lördag 30 november 2019

Ett instängt vinterliv

Kylan nöp till här i Kapellet häromnatten. Idag var det en fantastisk vinterdag och jag var ute en stund och skottade gångar från altandörren till uthusets olika avdelningar.
Jag har eldat och druckit kaffe på förmiddagen. Legat i soffan med Felix och tittat på Vinterstudion och längdskidor i Rukka.

Felix har redan kommit till den åldern då han har allt. Nu i juletider blir det problem när han som 16-åring ska önska sig julklapp. Han har börjat snegla på armbandsur. Inte för att han behöver ha koll på tiden men mer som ett smycke. Han är redan som medelålders gubbar som har köpt en Harley Davidson och sedan inte vet vad de ska lägga pengar på härnäst. Att nörda ner sig i hibiskusar som jag gör är ovanligt. Däremot att köpa feta armbandsur som kan kosta hur mycket som helst. Det verkar ligga närmare till hands.

Nåväl. Felix sa att han kanske skulle önska sig presentkort så han kunde köpa ett armbandsur. Egentligen var han intresserad av ett "vintageur" i första hand. Han vill ha ett armbandsur med lite "klass". Inte "Gant" eller något klädmärke utan ett riktigt klockmärke så som Omega, Tissot, Certina o s v.

Jag kontaktade en god vän med ett erkänt stort armbandsursintresse och hörde med honom om han hade något som kunde passa. Det hade han ju förstås så jag fick med ett tiotal klockor för Felix att titta på och prova. Dessutom lyckades min vän sälja ett armbandsur till mig. Han vet vilka knappar han ska trycka på när det gäller mig.
En Certina från decennieskiftet 1968-1970. Så rätt i tiden för mig och mina musikintressen så jag kunde inte låta bli. Jag som inte skulle...

En gång kom min vän till mig här i kapellet och satte sig en stund. Vi pratade om ditt och datt och han frågade plötsligt om jag inte skulle köpa ett armbandsur. Han har ögon för sådant och såg förstås att något uppenbart saknades på mina smala kontorshandleder. Jag svarade att jag inte tycker att jag behöver ett ur på armen. Jag har ju klocka i telefonen. Det gick över till att bli en filosofisk diskussion om behov och skapade behov och dylikt.

Jag ska berätta en historia för dig sade han:
Det var ett träskoföretag som skickade ner en träskoförsäljare till Afrika för att sälja träskor. Försäljaren åkte ner med ett stort lager av skor i olika storlekar men bara efter en dag därnere skrev han ett telegram till företaget: "Jag kommer hem direkt. Det är dödfött. Det finns inte en jävel som har skor härnere!", skrev han och åkte hem igen med hela lagret.
Träskoföretaget gav ändå inte upp. De skickade ner en annan försäljare med ett lager av skor. Efter en dag telegraferade han hem och skrev: "Skicka ner allt ni har! Det finns inte en jävel som har skor härnere!".

Min gode vän menade alltså att det fanns flera sätt att se på saken. Jag lät mig inte övertalas då. Det är nog nästan tio år sedan nu men nu så... Han fick rätt till slut ändå.

Jag planerar det sista steget i kapellets inomhusrenovering också. Jag har ett utrymme kvar att ta tag i. Där kommer det att bli en stor garderob med skjutdörrar, hyllor och förvaring. En så kallad "Walk in closet" eller "Linneförråd" som det hette när vi flyttade till ett miljonprogram 1970. Då när man hade en lägenhetsnyckel i ett resårband runt halsen. De stora grabbarna älskade att dra i nyckeln och släppa den så man nästan slog ut tänderna när nyckeln for upp. Min kompis, Tony hade också en egen "Husmorsnyckel" som gick till betonghusets gemensamma utrymmen. En sådan fick aldrig jag.

Jag svävar ut i sidotankar märker jag när jag skriver.

Jag planerar också ett utomhusprojekt så fort våren kommer. Det känns som om det är dags att börja odla sin egen tobak och göra eget snus med allt vad det innebär. Då behöver man ju en massa "utrustning"och det älskar jag förstås att fördjupa mig i. Att skaffa utrustning till olika göromål. Nu i vinter ska jag hålla utkik efter en "sädeskvarn", en hushållsassistent och en tryckkokare som jag kommer att behöva i min produktion. Det projektet ska jag inleda i vår. Då har jag något att blogga om igen också.

Som ni förstår består den kalla årstiden av att drömma om våren för mig. Jag kanske åker till Montenegro också i vår. Där växer det säkert hibiskus som jag kan ta sticklingar av.