tisdag 31 december 2019

2019

2019.

Vilket år ändå! Ett år med mycket innehåll i mitt liv. Felix och jag var i New York. Det har aldrig varit så trivsamt i ensamheten i kapellet som i år. I år har jag också kommit till djupare insikter om vem jag egentligen är. Konstigt när man är 55 år men så är det ändå.

Jag har fått vara frisk förutom några små jobbiga åkommor men min psoriasis är jag helt besvärsfri ifrån. Detta tack vare sprutor som jag tar själv här hemma i soffan varannan vecka. Vilken grej alltså!
Jag har däremot haft problem med en domnande högerarm och det är inte över ännu. Det fortsätter in på 2020.

Psykiskt är jag en annan människa än 2018. Jag har i hela mitt liv levt med ett mollackord av en Hammondorgel som legat på i mitt sinne. Nu är det borta. Jag kan se saker på ett helt annat sätt nu än förr. Äntligen har jag väl funnit en antidepressiv tablett som gör mitt sinne ljusare.

Fysiskt går det upp och ner. Jag var smal en sväng i somras men nu bygger jag hull igen. Det går upp och ner vad gäller vikten men det är inget att bry sig om. Jag har väldigt dålig kondition just nu men det ändras också under året.

Det täcka könet tycks jag aldrig kunna samexistera med. Jag är på "Tinder" sedan en tid men där finns knappast något för mig. Ankläppar, träning och bubbel är det som intresserar kvinnorna på Tinder. Männen på Tinder tror tydligen att stora fiskar, motorcyklar och muskler är framgångsrikt.
Var tog tankeverksamhet, diskussioner, fantasier och drömmar vägen?
En vacker dag kanske hon ändå dyker upp där på Tinder. Eftersom jag inte har någon annan arena att verka på så lär jag bli kvar där och avvakta kraftfullt.

Jag saknar intimitet men det är en svår sak. Att få nosa i en nacke som man älskar och somna sked med en presumtiv livskamrat.

Jag har odlat några nya bekantskaper med människor jag tycker om. Andra bekantskaper har avtagit i värde för mig.

Felix har gått vidare till gymnasiet och läser naturvetenskaplig linje på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn. Det går bra för honom och han är min bästa vän i vått och torrt. Han kom att bli en fantastisk människa. Tänk att det skulle bli så.

Jag trivs med mitt arbete men jag trivs ännu mer när jag får vara en fri man och lägga upp dagen som jag vill.

Inför 2020 har jag förstås nya drömmar och förväntningar. Jag ska börja odla tobak och bli självförsörjande på snus. Jag ska också kämpa med att hålla mina hibiskusar vid liv och föryngra dem så jag kan dela med mig av den glädje som jag anser att hibiskusar kan ge. Jag åker nog inte till New York men jag kanske åker någon annanstans. Jag vet inte ännu. Jag längtar ju som alltid till mitt Manhattan...

Jag ser fram emot nya enskilda möten med människor under 2020. Människor som har drömmar och fantasi.

Sådana möten finns där att få.

söndag 29 december 2019

Mellandagar

Grått, blött och mörkt. Dystert.

Det är väl så mellandagarna 2019 kan beskrivas i korthet. Det händer inte mycket. Karin Fast Aronsson har varit och hälsat på Felix och mig och levererat en sista målning (i denna omgång).
Här hamnade den och den gjorde väggen fulländad.
Tavlorna spillde över även på en intilliggande vägg men det var för att jag inte ville släppa någon av dem.

Min hibiskusvän Sabina var också här med så mycket fina presenter till mig så jag nästan skämdes. Hon har verkligen ett stort hjärta och har blivit en god vän. Bland annat fick jag två Clematisar som jag planterade idag.
Här i hörnet av uthuset ska de leva sina liv tätt tillsammans. En vitblommande och en blå. Det blir nog fint till sommaren. Den gula slangen tar jag bort efter någon säsong. Den är där för att det ska bli lättare att vattna dem på djupet i etableringsfasen.

I eftermiddag har jag börjat gå igenom mina hibiskusar och bespruta dem med såpvatten. Flera av dem har fått spinn och jag måste då spruta alla.
Jag tar ett fönster i taget. Det är jobbigt att behandla alla men det är bara att göra det.

Snart är det i alla fall 2020 och det blir spännande och se hur det året blir. Just nu planerar jag att börja odla egen tobak och ta hand om mina hibiskusar genom att beskära, ta sticklingar och sätta fröer. Kanske något litet underhållsarbete på kapellet och bygga en klädkammare på nedervåningen. Jag ska också lägga ett golv i ett utav uthusets utrymmen så jag kan dra upp sticklingar där i vår.
Som det känns nu blir det inget New York 2020. Kanske inte heller Montenegro som jag tänkte.

tisdag 24 december 2019

Julafton 2019

Felix väckte mig kl 8:30 och vi började dagen med skinksmörgåsar som traditionen bjuder. Vi spelade Bingolotto igår när det var uppesittarkväll (som traditionen bjuder). Felix vann en ny lott (tyvärr) och det blir väl bara krångel att lösa in och dessutom får man en ny lott att hålla reda på.

Vi lunchade hos hans mamma kl 12:30 och sedan åkte jag till Maxi och köpte rimmad oxbringa. Jag måste prova att laga till en bringa. Det är nog det godaste köttet jag vet. "Brisket" som det heter i USA. Serveras ofta på New York-bornas kända macka "Reuben". Då med surkål, smälta olika ostar och en dressing som påminner om tartarsås fast med senap i. Jag kanske ska försöka göra egen Reuben. Jag har provat att göra det förut men då med Corned beef. Det blev ok men inte som de ska vara på verklighetens Manhattan.

Jag kommunicerar lite med New York så här i vintermörkret. Inte med Manhattan men väl Bronx och Queens. Ivar i Bronx och Su i Queens. Livet verkar gå vidare där också liksom här.
Imorgon får jag kärt besök av min hibiskusvän Sabina och på torsdag ska jag hjälpa snickaren hela dagen. På torsdag kommer min nyfunna vän, konstnären Karin Fast Aronsson, hit för att beskåda sina målningar på min vägg i Kristinehamn. Jag ska också skicka med henne några verk hem som jag inte känner lika mycket för som de som hänger kvar här. Hon har dessutom med sig en målning som jag inte kunnat släppa tankarna på sedan jag såg den hos henne. Hon kanske ska ställa ut i England nästa år på en konstmässa. Hon ska i alla fall ställa ut i Arvika och då tänkte jag nog åka dit på den så kallade "Konstrundan Värmlands hjärta" den 2-3 maj 2020.

Jag går annars häruppe i kapellet och dagdrömmer om våren och växtsäsongen. Hibiskusarna mår inte så värst bra i den torra inomhusluften och mörkret och drabbas med jämna mellanrum av ohyra som jag får hålla efter. Senast var det några plantor som drabbades av trips. Den ena dog tyvärr. En sån där dyr jävel var det också... Det är en ständig kamp. Spinn verkar jag ha ständigt nu. Det blir intressant att se hur jag lyckas med tobaksodling i sommar. Jag har provsått lite tobaksfröer under kontrollerade former för att se hur de beter sig när de gror. Jag förklarar lite i den nya bloggen "Kapellyckan".

måndag 16 december 2019

Livet ger mig en ny överraskning och insikt (igen)

I onsdags satt jag på jobbet och väntade på att få dra iväg och äta julbord. Klockan var 15 och julbordet skulle börja kl 17. Jag tittade in på FB och såg en föredetta kollega på länsstyrelsen. Hon hade lagt upp något men det som intresserade mig var att jag förstod att hon bor i Karlstad. Jag var helt säker på att hon bodde i Arvika. Hon är konstnär och målar fantastiskt vackra målningar och jag hade planerat att åka till henne i sommar och titta om det fanns något som skulle passa mig. Men hon bodde ju i Karlstad!

Jag kollade kartan så det inte var alldeles för långt bort, skrev till henne och frågade om jag fick komma och titta. Det fick jag och kl 16 var jag där. Åh vilken grej! Den ena målningen var vackrare än den andra och jag kunde inte sluta att titta och bläddra. Jag blev så glad av att se dessa barnsliga färgglada målningar. En del motiv föreställde något, andra inte. Men vilken skulle jag välja? Jag var stressad också för julbordet. Jag tog lite foton och begav mig till Karolinen för att äta på Claessons.

Det gick inte att släppa det jag nyss sett. Jag satt och tittade på bilderna om och om igen. Jag hade fallit pladask. Inte bara för en målning utan för flera. För hela konceptet egentligen. För hennes inställning till sina målningar också och hur de tillkommer.
Vi hade kommit överens om att jag skulle komma tillbaka en annan dag när det fanns mer tid. i mellandagarna. När jag kom hem från Karlstad visade jag Felix bilderna och han blev också glad av målningarna. Han ville t o m med och titta när jag skulle dit nästa gång.

Jag visste ju ungefär hur mycket det skulle kosta att få med tillräckligt många hem men kanske det skulle gå att prioritera detta framför annat. Jag beslutade mig för att göra det. Jag skulle ångra mig hela livet annars. Felix skrattar och skakar på huvudet.

Igår söndag var jag där igen. Jag hade varit på IKEA för att köpa tavellist för att kunna ställa upp ett antal av hennes verk i prediksalen. Jag tog med en målning hem som jag var helt säker på att jag skulle ha till varje pris.

Idag var jag och Felix där och lånade hem ett gäng för att bestämma vilka fler jag ville köpa.
Men kolla alltså! Är de inte underbara?




Tyvärr kommer de inte till sin rätt på bild. De måste ses i verkligheten.

Nu ska de få stå här ett tag så jag vänjer mig vid dem. Jag kommer att arrangera om dem och ta bort någon för att det ska bli mera luftigt. Jag måste känna att jag trivs med var och en av dem. Jag tror t ex att jag redan nu kan välja bort en. Varför kan jag inte riktigt förklara. Lika lite som jag kan förklara varför jag tycker om någon extra mycket.

Konstnären heter Karin Fast Aronsson och ställer ut i Värmland då och då. Passa på att titta på hennes verk om ni får chansen. Ni kanske också faller pladask.

lördag 14 december 2019

Ny specialblogg om tobaksodling och snustillverkning

Idag påbörjade jag en ny blogg om tobaksodling och snustillverkning. Den heter "Kapellyckan" och ska beskriva hur jag tänkt mig att bli självförsörjande på snus.

lördag 30 november 2019

Ett instängt vinterliv

Kylan nöp till här i Kapellet häromnatten. Idag var det en fantastisk vinterdag och jag var ute en stund och skottade gångar från altandörren till uthusets olika avdelningar.
Jag har eldat och druckit kaffe på förmiddagen. Legat i soffan med Felix och tittat på Vinterstudion och längdskidor i Rukka.

Felix har redan kommit till den åldern då han har allt. Nu i juletider blir det problem när han som 16-åring ska önska sig julklapp. Han har börjat snegla på armbandsur. Inte för att han behöver ha koll på tiden men mer som ett smycke. Han är redan som medelålders gubbar som har köpt en Harley Davidson och sedan inte vet vad de ska lägga pengar på härnäst. Att nörda ner sig i hibiskusar som jag gör är ovanligt. Däremot att köpa feta armbandsur som kan kosta hur mycket som helst. Det verkar ligga närmare till hands.

Nåväl. Felix sa att han kanske skulle önska sig presentkort så han kunde köpa ett armbandsur. Egentligen var han intresserad av ett "vintageur" i första hand. Han vill ha ett armbandsur med lite "klass". Inte "Gant" eller något klädmärke utan ett riktigt klockmärke så som Omega, Tissot, Certina o s v.

Jag kontaktade en god vän med ett erkänt stort armbandsursintresse och hörde med honom om han hade något som kunde passa. Det hade han ju förstås så jag fick med ett tiotal klockor för Felix att titta på och prova. Dessutom lyckades min vän sälja ett armbandsur till mig. Han vet vilka knappar han ska trycka på när det gäller mig.
En Certina från decennieskiftet 1968-1970. Så rätt i tiden för mig och mina musikintressen så jag kunde inte låta bli. Jag som inte skulle...

En gång kom min vän till mig här i kapellet och satte sig en stund. Vi pratade om ditt och datt och han frågade plötsligt om jag inte skulle köpa ett armbandsur. Han har ögon för sådant och såg förstås att något uppenbart saknades på mina smala kontorshandleder. Jag svarade att jag inte tycker att jag behöver ett ur på armen. Jag har ju klocka i telefonen. Det gick över till att bli en filosofisk diskussion om behov och skapade behov och dylikt.

Jag ska berätta en historia för dig sade han:
Det var ett träskoföretag som skickade ner en träskoförsäljare till Afrika för att sälja träskor. Försäljaren åkte ner med ett stort lager av skor i olika storlekar men bara efter en dag därnere skrev han ett telegram till företaget: "Jag kommer hem direkt. Det är dödfött. Det finns inte en jävel som har skor härnere!", skrev han och åkte hem igen med hela lagret.
Träskoföretaget gav ändå inte upp. De skickade ner en annan försäljare med ett lager av skor. Efter en dag telegraferade han hem och skrev: "Skicka ner allt ni har! Det finns inte en jävel som har skor härnere!".

Min gode vän menade alltså att det fanns flera sätt att se på saken. Jag lät mig inte övertalas då. Det är nog nästan tio år sedan nu men nu så... Han fick rätt till slut ändå.

Jag planerar det sista steget i kapellets inomhusrenovering också. Jag har ett utrymme kvar att ta tag i. Där kommer det att bli en stor garderob med skjutdörrar, hyllor och förvaring. En så kallad "Walk in closet" eller "Linneförråd" som det hette när vi flyttade till ett miljonprogram 1970. Då när man hade en lägenhetsnyckel i ett resårband runt halsen. De stora grabbarna älskade att dra i nyckeln och släppa den så man nästan slog ut tänderna när nyckeln for upp. Min kompis, Tony hade också en egen "Husmorsnyckel" som gick till betonghusets gemensamma utrymmen. En sådan fick aldrig jag.

Jag svävar ut i sidotankar märker jag när jag skriver.

Jag planerar också ett utomhusprojekt så fort våren kommer. Det känns som om det är dags att börja odla sin egen tobak och göra eget snus med allt vad det innebär. Då behöver man ju en massa "utrustning"och det älskar jag förstås att fördjupa mig i. Att skaffa utrustning till olika göromål. Nu i vinter ska jag hålla utkik efter en "sädeskvarn", en hushållsassistent och en tryckkokare som jag kommer att behöva i min produktion. Det projektet ska jag inleda i vår. Då har jag något att blogga om igen också.

Som ni förstår består den kalla årstiden av att drömma om våren för mig. Jag kanske åker till Montenegro också i vår. Där växer det säkert hibiskus som jag kan ta sticklingar av.

söndag 20 oktober 2019

Grådisig oktober

Jag har fått besvär i min högerarm och har svårt att sitta vid datorn och skriva. Min hand domnar bort och yttersta toppen på tummen är nästan ständigt bortdomnad nu. Det är någon eller några nerver som verkat kommit i kläm. Man har nämnt "karpaltunnelsyndrom" i sammanhanget.

Liver går sin gilla gång ändå. Det händer inte mycket. Jag umgås med mig själv och mina hibiskusar. Tragiskt att jag mår så bra av det egentligen. Jag borde väll vara olycklig men det är jag inte. Jag gillar varje dag i livet för det saktmod det erbjuder.
Idag blommade Oriental moon på morgonen.
När jag kom upp på övervåningen blommade en namnlös också.

De är otroligt vackra.

Vad gäller uthuset så är det klart.

Till och med belysning i de olika utrymmena.

lördag 7 september 2019

Sista brädan är uppsatt

Nu är uthusrenovering 2019 klar. Åtminstone utvändigt.
Sista brädorna satte Felix och jag upp i torsdags.
Nu ser det ut så här.

Det kommer inte att bli så mycket bloggande här nu under en period. Jag har inget att visa mer. Jag kanske lägger upp mina funderingar om tillvaron möjligen.

Jag avslutar sommarsäsongen med en bild på ett "Jättenattljus" som växer i diket ut mot Filipstadsvägen.
Den här blomman är inte vacker i sig själv. Inget är vackert i sig självt. Det är bara en massa celler som är organiserade på ett visst sätt. Det vackra är hur bilden av blomman påverkar din hjärna.

Det är där det vackra uppstår. Min hjärna tolkar denna utslagna blomma som något vackert.

I någon annans hjärna betyder det här ingenting.

lördag 31 augusti 2019

Snickerisäsongen går mot sitt slut

Idag gjorde jag ett par timmar till på uthuset. Nu är det bara skobräde kvar på framsidan men det klarar jag inte att sätta upp själv utan en massa ihopsnickrade hjälpmedel. När Felix kommer på onsdag sätter jag upp det på fem minuter. Jag väntar tills dess.

Jag sågade till de sista locken i panelen som ska sitta ovanför fönstret på gaveln.
Målade och klara för uppsättning.
Så. Väggen klar. "Väggen är klar" är dessutom ett begrepp för oss som lyssnade på Kalle Sändare på 70-talet.

När jag avvecklat dagens arbetsplats började jag diska ytterkrukor.
Ytterkrukorna har tidigare hyst hoyor som fått ullöss. Nu ska de hysa hibiskusar.

Jag ställde upp ett antal hibiskusar på mina nya fönsterbänkar. Det blev fint.
Imorgon har jag ingenting självklart kvar att göra med uthuset. Det känns lite vemodigt men jag har haft en fantastisk pysselsommar.

torsdag 29 augusti 2019

Doftiakttagelser

Igår var jag på länsstyrelsen i Örebro och när jag kom in på entréplanet luktade det precis som det gjorde på Williams leksaksaffär på Tegelslagaregatan här i Kristinehamn, tidigt 70-tal.

Idag kom det en Buick LeSabre Convertible och gled förbi mig på Östra Torggatan i Karlstad. Det luktade gammaldags avgaser efter den. Så som avgaser en gång luktade. Ofullständigt förbränd bensin. Inte alls som dagens syntetiska klor-hittepåavgaser. Avgaserna förr hade mera pondus. Idag är de PK och vegetariska på något vis.

tisdag 27 augusti 2019

Ytbehandling av dörrar

Ikväll var det dags att behandla dörrarna med Roslagsmahogny.
De är strukna två gånger på bilden. Låsbeslag är monterade och till helgen ska jag avsluta projekt uthus 2019 om vädret tillåter. Ett jobb på ett par timmar.

Jag klippte gräset ikväll också. Det måste varit över en månad sen senast.

Flera av mina hibiskusar blommar just nu.
Den här heter Andersonii.

måndag 26 augusti 2019

Dörrar och takavvattning

Igår var jag igång kl 8 på morgonen och började med dörrarna. Jag har fasat lite för dörrarna. Det är ett stort jobb och alla mått är så noga. Jag använder också en metod som kallas "vändlimning med störtning" när jag tillverkar dörrarna. Metoden beskrev jag när jag gjorde de förra dörrarna. Se detta blogginlägg från 2016.

Den första dörren tog drygt två timmar att färdigställa.
Här ligger en vändlimmad regel på tork.
Så här såg min arbetsplats ut och det blev ett fantastiskt väder denna dag när solen lyckats skingra morgondiset.
Första dörren klar.
Här ligger alla tre dörrarna klara.
Jag kunde inte sätta i dem själv utan var tvungen att vänta på att snickaren kunde komma och hjälpa mig.
Jag ställde dörrarna under tak för natten.

Idag när jag kom hem gjorde jag klart takavvattningen. Det är lika bra att göra det när det är vackert väder.
Det kändes otroligt bra att det momentet är klart. Nu kan höstregnen komma.

Snickaren kom och vi satte in dörrarna.
Jag fick justera dem lite för att de skulle passa men nu sitter de där. Nu ska de strykas med Roslagsmahogny ett par gånger innan jag sätter på låsbeslag och stänger igen uthuset för hösten.

lördag 24 augusti 2019

Lördag i kapellet

Felix och jag fick ha klockan på ringning imorse eftersom han skulle döma fotboll i Ölme. Vi åkte dit och han dömde IFK Ölme och Karlskoga. Det var över en timme till nästa match och vi tog en sväng ut till Svarteberg med bilen. Vi var trötta båda två och svängde in till vägkanten och blundade i tjugo minuter innan vi åkte tillbaka till Ölme IP. Där släppte jag av honom. Hans mamma skulle hämta honom när han dömt IFK Ölme mot Hertzöga.

När jag kom hem sågade jag upp alla brädor till de tre dörrarna som ska sitta på framsidan av uthuset.
Imorgon ska jag hämta virke till ramverket till dörrarna. Att tillverka dörrar är lite besvärligt men imorgon ska det ske om vädret är med mig.

Jag har fortfarande problem med att få ihop livet med arbetslivet. Vardagarna känns ibland nästan overkliga. Krångla iväg till Karlstad när tågen går som de vill. Ofta blir det att ta bussen istället. När jag kommer till jobbet sitter jag ensam och arbetar. Går ut på stan och äter lunch ensam. Sedan på eftermiddagen är jag ensam igen för att ta tåg (eller buss) hem med hörselproppar för att slippa att höra alla människor som sitter och skriker och pratar i telefon.

Just nu lever jag bara för helgerna. När jag får lägga upp allt som jag själv vill. Är det verkligen så här livet ska vara?

tisdag 20 augusti 2019

Hibiskuskväll

Märkligt att jag kan ägna så mycket tid åt stillastående krukväxter. Jag går runt och tittar på dem, planerar var jag ska klippa när jag beskär dem, tittar på alla detaljer i en utslagen blomma och dess egna lilla vackra värld. En liten spindel sitter och lurar under ett blad. Den kan gott få bo där om han vill.

Idag fick jag två nya sticklingar med posten. De kom från moderplantor som frodas i Hunnebostrand. Moderplantornas matte fick två sticklingar av mig i byte.

Alla hibiskusar är inne nu och jag har några kvar att plantera om innan vintern. Jag undviker att plantera om när de blommar om det är möjligt. När jag gjort undantag från den regeln har det ändå gått bra. De har inte visat tecken på att de märkt vad som hänt.

Idag fick mormors dubbla röda en kraftig höstansning. Det gör lite ont i mig att klippa så mycket men det känns samtidigt som jag befriar plantan från det gamla. Lite som att klippa ett får som blir fritt från en varm och fet ull och plötslig får sprätta iväg i bar överkropp.

söndag 18 augusti 2019

Gavel och klematis

Jag tog tag i näst sista delen av brädfodringen idag. Det tog emot men jag kom in i det ganska snabbt. Jag satte upp locken till vänster om fönstret, fodren runt fönstret och locken under fönstret. Det är några små lock kvar som ska sitta ovanför fönstret.
Så här blev det idag.

Nu har jag inget fyrtumsvirke kvar och det var perfekt uträknat.

Sedan planterade jag två klematisplantor som jag köpte på Plantagen förra söndagen. Jag ska sätta upp ett gammalt takräcke jag hittade i uthuset som spalje på väggen bakom. Jag skulle satt dom på mitten av väggen men det var bara sten där och omöjligt att gräva.

Jag har också planterat om ett antal hibiskusar idag. Och paketerat och skickat fyra hibiskussticklingar till Hunnebostrand och Stockholm med mera. Jag har också lagt ner fem sticklingar av dubbel röd hibiskus som jag ska dela ut på jobbet imorgon.

Jag monterade vinkeljärnen under fönsterbänkarna också.
Det blev jättebra. Jag målade vinkeljärnen i samma kulör som väggpanelens krönlist.


Jag blev så fantastisk nöjd med detta. Det blev verkligen jättebra.

Nu är det slut på den sköna helgens ledighet igen.

lördag 17 augusti 2019

Woodstock

Denna helg för 50 år sedan hölls Woodstockfestivalen.
Jag firar det genom att lyssna på musiken från då.

Det är helt fantastiskt och det har betytt så mycket för mitt musikintresse. Det var då den bästa musiken skapades. De åren. 1968-1972 (typ). Carlos Santana upptäcktes på östkusten i USA. Han var ett namn i San Fransico-area innan, men här slog han även på östkusten. Intressant egentligen. Han var jättestor på västkusten men okänd på östkusten av samma stora land.
Efter 1972 blev musikscenen allt svagare i mina öron.

För tio år sedan, när Woodstockfestivalen hade 40-årsjubileum hyrde jag en bil på Manhattan och körde upp till Bethel där allt hände. På Max Yasgurs mark i en grässlänt, upstate New York.

Jag gjorde ett specialreportage då och det finns att se här. Det var en sanslös upplevelse att få ligga där i grässlänten där allt ägde rum.

Här i kapellet är det höst. Jag avvecklar och planterar om hibiskusar. Jag måste också förstärka de blombänkar jag köpte och monterade förra helgen.

Jag plockade in vindspelen och får sätta igång dem manuellt om jag vill påminnas om sommarvindarna som smekte baksidan på kapellet. Det gör jag gärna.

Fönsterbänkarna bågnar av tyngden från krukorna. Det syns inte jättemycket på bilden men det är störande för mina ögon i verkligheten. Jag köpte vinkeljärn från Kristinehamns handelsstål för att förstärka mina blombänkar.

Jag har målat dem och ska montera alla fyra imorgon.

De blir mörkgrå. Samma kulör som panelens krönlist i prediksalen och det kommer att bli jättebra.


torsdag 15 augusti 2019

Ordinarie arbete

Sommarsemestern slut. Det blir inte mycket gjort här hemma på vardagarna då. Uthuset får vänta till helgen. Dessutom har vädret försämrats så det inte är inbjudande att hålla på med något på kvällarna.

lördag 10 augusti 2019

"Höstens" första långkok

En regning och dyster dag. Jag fick för mig att göra långkok. Jag åkte till Maxi och handlade upp mig lite på det som skulle behövas. Jag fick också för mig att jag skulle dokumentera min matlagning i bloggen. Så här kommer ett matlagningsinlägg där jag presenterar:

Kapellets variant på den ungerska rätten Pörkölt med kocken; "The man of too much".


Jag hackade tre stora gula lökar och lät dessa stekas genomskinliga på svag värme i ca 200 gram extrasaltat smör.

Tillsatte grovt hackade vitlöktklyftor efter behag. Idag var "behag" sex klyftor under tiden som löken stektes.

Jag finhackade en liten röd paprika
och tre paket bacon. Denna gång valde jag bacon omsorgsfullt med så mycket fett som möjligt.



Jag förberedde också paprikapulver. Det ska vara mycket paprikapulver.
Det här är nog ca tio matskedar.

När jag ansåg löken färdigstekt tog jag av grytan från värmen och tillsatte paprikapulvret.
Pulvret får inte stekas för då får det en icke önskvärd smak.

Jag tillsatte paprikapulvret när löken slutat puttra samt ca två deciliter vatten.
Från och med detta ska grytan "koka". Inte "steka".

Jag rörde ner pulvret och tillsatte bacon och paprika och värmde upp det hela igen.
Sist tillsattes grytbitar av nöt och ytterligare lite vatten. I detta fallet ca 700 gram grytbitar. Det ska ju koka och inte steka. Jag brynte inte grytbitarna först. Grytbitarna i sig innehåller så lite fett. Här kommer baconfettet in i bilden.

När detta var gjort fick det puttra på lägsta möjliga värme tills det blev klart. Bilden ovan togs kl 13 när locket lades på.


Utseende kl 14.

Klockan 15.

Klockan 16.

Sedan fick den gå utan lock en halvtimma.

16:30. En liten smakportion efter uppsaltning. Det enda som fattades var en brödbit att släpa runt i vätskan.