Skördade ett varv i tobakslandet idag. Det blir nog en skörd till nästa helg också men sen är det nog färdigt för i år. Jag tänker en del på hur kommande eventuella frostnätter kan komma att påverka det som är kvar så jag behöver nog få allt skördat så snart som möjligt.
Jag började rengöra dagens skörd men han inte så långt innan Sabina kom och hälsade på. Vi satt här i tre timmar på altanen och pratade. Det är alltid så trevligt när hon kommer. Jag fick tre klematisar av henne innan hon åkte. Jag planterar dem imorgon.
De skördade tobaksbladen täckte jag med yllefiltar inför natten. Jag orkar inte ta reda på allt idag.
De här datingprogrammen som sänds på TV - är de så dumma egentligen? Det kanske borde finnas flera sådana arenor i samhället men där det hela inte bevakas med TV-kameror och inte måste ha ett underhållningsvärde. "Bra TV" är numera ett begrepp som är viktigt. I många produktioner kan man ana att regissör eller klipparen eller vem det kan vara, försöker förstärka sidor av personer som kanske inte är så stora i verkligheten. Man kanske väljer att visa konflikter hellre än när människor tycker om varandra och är överens. Är det mer intressant att se en köttätare som jävlas med en vegan än två vegener som diskuterar sina valda livsstilar? Det verkar så.
De här datingprogrammen har alltid fascinerat mig. Jag tänker mig in i de olika paren och "hoppas" att det blir just de två. Jag tänker också "vad ser han hos henne", "Hur kan han vara så blyg" o s v. Men är matchade dejter mera framgångsrika än helt spontana möten i verkligheten? Jag tror nog ändå att de borde vara det.
Om jag går in på Maxi en dag brukar jag - via en skärm i entrén - upplysas om hur många kunder det är i butiken. Låt säga 140. Hur många av dessa är då intressanta "partnerämnen" för mig om jag skulle vilja ha en partner? Hälften är antagligen män. Lite färre antagligen eftersom många sitter kvar i bilen på parkeringen medan hon handlar. Men låt säga att det finns 70 kvinnor därinne. Hur många av dessa skulle då kunna passa för mig? Alla över 55 år går bort. Kanske 30 kvar då. Alla under 43-isch går bort. Kanske 15 kvar. Överviktiga går nog bort även om jag själv tillhör den kategorin. Kanske 8 kvar. Alla med tafflig klädsel så som vargjackor i fleece eller mysbyxor går bort. Även annan klädsel som jag har väldigt svårt för. Kanske 5 kvar. Hudfärg spelar inte mig någon roll med de ska inte ha burka. Fula eller på annat sätt motbjudande går förstås bort. Manhands, tunt hår, konstiga former, skönhetsingrepp, tandsmycke mm, mm. Det är inte ens troligt att ett enda partnerämne finns kvar. Och då har jag inte ens börjat prata med någon av dem för att undersöka vilka åsikter de har eller om de verkar tänka överhuvudtaget.
Men om någon på förhand stoppat in 70 kvinnor inom mina kriterier på ICA Maxi plötsligt en dag när jag kom in så skulle jag nog glömma att köpa bitsocker den gången också.
När man kommit till åren känner man sig som en superintelligent 25-åring även om ålderstecknen börjar bli för många för att kunna bortses ifrån. Om motsvarande tankeexperiment som jag gjort ovan skulle göras av en kvinna i stället skulle jag med största sannolikhet gallras bort bland de första. Det inser jag. Men trots att jag inser det förändras ju inte mina kriterier för det jag gillar och det som för mig är otänkbart. Jag kan inte tänka som karaktären från Skövde i filmen "Torsk på Tallin" gjorde när han förklarade sina framsteg på kvinnofronten med att han inte stötte på de "snygga" tjejerna utan mer riktade in sig på "skadat gods". Eftersom han själv ansåg att han tillhörde "skadat gods kategorin".
Men det här med matchade dejter. Där man på förhand får ange vilka deal-breakers man har. Det borde ju bli ett bättre utfall än i en grupp, plockad slumpmässigt ur vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar