söndag 8 november 2020

Livstecken från Tyskland

Långhelg. Jag hade semester på fredagen och började gräva upp tobaksrötter i tobakslandet.

Jag fyllde kärran och tyckte jag hade gjort nog när jag grävt bort en tredjedel av rötterna. När jag varit på tippen med lasset åkte jag hem och duschade och bytte om till vanliga gångkläder och åkte ner till Konstateljén "Grafi" där Karin Fast Aronsson hade en utställning. Jag tog ett varv och tittade på tavlorna och kände igen flera av dem. 


En väldigt trevlig hängning och jag önskade ateljéinnehaverskan lycka till med utställningen.

Felix kom till mig på fredagen och jag bjöd honom på entrecote som var helt underbar. Kanske den bästa köttbit han ätit sa han. Sedan skjutsade jag ut honom till A9 där han spelade sadel en timme. Jag hämtade honom sedan och vi åkte hem och lade oss. På lördagen kom kompisar och hämtade honom här. Han skulle spela tennis kl 11. Då la jag mid på sängen och läste Kafka. Framåt eftermiddagen följde jag USA-valet som stod och trampade utan att komma någon vart. Jag satte mig och lyssnade på musik istället men av Facebookinlägg att döma förstod jag att valet var klart. Jag slog på CNN och kollade.
Plötsligt plingade det till i telefonen. Det var från min bror i Tyskland.

Jag har en bror i Tyskland som är ett år yngre än jag. Jag har vetat om hans existens i ca 17 år men han vill inte ha någon kontakt med mig. Med jämna mellanrum skriver jag till honom på Messenger och undrar om det inte är dags att träffas. Han skrev till mig en gång för några år sedan. Då meddelade han att vår pappa hade avlidit. Något år efter det skrev jag till honom och berättade att min mor avlidit. Vi hade gemensam pappa men inte mamma. Han svarade då och beklagade sorgen.

Men igår plingade det till i telefonen och jag såg att det var ifrån honom. Så här stod det (översatt från engelska):

Hej! Jag är så lycklig över detta resultatet (det kan inte vara något annat än presidentvalet som åsyftas). Min fästman och jag vill träffa dig en vacker dag. Hälsningar från Kirsten.

Jag förstod ganska snabbt att det var någon i hans närhet som gått in på hans telefon troligen och skickat detta till mig. Jag svarade direkt och var överlycklig. Wow. Det här var ett "face-rape" eller hur? Det meddelandet lästes i den andra änden. Sedan skrev jag två meddelanden till men de lästes aldrig. Bara de inte blev ovänner efter detta där nere i Bremen eller var han håller hus tänkte jag.
Nu idag är fortfarande inte de meddelandena lästa. Oj vad gärna jag skulle vilja veta vad som hände i Tyskland igår. Hon hade väl antagligen hört talas om mig och tyckt det var på tiden att vi skulle träffas.

Jag behöver ju inte en bror. Jag klarar mig väldigt bra utan men jag är ju förstås ändå nyfiken på honom. Det är inte säkert att jag någonsin kommer att få träffa honom. Det kanske blev ännu mera avlägset nu efter detta ofrivilliga meddelande till mig.

Inga kommentarer: