Måendet

Att få vara den man är. När man fyller 50-isch börjar saker och ting klarna. För mig hände det vid 55. 

55+ har man väl aldrig viljat bli men när det väl blev så kändes det ändå väldigt bra. 

Jag såg ett program med psykologen Anders Hanssen där han talade om personlighet. Gener eller miljö? Eller både och som det brukar vara förstås. Han anser att personligheten är avhängig av de gener vi bär. Miljön påverkar men vi verkar parera för det under livet och försöker hamna inom den rådande normen istället för att vara de vi är fullt ut.

Men vid en viss tidpunkt anser vi det mindre viktigt att leva upp till förväntningarna omgivningen har på oss och vi vill istället utveckla de personlighetsdragen vi fått med oss i generna.

Det är väl lite så jag gjort när jag valt att bli en eremit. Jag har inte så stort intresse av folk längre. Jag vill helst vara själv och fundera. Helst i min lägenhet i Spanien. Inte här i kapellet. Inte nu längre. Det ska bli så skönt att inte behöva vara uppdaterad med miljölagstiftning och all annan lagstiftning som jag har att hålla någorlunda koll på i mitt arbetsliv. Jag längtar så efter min pension när jag kan bli en fri man och lägga upp dagarna som jag vill. Läsa böcker när det regnar och få sol på näsan när solen skiner. 

3 år kvar.

Ikväll tittade jag på en dokumentär om snickaren Björn Christiernsson. Han som var snickare i "Äntligen hemma" med Timell. Timell blev "Persona non grata" efter de övergrepp han gjorde sig skyldig till. Liksom Paulo Roberto.

Björn har valt att komma ut som transperson. Han har valt att komma ut som den han egentligen alltid känt sig som. En fantastisk dokumentär i två avsnitt som kanske alla borde se. Inte utan att jag blev rörd av dokumentären.

Det är ju att "komma ut" på ett extremare sätt än att bara bli den man alltid viljat vara. Men han gjorde det. Istället för att vantrivas med allt. Det är den resan jag också påbörjat nu även om det kommer innebära väldigt små skillnader hur omvärlden ser på mig. Huvudsaken är att man själv känner sig som den man alltid borde varit. Björn har verkligen kommit att bli en förebild med sin beslutsamhet. 

Jag har tyvärr så svårt att komma tillbaka till den Eddie jag var innan den senaste depressionen drabbade mig. Jag som mådde så bra... Tyvärr har jag för stunden tappat livsglädjen och framtidshoppet. Jag bara väntar på att allt det där ska utvecklas igen. Och jag är övertygad om att det kommer att göra det.

Stora frågor

Vissa frågor är så stora att jag inte kan greppa dem. Universum och kvantfysik och sådant förstås men även frågor som det finns svar på. 

Var bor alla skidåkare och deras team när det är en helhelg med skidor i Falun t ex. Falun kan väl inte ha så mycket hotellkapacitet eller har Falun det? Pressen måste väl också bo någonstans. Och åskådarna. Jag får inte ihop det riktigt.

I morse när jag såg nyheterna pratade de om narkotikahandel och gängkrig som vanligt. Då funderade jag på vilka det är som köper droger. Jag är inte bekant med den världen längre. Ingen jag vet bidrar till att langarna och gängens förmögenheter växer. Är det bara i storstäderna? Jag vet att det finns mycket i Kristinehamn men jag vet ingen som använder det. Är det gängen själva som konsumerar det mesta? Jag har så svårt att förställa mig att det är en massa svenskar som står för kundunderlaget men så är det förstås. Men vilka?

Man pratar om så många åtgärder man ska ta till mot den enorma narkotikahandeln. Åtgärder i skolorna, Socialtjänsten, fler poliser, tuffare straff men varför satsas det så lite på att strypa efterfrågan på droger?

Det är mycket man inte begriper.

Har börjat göra Thé på bockhonsklöverfrön. Jättegott.

Jag har svårt att komma tillbaka till den livsglädje jag kände innan vintern psyksvacka. Inget är särskilt roligt längre. Jag har jobbat i två veckor nu och det har i alla fall gått bra. Vardagen är annars bara kall och grå. Tre år och två månader kvar till pension nu. Det ska bli så underbart att bara smita ut bakvägen och ha så lite som möjligt att göra med mänskligheten efter det.

På tisdag ska jag göra entrecote till Felix i min Sous-vide. Jag kollade min blogg för att se vilka tider och vilken temperatur jag använde förra gången och insåg att det var tre år och fyra månader sedan jag använde den senast. Det känns som ett par månader sedan. Tre år går så otroligt fort.

Drack vin och lyssnade på musik.

Lite fakturering och lite möte

Arbetsdag. Indiskt till lunch från igår. Imorgon kommer Felix och äter indiskt med mig på kvällen.

Jag var nere till vaccinationslokalen på Västerlånggatan och fick mig min 5:te covidspruta idag också.

Passerade Carl Nesjars vackra isskulptur också.

Söndag

Gick upp tidigt och kollade skidskytte på SVT play. Åt frukost och åkte till Maxi för att kompletteringshandlar tomater. 

Satt i entrén en timme efteråt och folkbadade. Hälsade på några stycken men inte alls så många som jag brukar. Träffade min gamla klasskamrat Pär som satt sig en stud och pratade trots att han hade ett rejält lass med smörgåstårta i famnen. Vi pratade pensionärsdrömmar.

När jag kom hem fortsatte jag med min Kheema och satte på ris också. 

Det blev jättegott.

Jag tror att min vän Sven Bornemark blir sugen när han ser min Mangopickle.

Jag hittar lite saker på SVT play som är sevärt faktiskt. Har snart sett alla avsnitt av serien "Ett enklare liv" som fått mig att drömma mig bort igen.

En första arbetsvecka avklarad

Första arbetsveckan efter sjukskrivningen är nu genomförd. Den gick riktigt bra. Jag kände mig faktiskt efterlängtad och behövd. Jag lade märke till att när jag höll i möten online var jag väldigt forcerad i talet. Som att jag omedvetet ville överkompensera för min tystnad i två månader.

Det är minusgrader och jag är sällan utomhus. Jag har släpat mig runt på 20-minuterspromenaden ett par gånger under veckan i alla fall. Jag har gått upp i vikt igen under sjukdomsperioden. Hur mycket vet jag inte men det märks på svångremmen.

Vårfåglarna lyser med sin frånvaro. Jag har hört kattuggla ett par sena kvällar när jag lagt mig. Ingen pärluggla i år hittills. Jag tittade till mina uggleholkar en dag när jag var ute och i den ena holken ligger någonting stort som blockerar ingångshålet. Holken sitter så högt upp så jag inte ser vad det är men det ser ut som en stor barkbit. Något djur måste aktivt stoppat in det i holken. Det finns ingen möjlighet att den stora biten har blåst in i holken av sig själv. Jag har försökt titta med kikaren men den gamla loppiskikaren är oduglig. Jag tänkte ta ett foto med teleobjektivet men jag hittar inte min kamera. Det är ganska vanligt att jag inte hittar saker här i kapellet. Och i den lilla lägenheten i Spanien också förresten. 

3 månader kvar innan Spanien men jag drömmer mig dit varje dag. Det är runt 20 grader på dagarna där nu och mandelträden börjar ha blommat klart. Här blommar faan inga mandelträd, den saken är säker. Runt nollan här denna mulna lördag. Jag fantiserar om att bygga ett litet lähörn på uteplatsen där jag kan sitta lite avskärmad från vind och den religiösa dansken på den sidan om mig. Jag funderar på en låg spaljé. Jag får inte bygga högre än 120 cm. Jag vill ju så gärna ha bouganvilla någonstans men jag vet inte var. Jag har sett att det finns markiser som man sätter upp vertikalt på väggen. Den sitter skyddat i en kassett när man inte använder den. Sedan drar man ut den och sätter fast den i nederkant i ett fäste som sitter fast i marken. Då får man en avskärmande vägg som blir 180 cm hög och 3 meter lång. Ett parasoll behöver jag också till framsidan. Då lär jag hyra en bil för att få hem de grejerna.

Jag ska succesivt börja byta ut lite furumöbler nere i lägenheten också. Jag lever ju i ärvd inredning till stor del därnere. Det är väldigt mycket furu och det börjar jag bli innerligt trött på vid det här laget. Dörrar, skåpluckor och garderober är också av furu. 

Jag fryser hela min vakna tid. Jag har aldrig varit med om en frusnare vinter. Åldern? Det måste vara det. Jag har varit varm som en gjutjärnskamin hela mitt liv men den självgenererade värmen får jag inte till längre.

Felix fyllde 21 år i veckan och jag hade honom här på födelsedagskvällen och bjöd på lite mat.

Jag tog en sväng med bilen ner till COOP och hämtade en handske som jag tappade därinne förra helgen. Sedan blev det Maxi för lite handling. Parkeringen vid Maxi var full. Vid COOP var den tom. Konstigt men det är alltid så. 

Jag tänkte göra en indisk Kheema så jag kan bjuda Felix på det till veckan. Kheema är en köttfärsröra med potatis i. Men först var jag tvungen att göra mer Garam masala. Den jag tidigare gjort har tagit slut.

Det går åt en del kryddor.

Här ligger lite olika kryddor. Svarta kardemummakapslar, gröna kardemummakapslar, svartpeppar, muskotnötter, muskotblomma, lagerblad, kanel och stjärnanis. I stekpanna har jag redan lagt kummin-, och korianderfrön också

Jag rostade allt väldigt försiktigt innan jag malde ner alltihop. 

Nu har jag garam masala ett tag. Jag använder en tesked då och då.

Jag påbörjade också matlagningen. Olja, ghee, lagerblad, kardemummakapslar och kanel fräste en stund. Fyra rödlökar hackades och gick i och bryntes. Sedan riven ingefära och riven vitlök. 

Där är basen till de flesta indiska rätter.

Jag drack ett par glas vin till matlagningsbestyren och eldade i kaminen.

Sedan brynte jag köttfärsen och lät det puttra ihop lite. 

Sedan ställde jag ut det på altanen på avsvalning tills imorgon då jag fortsätter med matlagningen. Imorgon puttrar jag igång alltihop igen och fortsätter. Det ska i tomat härnäst men det glömde jag att köpa. Jag fortsätter helt enkelt imorgon när jag köpt lite tomater.

Jag fick väldigt ont i axlarna igen idag när jag höll på med matlagningen. Inte bra!

Det blev sedan TV-tittande resten av kvällen innan jag fällde in hovarna för denna dag.

Förundran i köket och "schmalz"

I onsdags hade jag ett samtal med min chef som gjorde att jag genast kände mig bättre till mods. Allt var inte lika hopplöst och nattsvart efter samtalet som innan. Det gjorde mig så gott att jag planerat att börja arbeta på måndag.

Jag har ju haft bekymmer med att jag har slutat att förundras men häromdagen fick jag en liten förundransupplevelse i köket när jag tittade ner i min äggryta.

Jag hade kokat ägg och kylt ner dem i vatten och sedan hade de blivit stående i vasken en stund. Ett vackert bubbelmönster hade bildats.

När jag var nere och träffade min pappa i Tyskland för första gången 2004 bjöd han mig på ett hemmagjort pålägg som heter "schmalz". Det var en blandning av ister, salt, lök och mejram. Idag gjorde jag mitt eget schmalz.

Jag skar upp 400 gr rökt grisister 

i små tärningar och smälte ner alltihop på svag värme. 

Kvar blir små kuber av bindväv som blev lite krispiga att tugga på.

Jag avlägsnade bindvävskuberna 

och tillsatte en hackad lök och mejram och lät puttra. Det blir ju konfiterad lök i grisister. 

Sedan fick det stå och svalna innan jag ställde in det i kylskåpet. 

Jag testade en schmalzmacka innan jag stängde kylskåpsdörren också. Gott men lite för dåligt med salt så det fick jag ha på i efterhand.

Ikväll spelar "T-Bear" från Arvika nere på "Bowlingen". Jag hade längtat till detta datum men kände mig tyvärr allt för folkskygg för att gå dit. 

Lusten som försvann

Min iver och livslust försvann. Inte så att jag inte vill leva längre men jag ser inte fram emot något direkt längre heller. Varje dag går som i ett vacuum. 

I torsdags beslöt jag mig för att gå tillbaka och jobba måndagen den 19 när mitt sjukintyg slutade gälla. Men då återkom mina besvär. Hjärtat skenade hela dagen och när jag slutligen skrev till 1177 med begäran om en veckas sjukskrivning till kunde jag bli lugn igen.

Idag pratade jag med psykläkaren och han sjukskrev mig till och med tisdag nästa vecka på min begäran. Så jag slipper söndagsångest och får starta med en kort arbetsvecka.

I lördags hade jag en sittning här för 12 personer som var bestämt sedan någon gång i december. Indisk kväll med "Butter chicken". Jag var orolig dagarna innan i och med att jag inte mår så bra psykiskt. Jag hade dessutom plågats av synbortfall på höger öga under veckan som gått. Som en grumlig vågform som täckte mittenpartiet i synfältet i höger öga. Det spädde på min oro för min psykiska hälsa. Under lördagen innan gästerna kom blev det värre också. Jag tyckte mig börja se sämre på båda ögonen. Det gick över under kvällen som tur var. Jag drack ett par glas vin till maten och det var en väldigt städad tillställning. Nu ska det dröja innan jag dricker alkohol igen. Jag verkar inte behöva alkohol lika ofta numera.

På söndagsmorgon hade jag en frödingvandring i stan med gästerna från "butterchickensittningen". Det var väldigt trevligt och jag stod och orerade om Gustaf och läste dikter. Men sedan var jag helt utmattad efter allt socialt som hänt i helgen.

Jag hörde en intressant liknelse idag när jag lyssnade på ett gammalt avsnitt av "Filosofiska rummet" på en podd. Liknelsen beskrev ganska bra hur jag känner mig när jag går in på min arbetsplats Samhällsbyggnadshuset i Karlstad. Det känns som om jag halkat på en isfläck och slagit mig ganska illa och hoppas att ingen har sett det. Jag liksom skäms över min egen olycka och hade kunnat tagit smäleken om bara ingen sett fadäsen. Men när jag kommer in bland kollegorna i Karlstad känns det som alla sett att jag ramlat och har svårt att hålla sig för skratt. Ingen säger något om vurpan men alla vet. Som om de nyss stått i fönstret och sett allt och tyckt att det var rätt åt mig. Och att jag varit klumpig och att det var mitt eget fel att jag halkat. 

Man pratar inte om psykisk ohälsa på min arbetsplats. Men nästa gång jag tvingas gå in i Samhällsbyggnadshuset mot min vilja kommer troligen tankarna tillbaka och jag riskerar att få en ny panikångestattack. Platser kan bli tätt förknippade med panikångest. Det kan räcka att se en plats på avstånd eller på bild för att en attack ska triggas. Tänk att behöva förklara detta fenomen för någon som aldrig upplevt det. Som skulle kunna reagera genom att säga: -Nu får du väl ta och skärpa dig! Det är ofta så jag bemöts. -Ta dig i kragen! Men om jag inte har en krage då?

Både Wittotsi i det italienska skidskyttelandslaget och Tandrevold i det norska beskrev liknande besvär de haft under sin skidskyttekarriär. Tandrevold beskrev hur allt bara låste sig när hon gled in till skjutmattan inför en skjutserie i stå. 

Hjärnspöken som de som inte drabbats inte verkar kunna förstå.

Jag förundras inte över saker nu längre. Allt är lika ointressant. 

Som en påbörjad messmörsmacka.

All iver inför livet är plötsligt borta. Ivern kommer säker tillbaka. Frågan är bara när. Jag älskade mitt arbete. Jag är rädd för att inte det heller kommer att bli detsamma igen.

Kommande vintrar

Var på fysisk undersökning kl 8 fredags på morgonen. Höll på att försova mig. 10 grader kallt och en iskall bil med allt vad det innebar. Lång diskussion med läkare och han undersökte mig lite översiktligt. Oroväckande att jag har en infektion. Provsvaret sa det också. Inte bara mina febernätter. 

Rörelse och smärtstillande. Det är det som gäller. Det finns ingen annan lösning. Risken är att alla mina vintrar kommer att se ut så här i fortsättningen sa läkaren.

Problemet är mitt beteende. Att jag inte motionerar och kurar ihop mig när det börjar bli kyligt, blir stel och orörlig. Ju mer jag beter mig så desto värre blir det. Men jag kan nog inte leva annorlunda. Hösten 2019 hade jag samma besvär förra gången. Jag fick ont september då också. 

I torsdags märkte jag något annat som oroade mig. Jag kan inte ta djupa andetag längre. Det tar liksom stopp innan jag når maxdjupet. Jag får panik när jag inte får luft som jag ska. Jag får kontakta lungkliniken i Karlstad också nu när jag ändå är sjukskriven. Jag börjar bli innerligt trött på min kropp nu. 

Axlarna har blivit något bättre, andningsproblem har tillstött och sinnessjukdomen har jag inte hunnit börja ta tag i ännu. 

Febernatt natt till söndag igen. Jag trodde jag skulle slippa det åtminstone.

Modstulen. Orkar inget. Jag har fått en grönalg i akvariet som jag borde parera för och ta bort så fort det går men orkar inte blöta ner mig. Läser, medicinerar, tittar ut på snön och isen, ligger, dricker mängder med iskallt vatten, slumrar, tittar på TV, mikrovärmer mat och lägger mig igen. Tänker mycket på återgången till arbete. Jag vet inte ens om jag vill tillbaka. Jag har tappat lusten för det mesta. Tänker mycket på Spanien.

Jag måste få till en seriös diskussion med min arbetsgivare om arbete i Spanien vintertid. Jag förstår inte varför det är så känsligt. Ska ringa facket till veckan och diskutera hur folk på andra arbetsplatser gör. Och Försäkringskassan också angående samma sak.

Idag fick jag blommor. En liten kvast med jättevackra tulpaner. 

Den var från "Medlemmarna" i Miljösamverkan. Jag blev glad för gesten även om jag egentligen inte vet vilka fysiska personer blommorna var ifrån. Egentligen spelar det inte så stor roll.

Jag skrev ett tack i vårt diskussionsforum och tackade för blommor och omtanke.

Bra dag igen

Begränsat med smärtor och bara lite feber på natten. Slappade på förmiddagen och åkte upp på provtagning kl 11.

Skulle tydligen lämna urinprov men det gick inte. Jag kunde ta hemma sa hon och lämna in det när jag ändå ska upp imorgon förmiddag. 

Undrar bara hur jag ska få in pisset i röret. Får fundera på det. Undrar hur tjejer gör.

Åkte till Maxi och handlade och träffade Sigge som vanligt. Vi pratade krämpor en stund och Sedan åkte jag hem och slappade igen. Gjorde matlådor. Stekt falukorv med stuvade makaroner. Kollade på TV.

Det var den dagen det...

En bättre dag

Bättre än de flesta jag haft den senaste tiden. Fick kontakt med Regionen. Jag ska upp och lämna prover imorgon och på undersökning på fredag. Jag tycker jag börjar få till medicineringen också.

Har inte varit ute alls idag. Det rasade ner en massa onödig snö i natt igen. 

Räkorna arbetar med en stor iver och de har nästan betat bort alla kiselalger som börjat täcka delar av rötter och stenar i akvariet. 

På den nedre bilden ser man kiselalgerna som en grå luddig beläggning på roten. 

Här är två av räkorna.

Jag ser alla tre samtidigt numera också men ynglet har jag inte sett sedan jag släppte i dem.

Det är 17 grader i Torrevieja. Tittat på TV. Läst lite. Ska lägga mig tidigt och läsa.

Insikt

"Insikt" är ett ord som har en dubbel betydelse i min värld. Den vackra betydelsen är att man plötsligt förstår. "Katarsis". Jag tror inte det går att gå tillbaka från ett sådant ögonblick till att inte förstå. Den ledsamma betydelsen är de undersökningar som utförs när näringslivet sätter "betyg" på kommunerna näringsidkarna och privatpersonerna verkar i. Ofta det det otroligt missvisande resultat som de förtroendevalda älskar att ta spjärn mot när de försöker få tillsynsmyndigheterna att vara lite vänligare när de beslutar saker. Lite som att be oss att se mellan fingrarna eftersom företaget är så viktigt för sysselsättningen i kommunen. 

Igår skulle jag egentligen varit i Karlstad för att intervjuas av Falcks som är vår företagshälsovård. Men jag hade så ont att jag inte tog mig dit. Vi löste det via Teams och det var ju bra mycket bättre. Förslaget var mitt. Att jag och min chef skulle mötas med en "tolk" som skulle försöka göra så att min chef skulle förstå hur det är att vara högkänslig och ha panikångest på en arbetsplats. Bland kollegor som jag har så otroligt lite gemensamt med. Särskilt när det gäller vad som är viktigt i livet.

Detta första möte med företagshälsovården inkluderade däremot bara mig. Chefen skulle ha en egen sittning och sedan skulle vi ta det därifrån. Jag var ju förstås fokuserad på min sida av saken. Felix sa för några dagar sedan att: "Försök att sätta dig in i hennes (chefens) situation också". Men det är ju hon som inte förstår, tänkte jag. Jag sa ändå att jag givetvis skulle försöka.

Igår under samtalet med samtalskvinnan berättade jag om vad som hänt. Varför jag kraschat denna gång. Själva kraschen inleddes av en serie händelser. Jag har ofta problem med att bara "träda in" i Samhällsbyggnadshuset. Jag kände av de hemska vibbarna direkt den där torsdagen. Sedan byggdes det på och jag var tvungen att fly. Jag och chefen pratade i telefon senare under dagen. Vi bokade ett avstämningsmöte via Teams dagen därpå. Inför det mötet fick jag panikångest och direkt efter det somnade jag. Det är vad som brukar hända. Jag somnade i kontorsstolen. I mina drömmar hörde jag att telefonen ringde. Om och om igen. Om och om igen. Efter ca en halvtimma började det koppla. Det är hos mig det ringer. Någon som är otroligt ihärdig. Plötsligt slog det mig att det kanske är dags för avstämning. Jag svarade alldeles förvirrad och bad att få fem minuter innan vi kunde hålla avstämningen.

Jag gick på toa, drack vatten och satte på mig mitt headset och ringde upp. Och fick en utskällning. När vi gjort upp en tid ska jag vara på plats. Annars ska jag meddela förhinder. Jag försökte förklara att jag somnat och inte kunde hjälpa att det blev som det blev. Sedan spädde hon på med att jag inte meddelat Karlstads kommun någon närmast anhörig. Någon hon kunde kontakta om det blir så här. Om jag plötsligt försvinner från jordens yta. Jag blev ledsen och kränkt och fick ytterligare stöd för att chefen förstår ju inte alls hur min hjärna funkar.

När jag berättade det för samtalskvinnan sa hon: -Det är så många kvinnor reagerar när de blir oroliga för någon som betyder något för dem. Och plötsligt förstod jag.

Det var precis så jag själv reagerat de otaliga gånger Felix mamma kom hem oväntat sent från jobbet. Jag stod och tittade ut genom fönstret i Smedby och tänkte: -Nu måste hon väl ändå snart komma cyklandes runt hörnet Brinken - Söråsgatan. En olycka? Varför har hon inte hört av sig annars? Det kan omöjligen ta 20 minuter att cykla från biblioteket till Smedby. Jag målade upp skräckscenarion. Hade jag hört några sirener? Hade jag hört om bommarna gått ner vid järnvägen? Hur kan hon lämna mig med oron som hon vet att jag känner varje gång det blir så här?

Jag blev ju aldrig lättad och glad när hon väl kom hem. Jag var ju så arg så jag kokade. 

Då förstod jag varför min chef reagerade som hon gjorde och då blev det ju plötsligt något fint. Hon hade varit genuint orolig. Det var en mycket intressant insikt.

En gång fick jag diagnosen GAD. Det betyder generaliserat ångestsyndrom. Det betyder att man alltid oroar sig för småsaker. Jag kallades ibland "skräckscenario-Eddie" av mina vänner på universitetet. Jag försökte alltid övertyga alla i min omgivning hur farligt allt i världen var. Om vad som skulle kunna hända om vi inte var försiktiga. Precis så som min mormor och mamma alltid gjort under min uppväxt. Jag har verkligen försökt att inte överföra det till Felix men det har inte varit lätt. Jag har säkert gjort det ändå.

Idag drack jag kaffe på morgonen för första gången på en vecka. Normalt är det så alla dagar börjar i kapellet men det har inte varit så nu. Orsaken är att jag inte orkat sätta på kaffe på morgonen. Jag har gått från sängen till fåtölj eller soffa och blivit sittande där. Tittat på nyheter. Tills jag blivit illamående av hunger. Då har jag tvingat i mig något att äta. Sedan har jag blivit sittandes/liggandes igen.

Idag väntade jag hela dagen på att de skulle ringa från Regionen och meddela vilken tid jag kunde komma för undersökning men ingen ringde. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt nu. Jag ska försöka ringa imorgon bitti. Fy faan vad tråkigt det här är.

Jag åkte till akvariebutiken i Karlskoga och köpte fyra räkor varav tre klarade hemresan. Jag vet iofs inte hur skicket var på den når butiksägaren fiskade upp den. 

Jag planterade lite nyinköpta växter också. Lilaeopsis mauritiana.

Jag bytte sedan halva vattenmängden och tillsatte de startkemikalier som är brukligt. Jag mätte pH också och det ligger lite lågt. Jag tillsatte pH-höjare och mätte igen. Sedan höll jag på så tills jag kom upp i pH 7.

Nu vet jag att vid varje vattenbyte på ca 10 liter behöver jag höja pH med 30 ml av kemikalien. De smala bladen på växterna i bakkant tillhör de nya växterna. De växer och går upp till ytan sedan. Nere till höger syns något litet brandgult. Det är en av de tre första djuren som är lite blyga i början. 

Close-up. Den är ca tre centimeter i verkligheten. Men små ögon har hon. Faktum är att jag har fyra djur i mitt akvarium. Jag fick med ett litet bonusyngel av räka som jag säkert inte kommer att se innan den växt till sig. Om den överlever så länge. Det finns risk för att den sugs in i filtret dock.

Jag glömde fråga vad räksorten hette men det ska jag givetvis ta reda på.

Om två veckor kommer de fiskar jag tänkt köpa.

Idag fick jag dödsbud igen. Det var min trogne vän Mats Borgfors som dött 62 år gammal. Han fick en stroke för sex år sedan och har sedan dess varit i princip sängliggande med med fantastiskt stöd från omsorgen. Jag har inte hälsat på honom när han legat hemma. Jag har inte orkat. Jag blev så otroligt berörd när jag hälsade på honom i början när han låg på sjukhus med alla slangar överallt. Jag kände redan då att jag aldrig ville se honom så igen.

Många otroligt fina minnen fick vi tillsammans ändå.

Tredje dagen i sängen

Oj vad fort kroppen tacklar av. De tre senaste dagarna har jag legat i sängen, tittat i taket, läst, tänkt, slumrat, förfasat mig över min arbetsgivare. När jag ska upp ur sängen går det knappt. Armarna har inte styrka nog att trycka upp överkroppen. Jag får rulla ur med underkroppen först. Jag skulle behöva ett sådant där handtag som hänger ovanför sjukhussängar.

Jag vågar inte gå ut i halkan. Felix tyckte att jag stod och balanserade konstigt igår mitt på ett betonggolv hos Wafab och han hade rätt förstås. Hela jag är instabil.

Jag är hungrig men orkar inte laga mat. All mat jag tänker på kväljer mig. Jag har så fruktansvärt ont i axlar och rygg. Högerhanden är för det mesta bortdomnad. När jag sitter rakt upp och ner framför TV:n får jag jätteont. Just nu är den enda ställningen jag kan vara i är platt på rygg med högerarm utefter sidan.

Här ligger jag alltså och väntar på något som jag inte vet vad det är. Imorgon ska jag på "utredningssamtal" till Karlstad. Jag fasar redan för att kliva på det där förhatliga tåget. Fasar för att någon av kollegorna ska se mig. Fasar för allt som har med Karlstad att göra. Imorgon ska den känsliga historien berättas igen. När ingen tror på mig. När jag ser på dem hur de tänker. "Skärp dig", det där kan väl inte vara något problem. Du överdriver.

Jag vill sätta mig på ett plan till Spanien nu istället och ta hand om mig där. Jag fryser dygnet runt här och på nätterna har jag feberfrossa och skakar och blir genomsvett.

Damhockey på TV utan publik.

Maratontittning på "En plats i solen" på TV4-Play. Översköljd av denna casinoreklam.

Åkte och hämtade pizza. 

Den var precis så äcklig som jag föreställt mig. Kebabpizza. "Gangsta-kost". Det var många år sedan jag åt kebabpizza. Åt en fjärdedel och ställde in resten i kylen. En ny skjut-, och sprängvåg har börjat i Stockholm igen. Undrar hur många av offren som dör med kebabpizza i maginnehållet. Det borde gå att göra statistik på. Garanterat mer än hälften. 80%?

Fördomar? Ja.

KIA Picanto

Provkörde en KIA Picanto hos Wafab Bil idag. En trevlig bekantskap. Bra acceleration när jag skulle ut på E18. Imponerad faktiskt.

Jag la mig när jag kom hem runt lunch och låg i flera timmar och läste och slumrade. Tänkte och hade ont. Var ute hos Mary Dalevi och hämtade akvariesten som jag fått av maken Stefan.

Boken jag läser nu heter "Långsamhetens lov" av Owe Wikström. Ganska torftig bok. Han är religiös också vilket skiner igenom för mycket. Ibland så jag blir jag rent ut sagt förbannad faktiskt. Jag trodde den var mer filosofiskt inriktad. Det är inte ens säkert att jag läser ut den. 

Jag började på en annan bok innan men den avbröt jag efter 20 sidor. "Studier i kemi" i den där "roliga genren" som "En man som heter Ove" och "Hundraåringen" m fl. Ska böcker försöka vara roliga är de aldrig bra. Det är min erfarenhet. Bah! Längtade så efter boken "Melankoliska rum" men jag hittade den inte. Den är säkert i Spanien. Jag hade behövt läsa den igen nu. Fantastisk bok.

Förberedde akvariet lite inför djur till veckan förhoppningsvis.

Så här ser det ut nu. Växterna börjar ta sig lite i alla fall medan andra har lossnat och svävar i den fria vattenmassan. Det ska bli lite mer växter i bakkant också.

Tänker mycket på jobbet också och det blir jag tyvärr inte gladare av. På tisdag ska jag till företagshälsan och ha ett samtal om hur jag upplever min situation. Det blir bra det. Jag orkar vare sig skriva eller tala med folk på stan frågar hur jag mår. Jag skyr faktiskt folk lite även om jag sitter lite undanskymt och folkbadar.

La mig tidig och läste.

Zakir Hussein (fortsättning på förra blogginlägget)

Zakair Hussein. En indisk musiker som alla musiker från västvärlden tyckts ha velat spelat med. Ofta anlitad till många album världen över. Jag har träffat honom många gånger. Jag har burit hans tablas och mattor in till scenen på Nefertiti i Göteborg när han spelat där med den svenska folkmusikgruppen "Mynta". Han tittade på mig och nickade när jag erbjöd mig att bära hans viktigaste instrument. Hans matta som han alltid satt på. Jag har stått i timmar för att få hjälpa bandet att komma tillrätta som en jävla groupie. Men jag har gjort det av kärlek och för att få ihop minnen med musikerna.

Jag har inte bloggat på ett par dagar. Det blir för mycket negativt för mig och jag blir inte gladare av att beskriva hur jag hela tiden mår dåligt. Inga förbättringar har skett i alla fall. Det är precis som innan både med kroppen och psyket. Panikångest igår men inte idag.

Idag folkbadade jag en stund på Maxi i alla fall. Hade kunnat suttit där längre men började känna mig dum. Som en pensionär.

En bra dag

Utöver axelsmärtor och viss panikångest har det varit en bra dag. 

Fick lite feeling och fyllde akvariet en första gång. Det blev lite som jag trodde. En del av mitt "hardscape" flöt upp och flera av växterna hade inte riktigt rotat sig. Men det var ett hyfsat resultat ändå.

Jag ska byta vatten om någon dag och ställa saker tillrätta så gott det går.

Hade ett bra samtal med Nordea idag angående planen för avveckling av Eddie Perssons verksamheter i Kristinehamn. Jag kan gott och väl gå i pension 2027. D v s när jag fyller 63. Tidigare t o m om jag börjar förbereda mig redan nu. 

Jag tycker det ser ljust ut för mig. Nu återstår bara att få till de sista åren i tjänstgöring trots att ingenting lockar mindre än det. Jag hoppas att få till villkor som är intressanta och vi ska börja diskutera det till veckan som kommer.

Åt någon form av smashed burger till lunch. Stekt surdegslimpa. Två extremt tillplattade nötfärsbiffar á 125 gr. Stekt halloumi emellan och mangoraya. Ibland blir jag sugen på mangoraya. I plastflaska. Jag äter väldigt dåligt nu men kan inget annat.

Fick en försändelse också. Rökelse helt enligt "the man of too much". Eldade på som helvete på eftermiddagen.

Och på eftermiddagen satte jag mig och lyssnade på indiska ragor med L. Shankar (violinist) och drack starköl. Vilket ljud jag har här nu när högtaleriet låter underbart. Jag har aldrig hört bättre hi-fi-ljud.

Söndag

Vaknade kl 6 utan att ha tagit Oxikodon. Märkte ingen skillnad och drog slutsatsen att det läkemedlet är överflödigt. Det är bra det eftersom vänner från flera håll varnar mig för det. Tack Gunnar! Jag hade intressanta samtal med människor jag tycker om igår också. Samtal som delvis får mig att tänka om angående min situation. En liten plan börjar faktiskt ta form och den kan sättas i verket imorgon i sin lilla linda.

Jag har blivit varnad för att fortsätta att arbeta på i det tysta genom att göra vissa saker som jag anser viktiga för alla de människor som räknar med mig och tycker så mycket om det jag gör. Istället bör jag inte göra någonting mer alls under sjukskrivningen. Bara låta min verksamhet dö eller låta någon annan ta över i den mån min arbetsgivare prioriterar det. Det är det enda sättet för mig att visa att jag behövs. Jag måste tänka så. Tumma på min lojalitet till de jag är till för och tycker så mycket om. Allt annat är självskadebeteende och får mig bara att må sämre. Men det är så svårt. Jag älskade mitt jobb och kände en otrolig stolthet. Nu lutar det åt att slutet på mitt yrkesliv kommer att te sig helt annorlunda än jag velat.

Satt och drack kaffe till morgon-TV på förmiddagen. +3 grader och mörkt. Tyvärr finns bara TV4 på helgmornarna men jag har fjärren i handen hela tiden så jag kan stänga av ljudet när det är reklam. Denna söndag var ett oskrivet blad på morgonen. Jag fick rådet igår att hejda min framfart lite och inte vara så ivrig att komma framåt i en massa påhittade projekt som jag alltid försöker att ha på gång. Jag ska börja tänka mer på det också. Jag lovar det Pernilla. Och jag slutar också med Oxikodonet. 

Och du och jag Anders ska gå ut och promenera och prata om livet och panikångest. Bara det blir barmark igen så. Jag får fina signaler från folk därute och det är jag tacksam för. 

Och du och jag Cassandra ska alltid ha din fina far gemensamt fast på helt olika sätt.

Tog en tur till Karlskoga idag. Hämtade delningsfiltren och åkte hem igen. Det fungerade som det skulle. Ingen skillnad på vänster och höger kanal som jag upplevde tidigare. Lycklig!

Hemma i fåtöljen resten av kvällen. Panikångestattacker när jag tänkte på jobbet och annars också ibland.

Lägger mig tidigt.

Slö lördag

Avslutade fredagskvällen med att lägga upp 8 annonser på Tradera gällande diverse fiskeutrustning.

Epok efter epok går i graven. 

Åt också Salsiccia med senap.

Gick upp kl 5 efter en hyfsad natt. Men fortfarande besvär. Är det någon idé att äta medicin som inte riktigt hjälper? Jag sover nu i alla fall men med smärtlindringen fungerar det inte fullt ut. Jag ska tänka igenom det under helgen faktiskt. Min omgivning har höjt varningens finger och det uppskattar jag. Jag har ingen erfarenhet alls av medicin av den dignitet jag använder nu. 

-3 på morgonen. Det har kommit lite snö men inte särskilt mycket. En av mina annonser på Tradera har fått ett bud. Åkte till Lions loppis men hittade inget. Vidare till Pingstkyrkans loppis men det fanns inget intressant där heller. Åkte hem till familjen Debreceni och levererade Szalonna och träffade Erika helt kort. Tog en tur till Maxi och handlade lite. Struntade i Karlstad idag. Det blir nog mera lagom nästa helg med tanke på växternas etablering i akvariet. 

Fortsatt tankeverksamhet runt livet. Skriver och skriver men inte för bloggen just nu. Mest för mig själv. Tiden måste få gå nu.

Har haft panikångesttendenser hela dagen. Helt utmattad av att behöva motverka det.

TV-eftermiddag med längdskidor. Slappt.

Kväll med youtube och läsning.

Igång kl 5

Har haft ont i axlarna i natt igen tyvärr men kände mig ändå ganska utsövd. La mig kl 23 och läste igår. Paranoida tankar om min arbetsgivare. Fredag idag. Fredagsmarknad i Torrevieja.

Kollade lite nyheter och drack kaffe. Satte på zappasolona igen och körde på repeat. Denna skiva lånade jag av min vän Kurt Olsson i början av 80-talet och älskade den direkt. Jag ville egentligen inte ens lämna tillbaka den men jag fick tag i den själv sedan. 

Det var en trippel-LP där temalåten "Shut up'n play yer guitar" framförs en gång på varje skiva med en lite alternativ titel.

De tre versionerna spelades den 17 feb, 18 feb och 19 februari 1979 på Odeon Hammersmith i London på en "Hand-made copy Gibson SG".

Jag satt i fåtöljen från kl 7 och lyssnade och tänkte. Medan jag satt där antecknade jag tankefragment i mitt block med 2B-stift;
Blundar, häver panikångest, gråter, ängslas, gläds åt fotosyntesen i akvariet, elektroner som exiteras av solljuset och lagrar energi, ljuset av växtbelysningen, Zappa, jag är varm och torr, Hoodie på, Händerna i ärmarna, Jag vet vilka toner som ska komma i gitarrsolona, nästan så jag kan sjunga med, Höger hand domnar för mig ibland, Sitter som fastfrusen men inte kall, Paralyserad, Andas knappt men tar djupa tag ibland, Paranoida tankar, HJÄLP!, Ska hämta halkgrus sedan, Är jag lite drogad av morfinet? Vem kan föra min talan? NEJ! FASA! Behöver handla.

Upp och ner - Fram och tillbaka. Börja sälja av saker när jag ändå sitter här? Lägga ut mer böcker på "Bokbörsen"? Av en händelse fick jag se en likadan taklampa som jag har i prediksalen på en nätauktion igår. 

Den hade gått för 2 500:- och ett par av dessa hade gått för 6 000:-.

Jag har fyra likadana.

Sitter i fåtöljen hela dagarna och tänker och skriver och lyssnar på de fem gitarrsolona, Slumrar ibland. Det är precis lagom nu. Kommer till insikt. Oemotsagda insikter förvisso.

Onda axlar och nacke nästan hela dagen idag igen.

Ymnigt snöväder utanför. Det blir nog jobbigt väglag under kvällen men jag behöver inte ut. Inte imorgon heller egentligen. Inte på hela helgen faktiskt. Tröstäter tyvärr hela tiden. 

Men blir det någorlunda väder imorgon tar jag mig nog en tur till Mariebergsloppisen på förmiddagen och ner på stan före lunch och folkbadar lite. Jag ska försöka träffa Erika också och skicka med henne en bit rökt saltat ister (Szalonna) till hennes ungerska pappa Barnabas. Förvisso ister från Spanien istället för Ungern men det smakar exakt lika.

Lite sugen på att besöka en akvariebutik på Våxnäs i Karlstad också. Väglaget får bestämma om det blir Karlstad eller ej. Blir det det blir det nog Plantagen också. IKEA?

Skulle behöva till Karlskoga också men det är åt andra hållet. Elektronikdoktorn har gått igenom båda delningsfiltren nu och de mäter helt rätt och helt lika enligt specifikation. Då är det något annat som inte stämmer alltså. Puh!

Sömn, kära sömn

Sömnen kom åter i natt. Jag la mig runt kl 21 och hade tagit min nya medicin. Jag låg platt på ryggen och väntade på effekt. Det var ju första gången. Ingenting hände förstås. Låg och tänkte på mitt liv i allmänhet och på mitt yrkesliv i synnerhet. Jag blev tvungen att gå upp igen och skriva ner mina tankar.

Jag satte på Frank Zappa tyst i bakgrunden och tog plats i fåtöljen och texten bara rann ur mig. 0,7 mm blyertsstift med hårdhet 2B. Det bara flöt och flöt och blev tydliga svarta bokstäver på vitt papper. Ett smörjigt blyertsstift är skönt att glida runt med. 

Det kändes så otroligt bra. Som en lättnad. En befrielse. Början på något nytt. Jag hade tagit ett beslut och kände mig stark igen.

Startade datorn och skrev rent allt. Men 0,7mm 2B ska jag fortsätta med. De tankarna kommer inte att publiceras här. Däremot utförde jag dem som ett blogginlägg som inte kommer att publiceras. Då kommer de förhoppningsvis med när jag årligen skriver ut bloggen i bokform i alla fall. Jag vill så gärna att Felix får läsa det en dag.

02:30 var jag jättetrött och gick till sängs och sov. Jag hade fortfarande lite ont men det gick bra.

Vaknade strax före kl 8 i pur glädje. Gick upp och satte på kaffe. Jag hade fått någon avisering via jobbmailen som jag ska se till att slippa under dagen genom att ringa IT-enheten och få hjälp med avstängning av aviseringar. Jag försökte igår men lyckades tydligen inte. 

Vaknade till en dag då jag bara kunde ta hand om mig själv. Satt i fåtöljen och lyssnade på musik och blundade flera timmar. Samma fem gitarrsolon av Frank Zappa som jag gjort en spellista av i Spotify. Redan i slutet av 80-talet hade jag spelat in de solona efter varandra om och om igen på ett kassettband och körde det på repeat. Det är nog de låtarna jag lyssnat på mest i hela mitt liv. 

https://open.spotify.com/playlist/5QQK5heKW9CAbIEthkz623?si=f84a66e6b6664753

Tröttnar aldrig på hans gitarrspel där. 

Han ansågs av kritikerna inte "kunna" spela gitarr. Han å sin sida ansåg att en artist som spelar samma gitarrsolon varje kväll är den som inte kan spela. Han återgav aldrig ett solo ton för ton två gånger. Han tog sig ut på en resa under kompet och visste ungefär hur lång tid han hade på sig och vart det skulle ta vägen. De här fem gitarrsolona är solon till samma låt i fem olika versioner. Om man går igenom zappas musikhistoria finns säkert 100 tals olika soloversioner till. Solot är taget ur låten "Inca roads" egentligen.

Han gav ut ett trippelalbum med titeln "Shut up n play yer guitar" för att bemöta kritiken.

Det är nog egentligen två olika saker det där som var och en har sin tjusning. Jag skulle inte vilja höra solot ur Pink Floyds Comfortabely numb på annat sätt än med originaltonerna. Möjligen om det förlängs med en extra avdelning för improvisation. Det finns fler sådana. Solot i Eagles "One of these nights" t ex. 

Vid lunch tog jag en tur till loppisen uppe vid Mc Donalds och tittade lite efter akvarieprylar men det fanns inget. Då åkte jag en tur till Wafab bil för att kolla KIA Picanto. Jag provsatt en och sa att jag återkommer. Sedan åkte jag till Maxi och handlade lite och hämtade paket med akvarieväxter. 

Växterna kom från en butik i Tröllhättan och det låg en lite varm påse tillsammans med dem i paketet, Hem igen och åt och satt ett par timmar och lyssnade på solona igen och blundade och tänkte.

Delade isär och planterade dagens växter. Både i klonbrickor och i själva akvariet. 

De står med bara fötterna i vatten där och det klarar de. Jag vill att de ska rota sig ett tag så de inte flyter upp när jag fyller på med vatten (Dry start).

Drack en kopp kaffe kl 16:15 vilket är en vågad utsvävning eftersom det kan bli svårt att somna sedan. Men det spelar ingen roll längre. Det spelar ingen roll hur mitt dygn ser ut egentligen och det är en häftig frihet bara det.

Ställde in några fler möten idag och kontaktade föreläsare jag hade planer ihop med men som inte blir av nu. Det innebär ekonomiskt tapp för min budget men vad ska jag göra. Jag kontaktade HR också eftersom jag behöver prata med någon så jag inte försummar något under min sjukskrivning så de kan avskeda mig. Det är det jag är mest rädd för nu. Att jag hänger löst. 

Idag har axelpartiet varit bättre också. Lite smärtor men det märktes att medicinen hjälper äntligen. Jag tänkte ta bilen till något isfritt område för att gå några hundra meter idag men det blev inte av. Det går inte att gå på vägarna uppe hos mig så jag behöver åka en bit ner mot stan där det inte är is.

Ikväll ska jag göra vad jag vill. Lägga mig när jag vill. Läsa om jag vill.