filmat rengöring av två skärmaskiner på ICA Maxi. 

Riggat för filmning.

Söndag

Jag drack en halv flaska rödvin igår och la mig sedan och läste. Idag tog jag en sväng med bilen. Parkerade vid Dollar store och tog en promenad ut till silon. Jag passerade familjen Cronquist men ingen var ute på gården och jag hade ingen lust att knacka på. 

Vad blev det med padel tro? Det som var så hypat och något alla ägnade sig åt. Som en frälsning från ovan till lönnfeta gubbar som jag själv. Var det för dyrt? Nu verkar det vara frisbee som gäller. 

Nu står padelanläggningarna nästan övergivna lite här och var. Konstigt.

På väg tillbaka träffade jag Lilleman som kom på sin scooter. Vi stod och pratade länge och väl mitt på svängbron innan vi satte oss nere vid vattnet vid gästhamnen och fortsatte att prata. 

Vi pratade minnen och människor och om livet. Mycket trevligt. Han fick ett exemplar av boken sedan.

Lennart Pettersson kom ner och metade löja. Han skulle ha som agn till gösfiske på Ulvettern.

Jag har börjat titta lite på youtube om akrylmålning och blir sugen så ikväll fortsätter jag att måla igen. Jag köpte "canvasark" idag på Dollar store och ska prova att måla på sådana lite. Efter arbetet med Felix tavla behöver jag måla mera yvigt. Jag får ta en paus med hans ett tag. Det är så ansträngande att måla noga.

Men igår målade jag ytterligare några fält på Felix tavla.

Idag började jag kludda lite på ett canvasark jag tejpat upp på baksidan av en annan påbörjad målning. Jag kände mig för lite när det gäller att tona in olika kulörer i varandra. Idag använde jag mig också av vatten för första gången att blanda färgen med lite försiktigt. Blomspruta direkt på målningen.

I den sena eftermiddagen/tidiga kvällen åt jag surströmming.

Jag tryckte i mig en hel burk med filéer. Det märktes att de inte lagrats så länge. Filéerna släppte oklanderligt från skinnet. Enkelt att rensa och äta.