Lördag

Vaknade 07:30, gick på toa och gick sedan och lade mig igen med min Lundellbok. Jag låg och läste tills jag blev illamående av hunger. Det verkar vara det som händer. Mitt illamående kommer innan jag fått i mig den första maten. Tyvärr kväljer mig maten på morgonen på grund av illamåendet.

Där i sängen hade jag känslan av att det var vinter. Det är på vintrarna när allt är blött och kallt och mörkt jag lägger mig igen och läser på mornarna. Inte nu när det är sommar. Ett oannonserat regn drog in sent i går kväll. Tyvärr har jag inte fått upp regnmätaren än men det verkar som om det ramlade ner en del vatten i natt.

Den senaste tiden har jag haft en känsla av att jag är på väg någonstans. I livet. Jag mår så himla gott i livet just nu. Jag har saker att se fram emot och med jämna mellanrum grottar jag ner mig i det som komma skall. Planerar dagar i Prag, tänker mycket på Spanien.

Mitt hår har blivit så tovigt att jag inte längre anser det mödan värt att försöka borsta ut det. Nästa gång jag klipper mig får Felix raka av mig alltihop. Jag klippte mig i maj 2019 senast. När jag har håret uppsatt inbillar jag mig att det inte syns hur tovigt det är. När jag tar ut snodden för att tvätta det så behåller ändå håret formen av en tofs. 

Allt är hoptovat i en enda stor tova och jag tvättar bara hårbotten egentligen. Jag bryr mig faktiskt inte. Det är inte längre viktigt för mig. Idag när jag skulle tvätta det fick jag inte loss snodden. Den hade trasslat in sig i alltihop. Jag skulle behövt klippa av snodden för att få bort den.

Istället satte jag tillbaka den och tvättade håret med snodden i. Jag får se hur det funkar. Det värsta är att hårknuten torkar så sakta. Det kanske flyttar in små djur i den sedan. Blir det problem med att den känns lortig får jag klippa av snodden och tvätta igenom själva knuten också.

Vi lever väldigt lika Ulf Lundell och jag. Det är några viktiga skillnader dock. Han skapar också musik och målar konst. Förutom att han skriver förstås. Jag önskar att jag också hade flera uttryckssätt än att skriva. Han beställer böcker från "Bokbörsen" regelbundet och han är lyhörd för vad som händer i naturen runt omkring honom. Jag förstår honom lite.

Han skriver ganska mycket om samhället och vad som händer i världen. Jag minns ju hur jag reagerade på liknande sätt som han med #metoo och en del terrordåd. Han vågar däremot ofta uttrycka sin åsikt. Det är jag lite mer försiktig med men ibland kan jag inte hejda mig. Det är fortfarande 2017 det handlar om i första delen av hans dagböcker i urval. Jag märker att han slarvar med stavning också och att det har fått stå kvar även i trycket av boken. Den lilla egenheten gör varken till eller ifrån tycker jag. Ofta får jag läsa om meningar eftersom han själv inte verkar ha gjort det inför publiceringen. Han kommenterar själv att han blivit slarvigare med åren. När han spelar in nya låtar på sin "portastudio". Han korrigerar inte uppenbara fel utan låter det bero. Åtminstone i det skedet. Blir det en professionell inspelning sedan så släpper han säkert inte igenom misstagen. Många musiker börjar ju - liksom Ulf - måla också. Mer eller mindre bra oftast men de kan ändå få sitt kludd intressant genom sitt sedan tidigare kända namn. Det är väl ett sätt att dra in pengar när sångkarriären är över kanske.

Försökte gå ut och gå i förmiddags men jag orkade bara det korta varvet som tar ca 20 minuter. Lusten att gå fanns där men muskulärt tog det emot. Gårdagens cykeltur satt kvar i benen. Lyssnade på en podd under tiden och blev så uppslukad att jag var tvungen att fortsätta att lyssna sittandes i soffan när jag kom hem.

Jag åkte upp till en vän uppe på Djurgården och tittade på hans blivande tobaksland. Jag är mentor för honom och han är min lärjunge. Vi har mycket annat att prata om också så det var ett trevligt besök. Sedan åkte jag hem och då kom min vän Thomas från Örebro och satte sig med mig på altanen några timmar. Jag tog några öl sedan och lyssnade på Santana. Bordet ute på altanen var svårt att få att stå bra utan att vicka fram och tillbaka. Ibland måste jag ställa det på lite olika platser för att få det att stå helt jämt. Då slog det mig att jag kanske skulle skriva om tre saker jag alltid har med mig när jag reser.

En fällkniv har jag alltid i ryggsäcken. På den finns förutom lite olika knivar en pincett, en sax och en liten skruvmejseln. Skruvmejseln använder jag när jag behöver skruva åt en skruv på mina gamla Ray Ban Wayfarer för att skalmarna ska bli lite trögare och inte så glappande. Knivarna skär jag upp korvar med som jag köper i livsmedelsbutiker. Pincetten om jag får en flisa och saxen när jag ska klippa upp påsar av olika slag. River jag upp påsar brukar de gå upp mer och mer under en dag i ryggsäcken och sedan har jag hela påsinnehållet överallt bland resten av sakerna. Det blir fett och äckligt på insidan av ryggsäcken. Om jag klipper upp påsarna däremot blir inte öppningen större med tiden.

Till påsarna har jag också alltid minst en påsklämma.

Jag köper ofta snacks och har i ryggan när jag är ute och går. Känner jag mig trött och svag sätter jag mig någonstans och trycker i mig lite chips. Det är gott att få lite kolhydrater, fett och salt då. För att slippa att få chips i hela ryggsäcken (det har hänt både en och två gånger när chipspåsen spruckit upp vid brottanvisningar som bildats när jag öppnat den) försluter jag den ordentligt med en påsklämma.

När Ivar i New York upptäckte det gillade han idén. Han fick min ena klämma rentutav. Han visade mig vad han alltid har med sig i sin ryggsäck. Det var så bra att jag anammade det hela och utrustade min ryggsäck med samma sak. "Where are my shims, sa han och grävde i sin rygga?"

Här ligger ett par "shims". Kilar som han använder när borden på uteserveringarna är vingliga.

Numera har jag också alltid mina shims med mig. Lägger man dem som jag gjort på bilden ovan har man stora möjligheter att få ett jullrigt bord att inte vicka. Det gäller bara att komma ihåg att plocka dem med sig när man druckit några pilsner och ska vidare. 

Ivar har också anammat mina glasögonsnoddar. Jag har alltid glasögonen och solglasögonen hängande i varsin snodd runt halsen. Det har han också börjat med. "We look like an old gay couple", sa han när vi stod mitt emot varann på kyrkogården "Woodlawn cemetary" och konstaterade hur vi måste sett ut för utomstående.

Jag fick också ett underbart sms från "L" ikväll. Hon har cyklat Vänern runt under ett par dygn på egen hand och skickade jättefina bilder från sin tur. Jag blev alldeles uppfylld i bröstet av kärlek och värme av bilderna. Hon har ett så roligt liv nu. Hon mår så bra och hon är så värd det. Hon ser till att må bra på sina grejer, precis som jag själv. Hon borde vara en influencer istället för de där som tror att de ska bli berömda och lyckliga av att starta "Make-up-klipp" på Youtube.