söndag 28 februari 2021

En man och hans böcker

Det finns inget som gör mitt hem till mitt hem så mycket som mina böcker. Jag vet inte hur många gånger jag flyttat alla böcker mellan lägenheter och hus. Tyvärr rimmar detta lite illa med mina drömmar om ett seniorliv i Spanien. Dit kommer jag inte ta med mig böckerna men om det skulle bli en sådan heländring i livet så får jag nog sälja kapellet också. Allt det får framtiden utvisa och jag försöker att inte oroa mig för mina böcker redan.

Jag har väl närt en dröm att Felix ska bli en läsare men det verkar inte så. Tyvärr får han väl ärva en massa "skräp" istället för en "guldgruva".

Jag har väl alltid tänkt att en människas bokhylla beskriver ägaren på ett intressant sätt. Ett hem utan böcker verkar lite misstänkt i min värld. Att äga böcker är för mig otroligt viktigt. Jag har aldrig varit en "låntagare" och heller aldrig förstått det där med talböcker.


Jag har mina böcker som en fondvägg att vila ögonen på. Nästan varje bok är också förknippad med ett minne. Det är inte helt lyckat att ha sina böcker i ett solutsatt läge som jag har. Ryggarna bleks väldigt och det är lite synd. Jag har också en målning hängande utanpå bokhyllan. Jag tyckte det blev bra så.

Idag ska jag göra lite nedslag bland mina böcker.


En kort period sparade jag IKEAS-kataloger. På den tiden fick man dem i brevlådan om jag inte minns fel. Jag tänkte att det kunde vara roligt att bläddra i dem för att se hur modet såg ut förr och kolla lite priser. Sådant brukar alltid vara roligt med gamla veckotidningar t ex.

Nuförtiden har jag inte så bra ordning på mina böcker. De står lite huller om buller och inte riktigt sorterade i teman eller efter författare. Vissa står någorlunda sorterade däremot. Som IKEA-katalogerna ovan. Men till höger om IKEA-avdelningen finns några Frödingböcker.

Fröding har annars minst fyra egna hyllplan. Jag tror jag har nästan allting som skrivits OM den stora skalden. Plus en del originalutgåvor med hans dikter förstås.


Här är "dikthyllan" med Fröding.


Och här några av böckerna om honom. Den tjocka pocketboken med en massa bokmärken i är en av de första böckerna jag köpte för egna pengar i tonåren.


Jag hade en period i livet när jag sökte något utöver det fysiska livet och läste Castaneda. Här är de böckerna. De hade så fina titlar tyckte jag. "En annorlunda verklighet" t ex.


Stig Claesson (Slas) har också alltid varit en favorit.


Och Paasilinna.


Här är "Kristinehamnshyllan".


Och Kafka förstås.

För övrigt tänker jag mycket på ett deltidsliv i Spanien och väntar fortfarande på konsten från USA. Men nu är den tydligen i Sverige i alla fall. 


Undrar vad som händer härnäst nu. Om den kommer till ICA Maxi i Kristinehamn eller om jag ska hämta den någon annanstans.

Våren är på god väg nu. Igår gick jag en liten promenad vid Maxi när jag skulle handla. Jag parkerade och gick en runda på Hembygdsgården i solen. Jag ska göra likadant idag. Jag behöver verkligen röra på mig. Det har varit en lite jobbig vinter med KOLen. Svårt när det varit så kallt.

2021 ska bli ett liv med lite mera eftertanke om den egna kroppen. Jag kommer förmodligen dö av min KOL men när det ska ske kan jag styra över lite själv. Jag behöver arbeta upp min kondition. Det låter nästan som ett nyårslöfte den sista februari. Det får väl bli ett marslöfte istället.

fredag 26 februari 2021

Eldorado kaviar mildrökt - recension

Fredag igen. Det är aldrig annat tycker jag. Fredag-måndag, fredag-måndag hela tiden. Det är livet som pågår under tiden man håller på att avverka arbetsdagar.


Idag kom turen till recension av ytterligare en smörgåskaviar. Inget att kommentera ytterligare egentligen förutom att färgåtergivningen på bilden inte är den bästa. Den var inte så grå och färglös som den ser ut på knäckebrödsbilden. Det andra bilden gör mera rättvisa av kaviaren. 

Nu kommer i alla fall våren mer och mer. Jag gick runt tomten ett par varv och kollade lite vad vintern gjort med mitt kapell och min trädgård. I år ska jag renovera fönstren i köket och i mitt sovrum. Det är väl ungefär vad jag vet om sommarprojekten hittills. 

Idag satt jag en stund på altanen i eftermiddagssolen för första gången i år. Oj vad timmar jag kommer att tillbringa där i sommar.


Jag tömde vedskjulet idag också. Och sopade ur för att kunna fylla på med ny ved. Jag har tre kubik att hämta när jag vill men det får vänta tills jag fått på sommardäck igen så jag kan köra lagligt med min släpkärra.
Under tiden kom min vän Timea förbi en sväng. Hon var ute på en promenad. Hon kom in och vi pratade en stund om det nya normala. Sådant man pratar om nu för tiden.

Jag har tänkt lite mer på ett vinterhalvår i Spanien men jag vet inte om det skulle funka med min arbetsgivare. Bara jag har en tillförlitlig och snabb internetuppkoppling så skulle det fungera funktionsmässigt. Jag vet ännu inte om det skulle fungera avtalsmässigt med arbetsgivaren.

Jag har ett boende på gång nu men jag behöver åka ner och prova lite och bo där en månad kanske för att se om det funkar med internetuppkoppling. Jag vet ju heller inte hur pandemin utvecklas. Jag ska nog ändå spara lite semester i sommar så att jag kan åka ner och titta. Om man får flyga i höst vill säga. Vad skönt det skulle vara att slippa vintrarna här. Både för sviter från psoriasisen och KOLen.

Eftersom jag nu har ett boende på gång borde jag nog nämna mina tankar för min arbetsgivare. Jag är så rädd för att få ett nej, bara.

Ja, ja, vi får se.

torsdag 25 februari 2021

Vårkänslor

Jag hade ett så bra onlinemöte idag med länens miljöchefer. Alla var på lättsamt humör och många bra saker avhandlades. Mycket om framtiden med nya arbetssätt och "det nya normala". Det verkar som om de flesta inspektörerna har fått en bättre balans mellan arbete och fritid efter att de arbetat på distans. De flesta vill fortsätta arbeta så här även efter pandemin. Dela upp arbetet genom att vara på kontoret några dagar i veckan och sitta hemma den andra delen. 

Cheferna har ett utmanande arbete med att se till att inspektörerna inte känner sig lämnade i sticket när de jobbar på distans. Jag själv har en viss roll i det också. Jag finns till hands för inspektörerna om de vill prata lite och ha någon att diskutera med.

När jag gick till brevlådan i morse kom det två svanar och flög norrut och när jag hade på längdskidorna i hörlurarna hörde jag bofinkarna i Tyska Obersdorf.

Denna vecka har jag vaknat långt innan klockan skulle ringa. Då har jag gått upp och startat datorn, satt på kaffe och kollat lite TV-nyheterna. Det är så mycket som händer nu som har betydelse för framtiden. 

Finland har utlyst undantagstillstånd p gr a smittspridningen. Idag kom också besked att fullvaccinerade kan krama sina anhöriga igen fr o m två veckor efter sista vaccindosen. Det är ju positivt.

Imorgon blir det en ny kaviarrecension.

onsdag 24 februari 2021

Curryketchup

Idag testade jag faktiskt att göra egen curryketchup och den blev faktiskt god. Jag googlade fram ett recept och utgick ifrån. Jag behövde dock tweeka det lite så det nya receptet ser ut som följer:
1,5 dl ketchup
1 dl majonäs
ca en msk currypulver
ca en msk lökpulver
lite vitlökspulver

Jag rörde ihop sakerna och ställde in burken i kylen.


Så här såg den nya currysåsen ut. Den ser inte ut som originalet alls. Originalreceptet innehåller nog inte majonäs så jag var väldigt tveksam till att blanda i det men det blev faktiskt helt OK.

Stekta ägg (med Aromat förstås).

Sedan var det bara att "plejta" som det så modernt heter.

Ett väldigt fint "upplägg" som det heter i Sveriges mästerkock. 

Undrar vad kockarna sagt om jag kom med en sådan här macka och sökte till Sveriges mästerkock. Jag skulle väl fått en smäll.

I eftermiddag kom utökade restriktioner igen. Folk sköter sig inte som de ska utan träffas och trängs.

tisdag 23 februari 2021

Karlskoga

Åkte till Karlskoga efter jobbet för att köpa curryketchup. Men det fick också bli lite nya kaviarer när jag ändå var på Willys.


Nu får jag nog hejda mig lite med kaviarinköpen tills jag testat mig igenom det jag har. Det står nio sorter på kö i kylskåpet i nuläget.

Curryketchupen ja.


Tyvärr fanns det bara småflaskor. Drygt 3 dl. Det finns på literflaskor också men inte hos Willys. Denna specialsås passar väldigt bra istället för ketchup på korv med bröd t ex. På Hönökaka med stekta ägg är den fantastisk. På tal om Hönökaka. De har börjat sälja förpackningarna med fyra Hönökakor istället för fem i varje som det alltid varit. "Nytt godare recept" står det på påsen. Jag tvivlar på att de sänkt priset däremot.

måndag 22 februari 2021

Spännande framtid

Att vakna varje dag nuförtiden har blivit så spännande. Att få höra på nyheterna vad som händer med pandemin. Jag tror och hoppas att världen kommer att bli bättre efter pandemin. Om pandemin överhuvudtaget tar slut. Det är inte säkert. Det kan bli en kamp mellan nya mutationer och nya vaccin där mänskligheten och vetenskapen alltid kommer att vara hopplöst på efterkälken. Men vi kommer att anpassa oss till en sådan kamp också. Att leva i en helt annan värld med helt andra förutsättningar för umgänge, resor och arbete. Det är i så fall den världen Felix blev född till. Den kanske t o m blir bättre än den världen vi själva växte upp i.

Som jag trodde går mitt paket från USA över Atlanten via JFK. Igår morse fanns en uppdatering att paketet var där. Jag kollade ankommande flyg till Arlanda men inga direktflyg från New York kommer denna vecka. Således kommer paketet att omlastas någonstans innan det når Sverige. Hoppas att jag får aviseringar även från mellanlandningar.

Den 9 mars ska ett företag visa upp "personalcyklar" på ett ställe i Karlstad. Jag funderar på att hyra en elcykel. Jag vill börja röra på mig men ändå få lite hjälp i motvind och uppförsbackar. Jag kanske beställer en elcykel till bruttolöneavdrag. Ett stort skäl till att jag inte cyklat innan är att det är uppförsbacke hela vägen från stan upp till mig. Jag gruvar mig alltså redan för hemvägen när jag "rullar" ner till stan. Snacka om att ta ut besvärligheterna innan de ens skett. På somrarna när det varit bluesfest har jag rullat ner till stan och sedan tagit taxi hem och hämtat cykeln dagen därpå bak på bilen. Till stationen har jag inte kunnat ta cykeln då när jag pendlade med tåg. Jag har försökt några gånger men cykeln har allt som oftast blivit utsatt för skadegörelse och plundring. Sista gången jag ställde cykeln där blev jag av med sadeln. 

En sådan här dag hade det varit trevligt att cykla runt. Det är vårlikt och fåglarna sjunger lite mera nu. Igår kväll hade jag två nyvakna husflugor som drumlade omkring i köket. Jag skurade ur min sköna altanstol då plastsätet blivit lite angripet av svartmögel i vinter. Jag tvättade också min cykelponcho som legat i uthuset sedan jag flyttade hit. Om det nu ska bli cykling i framtiden menar jag. Jag har sett en eldamcykel jag ska provcykla i Karlstad. Damcykel för att få ett lågt insteg. Därtill också en täckt liten "barnvagn" som jag har tänkt att ha matkassar och sådant i. Ponchon också förstås. Och hjälmen kanske när jag är inne och handlar.

Jag tog en promenad på lunchen och satte mig sedan en stund på altanen och lyssnade. Nu börjar ljuden komma ett efter ett. Nu börjar den där spännande delen av året.

lördag 20 februari 2021

Husdrömmar och Pacific kaviar - recension

I morse tittade jag på programmet "Husdrömmar" på TV. Ett par hade köpt ett kapell i Småland och vilket kapell sedan! En otroligt vacker byggnad som hämtad från Amerikas inland och Amishfolket. Tre gånger så stort som mitt kapell. De hade en likadan taklampa som jag har. Jag har sett den modellen på två ställen tidigare. I ett trapphus i en reklamfilm och på en TV-dokumentär om Knutby församling. 

Det slog mig också att mitt språk förändrats sedan jag köpte mitt kapell. Ordet "vardagsrum" har fallit bort och ersatts med "prediksal". Även om jag är hemma hos någon annan är det på vippen att jag kallar deras vardagsrum för prediksalen.

Idag har jag även recenserat en annan kaviarsort. Nu dröjer det innan nästa tub öppnas.


Förutom kaviar har jag majonäs och kapris på äggmackan. Väldigt lite kapris men det var vad som fanns kvar i burken. Kapris kan jag inte leva utan. Det finns alltid här i kapellet. Det är väldigt ovanligt att jag inte har en oöppnad burk redo när det blir som det blev idag med kaprisbrist. Idag stod jag helt utan helt plötsligt.

Innedag idag i soffan tillsammans med mina tankar och skidskyttarna.

Det töar och regnar lite nu. Coronan har fått ny fart i vissa regioner. Den brasilianska mutanten gör landvinningar även här i Norden nu.

Jag gjorde en laddning snus igen igår. Av en gröntorkad köpetobak jag inte provat förut. Jag ska prova att blanda det lite med mitt egna snus. Men först ska det mogna en månad i kylskåpet.

En sådan här dag med regn, blöta och rå kyla i slutet av februari kan man faktiskt ändå vända till något positivt. Dagsljuset skvallrar om att allt är på rätt väg. Snart är februari över och då börjar det här jag lever för. Att möta våren och notera vårtecken varje dag. Lite som kvällen innan julafton när man var barn. Hoppet och förväntningarna på den ljusa och varma perioden av året.
Även om jag blir lite ivrig så vill jag inte att just den här tiden ska gå fortare. Detta är för mig drömmarnas tid när sommaren kan börja planeras lite översiktligt i alla fall.

Min konst som är på väg från USA är nu i New York. Konsten har inte påbörjat resan över Atlanten än alltså. Man kan inte precis säga att det går undan i det amerikanska postväsendet. Bara inte Postnord tar över stafettpinnen när paketet väl hamnar i Sverige. Där går det ju inte heller alltid så fort. Jag har inte bråttom egentligen men jag har ju väntat sedan jag lade beställningen före jul.

I aviseringen jag fick från USPS framgick att paketet hade ankommit Jamaica, NY. Efter någon timma fick jag en ny avisering där paketet går igenom hanteringen på postkontoret och var nu på väg därifrån igen. Till sin slutdestination. Kanske har någon människa läst mitt namn på paketet och ägnat personen Eddie en sorts tanke. Sverige? Var ligger det nu igen? Eftersom stadsdelen Jamaica (Queens) i New York är den del av staden där JFK flygplatsen ligger, kanske detta var den sista trackinginformationen som skickades ut innan resan över Atlanten påbörjades. Undrar var nästa meddelande kommer ifrån. Frankfurt? Jag tror inte det går så mycket flyg till Sverige direkt från USA än.

Jag har nu beställt två tubklämmor också som jag ska ha till mina kaviartuber.

fredag 19 februari 2021

Ejderns extra fina orökta smörgåskaviar - recension

Först ut att recenseras är "Ejderns extra fina orökta smörgåskaviar". För mig är det "urkaviaren" som jag växte upp med. I perioder köpte min mamma andra sorter men Ejderns var alltid favoriten. Det var en höjdpunkt när man såg ejderstuben i kylskåpsdörren. Då hade morsan slagit på stort.


Tuben såg exakt likadan ut då som nu (för 50 år sedan). Fortfarande anser jag också att det är den bästa med sin romhalt på 77% och sin extrema sälta. Den är också bland de dyraste som finns på marknaden bland smörgåskaviarerna. Jag tycker också om namnet där adjektiven staplas på varann. Ungefär som jag själv gör när jag presenterar maträtter för Felix. "Pappa-Eddies supergoda lyxhamburgare", t ex.

För att hitta på ett bedömningssystem ger jag därför Ejderns 10 poäng. Ejderns är min referens och andra märken bedöms i förhållande till Ejderns.

Jag köpte på mig lite mer kaviar idag och insåg att det fanns ytterligare ett tiotal olika sorter bara på ICA maxi.


Jag har fyra andra sorter i kylen redan men idag kompletterade jag med två till. Klädesholmens har jag fått rekommenderad till mig av två oberoende källor de två senaste dagarna. Båda personerna är hemmahörande på västkusten. Det blir spännande att se hur den står sig i testet. 

Det kommer att ta väldigt lång tid innan jag testat de som finns på marknaden. En stor tub kan nog ta upp till två veckor att göra slut på. Ejderns räcker bara ett par dagar i mitt hushåll just nu. Jag kommer alltid ha en tub Ejderns öppen som referens också. Det kommer alltså att bli högst två sorter i månaden som recenseras. Med den takten är vi nog en bra bit närmare vintern när den sista sorten recenseras.

Nu är det töväder igen men vägarna här i södra Värmland har varit ishala idag. Våren är ändå på väg. Dagarna blir längre och det är ofta dagslängden som har betydelse för att fåglar och djur ska få vårkänslor. Jag har ännu inte hört pärlugglan. Hon brukar hoa vid den här tiden på året. Talgoxarna testar lite med sin sång och det dröjer nog inte innan även koltrastarna prövar några strofer. Veden är nästan slut och om två veckor är det dags att så tobaksfröer inför snusproduktion 2022.

Men det är sannerligen på rätt väg.

torsdag 18 februari 2021

Livsmedel

Idag tog jag en tur bland stadens livsmedelsbutiker för att hitta spännande smaksensationer. Oftast brukar det emellertid inte handla om några sensationer när allt kommer omkring men det är lite roligt att prova något nytt.

Jag styrde kosan mot Lidl (eller Hitler-COOP som vi kallade det när de kom till stan). Jag letade efter curryketchup, torskrom och snacks. 

Inget intressant fanns på Lidl förutom kaviar som jag aldrig provat. Jag köpte en av varje.

Sedan dollarstore som har ett litet sortiment av livsmedel. Där köpte jag tre påsar snacks. Linsbågar cheddar cheese har jag provat nu och de var väl OK.
Jag hittade en annan sak också som jag letat efter ett tag. Förra sommaren var jag på Dollarstore för att försöka hitta en typ av getingfälla som jag köpt där en gång. Jag var där flera gånger men hittade dem inte.

Nu hittade jag dem igen och köpte på mig tre stycken. Det är ju bara att ställa ut dem på lite strategiska platser runt byggnaderna på tomten så står de och "fiskar" helt passivt. Man får hälla ut dem ibland och fylla på med nytt bete. Jag brukar ha dåligt utspädd saft med några droppar diskmedel i.

Dessa kan verkligen rekommenderas.

Min vän Anders skickade mig en bild idag. Han höll på att städa ur lite lådor hemma. 

Förr i tiden gav jag ut ett dikthäfte inför varje jul. Han hade sparat några. Som man kan se är "Absolut Eddie, volym ett" även en numrerad förstaupplaga. Hahaha! Det var nästan så jag skämdes när jag fick se dessa. Jag tror jag har originalen kvar någonstans. I så fall i uthuset och jag vet heller inte i vilket skick de är i. Jag ska leta till sommaren.

onsdag 17 februari 2021

Det rör på sig i världen utanför kapellet

Idag fick jag en avisering från posten i USA. Det verkar som om mitt paket börjat röra på sig.


Senaste beskedet var från den 7 februari då en frakt hade bokats men idag hade en uppdatering kommit.

Igår kväll kollade jag lite på flighter till Prag. Czech air har nu två avgångar i veckan från Arlanda. I mars verkar de planera att sätta in ytterligare några flighter i veckan. Men det känns som om det är för tidigt att dra iväg på utlandsresor även om jag är ivrig. Det verkar dessutom som en tredje våg börjat rulla in över Sverige. 

Jag skulle vilja vara i ett annat land och köpa salami och annorlunda ostar i deras livsmedelsaffärer. Märkliga snacks är också kul att prova. Sitta på restauranger och äta konfiterad anka och kaninragu och dricka iskall, ljus lageröl.

Tjecker gillar tydligen inte att man kallar deras land "Tjeckien". Pratar man med en tjeck bör man inte säga "Tjeckia" utan säga "Czech republic". Det är så de vill bli omnämnda.

När jag kommer i närheten av livsmedelsbutiker som inte finns i Kristinehamn ska jag i fortsättningen kolla efter konserverad torskrom. Det finns tydligen på Netto men vi har inte Netto kvar här längre. Curryketchup är en annan sak jag försöker köpa så fort jag ser. Det finns på lågprisbutiken "Normal" i Karlstad men bara som 300gr flaska. Jag vill förstås ha en eller flera stora flaskor, Det tycks finnas på "City-gross" men någon sådan butik tror jag aldrig ens att jag sett. Jag är ju på Lidl ca en gång per år och då brukar jag komma ihåg att kolla efter curryketchupen. Jag kanske få ta mig en tur dit någon dag. De kanske har börjat med den nu.

När jag kan åka över till Norge ska jag köpa torskrom, Mills kaviarmix (tidigare (på 80-talet) saluförd i Sverige som "Kavvagott") och pultost. Det kan bli några burkar leverpastej också. Och kanske någon konserv med "Lappskaus" och "Jojka-boller".

För första gången i mitt liv har jag nu börjat med matlåda. När jag jobbar hemifrån. Jag har aldrig velat sitta i ett lunchrum med kollegor och äta. Jag har alltid sökt mig ut på stan. I alla år jag jobbat. Men nu gör jag matlådor på löpande band och äter ofta samma rätt hela veckan nästan. Jag gjorde fyra matlådor med kålpudding idag och åt det dessutom till lunch.

söndag 14 februari 2021

Footprints

Jag har nyligen haft en liten microdiskussion om "furulooken" som var så populär på 80-talet. Allt skulle lutas av. Målarfärg skulle bort och alla seriösa hemmafixare skaffade en varmluftspistol. Jag själv ville aldrig blanda ihop lut för att ta bort färgen. Jag har nog alltid haft lite respekt för aggressiva kemikalier.

Jag fick frågan om jag någon gång ångrat att jag målade golven i kapellet och mitt svar blev direkt "Nej". Jag tycker det är finast med målade golv. Jag hade en gång t o m en tanke att måla köksgolvet rutigt. Jag tänkte ut var startpunkten mitt på köksgolvet skulle vara och hur jag skulle sätta maskeringstejpen för att få knivskarpa färggränser mellan fälten. Kulörerna svart och vitt var inte ens en tanke. Nej jag ville ha två helt andra kulörer. Så blev det ju också men ett linoleumgolv av klick-plattor.

Det fina med målade golv är att de bevarar minnen av livet som pågått på golven.


Det här är på övervåningen uppe hos Felix. Här stod det en soffa förut och av den avskavda fläcken att döma har den platsen varit min favoritplats hela tiden jag bodde där. På grund av att jag lider av hälsporre har jag alltid gått i Birkenstock inne. Eftersom jag inte städar så ofta fungerar birkenstocksula och allehanda damm som slippapper.


När jag flyttade ner i prediksalen började jag genast på en ny fläck. En sådan här fläck tycker jag inte misspryder. Den visar ett samband med huset och dess ägare. Jag kan enkelt föreställa mig hur det skulle se ut om man plockade bort all inredning i prediksalen. Då skulle man nog gärna måla om golvet. Och inte bara fläcken heller utan hela golvet. Det överlåter jag i så fall till nästa ägare.

Idag kände jag behov av att raka mig igen. Eller rättare sagt att köra över skägget med trimmern. När man trimmar skägget sprätter det stubb överallt och jag gör det utomhus. Jag har en spik på väggen där jag hänger upp en spegel för att se vad jag gör. Där står jag i 15 minusgrader och trimmar mitt skägg. Och i solsken på sommaren. Förra veckan när jag gjorde det trillade spegeln isär när jag tog ner den. 


Sedan dess har den stått här men när det var dags att ta itu med skägget var jag tvungen att laga den först.

Jag limmade och krånglade lite men sedan fick jag ihop den igen.

Vi lämnar lite spår efter oss vi människor. En lagad spegel, ett slitet golv, skrivna texter och ihågkomna möten.

Ett sådant möte var med min vän Irene i New York. Vi träffades i en bar bland de första gångerna jag var i New York. Jag tyckte om att hänga med henne och hennes tjejgäng. Ett gäng av pensionerade kvinnor som träffades i en bar varje kväll. Det var som deras vardagsrum. Jag tror att alla av dem bodde trångt på Manhattan. Den ena hade inte ens en bostad. Vi delade taxi en gång hon och jag och hon gick av vid ett vandrarhem och gick in där. Anledningen till att jag åkte taxi med henne var att jag fick hjälpa henne att vinka in en taxi. De stannade inte för henne eftersom hon var svart. Jag kommer så väl ihåg det. Jag satt i baren med tjejgänget och hon skulle åka hem. Hon försvann men efter tio minuter kom hon tillbaka igen och sa att hon inte fick tag på någon taxi. Det var då de andra kvinnorna berättade för mig varför. Tre av tjejerna var svarta och det var endast Irene som var vit.

En gång bjöd Irene mig till sitt "vuxendagis". Det var en målarstudio där hon höll till och målade tavlor. Hon hade målat en tavla till mig som jag fick då.


Den har aldrig tidigare suttit på någon av mina väggar. Den hade hängt i en studio på Manhattan innan jag fick den. Jag tyckte aldrig riktigt om den. Ett verk som skall försöka likna verkligheten men inte gör det. Jag tycker bättre om konst som på ett medvetet sätt skildrar en annorlunda verklighet. En fantasivärld.


Jag tyckte faktiskt mera om baksidan. Texten på den övre delen av ramen tyder jag som 1/12 och vem som gjort den. Till höger står "Coyle" och det vet jag inte varför. Coyle är ju ett annat efternamn. 1/12 betyder säkert januari 2012.

Sedan står det 11x14 vilket säkert är måtten i tum.

Därnere har hon med en nyare tuschpenna skrivit en dedikation till mig och sedan 5/13 vilket säkert står för maj 2013. Jag fyller år i maj och jag fick den i april samma år.

Jag träffade henne ytterligare några gången när jag var där. Varje gång faktiskt. Sista gången var 2017 när Felix var med. Då tyckte jag verkligen rent illa om henne som hon betedde sig. Hon har alltid varit "klängig" och pratat ner sig själv i alla sammanhang. Överdrivet sett till att jag ska må bra. Flyttat på stolar så jag skulle få en bra plats i baren och frågat om hon ska be restaurangägaren att stänga dörren om det drar. Jag fick alltid lägga jättemycket kraft på att övertyga henne om att jag mår bra och att jag inte vill byta plats eller jag känner mig utsatt för drag. Det är ganska påfrestande att vara med en sådan människa som har en så oerhört dålig och tragisk självkänsla.

Det som hände när Felix och jag var där var att vi kom till baren där vi gjort upp att träffas. Vi hade ett jättetrevligt återseende och hon var jätteglad att få träffa Felix som hon hört så mycket om. Vi pratade en bra stund. Hon hade ringt de andra tjejerna i gänget och berättat att jag skulle komma den kvällen och de kom efter en stund. På den tiden kunde man ju ha kramkalas med kindpussar och allt. Jag sa att jag var så otroligt glad att även de hade tagit sig tid att träffa mig. För mig var det som ett möte för att knyta ihop två världar. Mitt svenska liv med Felix och mitt amerikanska "hem" på Manhattan som Felix hört så mycket om.

När jag hade sagt att jag var glad att se damerna frågade Irene om jag inte tyckte det var roligt att träffa henne. Hon tolkade det kanske som att jag var gladare att träffa de andra än henne. -Det är klart att jag är, sa jag. -Det sa jag ju till dig när vi träffades tidigare och kramades. Hon kändes "svartsjuk" på de andra. Jag hade märkt av det tidigare vid våra möten. Hennes självkänsla var det som gjorde att jag inte kontaktat henne sedan den gången. Hemskt kanske men hennes syn på sig själv gjorde mig hemskt obekväm. Jag tappade helt och hållet respekten för henne. Det var det det ledde till.

Idag satte jag mig i solen en stund. Det var fantastiskt soligt väder men kallt men mot uthusväggen var det skönt. 


Sivan kom och gjorde mig sällskap också. Vi känner varann hon och jag. Vi har utvecklat en tillit till varann. Jag och ett djur??!?

Idag när jag satt och blundade mot solen vid husväggen tänkte jag på henne när hon låg två meter ifrån mig. Vi hade sett varann och hon kom och lade sig. 


När jag satt och blundade var jag varse henne fast jag inte såg henne. Hon var varse mig också. Jag brukar titta på henne när hon ligger och sover vid mina fötter i soffan. När jag går ut i köket reagerar hon inte. Inte heller när jag sätter mig i soffan igen.

I början var det inte så. Hon var så skygg och hade koll på mig hela tiden vad jag gjorde och skulle ta mig till härnäst. Nu har hon lärt känna mig och hon vet att hon inte behöver vara på sin vakt. Likadant som jag fungerar när jag sitter och kliar henne på magen. Jag litar på henne att hon inte plötsligt blir tokig och börjar klösa mig. Vi känner varann efter dessa drygt tio år.

lördag 13 februari 2021

Överväldigad av kärlek

Vaknade tidigt denna lördag som en följd av att jag drack lite pilsner igår. Det var -20 grader när jag satte på morgonkaffet. Tidiga mornar när jag är ledig brukar jag titta på dokumentärer på SVT-Play. Idag tittade jag på ett avsnitt av "Din hjärna". Det handlade bl a om hur hjärnan utvecklas från födseln och framåt.

Jag tänkte hela tiden på Felix under programmet. Hur hans uppväxt varit och vilken otrolig kärlek jag uppfylls av när jag tänker på honom. Jag tänkte på situationer när jag varit dum och orättvis mot honom och andra stunder när jag känt en total samhörighet med honom.

Han har hela sin uppväxt känt av mitt sinnestillstånd och jag har alltid berättat för honom hur jag känner och tänker. Han har sett mig gråta och han har tröstat mig. Sådana tillfällen gör mig ledsen när jag tänker på det idag. Han har sett mig nere i det djupaste mörker i perioder och han har sett mig euforisk, full av livsglädje. Att han tröstat mig känns tungt men han har samtidigt lärt sig att det är ok för vuxna män att gråta.

De senaste åren har jag oftast mått fantastiskt bra. Hans och min relation har utvecklats till att mera bli två vuxna mäns relation. Jag känner honom så bra att jag aldrig behöver vara orolig att han tar dåliga beslut. Han har trösklar som han inte går över. Han har blivit en otroligt kärleksfull människa. Det har han alltid varit förresten.

Nu på morgonen har jag tänkt så mycket på honom att jag har önskat att han varit här och legat i soffan mitt emot min. Samtidigt vill jag inte det. Jag vill att han ska vara där han vill helst av allt och det är inte säkert att det skulle vara i den andra soffan. Vi diskuterar ofta vår relation nu i dessa tider. Jag försöker övertyga honom om att han inte behöver ha dåligt samvete för att han inte är här i kapellet med mig. Jag har satt upp lite regler nu eftersom jag är i en riskgrupp. Jag träffar honom inte nuförtiden på grund av det. Han går ju i skolan och träffar en massa människor och jag vill inte riskera att bli smittad även om han är besvärsfri.

Jag tycks ändå inte kunna dämpa hans dåliga samvete för att han väljer att vara med sin flickvän istället för med mig hur övertygande jag än är. Men jag jobbar på det. Jag tror ändå han förstår nu att jag älskar att vara ensam. Ensam med min egen hjärna som jag har lärt mig att älska.

Det här med att vara ensam med sin hjärna har vissa nackdelar tycker jag mig ha märkt. Det känns som om jag fått en väldigt uppblåst självbild i och med att jag slipper vara utsatt för andra människors bedömning hela tiden. Jag kan leva där i min icke ifrågasatta bubbla hur länge som helst. I min egen lyckliga tillvaro. Det är väl bra om jag känner mig som en lyckligare människa nuförtiden så jag väljer att inte göra något åt det.

En annan sak som händer med mig är att jag förlorar lite empati. Det är ju inte särskilt smickrande och jag aktar mig numera för att ge livsråd till människor i min omgivning. När jag försökt göra det har jag märkt att jag velat tipsa dem om hur de skulle kunna bli som jag själv. Lycklig i min bubbla.

Men eftersom jag numera inte är en särskilt social person så behöver jag heller inte anpassa mig.

Undrar om jag någon gång kommer att utvecklas till att bli en flockvarelse igen. Jag kan se en fara i att jag hela tiden blir alltmera som en ensling. Men jag mår ju så otroligt bra av det. Så länge ingen annan lider av det kan jag ju fortfarande vara självgod och avvisande. Det känns förstås inte riktigt accepterat. Att vara en uppblåst egoist är ingen fin egenskap. Men jag kan inget annat nu.


fredag 12 februari 2021

Mera böcker och en skadad affisch

Kylan håller i sig och ytterligare en arbetsvecka ligger bakom mig. Jag fortsätter att läsa in mig på Spanien. Det verkar inte vara särskilt enkelt att köpa ett boende där. 

Jag har pratat drygt en timma i telefon med Sabina Sändh som har sin pappa i Spanien. Hon har också lagt ut en krok hos några andra vänner till henne därnere som har erfarenhet och kontakter när det gäller att hyra boende i Spanien. 

Jag ser fram emot när jag kan åka över norska gränsen och besöka Sabina. Hon har också sagt att hon ska åka ner och besöka mig och sin pappa som bor där permanent om jag skaffar vinterboende. Då ska vi gå runt med sekatörer och klippa hibiskussticklingar i smyg.

Jag luskar vidare lite. Mina dagdrömmerier handlar om Spanien nu. Spanska sydkusten mot Medelhavet närmare bestämt.

Igår kom mer litteratur. Och en affisch som jag inte kunde motstå. En affisch avsedd för reklamplatsen som finns på bussidor.

Affischen hade haft en jobbig resa till mig och var tyvärr skadad. Tuben den låg i var deformerad.

Tyvärr hade även affischen blivit skadad och fått veck. Det syns på bilden ovan.

Chick Corea har avlidit också. Jag såg honom en gång på Rondo i Göteborg. Annars har jag egentligen aldrig lyssnat på honom.

Drömmen om husbil har svalnat lite men det ligger nära till hands att drömmen tas upp igen. Jag utesluter ännu inte några möjligheter. Jag har tagit kontakt med en av mina vänner som jag vet har en lägenhet i Torrevieja. Jag har inte fått något svar av honom ännu.

Min konst från USA verkar ännu inte vara avsänd. Jag har fått ett paketnummer att följa men inget händer hos USPS. En bokning av frakten hade skett den 7 februari och sedan har inget hänt. Jag ringde Unos Glas här i Kristinehamn som ska rama in bilderna och bad om ursäkt för att jag aldrig kommer ner och ger dem uppdraget. De har ju tagit hem extra rammaterial för min räkning.

Varje dag nu är spännande tycker jag. Hur ska allting bli efter pandemin? Hur ska vi arbeta? Behöver vi fortfarande ha kontor nu när många lärt sig att jobba hemifrån och trivs med det. Den här pandemin ger så mycket oväntade bieffekter. Många av bieffekterna verkar positiva. Folk som jobbar på distans får mer gjort och känner att de får tid och ro att fördjupa sig i arbetsuppgifter som kräver det. Utan att bli störda.

Jag minns hur det var i maj-juni 2020. Då undrade jag hur länge jag skulle få jobba hemifrån. Jag ville av det skälet att pandemin aldrig skulle ta slut. Jag ville arbeta så här resten av mitt liv. Det passade mig perfekt.

Jag tror att det är viktigt att cheferna berättar för de anställda att de kommer att få arbeta hemifrån när de vill också i framtiden. Ovissheten är jobbig. Jag minns hur jag i somras oroade mig för att pandemin skulle ta slut och att jag skulle bli tvungen att pendla till Karlstad varje dag igen. 
Det skulle betyda mycket för de anställda som kan få besked redan nu om hur arbetsgivaren tänker sig framtiden.

I samråd med min chef fick jag löfte om att sköta mitt jobb hemifrån i framtiden. Eftersom det gått så bra under våren. Att jobba hemifrån 100% är inte en lösning för alla men för mig är det som en otrolig befrielse. Jag har aldrig älskat mitt jobb som nu. Och när min chef berättade det för mig kände jag vilken tillit hon kände till mig. Jag har också låtit henne veta det. Det har fört oss närmare varann.

Jag tror att de mjuka frågorna kommer att bli viktigare i framtiden. Att den anställde ska trivas och kunna upprätthålla den livskvalitet som hemmakontoret inneburit för många. Ingen jag pratat med vill tillbaka till det gamla arbetssättet där man samlas på ett kontor varje morgon.

I framtiden kommer arbetsgivarna troligen ha det som argument när de går ut och rekryterar. Börjar du arbeta hos oss får du möjlighet att arbeta hemifrån i den utsträckningen som passar för den tjänsten du tänker tillträda.

De flesta undersökningar som gjorts hur folk trivs med att jobba hemifrån visar att jättemånga vill fortsätta att arbeta på det sättet. Att ha möjligheten till det om arbetsuppgifterna medger det.

Först nu blir den aktivitetsbaserade arbetsplatsen ett framgångskoncept. För kontorsfolk som inte hittat en ostörd arbetsplats i kontorslandskapen finns alltid hemmakontoret. 

Kanske behöver ett företag (eller en kommun) en tredjedel av de kontorsytor som man hyrt tidigare. Måndagar är team A och B på kontoret. Tisdagar team C och D. Onsdagar team E och F. Torsdagar är de som vill på plats och på fredagar ordnas eventuellt teamsöverskridande möten och kanske även "after work". Kontorsytorna kan minskas till en tredjedel i bästa fall och kontoristerna jobbar två dagar i veckan på kontoret. Tre dagar hemma när de kan hänga tvätt och koka långkok under arbetsdagen. På så sätt blir kvällen också ledigare när vardagssysslor gjorts under arbetsdagen i form av pauser från skrivbordsstolen.

Det är en fördel som jag själv upplevt. Matlagning, tvätt och städning har jag fått undan under min arbetsdag i mina bensträckarpauser. När kvällen kommer är allt redan klart och jag kan ligga och läsa böcker istället. 

De flesta som är på kontoret tar en timmas kafferast under dagen. En halvtimma på förmiddagen och en halvtimma på eftermiddagen. De som arbetar hemma sitter inte och fikar på det sättet. Arbetsgivaren borde gå ut med att arbetstagarna kan ta en halvtimma/trekvart friskvård varje dag. Om denna möjlighet är uttalad behöver inte den anställde känna dåligt samvete om de vill ut på promenad någon gång mitt på dagen för att få lite dagsljus.

De mjuka värdena. Arbetstagarens livskvalitet. Den värdefulla fritiden, fri från hushållsarbete och plikter.

måndag 8 februari 2021

Bokleverans

Det här är en syn jag fullkomligt älskar.

Paket innehållande en beställd bok. Bokens omslag, titel och lite informationstext har gjort att jag aktivt beställt denna trycksak.

Det blir spännande att se om den motsvarar mina förväntningar för sådana hinner jag ju få.

Så här närmar jag mig alltid saker jag är nyfiken på. Läser, läser och läser. Sätter in mig själv i en massa beskrivna sammanhang och känner efter om det passar mig. Jag brukar ju förverkliga mina drömmar och det är nog det som jag är mest nöjd med om någon skulle fråga mig vad det bästa jag gjort i hela mitt liv är.
Just nu har drömmen om ett liv under vinterhalvåret i Spanien tagit över drömmen om att åka till Prag. Ju mera jag sätter mig in i Spanien desto mer komplicerat blir det att förverkliga drömmen tyvärr. Men omöjligt är det absolut inte. Verkligen inte.

Om det skulle handla om att skaffa vinterboende där när man gått i pension, skulle jag inte tveka. Men att få arbeta de sista åren från ett boende i Spanien kanske inte blir så lätt. Mina insikter och överväganden kommer ändå slag i slag nu. Även om det inte funkar att arbeta därifrån i år så kanske det skulle fungera fr o m 2022.

söndag 7 februari 2021

Ved

Tänk vad underbart livet kan vara. Här sitter jag en lördag och bloggar om att veden börjar ta slut. Idag ringer en god vän och säger att han har ved jag kan få köpa. Det passade så otroligt bra eftersom min ordinarie vedleverantör var osäker på om han kunde leverera i år. Nu finns det tre kubik torr brasved undanställt till mig som jag får hämta när jag vill. Jag har nog inte fullt en halv kubik kvar men tror kanske jag klarar mig tills det blir lite varmare.


Mina vedkorgar består av gamla drickabackar och när jag eldar en hel dag går det åt ca tre sådana.

Jag har en lustig "kanna" till min tändved. Ryktet säger att den gamla kokshinken har tillhört en kristinehamnsprofil som kallades "Böllås-Anna".

Idag är det inte så kallt så jag tänkte faktiskt inte elda idag överhuvudtaget.

lördag 6 februari 2021

Ja men...

Åkte till Maxi imorse för att proviantera. Bara 12 minus när jag väckte bilen. Det kunde varit värre. Denna lördag tänkte jag prova en soppa jag blivit tipsad om. En polsk grönsakssoppa med saltgurka. Den blev väldigt speciell men jättegod.

Nu får jag tillfälle att äta den i tre dagar till eftersom jag inte åt upp allt.

Jag googlar och läser, tänker och söker efter information om husbilar. Det leder mig också in på långa sidospår om elcyklar att ha med på resor och reseberättelser. Det finns mycket att läsa vill jag lova.

Som tur är har jag fått bättre tålamod med åren. Det är februari nu och den månaden går snabbt. Sedan är det mars och då kan vad som helst hända med vår och vårfåglar. Sedan är det tobaksodling igen.

Tobakslandet är inte riktigt färdigt för plantering än och vedskjulet börjar bli tomt. När jag skördar tobak i september har jag klättrat en del på kunskapsstegen vad gäller husbil.

Jag har tittat på längdskidor idag också. En sak jag tänkt på som har förändrats de senaste åren är idrottspersoners sätt att svara när de blir intervjuade. Förr inledde de alltid svaret med ett nej.
Det kunde låta så här: -Hur kändes det därute idag? -Nej, det kändes helt ok. Jag kände mig stark och hade krafter kvar till finalen. -Det här lovar ju gott inför säsongen. -Nej men det är väl så här det ska kännas.

Nu svarar de med att inleda meningarna med "ja men". Den som började med det var Ebba Andersson, skidlöperskan och nu pratar alla så. T o m herrarna. -Hur kändes det därute idag? -Ja men det kändes som jag hade hoppats på. -Det här bådar ju gott inför säsongen. -Ja men det är väl så här det ska kännas.

De har blivit lite mera positiva. En annan sak som har förändrats är att folk har börjat säga: -Ha det bra nu, när man skiljs. Och -Lycka till nu. Ordet "nu" har lagts till och jag kan inte neka till att det låter ganska bra. Det låter som om den som säger det verkligen menar det den säger.

Nu sätter jag laptopen på laddning och slappar lite i soffan. Ikväll ska här googlas och läsas!


fredag 5 februari 2021

Nedtonade drömmar

Idag har jag kommit lite mer till insikt. Jag är så van att förverkliga mina drömmar men den här gången är jag beroende av någon annan. Jag har inte vågat ta upp min dröm med min arbetsgivare. Jag varvar ner lite nu och lär mig mer om Andalusien och husbilar så länge. På en mera sansad nivå.

Det är så intressant att se vilka bieffekter pandemin får. Huspriserna stiger. Alla vill flytta ifrån lägenheter och köpa hus med hemmakontor och gräsmatta. De som har det så släpper inte sina hus. Huspriserna går upp. Jämtland är poppis. Där har efterfrågan ökat med 20 procent.

Nästan varje dag hör man om den nya framtiden och hur samhället kan komma att ändras. Det är verkligen roligt att få uppleva dessa omställningar. Omställningarna gynnar dessutom sådana som mig trivs när vi får vara ifred och slippa vara bland människor.

Jag tycker att min KOL är värre nu när det är så kallt ute. Jag håller mig inne. Den var -19 imorse. Jag får oftare andnöd så att jag nästan hinner att få lite panik. Jag klarar inte att uttala meningar till slut utan måste hämta andan. I och med att jag spelar in mina onlinemöten så både hör och ser jag hur ansträngt jag andas. Jag hoppas det blir lite bättre till våren.

torsdag 4 februari 2021

Fortsatta drömmar om ett mobilt kontor

Jag åkte ner till "Husbilslandet" i Bäckhammar i samband med lunchen idag. Jag träffade en gammal bekant som jobbar som säljare där och vi tittade på lite bilar. Det fanns en bil som intresserade mig. Jag provsatt t o m skrivbordsplatsen.

Nu ikväll har jag gått med i ett husbilsforum, blivit medlem och ställt en fråga om bredbandsuppkoppling. Om jag inte kan få till en snabb uppkoppling som klarar av mina onlinemöten så blir det ingen husbil. Jag fick en kontakt på forumet och fick svar att det finns något som heter "WiMax" som han själv använder. Det innebär att man riktar en liten parabol mot en slavsändare och skickar och tar emot signaler den vägen. De ser all sin TV via en sådan uppkoppling och det fungerar felfritt.

Det är ändå en liten risk förstås. Jag skulle behöva åka ner och prova vad det duger till. Får jag det inte att fungera får jag ju vända och åka hem igen.

Ja, ja! Det är en sommar emellan då jag ska odla tobak här igen. Först i slutet av september skulle det kunna bli aktuellt. Det är nog inte så dumt att hyra en husbil och åka ner och teckna ett sådant abonnemang och utvärdera det den första tiden. Jag får nog spara två semesterveckor till det känns det som. Fungerar det tillräckligt bra är det ju bara att stanna kvar och jobba på. Åka ner i slutet av september och testa. Funkar det inte åker jag hem. Funkar det så stannar jag kvar till april.

Idag har vaccinationspass diskuteras på TV-nyheterna. Ett sådant behöver man ju ha då också. Det är mycket att undersöka innan. Hur fungerar det t ex att få med sig mediciner så att det räcker för en vistelse på ett halvår. Jag antar att inte högkostnadsskyddet funkar där. Jag är i alla fall ute i god tid.

onsdag 3 februari 2021

Längtan efter Eddie

Jag längtar så efter den andra Eddie. Den Eddie som är ute på resa. Den Eddie som går runt häruppe i kapellet börjar jag bli så van vid och den är inte särskilt spännande längre. Reseddie är en mycket trevligare kille. Han är nyfiken på sin nästa. Inte alls lika ljudkänslig och mycket mera tolerant och öppen för andra - ibland avvikande - personer.

Reseddie är nyfiken och kapelleddie är mer misstänksam. Jag har ju börjat tänka mer och mer på att skaffa mig ett fritidsboende i värmen. Undrar om kapelleddie skulle komma ikapp reseddie om jag skaffade mig ett boende i Spanien till exempel. Det tycks heller inte finnas något hinder för att jag i perioder skulle kunna fortsätta att arbeta med det jag gör idag från t ex Spanien. Det som tar emot lite är väl att sätta sig in i allt jag behöver innan jag kan köpa hus därnere. Man behöver säkert åka ner flera gånger och titta på boende på plats förstås. Det låter sig inte heller göras nu. Man vet inte ens när det går.

Jag beställde en bok i ämnet igår: "Drömmen om att leva och bo i Spanien". Det blir ett trivsamt stöd för mina drömmar och fantasier.

Jag tycker allt om kapelleddie också som tur är.

Ovanstående text skrev jag i går kväll. Idag ringde en kompis och vi pratade lite. Vi kom in på hus i Spanien. Han har också varit inne på idén tillsammans med några kompisar. Då hade de kollat på ett enkelt hus i en bergsby i Serbien. Det blev inget köp den gången ändå. -Varför köper du inte en husbil, sa han plötsligt?

Ja varför gör jag inte det? Varför i all världen köper jag inte en husbil?

När jag tänkt på boende i Spanien har jag tänkt att jag måste ju ha med mig saker till huset varje gång jag åker dit. En ordentlig datorskärm och sådan kontorsutrustning. Kanske jag måste ta bilen ner till Spanien och hem igen varje gång jag vill vara därnere. Om jag köper en husbil har jag ju med mig ett helt kontor.

På lunchen idag åkte jag till två husbilsförsäljare och tittade. Ett enkelt boende för mig i Spanien (lägenhet/radhus) skulle kosta runt 50 - 70 000 €. En husbil kostar från en halv miljon kronor. Jag frågade också husbilhandlarna efter bredbandsuppkoppling på ställplatser i sydeuropa och de trodde inte det skulle vara ett problem.

En sån här kanske?

De flesta bilarna jag var inne i hade liknande planlösning. Man kommer rakt in i ett liten sittgrupp. Till vänster finns ett litet pentry och ett litet duschrum med toa.

Längst bak en säng.

Det kanske är en husbil man ska ha. Jag bor i mitt kapell på sommaren och när jag skördat årets tobak i slutet av september drar jag söderut i min husbil. Stannar på vägen ner och stressar inte. Sedan ställer jag mig på ett bra ställe och jobbar därifrån hela vintern. Åker norrut igen i början av april och börjar odla tobak igen. Kanske ställer mig i Prag någon vecka på väg norrut.

Efter ett par sådana turer tycker man kanske att det är värt att flytta ner för gott. Eller inte... Man kan ju bevaka bostadsmarknaden lite från en husbil om inte annat.

Det är nästan 370 mil från kapellet till stranden i Marbella. Ett par övernattningar på varje resa i vardera riktning men det är väl enkelt med en husbil. 

Jag har aldrig sovit i en husbil men jag tror nog jag skulle må ganska bra i en sådan. 

Bli husbilseddie! 

Snacka om livskvalitet att kunna kliva ut på stranden direkt efter jobbet på vintern. Äta tapas till lunch och ta siesta. Dricka iskalla San Miguel under markisen på kvällarna och säga "Hola!" till de som går förbi.

Hela vintern kan Felix bo i kapellet och ha tillgång till min bil. Ikväll ska jag googla på husbil och Spanien.

Undrar vad det skulle kosta att hyra en husbil i ett halvår.

Sex kottar, sprayade med guldfärg

Ja vilka Traderafynd man skulle kunna göra. Kottarna var ute för ett utgångspris på 30 kr. Jag kände direkt att det inte var något för mig så jag lät bli att buda på de där kottarna. Men det verkade vara rejäla kottar när man läste beskrivningen:

De är kottarna har min mor plockat själv under besök i USA och Spanien.
Sedan har de blivit torkade och sprayade med guldfärg. Någon ojämna under, så de står inte helt rakt (bild 1)
Kanske som en kul juldekoration
Stora kotten 14cm hög
små kottarna 9-10 cm höga

De väger 285 g

Billigast blir att skicka med Schenker för 59:- (hänsyn tagen till emballage och priset för Sverige) och då blir den både spårbar och försäkrad
Samfraktar om så önskas och om jag har fler annonser ute
Det går också bra att hämta hemma hos mig (bor i Knivsta) alt mötas upp i Uppsala

Hemmet är både rök och djurfritt

Betalning sker till mitt bankkonto eller via swish inom 5 dagar efter avslutad auktion. Frakt tillkommer. Postar så fort jag kan när jag ser att pengarna är överförda. Ansvarar ej för ev. slarv från postens sida. Tänk på att jag är privatperson. Det finns alltså ingen returrätt. Ställ därför fler frågor till mig om det är något du funderar över.
Lycka till!

Jag vet inte om jag har så mycket frågor om kottarna faktiskt. Gå in på Tradera och se allt ni slipper att äga.