lördag 28 oktober 2017

Sista lördagen i oktober 2017

Nästa vecka har jag semester och Felix har höstlov. Jag ska försöka röja utrymmet där det ska bli kök i vinter men det kommer inte att bli lätt.
Varenda sak kräver tankeverksamhet och placering på någon annan plats än den ligger på. En del saker tillhör min kompis Jörgen. En del ska jag ha kvar och en del ska till en kompis elektronikverkstad i Karlskoga. Annat ska slängas.

Hoyor och Hibiskusar mitt uppe i alltihop också... Jag får försöka sortera upp i högar. Jag tar tag i det imorgon men planerar insatsen ikväll med en pilsner i näven. I bakgrunden spelar jag musik.

Ibland tittar jag på TV-programmet "Horders" och känner väl tyvärr igen en del av beteendet.

I förmiddags åkte Felix och jag på en liten road-trip i stadens omgivningar som vanligt. Det är trevliga små utflykter som alltid avslutas med mat någonstans innan jag skjutsar honom till hans mamma. Idag åt vi korv med mos på Sannagrillen.

I ett skåp här i kapellet har jag en låda som är fylld av negativ energi. En låda som innehåller min mammas dagböcker. Den första dagboken i lådan är från 1964, d v s året då jag föddes. Den har nummer 9 antecknat på en av pärmarna. 1970 har nummer 10 o s v. De åtta första dagböckerna saknas. De fanns inte i lådan när jag flyttade ut mamma från lägenheten. Hon hade gjort sig av med de åtta första. 1964 skulle mamma fylla 20 år i juli. Det verkar som om hon började skriva dagbok när hon var 12 år alltså. 2013 är den sista hon skrev innan hon blev så förvirrad att hon hamnade på ett demensboende där hon är än idag.

Ibland försöker jag läsa lite i dagböckerna men hennes handstil är lite svår. Givetvis har jag läst 1964 om hur hon tänkte inför min nedkomst den 6 maj. I början av året var hon livrädd för att morfar skulle upptäcka att hon var gravid. Den enda som visste var mormor. När det kom gäster till familjen på våren skrev hon: "Hoppas ingen märker något".
Så att morfar skulle få veta. Morfar var en tyrann som mamma och mormor var livrädda för.

När han sedan väl fick reda på det blev det inte så farligt och när jag föddes blev jag hans bästa vän. Han älskade mig verkligen.

Min mamma är den argaste och mest besvikna människa jag någonsin träffat. Hon hatar allt och alla. Jag tror aldrig att hon älskat mig. Jag har i alla fall aldrig känt det. I hennes dagböcker är det bara elände och hat mot världen omkring henne. Hon tyckte om mormor och mig men jag var oftast endast en belastning för henne. Jag var i vägen för hennes uteliv och äventyr med sjömän på de utländska båtarna som kom till hamnen. Jag läser: "båtarna har börjat komma igen efter vintern", "längtar efter en sjöman nu" och liknande. Hon var inte mogen nog att ha barn när hon fick mig.

Någon gång ska jag försöka läsa dagböckerna för att försöka förstå. Min barndom och uppväxt är ju dokumenterad däri men allt är så negativt runt omkring så det är bara plågsamt att läsa. Jag börjar läsa men orkar inte värst länge. Hon har dessutom censurerat en massa och många dagar är omsorgsfullt överkladdade med bläckpenna så det inte går att se en enda bokstav.
Jag har mormors dagböcker också och de är inte så mycket bättre. Mormor var rädd för morfar och var en fånge, helt i hans våld.

Felix kommer i alla fall inte ha svårt att tyda mina skrivstilskråkfötter när jag är borta eller otillräknelig. Han kan läsa i mina blogginlägg hur jag levt och tänkt de senaste 10 åren. Den 4 augusti 2008 skrev jag mitt första blogginlägg i kapellbloggen och då var han fem år. Därifrån kan han läsa vad jag gjort och hur jag tänkt. Jag är visserligen inte alltid en muntergök jag heller.

lördag 14 oktober 2017

Ingenting händer

Ny lördagkväll i kapellet. Sitter här och lyssnar på musik och försöker röja utrymmet där det ska byggas kök i vinter. Jag har en massa elektronikapparater ståendes i utrymmet. Apparaterna försöker jag nu avyttra men det är jobbigt att lägga ut annonser. Tänk om man måste paketera och skicka också. Det är egentligen enklare att köra allt till tippen men jag vet att en del saker är värdefulla. Alla saker är jättetunga också.

Någon tusenlapp har jag fått in ikväll men det innebär logistikutmaningar för mig också tyvärr.

Felix och jag var på IKEA idag och jag försökte bestämma mig för köksluckor. Det är i alla fall ett steg i rätt ritning mot vintersysslor i kapellet. Ett stort kök nere. Det är det som fattas nu.

Häromdagen fick jag kapellet värderat av en mäklare inför omsättning av lån. Det blev värderat till 1,5 miljoner. Jag köpte det för 1 000kr (Ettusen kronor) och har nog lagt ner ca 800 000 för att få det som jag vill. Det är inte klart ännu heller. Jag har en del jobb kvar.

Annars är det bara höst i mitt liv.