Viktiga handlingar

Nu blir det en del arbete med bostadsaffären innan jag ska åka hem. Mäklaren ska ha en fullmakt. 3 000 € ska sättas in som deposition innan papperskvarnarna kan börja mala. Det börjar bli väldigt besvärligt utan telefon. Idag fick jag hålla mig hemma till kl 14:30 för att kunna ta emot mail. Jag solade en stund på altanen i alla fall. Dit når nätverket.

Mäklaren kom som han skulle och jag gjorde en banköverföring och skrev på ett reservationskontrakt. Nu behöver jag inte föra över mer pengar just nu. Jag kan i lugn och ro göra det hemifrån Sverige när jag haft min sittning med banken.

På fredag ska jag och mäklaren till kontoret där jag ska skriva under en fullmakt och få reda på vad som kommer att hända härnäst.

Klockan 15:40 kom Manuel och hämtade mig. Vi skulle till ett muslimskt théhus som hette "Carmen del campillo" och dricka thé.

Vi åkte norrut mot bergen. Det var inte helt lätt att hitta. Väl framme mötte vi resten av gänget. Manuels make Kenneth och deras son samt sonens flickvän.

Äntligen fick jag se ett blommande mandelträd. Det doftade också gott om än lite svagt. 

Vi kom till en fantastisk överväxt plats mitt ute på landet. Det var två homosexuella män som hade flytt från ett muslimskt land och bosatt sig här och byggt upp alltihop. Här kunde de sedan leva som de ville. Det går nästan inte att beskriva denna plats i text. Den måste nog upplevas. Jag knäppte i alla fall en massa bilder på alla "rum". Rum både utomhus och inomhus. Det var jättestort och man upptäckte nya prång och vrår hela tiden. Här kommer en samling bilder på både växter och interiörer.

Ännu mer bilder på denna fantastiska plats.

Mycket vackert att titta på. Det doftade svagt av rökelse överallt också.

Vi drack thé förstås. Ett fantastiskt gott thé som jag ska försöka återskapa hemma. Ett afghanskt thé med kardemumma och kanel. Även ett marockanskt myntathé.

En lång dag tillända när jag varit inomhus och bevakat mailen hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. 

Söndag

Jag blev sittande ganska länge i går kväll med att googla lägenheter i Torrevieja. Mäklarna verkar jobba dygnet runt härnere. Skickar jag en fråga får jag svar på volley oavsett tid på dygnet. Jag bokade två visningar till. Jag var ute på en idag kl 12. Ett likadant radhus/lägenhet som jag la ett bud på häromdagen fast finare och till samma utgångspris. Jag lade ett bud på den och får jag den till det priset tar jag den. 

Jag har tänkt mycket på lägenheten jag lade bud på först och nu kom ett nytt tillfälle på en likadan. Mina krav har förändrats under resans gång. Om boendena inte ligger inom ett låst område tycker jag inte att de är lika intressanta längre. Man får större och större krav märker jag. Samtidigt blir man helt fartblind när det gäller pengar. Jag tror att det har att göra med att alla priser är i Euro här. Skillnaden mellan 85 000 och 90 000 känns inte så stor men i själva verket är skillnaden ca 50 000 svenska kronor.

Nu har jag ändå bestämt mig och jag har köpt en lägenhet för 87 500 €. Det blev en lägenhet i ett inhägnat område precis som jag kommit fram till att det är det jag vill ha.

Jag började dagen med att gå till Aldi och handla. 

Jag köpte mat och några silikonlock som jag tror ska fungera. 

Istället för Gladpack.

Återvinningsbara. 

Det här kanske inte är sista gången jag är där men det närmar sig slutet nu. Tyvärr. 

Jag skulle gärna kunna leva så här. Mycket motion på mitt promenadvis, värme och sol.

Kl 12 kom mäklaren. Jag stoppade in två portionssnusar för att klara mig länge och samtidigt vara någorlunda presentabel. Vi tittade på lägenheten och jag tog ett beslut på stående fot. Jag bjöd 85 000 € för denna fräscha lägenhet i en gated community. Efter lite e-postutväxling fick jag den för 87 500 € och jag är jättenöjd med det.

Så här ser den ut.

Men först en Kuk-klippt buske som välkomnade så fint.

Bostaden från södersidan.

Ett litet kök. Tillräckligt. Det blir lite mörka bilder men det ser bättre ut i verkligheten.

Vardagsrum-isch för de som vill kalla en gemensam yta för just det. Även en matplats. Alla möbler ingår. Man ser också dörren till nordsidan i denna bild. Där utanför ska min vespa stå. Man ser också ingångarna till två sovrum. Mitt och Felix.

Badrum. Ingen bidé att slå smalbenen i.

Två sovrum. Jag kommer att välja först. Jag kommer nog antagligen ha ett arbetsrum här också.

Utgång baksida mot parkering. Scooter under tak. Inhägnad med adekvata lås. Liten uteplats också. Norrläge. Båda sovrummen ligger häråt också.

Poolen ligger därborta i buskarna.

Poolen. Ca 20 meter från ytterdörren.

Framsidan i söderläge. Lite möbler här framför förstås. Möblerna står bakom glaset till höger.

Grinden till området som jag uppskattar väldigt mycket. Det innebär det första skalskyddet mot min egendom. Scooter och utemöbler,

Här kommer man in om man är betrodd. 

Jag lät mäklaren släppa av mig i stan när allt var klart.

Jag tänkte jag skulle fira lite idag. Att jag förvärvat ett boende härnere. Jag gick utefter stranden och  hemåt. Som en kung gick jag.

Det var party på stranden ikväll också. Familjer som firade.

Fastnade på en restaurang halvvägs hem.

Jag beställde öl och bläckfisk.

Iskall öl med sejdlar som stått i frysen

Och jag träffade ett trevligt svenskt par; Thomas och Sofia. Jag fick Thomas kontaktuppgifter om jag ville ha hjälp med vilka hantverkare han själv anlitat. Han var bekant med Per Ringvall i Kristinehamn så vi fick en liten anknytning där. Så klart värdefullt för en newbe som jag.

Vi kan hålla kontakten härnere om vi vill. Jag fick Thomas telefonnummer.

När jag ätit min bläckfisk var jag inte längre nykter men jag lät det bli så. Jag firade för mig själv och för världen. Jag var bara glad och svävade hemåt som på moln.

Jag stannade till på den närmaste krogen hemifrån jag känner till. 

Där drack jag två öl innan jag lullade hemåt för att ta hand om allt detta händelseförlopp och beslut som min hjärna tagit idag.

Jag hamnade på en lokal bar som inte varit öppen förut. De har kört med bilmaskiner därinne när jag gått förbi som om dom skulle byta ut hela golvet. Sedan ett par dagar har nu har jag sett att de haft bordsgäster utanför. Så jag satte mig där och fortsatte att beställa öl.

De var så svalkande och goda.

Det var så gott och bara ett kvarter från lägenheten.

Ägarens t-tröja var jag helt enkelt tvungen att få en bild av. 

Jag uppmuntrade honom och hans val av t-tröja samtidigt som det var bland det löjligaste jag sett.

Sedan gick jag hem.

Idag har jag köpt en lägenhet i Torrevieja och de två portionssnusarna jag stoppade in när jag skulle träffa mäklaren spottar jag ut nu. De fick vara kvar hela dagen. De har uppenbarligen försett mig med nikotin för en hel dag. Det trodde jag inte.

Efter denna långa dag blir det egenhändigt producerat lössnus och eventuellt ytterligare någon burköl.

Men det ska bli så skönt att bara blunda också. Och tänka på vilket underbart och spännande liv man kan se till att man får. Vilken känsla det ska bli till sommaren när man får beviljat tillträde till egendomen och när man kan börja bygga upp det egna livet där. Från början utan några riktlinjer. När de första ölburkarna ställs in i kylskåpet. När jag och områdesansvarig sätter igång en återvinningskampanj innanför murarna. När jag och Felix sitter där och diskuterar livet.

Nyårsdag i bushen

Idag hade jag stämt möte med ett gäng svenskar för en vandring runt den blå sjön d v s den östra av de båda saltsjöarna. 

Jag gick in till stan för att ta bussen till Carrefour i Habaneras för att bli upplockad av en kristinehamnstjej vid namn Mary. Allt var stängt så jag blev ståendes på parkeringen utanför. Jag var där redan 09:45 men hade glömt vilken tid vi gjort upp. Jag mindes att det var kl 10:nånting så jag var ju där i god tid. Eftersom jag inte har internet om jag inte är i nätverk kunde jag heller inte kolla. Men jag stod ju bra där jag stod. Jag gick ut i solen och vankade av och an på parkeringen.

Här kan man också beställa matkassar online och få dem levererade till bilen. Klockan blev 10:15. Då kom en svenskreggad svart bil och smög förbi mig men åkte sedan vidare. Bara det inte var de, tänkte jag efter som jag inte stod vid entrén där jag skulle bli upphämtad. Jag hade ställt mig en bit ifrån i solen. Klockan blev 10:30 och jag började bli orolig. Och jag kunde heller inte ta kontakt. Klockan blev 10:45 och ingen kom. Jag står några minuter till och sedan går jag bort till köpcentret Habaneras och ser om jag kan komma åt deras nätverk trots att allt var stängt. Jag kom fram till en låst stor grind men jag hade lite svag signal så jag kunde komma in i messenger och skrev till Mary; "Var är ni?". Hon svarade genom att ringa upp mig istället. Då var hon vid entrén på Carrefour och tiden vi gjort upp var kl 10:50. Hon var där på pricken 10:50 och då hade jag gått för bara några minuter sedan. Hon körde då bort till Habaneras och plockade upp mig där istället.

Sedan åkte vi upp till de andra som stod och väntade vid ingången till nationalparken. Det var tre svenska par och jag. De hade också med tre söner i åldrarna 10 till 16 år. Jag föreslog att vi skulle titta efter kokonger av processionslarver i pinjeträden och de vetgiriga grabbarna fick lite biologilektioner medan vi gick. Och vi hittade dessa kokonger också. I massor och jag hade heller aldrig sett sådana förut.

När vi väl sett en såg vi dem överallt. Vi såg t o m några där larverna kläckts. Grabbarna var fascinerade och de samlades runt mig hela promenaden så vi kom lite på efterkälken. Den ena av grabbarna hette Eddie så det blev lite förvecklingar också. Det är inte ofta jag är med om att någon mer än jag själv lystrar till Eddie. Tioåringen började kalla mig Eddie-1 men det blev inte lättare för det.

Efter ett tag kom vi fram till bebyggelse. En engelsk restaurang där vi åt. 

Mitt emot växte julstjärnor. Så här ser de alltså ut om de får växa som de vill och inte behandlas med retarderingsmedel som de vi har hemma på jularna.

Jag var så upptagen med att vara social så jag glömde fotografera maten. Engelsk frukost och det var rejält med korv, bacon, stekta ägg, hash-browns, vita bönor och toast. Jättegott!

Ölen glömde jag i alla fall inte att fotografera.

Sedan blev jag avsläppt vid europaparken igen och gick hem därifrån.

Mycket mer än så blev det inte denna dag. Men jag har i mina ensamma stunder tänkt mycket på de lägenheter jag sett. Jag har svårt att släppa den som låg i ett inhägnat område. Den var ful men perfekt för mig och Felix egentligen. Det är heller inte dyrt att anlita hantverkare här så man kan få det som man vill. Hmmm! Jag får nog tänka ett varv till på den där lägenheten som också egentligen var en aning för dyr. Men jag kan verkligen se mig själv i den.

Ikväll har jag lagt ut lite fler krokar hos mäklare härnere. En vecka kvar att åka runt och titta på boenden om tillfällen yppar sig.