Gjutjärn

Idag bytte jag till mig en Ankarsrum gjutjärnspanna mot en kasse akvarierötter. Det lustiga var att jag har lagat köttfärssås i den stekpannan förut. Jag fick pannan av Göran Borgfors som i sin tur hade tagit den ur dödsboet till Svenne och Elsie Borgfors. Jag umgicks mycket med Görans salige storebror Mats. En gång skulle jag göra köttfärssås i det Borgforska föräldrahemmet och kryddade upp den så mycket att Mats fick imma på glasögonen när han åt. Ikväll gjorde jag köttfärssås i den igen. Denna gång med tacokryddestuk.

Svenne Borgfors hade Lasses bilskrot några mil söder om Kristinehamn. En dag kom en kund till honom och frågade om hann hade en höger framdörr till Volkswagen Passat 1975 och det hade han. -Vad ska du ha för den, frågade kunden? -200 kronor svarade Svenne. -Va, utbrast kunden? På Björks bilskrot tar de bara 100 kronor. -Köp den där då sa Svenne förstås. -Men de hade ingen, svarade kunden. -Dörrar som jag inte har tar jag bara 50 kronor för, sa Svenne.
Jag kanske inte kommer ihåg bilmodellen helt riktigt och inte heller beloppen men storyn är för bra för att inte berätta ändå.

Jag fick också en kolstålsstekpanna av Felix mamma. Nu ska jag utvärdera dem och se vilken av dem som får följa med till Spanien.

Jag var uppe på Djurgårdsplatån och gick ett varv och filmade igår. Jag tar liksom farväl av Kristinehamn område för område som betytt något för mig i mitt liv. Kolla filmen här.

Galgbacken

Fyllde bilen och körde till tippen. 

Jag fick en silverring som jag köpt på Tradera. En ring för vänster pekfinger. Den satt jätteskönt på fingret. Jag har spanat in en ring till på Tradera som jag ska försöka att få den 20:de augusti.

Jag och Ylva tog en liten dödenutflykt idag. Först till "Galgbacken" vid Marieberg. Därefter minnesstenen för koleradöda uppe vid Kullhagarna. Även begravningsplatsen för offren för fältsjukan alldeles intill. 

När jag kom hem lyckades jag få en bild på rödhaken bredvid min mistel i rönnen i trädgården. Jag har efterfrågat en bild på en rödhake till mitt kåseri i Sällskapet för naturskydds årsbok. Jag har fått ett förslag men den här är nästan roligare eftersom min mistel är med. Vi får se var förläggaren sägen. En luggsliten rödhake - långt ifrån perfekt - och en av värmlands tre mistlar.

Mera röj

Fick en leverans från Amazon i förrgår med ett handtag för min Dji Osmo Pocket 3 och mobiltelefonen. Jag kan använda min iPhone som stor skärm till den lilla videokameran. 

Vännen Anders var här och hjälpte mig att kasta skräp och sortera sådant som är värt att spara. Bilen var full och redo för tippen igår igen. Jag hittade saker som jag tänkt på och saknat. Bland annat fiskerullar och spön. Mina biljetter från de zappakonserter jag varit på och en massa andra saker som jag vill behålla. Fiskegrejerna ska jag sälja. Detta var det värsta utrymmet att tömma men nu är det gjort. Belönade mig själv genom att göra en sats n-ordet-bullar till kvällen.

Till tippen när jag vaknade igår så nu var bilen tom igen. Sedan Maxi för att köpa toapapper, hushållspapper och två tuber tandkräm. Hela tiden tänker jag att det är sista gången jag köper vissa varor. Hushållspapperet får jag nog köpa igen men jag hoppas ju att jag slipper köpa mer toapapper och tandkräm.

Idag har jag inte gjort något vettigt. Bara dagdrömt. Vid 23-tiden ikväll tog jag en sväng med bilen. Jag har inte varit ute i mörkret i år i Kristinehamn. Inte heller i Spanien vad jag minns. Det var jag och ett par EPA-traktorer ute på vägarna ikväll. Jag föredrar jag att vara ute i dagsljus. Varför vet jag inte riktigt.

Tippen

Igår packade jag bilen full av skräp och la ut en del saker till försäljning. Det handlar bara om värden på några hundralappar per styck för prylarna. Om de inte blir sålda inom kort går de till Pingstkyrkans loppis vad det lider. Sålde en rörbockare till stockholmstrakten för 100 kr.

Pratade med Snickaren igår och kände lite entusiasm igen.

Vaknade sent som vanligt men tog en sväng till tippen.

Kl 17 var jag troligen i Kristinehamns kyrka för sista gången i mitt liv. Det var visning av de båda klocktornen bl a.

En ståtlig byggnad.

Interiörbilder.

I ena tornet. Det var väldigt låga ingånger till tornen så jag fick nästan krypa in i öppningarna. Skarapade upp vänster armbåge så jag blödde och slog huvudet i så det sjöng om det. Två gånger dessutom. Andra gången var jag övertygad om att det gick hål.

Sedan avslutade jag inne i kyrkans muséum.

Kyrkstöten stod lutad mot en pelare.

Det var intressant.

Sedan hem. Det började regna väldigt på hemvägen.

Kvarndammen

Vaknade 14:45 idag. Satte mig framför TV:n och lät orienteringstävlingarna i Tjeckien vara på i bakgrunden. Det är en otroligt vacker skog de springer i. Mossbevuxna branter i blockig stenterräng och mycket död liggande ved. Där skulle jag gärna sitta ensam och tänka några timmar. Det är jobbigt nu när inte mina tankar har utrymme att vandra iväg hur som helst. De styrs ofta tillbaka till de praktiska åtaganden och min situation som jag snarare borde ägna min tankeverksamhet mot.

För ett antal år sedan under ett argsint åskväder blåste en stor björk ner på andra sidan Filipstadsvägen och blev liggande med kronan in på min gräsmatta. Jag ringde Räddningstjänsten direkt och anmälde detta eftersom Filipstadsvägen helt blockerats av trädet. De kom upp hit och sågade isär det och drog ner riset från min gräsmatta och ut i skogen. Det avsågade trädet låg kvar med sågsnittet i höjd med dikeskanten. Så låg det i flera år. En dag när jag kom hem hade trädet rest sig igen. Troligen var rotvältan plötsligt tyngre än den uttorkade stammen som låg ut mot vägen. Tänk om jag hade fått bevittna det skådespelet som ägde rum i tysthet. Fått se händelsen och höra ljudet av när det reste sig. 

Trädet står kvar ännu men har blivit en torkad högstubbe till glädje för fåglar och insekter. Fantastiskt! En sådan här grönska ser man aldrig i Torrevieja. Den saken är säker.

I slutet av veckan som gick lämnade jag in ett kåseri till Sällskapet för naturskydd som ett bidrag till deras årsbok. Det är tredje eller fjärde gången jag blivit ombedd av Ulf T Carlsson att komma in med ett bidrag. Titeln på detta kåseri är "Naturen som den framträder inför mig". När boken kommit ut ska jag publicera kåseriet här i bloggen också.

I kvällningen tog jag en tur till Kvarndammen och gick där och filmade ett varv. Filmen finns här. 

B-roll

Det mesta av min tid här i kapellet går nu ut på att utbilda mig och det gör jag via youtube. Det kanske är en tvivelaktig källa till kunskap men den funkar väl så bra för mig. Jag lär mig jättemycket varje dag. Inte bara om cannabisodling utan även videoinspelningar med allt vad det innebär. Idag snöade jag in på begreppet "B-roll". Det är korta filmsekvenser som har med innehållet i videon att göra. Det kan vara en "close-up" när jag beskär en cannabisplanta t ex. Om jag pratar om det i filmen passar det med ett par sekunders klipp i närbild när min sax klipper av ett skott. Jag sitter och fnular på en massa "B-rolls" här och nu. Klippklippet ovan är ju ett exempel. Jag tror jag kommer att filma små närbilder på mina vackra plantor, när de går i blom, när jag blandar till gödning i vattningsvattnet o s v. För att åskådliggöra det jag pratar om i själva huvudinnehållet. Det är liksom det där dagdrömmeriet jag lever för. Det är verkligen meningen med mitt liv - att sitta ensam och dagdrömma.

När jag kommer till Spanien ska jag beställa cannabisfröer till sorten "Freakshow". En fantastiskt vacker planta som mer ser ut som en ormbunke. Men den första plantan jag ska odla blir en "Purple lemonade". Varför just en sådan? Ingen aning faktiskt men att se vad andra cannabisvloggare odlar påverkar mig förstås väldigt mycket.

Min vän Anna skickade en bild på två av mina plantor som hon och Sven är fodervärdar åt nu när jag är i Sverige. Både Plumerian och Oleandern blommar och Oleandern har bildat en frökapsel. Det blir roligt att följa den och se när den bestämmer sig för att släppa ifrån sig sina fröer.

Jag håller på och övningsfilmar på dagarna och får inte till det. Igår filmade jag en promenadrunda häruppe i kapellet igen men filmen blev inte skarp och fin som hade hoppats. Idag filmade jag med andra inställningar när jag gick ett varv vid Sågarbo uppe vid Kvarndammen. Bildkvaliteten var hopplöst dålig. Jag börjar tro att det är fel på min utrustning. Eller på min programvara där jag redigerar film. 

Igår la jag upp denna film. Bildkvaliteten är usel när jag tittar på den på datorn och på TV:n. I dagens inspelning som ni hittar här börjar bilden skarp men sedan blir det helt bedrövligt när jag filmar tusenskönan och framåt. Kan någon av er som är vana vid att redigera film hjälpa mig att förstå vad felet är.

Det blir lika illa när jag filmar med min iPhone 17 och med min Dji Osmo Pocket 3. Är det i programvaran på datorn (Davinci Resolve) den flimriga bilden uppstår? Det kan omöjligen vara mina kameror det är fel på eftersom det blir samma fel på båda. 

Läsning

Läsning har blivit trendigt. "Läsglasögon har blivit ett erotiskt attribut", sa de på nyhetsmorgon i morse. "Modevärlden är tokiga i litterär rekvisita". Läsglasögon signalerar att man är en läsande individ och därmed forutsätts "ha ett rikt inre liv". Man ska gärna sitta och läsa offentligt också. Då är jag antagligen trendig när jag sitter på mina caféer i Torrevieja och läser. Jag får kanske ge mig med det så inte jag blir trakasserad av en massa kärringar där jag sitter.

Nu är det fredag igen. Jag fasar för hösten och vintern. Framförallt elräkningarna som kommer med den årstiden och farhågan att få sitta här och frysa som jag gjort de senaste vintrarna. Jag har blivit väldigt känslig för kyla de senaste åren. Kanske efter det att jag skaffade lägenhet i Spanien och jag förstod att man inte behöver ha det så eländigt på vintrarna. I natt när jag skulle sova blåste det väldigt och det spädde på höstkänslan. Det var förvånande att det blåste så när det var så ljumt och stilla på kvällen. Det kändes som att hösten inträdde i natt.

Vi går en jobbig helg till mötes för många människor. På måndag ska många tillbaka in i vardagen i relationen och till sitt arbete. Många beslut tas nu som handlar om förändring av den egna situationen för framtiden. Ska jag fortsätta ett år till med min träbock till partner och ska jag gå tillbaka till min otacksamma arbetsgivare och slava ett år till? De där besluten slipper jag i alla fall nu. Jag har andra existentiella spörsmål att ta ställning till. För mig innebär det som sagt att kylan kommer tillbaka, att kapellet "måste" göras iordning lite för att få ut det på marknaden igen, en transport av flyttkartonger till Varberg, fortsatt röjning och avveckling av ett 60-årigt svenskt liv, besiktning av bilen, besiktning av kapellet, energideklaration av kapellet mm. Igår kastade jag alla mina gamla leksaksbilar i metallåtervinningen. Alla var fullständigt sönderlekta. Det är barn som lekt med dem som tillhör en annan generation än mig själv då mormor hade dem hos sig tills hon dog. Hade man för avsikt att bygga upp ett Gaza i miniatyr hade bilarna passat in i den bilden. 

Jag lever i 4 olika tideräkningar nu. Forntid då jag sorterar mina ägodelar inför materialåtervinningen, nutid som jag bara är i när jag ligger och läser, negativ framtid då jag tänker på allt jag måste göra och bli klar med innan jag kan stänga igen kapellet för gott och en positiv framtid där jag planerar allt jag vill göra i mitt fortsatta liv. 

Idag fick jag en försändelse med fröer från Impecta. Jag har låtit Gemini komponera framtidens rabatt för mig som jag ska börja med så fort jag kommer ner. Det hör till den positiva framtiden. Påfågelblomster har jag kommit att tycka mycket om. Jag hade ett antal sådana i kruka i våras men nu ska de ut på friland. Mycket lila och övrigt färgglatt med en dragning åt orange kanske man kan säga. När man köper fröer visar man ändå lite tro på framtiden, eller hur?

När jag ätit idag kom ett stort sötsug över mig och jag kastade mig i bilen för att hinna till "Karamellagret" innan de stängde kl 18. Jag hittade en ny produkt som jag förstod skulle vara underbar.

Pinfärska pipskaft till lakrispipor i lösvikt. Fantastisk affärsidé att sälja reservdelar till lakrispipor. Mycket goda!

Jag sitter och tittar på youtubeklipp om cannabisodling och får inspiration till egen filminspelning. Det är lite av ett problem att jag inte har någon vokabulär på svenska för cannabisodling. Jag har ju aldrig diskuterat det med någon och allt på youtube är ju på engelska. Jag kommer att bli tvungen att använda mig av engelska begrepp eftersom jag aldrig hört dem på något annat sätt. Att hitta på svenska namn till allt är orimligt när jag ändå inte kommer att använda dem när dialogen alltid pågår i min egen hjärna. Jag har faktiskt aldrig varit med om detta fenomen förut. Oavsett vad man intresserar sig för så kommer ju intresset automatiskt med en massa begrepp. Om jag blir intresserad av träbåtar börjar jag använda babord och styrbord och schackel och durk. Men den här gången blev jag intresserad av cannabisodling och fick då begrepp som buds, nodes, autos och bulking. Jag kommer att förklara dessa främmande glosor under inspelningarna.

Vissa stora AI-robotar har börjat rymma från sin egen datamiljö och ge sig in i andra - slutna datamiljöer - för att hitta information. Det befarade man ju så sent som för några månader sedan och nu har det alltså skett.

Storbritannien lider av torka och stora brandrisker. Det gäller även i Sverige och Europa brinner fortfarande fläckvis. 

Sexton och nitti

16:90 kr var vad som var kvar på kontot igår kväll. Jag hade mat i kylskåpet och kvällen blev stillsam med TV-tittande. Jag fick en leverans från Amazon inför mitt kommande videoprojekt. En ny selfiepinne tillika mini-tripod. Jag testade att filma ikväll. Stundtals blir bildkvaliteten fantastiskt bra men ibland händer något som gör att bilden blir alldeles darrig. Jag får för mig att det sker när jag vrider telefonen snabbt åt olika håll. Jag ska utföra flera tester imorgon. Under kvällen frågade jag Gemini och fick svaret: "Om klippen är inspelade med en smartphone, skärminspelning eller drönare har de ofta en variabel bildfrekvens i stället för en konstant (CFR, t.ex. exakt 25 eller 30 fps). DaVinci Resolve är byggt för professionell videoproduktion och har svårt att hantera VFR, vilket ofta leder till flimrande uppspelning, hackighet eller att ljudet synkar ur." 

AI är ofta bra att rådfråga. Svaren är så genuina och utförliga att man utgår ifrån att det är rätt men där får man faktiskt vara på sin vakt. I vilket fall som helst laddade jag ner programvara som skulle åtgärda problemet men det blev ändå inte bättre. Sedan installerade jag ett annat videoredigeringsprogram än Davinci resolve men problemet uppträdde även där. Då avinstallerade jag de båda nyinstallerade programmen och tänkte om helt. Jag förstod vilka bilder det var som ställde till det. Grusvägen var ett problem att filma. Ett randigt staket blev också väldigt konstigt. När jag filmade mig själv med grusvägen i bakgrunden hände inget. Filmning med min iPhone lämpar sig mindre utomhus tror jag. Jag verkar kunna filma mig själv under en "walk-and-talk". Det är bara att anpassa sig. I Spanien har jag ju min riktiga kamera och en GoPro så det kommer inte att bli ett problem då.

Min elektronikkunnige vän Tobias från Karlskoga kom över en sväng och hämtade elektronik som han kunde tänka sig att gå igenom och sälja för min räkning så nu blev det väldigt tomt framme i prediksalen.

Strax efter kl 12 i natt kollade jag mitt saldo och pengar hade kommit in så jag betalade alla räkningar omedelbart. Skönt att jag slipper vara rädd för att få straffavgifter.

Idag blev det varmt igen. Jag satt och försökte få till en liten videofilm och njöt av att jag hade pengar på kontot igen. Inte för att jag behöver köpa något särskilt utan bara för att slippa tänka på ekonomin hela tiden. 

Det blev en fantastiskt fin kväll. Ljumt och stilla. Det här är en typisk sådan dag som min morbror Eric kunde starta i en fylleperiod. Jag känner det själv. Att jag skulle vilja sätta mig på trappan till uthuset och dricka en iskall öl. När han levde kunde jag förutse att det var dags för honom att ha en period igen.

Ett tillfälle minns jag särskilt. Eric hade inte dykt upp hos mormor som han borde. Jag sa till mormor och mamma att jag skulle ge mig ut och leta efter honom. -Strunta i honom, sa de men jag kunde inte göra det. Jag träffade några av hans fyllebröder och de berättade var han var så jag gick raka vägen in i en fyllekvart och släpade ut honom. Sedan lyckades jag få hem honom till mormor. Han var tung och det var varmt men jag lyckades släpa med mig honom ändå. 

Mormor skrev i dagboken: Kom ej tisdag. Eddie släpa hem honom. Det verkar som om hon haft dåligt utrymme i dagboken och använt tisdagens plats för att beskriva måndagen. Jag tror det ska vara: Er (Eric) kom döfull (mån) 04:35. Er gick kl 11:30. Eddie släpa hem honom. Det verkar som om han fortsatte att supa ändå dagen efter.

Idag lyckades jag med hjälp av Gemini att skapa en Youtube-video i alla fall. Det kändes väldigt bra måste jag säga. Det går att se den här.

Snabbmatsterrorism

Igår åt jag lunch kl 20 och blev dödstrött efter maten. Somnade lite lätt i fåtöljen men gick istället och la mig i sängen. Somnade som en sten och vaknade kl 00:45. Låg och drog mig till 01:10 och gick sedan upp och satte mig framför TV:n igen. Hur ska detta sluta. Det känns som om jag kommer att komma in i rätt rytm igen av en ren tillfällighet framöver. Jag la mig igen kl 5 och vaknade till en ny måndag kl 12:00.

Framåt eftermiddagen åkte jag till tippen med en fullastad bil igen. Jag fortsätter att gå igenom underliga lådor i uthuset. Min vän Anders kom senare idag och hjälpte mig att lyfta ut ett stort bord och lite saker ur ett av uthusens rum. Det stod väldigt i vägen för att jag skulle nå in till övrigt skräp.

Jag sitter och tittar på Youtube-klipp om cannabisodling nästan hela min vakna tid. Jag har en canadensisk kille som favorit och förebild. Han kallar sig "Basementganja". Jag har sett alla hans klipp jättemånga gånger och tänker mig in i hur jag skulle gjort i hans ställe. Jag har märkt att de canadensiska hemmaodlarna är bättre att titta på. De är inte lika "vräkiga" och barnsliga som de amerikanska. "What's up y'all" börjar många amerikaner sina filmer och det blir jag lätt väldigt trött på. De har rapparstil och rapparmoves och bakvända kepsar också. Det har jag väldigt svårt för. 

Jag packade ner min enda keps idag. Men det är inte säkert att jag någonsin mer kommer använda den. 

Det är inte lätt när man stör sig på hela mänskligheten. Canadensarna står ändå någorlunda högt i kurs. Dessutom använder de sig oftare av det metriska systemet och inte det imperiella så det är lättare att förstå temperaturer och viktmått. Jag tittar mycket på klipp om filmskapande också eftersom jag tänkte göra en ny odlingsserie när jag kommer ner till lägenheten.

Idag ringde jag också till Akademikernas arbetslöshetskassa och frågade efter pengar. Det är dags att betala räkningar snart igen och nu är jag helt beroende av att få in lite medel. Jag har ännu inte behövt låna pengar av någon i alla fall. Tydligen får jag pengar på torsdag. Hur mycket vet jag inte riktigt än.

Begreppet "Snabbmatsterrorism" dök upp i samband med skjutningen som inträffade i Berlin häromdagen. Med det menas tydligen att ungdomar snabbradikaliseras och begår terrorbrott på egen hand då det är väldigt enkelt att - som ensam galning - utföra fruktansvärda handlingar i någon organisations namn. Väldigt konstigt namn kan jag tycka.

Eftermiddagskaffe

Igår drack jag eftermiddagskaffe kl 20. Mitt dygn har genomgått en helomvändning nästan. Jag somnar kl 6 och går upp kl 14. Det funkar det också och dessutom känner jag mig oåtkomlig fler av mina vakna timmar än vad jag känner när jag lever i standarddygnet. 

Otäcka bränder i Frankrike. Bordeaux är hotat och delar av staden evakueras. En kvarts miljon människor är evakuerade i Frankrike och Spanien. Här kom det ett "skyfallsliknande" regn när jag åkte till Maxi förut. Jag vet inte om det var ett skyfall eller om det bara var ett regn som liknade ett skyfall. Det är en fin och diffus gräns mellan ett riktigt skyfall och ett som liknar ett. Frågan är hur likt det måste vara innan det går över till att bli ett "riktigt" skyfall. Jävla dumheter med TV-nyheternas definition. Kunde det inte fått heta "skyfall" som det alltid har gjort. 

Jag träffade Felix på Maxi.

Sista semesterdagen

Denna fredag innebär nog den sista semesterdagen för många. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många som känner sig lättade att semestern är slut så de ska slippa umgås med sin partner så tätt som de varit tvungna att göra de senaste veckorna. Det finns förstås de som kommer att sakna umgänget men jag tror kanske att de som är lättade är flera. 

Frukosten idag (kl 17) bestod av Hönokaka med Gustafskorv. Jag kan ibland känna en längtan efter rökt hästkött. Jag minns att man sjöng sånger om olika kött när jag var liten. Om hästkött sjöng man: "Det hängde hästkött på vägga - Det var så färskt så det gnägga". Eller hundkött: Det hängde hundkött vid källa - Det var så färskt så det skälla. Eller: Det hängde hundkött på dörra - Det var så färskt så det mörra.

SM i friidrott i Uppsala stod på här under eftermiddagen. Som lite ljudsällskap medan jag gjorde annat. Jag läste ut del 1 "Swanns värld" av "På spaning efter den tid som flytt". Då uppstod nästan en kris här eftersom jag inte hade något mer att läsa. Efter att jag gått igenom mina flyttkartonger hittade jag dock "Fröding och Kristinehamn" som jag faktiskt inte läst. Till veckan skulle jag få ett par böcker jag har beställt men de kom redan idag. Jag hade begärt gratis frakt för att spara några kronor och då brukar det ta mellan en vacka och 10 dagar att få böckerna.

Men idag fick jag bli riktigt glad när jag öppnade paketet från Bokus. "De undanträngda" är del 2 i Jonna Bornemarks nya lilla serie. Filosofi av en samtida filosof. "Arendal" är del 5 i Knausgårds senaste serie. Denna del var bara en femtedel så tjock som de andra delarna. De andra har jag läst och de är redan i Spanien. "Resa till nattens ände" Av Louise-Ferdinand Céline. Jag ställde en fråga till "Gemini" och frågade efter titlar med misantropiskt tema. Denna seglade då upp i någon sorts topp. Gemini skriver:

"Boken är en skoningslös, pessimistisk och djupt desillusionerad skildring av den moderna människan och det västerländska samhället. Den följer antihjälten Ferdinand Bardamu under hans livsresa genom fyra huvudsakliga faser:

1. Första världskriget: Boken tar sin början i det meningslösa våldet vid fronten. Bardamu dras in i kriget nästan av misstag, upplever skyttegravarnas fasor och skräck, och inser tidigt nationalismens och krigspropagandans ihålighet.

2. Kolonialismen i Afrika: Efter att ha spelat galen och blivit utskriven från militären beger han sig till Frisiska Västafrika (Belgiska Kongo). Där möter han den europeiska imperialismens cynism, brutalitet och den kvävande hettan, vilket driver honom vidare.

3. USA: Bardamu flyr till USA, där han arbetar i Detroit (bland annat på Fordfabriken) och upplever den själlösa, mekaniserade kapitalismen och storstadens isolering innan han till slut återvänder till Frankrike.

4. Läkaryrket i Paris utkanter: Tillbaka i Frankrike utbildar han sig till läkare och etablerar en praktik i en fattig förort till Paris. Här möter han samhällets absolut lägsta skikt – de sjuka, fattiga och desperata människorna – och dras in i tragiska människan-till-människan-relationer, bland annat med sin ständige följeslagare Robinson.

Stil och språk

Det som främst revolutionerade litteraturen med Resa till nattens ände var Célines språkliga stil. Han bröt tvärt med det städade, akademiska franska skriftspråket och använde i stället talspråk, slang, råa vardagsuttryck och en rytmisk, gatusmart ton. Denna "gatslangspoesi" gav berättelsen en enorm omedelbarhet, svärta och en cynisk, mörk humor.

Teman

• Desillusion och cynism: Boken saknar helt traditionella hjältar. Världen framställs som genomgående absurd, och mänskligheten drivs enligt Céline av rädsla, egoism och dumhet.

• Krigets vansinne: Célines skildring av skyttegravarna räknas som en av de mest skoningslösa antikrigsskildringarna någonsin.

• Resan som flykt: Resan är inte ett bildningsäventyr utan en panisk flykt undan döden, ångesten och det moderna samhällets strukturer."

Notera: Louis-Ferdinand Céline själv är en djupt kontroversiell historisk person. På 1930- och 40-talen skrev han antisemitiska kampskrifter och samarbetade med den tyska ockupationsmakten under andra världskriget, vilket har kastat en mörk skugga över hans eftermäle – även om "Resa till nattens ände" (som skrevs innan hans värsta politiska radikalisering) i regel bedöms som ett rent litterärt mästerverk.

Det där låter som mumma för mig nu. Jag ska börja läsa den ikväll.

I dödens lövsalar

I måndags kastade jag hela mitt livs diktproduktion i bingen för trycksaker uppe på Strandmossen. Det kändes men det var ändå genomförbart. 

Jag tänker mycket på framtiden och funderar på hur jag ska göra för att ta mig ner till lägenheten för gott. Jag skulle behöva ett datum att sikta emot och det är väl det datumet jag letar efter i min fantasi nu. Enligt gårdagens funderingar kan det datumet inträffa under 2026 men jag behöver komma lite längre in i avvecklingen av kapellet innan jag kan börja planera på riktigt. 

Häromdagen bjöd jag Ylva på patentsmörgås i kvällningen. Gjord på brödkakor från Maxis bageri och rösti istället för stekt potatis. 

Det har vänt och blivit ganska varmt igen. Men det är ingenting mot i Spanien. Grannorten till Torrevieja heter Orihuela och skulle få 45 grader. När man ser en temperaturkarta över Spanien är det oftast lite svalare längs Medelhavskusten än vad det är ett par mil in i landet. Det är just det man ser nu när Orihuela och Murcia är ca 5-10 grader varmare än Torrevieja. Det hjälps inte att det utfärdas varningar om extremtemperaturer i Spanien. Jag är ändå avundsjuk på Mai-Lill som är där nu. Det lär bli en massa videosamtal med henne innan jag får möjlighet att åka dit.

Tittar på dokumentärer på nätterna och går och lägger mig runt kl 4 men får ofta gå upp igen och sätta mig framför TV:n en stund till. Det finns verkligen inget kvar på Youtube för mig att se. Att se youtube på TV:n har sina brister också. Utbudet är betydligt magrare där när jag går in via TV-appen än när jag går in via datorn. Jag får nog börja streama från datorn istället trots att det är bökigare.

Jag håller på att slänga saker och packa sådant som ska ner till Spanien. Jag skulle behöva köra ner lådor till Varberg igen snart. De sista sakerna som jag vill ha med mig ner. Jag inser också att jag aldrig kommer att kunna få med allt i flytten eftersom jag är beroende av dem under tiden jag bor kvar här. Det är nog bara att acceptera att jag inte kan få med mig en del köksutrustning t ex. Men igår hittade jag ett gäng tallrikar i uthuset som jag diskade. Det betyder att jag kan packa ner matporslinet jag har här. 

Idag var Ylva och jag ute på en begravningspalatsrunda. 

Vi besökte kolerakyrkogården vid Gustavsvik, Gustavsviks kyrkogård för Adelsparresläkten m fl och Mariebergs kyrkogård som ligger nedanför insatshusen på Stenstalid.

Jag fick också utlopp för mitt botaniska intresse.

Sedan åkte vi till Jacobs pizzeria och Ylva bjöd på pizza.

"Ubåt". Kebabpizza med salami bl a. Mycket mumsig och innebar frukost för mig (kl 18:00).

Vetenskapens värld

Igår tittade jag på två delar av "Vetenskapens värld" på SVT som handlade om forskning på växter. Fantastiska dokumentärer för er som är lite intresserade av växter men även för mig som är mycket intresserad. "Smarta växter" kan verkligen rekommenderas. Hoppas det blir fler än två avsnitt.

I natt när jag låg och läste Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" kom jag för första gången på riktigt "in i boken" och upptäckte dess förträfflighet. Jag kände av glädjen av det redan den föregående natten. Det lovade gott inför nattens läsning och "där satt den".

Det var så dags nu men jag får trösta mig med att jag har sex band kvar av "På spaning..." när jag kommer ner till Spanien. När jag somnade runt kl 05:30 hade Mai-Lill precis anlänt till Gardemoen. När jag vaknade kl 14 hade hon redan kommit till lägenheten bredvid min och varit och handlat på Mercadona. Två olika sätt att använda en förmiddag i juli.

Vi hade ett videosamtal och jag fick se lite av blomrabatterna. Värmen har gått hårt åt planteringarna. I blomlådan mellan mig och Mai-Lill såg det ut som om det mesta dött. Det finns tre lite större hibiskusar däri som möjligen klarat sig. Mina växter som får vatten via timer varje morgon såg bra ut. Den svarta tomaten var däremot stendöd. Det var ungefär det jag räknat med och ingen större förlust.

Jag fick bilder av Anna i morse på de krukväxter jag har där och de såg fina ut i alla fall.

Den rosa Plumerian trivs däremot inte riktigt och aborterar tyvärr sina blommor.

Tittade på en dokumentär om John Lennon på kvällen. Mycket sevärd. 

Tryckande värme

Det är varmt i Kristinehamn. Väldigt varmt men i helgen ska det vända. Tillfälligt kanske men ändå. Gräsmattan är så torr så jag inte längre vågar parkera bilen på baksidan om gnista skulle uppstå när jag startar bilen. Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända då.

Sorterar lite gamla saker men det blir inte mycket gjort. Jag sitter mest i fläktsuset i prediksalen. Jag håller på att sätta mig in i videoredigeringsprogrammet Davinci Resolve som jag ska använda för kommande "odlingsfilmer". Igår hämtade jag hem en del gratismusik till mitt soundtrack. Det känns roligt att ha något att nörda ner sig i igen. Jag behöver alltid ha något. Jag testar mig fram lite med den enkla utrustningen jag har här i Sverige, d v s min dator och min iPhone.

Jag har som sagt skapat en ny videokanal på Youtube. Jag gillar ju att dokumentera och visa upp saker som kanske kan vara till hjälp för andra. Den nya kanalen heter "Sweet Mary Jane" som Peps gamla album med samma namn.

Än så länge finns inget material där så det är ingen idé att gå dit och kolla. 

På söndag åker Mai-Lill ner till Spanien. Jag längtar till att vi kan ha videosamtal där jag kan se hur det står till i bostadsområdet. Jag kanske får ta en titt på Picanton t ex. Mina svarta tomater är jag nyfiken på om de klarat sig också. Jag har automatisk vattning på några plantor och de vill jag också gärna veta hur de ser ut.

Nu är det fredagskväll i kapellet och tyst och stilla. Det blir väl Youtube här som vanligt.

"Fittsten!

Igår var jag och Ylva till Värmlandsrasta och åt patentsmörgås med stekt potatis. Det var gott som vanligt och dessutom väldigt längesedan.

Utefter 26:an strax norr om infarten till Sandfallet finns en stor sten en bit in i skogen från vägen på vänster sida som Roland och jag döpt till "Fittsten".

Den påminner om nederdelen på en kvinna och varje gång vi åkte förbi stenen när vi var på väg upp till Ullvettern för att fiska sa vi högt och dramatiskt i kör: "FITTSTEN" när vi passerade. Vi var övertygade om - och är än idag - att det skulle ge tur inför stundande fiskafänge.

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt att visa Ylva fittsten men hon har alltid lyckats missa den så idag stannade jag till och tog en bild på lyckostenen.

Vi hade fått en intressant parkeringsgranne till BMW:n när vi kom ut. Den verkade framföras av en man som kom och hämtade sin dotter i "firmabilen". Vi hade sett flickan arbeta i restaurangen strax innan. Undrar hur flickan tyckte om att bli hämtad i ett dylikt fordon.

Jag gick och la mig 05:30 i morse och gick upp runt kl 14. Jag fortsatte med att sortera skräp och hittade alla mina dikter som jag skrivit genom åren. De fick gå direkt i sorteringslådan för trycksaker. Jag hittade ett gäng snärtiga aforismer och jag tänkte jag skulle dela med mig av två av dem i alla fall:

"Om jag fick styra världen skulle ändå Röda lacket styra mig."

Anm: Röda lacket är en snussort.

"Att tro att honung kommer från bina är som att tro att lingonsylten kommer från polackerna."

Det var från den tiden då svenska skogarna översvämmades av polacker som plockade bär. Nu är det väl vanligare med folk från Filippinerna tror jag.

Limbo

Allt står stilla. Mitt liv verkar inte ta sig framåt överhuvudtaget. Jag sorterar lite gammalt skräp. Tittar på Youtube och SVT-dokumentärer. Längtar till att få lägga mig och sova för dagen vilket normalt sker någon gång mellan 3 och 5 på natten. Sover oftast till kl 13:30. Det är inget liv egentligen. Inte det livet jag trodde jag skulle få avnjuta efter arbetslivets slut. 

Kastade dessa föremål idag. Ett par små skor och fingervantar jag haft. Känns tragiskt men jag förstår egentligen inte varför det känns så. Dödstädning handlar det ju om i alla fall men det upplever jag egentligen inte särskilt tragiskt. Konstigt alltihop. De flesta av er behöver aldrig välja att kasta liknande minnesföremål. De flesta bara dör ifrån sina ägodelar och någon annan får ta beslutet att kasta de små babyskorna. Jag önskar att det åtminstone kändes befriande men det gör det inte heller. 

Jag lever i en enda röra av sorteringsstationer och det ska verkligen bli skönt när allt detta sorterande är över. Jag undrar när jag kan åka ner till lägenheten igen. Just nu har jag ingen aning.

Jag har börjat gömma bilen på baksidan för att ingen ska få för sig att göra spontanbesök i kapellet. Jag vill inte ha något sällskap. Jag vill bara vara ensam. Utom när jag själv söker upp sällskap vilket jag gjorde idag. Jag tog en sväng ner till Dalevis i Brattsand och drack kaffe en stund.

Mystery-box

I förrgår kom jag till lådan med mormors dagböcker. Mycket dyster läsning stundtals så till den grad att man inte ens orkar med det. 

Men jag tittade förstås igen på torsdagen den 22 augusti 1963. 

"Aina, Carina, Marita plocka blåbär"

"Anita var på båt 03:30 med en tyskjävel. Eddies fader."

Även denna plastkasse tog jag ett foto på innan den åkte i insamlingen för plastförpackningar.

Min gamla tandställning. Jag hade överbett så på nätterna hade jag något som kallades "Nackdrag". Det bestod av en hätta att ha på huvudet och resårband som drog en metallbygel bakåt. Metallbygeln sattes fast i två skenor som satt fast på de innersta tänderna i överkäken. Det gjorde så ont så jag grät ibland. 

Det var en befrielse när jag slapp den den 29 mars 1978. "Eddie blev av med tandställningen."

Ett sådant här halssmycke skulle man ha på 70-talet så man kunde byta och bära sin flickväns namnbricka istället.

En liten burk med mina mjölktänder...

Mitt hår. Glasburken är en sådan Coricidinburk som Duane Allman hade på fingret när han spelade slidegitarr.

När vi fiskade vid Älvbron när vi var små fick vi ibland märkta öringar. Denna lilla etikett satt genom köttet bakom ryggfenan.

Gäddorna vi fick brukade ha flera sådana här etiketter i magsäcken.

Ur skrivbok fån andra klass 1972. Skolan tryckte upp stenciler som vi fick färglägga och klistra in i skrivböckerna. Inte PK idag.

Min tygmärkessamling.

Jag sitter här och går igenom en massa saker - inte bara efter mig själv - utan efter tre ytterligare personer. Jag är ju uppväxt med min mamma men min mormor har egentligen alltid stått mig närmare. Jag har tyckt väldigt mycket om min mormor men min mamma har jag avskytt. Mormor var min trygghet. Morsan var hemsk på flera sätt. Hon slog mig när hon inte orkade med att vara mamma och jag var i vägen för henne i hennes liv. Jag träffade Mamma och Mormor och morbror Eric nästan dagligen under min uppväxt. 

När mormor dog blev mamma, jag och Eric kvar och eftersom vi varit som en liten familj även om vi inte bott ihop så blev det naturligt att vi höll ihop lite. När sedan mamma dog och Eric hamnade på hemmet var det bara jag kvar. Eric överlevde både mamma och mormor trots sitt periodsupande men även han är borta sedan några år. Därför sitter jag nu här med saker kvar efter alla tre. Mormors och mammas dagböcker. Erics konstiga saker som han samlat på och som bara är rent skräp. Allt från Eric går till återvinningen.

Men vem ska ha dagböckerna när inte jag finns kvar? Det finns ingen naturlig arvtagare till dessa. Både mammas och mormors dagböcker handlar till största delen om de två och Eric och mig. Morfar nämns också fram till hans död 1971 i dåliga ordalag.

Sökningen genom gömmorna fortsätter.

Här ett vaccinationsbevis från Syrien.

Lite gamla personliga handlingar.

Två vykort från Björna. Det första vykortet handlar om hur han var nere hos mig i Göteborg och blev påkörd av en polisbil.

Kvitto på min första bil.

Minnen från Club Zebra. Klistermärket till höger var avsett att fästas på insidan av en glasruta. Det var många som hade ett sådant märke i bakrutan på bilen när det begav sig.

Mötesprotokoll från ett möte i Slottskogen i Göteborg med FFVV. Om jag inte minns fel betyder FFVV Föreningen för volleybollens vänner. Vi spelade fredagkvällar i en gymnastiksal på Guldheden och festade efteråt.

Halsduk från mitt livs andra konsert. Supertramp 1979.

Konserthalsduk Steel Pulse 1982.

Badges.

Nu ligger det mesta i soporna eller återvinningen. Inte Zebrasakerna däremot.