Hemma

Äntligen riktig öl.

Så skönt att vara hemma i kapellet igen trots allt.

Min dag började med att väckarklockan ringde kl 05:00. Jag gjorde mig iordning och packade det allra sista. 05:40 låste jag lägenheten omsorgsfullt och gick ner och ställde mig på trottoaren för att vänta på taxin som min vän Alexander bokat åt mig kvällen före. Taxin kom i väldigt god tid. Den kom samtidigt som jag ställt mig tillrätta på trottoaren. Jag hade just varit och slängt den sista soppåsen och kom tillbaka så stod den där. Jag slängde alla mina sängkläder och handdukar. Nästa gång jag åker ner köper jag ordentliga lakan till min egen lägenhet.

Jag var framme vid busstationen exakt kl 06:00. Det var då taxin skulle hämtat mig egentligen. 

Det blev en timmas väntan men det gör ju inte mig något att vänta. Hellre det än att vara ute i sista sekunden. Bussen avgick i tid till flygplatsen i Alicante. En timmas resa och jag lyckades faktiskt slumra till en stund. Incheckning och allt gick också jättesmidigt och innan jag visste ordet av satt jag vid gaten. Jag käkade en macka som jag köpte kvällen innan på Aldi.

Väntan blev ganska lång. Planet skulle avgå 10:55 men skulle bli något försenat. Jag hade köpt ytterligare en macka för att ha på planet men jag var jättehungrig när de ropade ut att planet skulle bli en halvtimma försenat. Jag stack direkt till Burger king och beställde en dubbel ostburgare från deras beställningssystem där man använder en pekskärm, betalar och går och hämtar maten i en "Pick-up-lucka". Man kan också följa sin order på deras skärmar men min burgare kom inte upp. Jag stod där och väntade bra länge innan jag skyndade bort till gaten för att se om de hade börjat släppa ombord folk men det hade de inte. Jag stack tillbaka och kollade min burgare igen men inget hade förändrats. Jag väntade ett tag till innan jag stack till gaten och kollade igen. Då hade de börjat släppa på folk. Tillbaka till hamburgaren men inget hade förändras när det gällde statusen på min burgare så jag fick sticka tillbaka till gaten igen. Då var det bara ca fem personer kvar som inte gått ombord så jag fick strunta i burgaren.

Jag var bland de sista som gick ombord. Ensam kvar stod en ung flicka och skakade i famnen på en vuxen man. Jag har sett flygrädda människor förut och tyckte så synd om flickan som ändå tvingar sig att flyga för att se världen. Jag gick och satte mig på min plats näst längst bak. Jag fick tre säten för mig själv. Då ser jag hur en flygvärdinna kommer och leder den rädda flickan och sätter henne i mitten på en annan fri rad och talar snällt till henne en stund. Men sedan går hon. Hon hade förstås sysslor att sköta i samband med starten. Jag tyckte så synd om tjejen som satt och skakade ensam så jag frågade om hon ville att jag satt hos henne och det ville hon jättegärna så jag satte mig där och vi pratade om rädslor.

Hon tyckte det var så otäckt när planet startar och stiger upp till flyghöjden. Därefter brukar det gå bättre sa hon. Om det inte är turbulent för då får hon det jobbigt igen. Hon tyckte däremot om att landa eftersom allt då var över.

Hon flyttade in till fönstret och jag satte mig längst ut mot korridoren. Jag frågade om hon ville att jag skulle sitta bredvid henne men då skulle hon uppleva att hon var inträngd. Vi pratade och när jag såg att hon fick det jobbigt la jag min hand på hennes axel. När vi kommit upp i luften gick det bättre och vi pratade. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad hon hette. Hon var född i Spanien och hade en spansk pappa och en svensk mamma. Hon var 19 år och lesbisk. Hon pratade felfri svenska men det slank in spanska ord ibland. Vi pratade lite om hur det var att vara lesbisk i ett katolskt land som Spanien och hon berättade hemska saker från skolåren. Hon "kom ut" när hon var 11 år. Hennes religionslärare stängde av henne från religionslektionerna och sa att hon skulle brinna i helvetet. Hon fick gå till rektorn varje religionslektion och stå med näsan mot väggen tills lektionen var slut. Men rektorn var mänsklig. Hon fick stå mot väggen en gång sedan hade rektorn ställt fram en stol bredvid sitt skrivbord och så satt de och pratade om livet på religionslektionerna istället. En fantastisk man men religionslärarinnan var hemsk.

Nu hade hon träffat en tjej där hon bodde. Hon bodde i Luleå och hon skulle med ett plan dit sedan. Men vi pratade hela resan om livet och om kärlek. Däremellan satt vi tysta när det var jobbigt för henne och jag strök henne över axeln.

När vi hade landat på Arlanda hade vi båda tid över inför nästa etapp så vi satte oss och tog en varsin macka. Hon hade inte sovit natten innan eftersom hon var så rädd för flighten. Allt hon ätit hade hon spytt upp. Hon var så glad att hon fick i sig lite mat nu. Redan från den första dagen när hon kom ner till Spanien denna gång hade hon fasat för denna hemresa. Hon hade varit hos sin pappa i två veckor. Jag berättade att jag sett henne när jag gick ombord och det var hennes pappa hon stått med där. Hon var på vippen att inte kunna gå ombord men hon längtade efter sin tjej så. De längtade så efter varann så det var tvunget att övervinna rädslan.

Jag berättade om Felix och vilken fin relation han och jag har. Jag visade en bild på Felix och mig när vi står bredvid varann vid en skolavslutning. Han i stilig kostym och jag med studentmössa och batiktröja. -Jag vill också ha en hippiepappa, sa hon då. Jag kände mig lite som en klok lugn pappa när jag tog hand om henne faktiskt. Sedan kramades vi farväl mitt i "Sky-city".

Därefter följde en lika lång resa till för mig men med buss.

Jag blev t o m glad när vi körde in i Karlskoga. Det har nog aldrig hänt förut. Kl 21:18 var jag framme och då stod Felix där och väntade med bilen. Det var underbart att se honom och få krama honom. Han körde sedan hem till sin mamma och jag tog över bilen därifrån. Jag behövde till Maxi för att köpa mjölk och bröd bl a. Det var lite ovant att köra bil men det var skönt att svänga in framför kapellet och bära in allt. Det var också underbart skönt att se Sivan igen. Jag hade nästan glömt hur len päls hon har.

Här är vi återförenade. Nu dröjer det innan vi ska vara ifrån varann nästa gång.

Felix underbara flickvän hade också gett mig en julklapp. Hon är så himla fin men tyvärr har hon haft Covid i veckan. Felix sa att det har känts som om han själv varit sjuk eftersom de inte kunnat träffas.

Det här är nog starka grejer. Jag har viss respekt för chili och får se hur högt på Scovilleskalan jag vågar mig.

Jag ska nog ta ett par öl till här innan jag lägger mig i min sköna säng efter en hel månad.

Sista blogginlägget från Spanien (denna resa)

Då har den där dagen kommit då min vistelse härnere är över för denna gång. Allt har varit bra. Lägenheten jag bott i har varit perfekt för mina behov. Jag har startat den process det ändå är att bli fastighetsägare i Spanien. Jag tvivlar på att jag skulle klarat det själv utan hjälp av en mäklare.

Jag har också fått en precis lagom portion av mänskligheten. Jag har fått nya svenska vänner. Jag har inte fått några ovänner (förutom någon grinig busschaufför kanske). Men alla i hela världen behöver inte tycka om mig. Jag har ätit mycket god mat. Jag har gått väldigt mycket. Dagen då gick gick mest var på nyårsdagen då jag vandrade med vänner i naturreservatet vid den blå sjön. Då gick jag 23 049 steg. Jag har gått 12 032 i snitt per dag. Den 21 december gick jag blott 2 670 steg. Det var då jag var på sightseeing med Tony och Nathalie i bil.

Idag pysslade jag lite härhemma innan mäklaren kom. Han var några minuter för tidig som alltid och det berömde jag honom för. Nu är vi så gott som klara med varann. Jag tror han kommer att möta upp vid själva övertagandet. Jag har också fått en "advokat" eller vad hon är. Juridikkunnig är nog bättre.

Jag och Christopher (mäklaren) åkte till lägenheten så jag skulle få kolla och mäta lite. Här ingången från baksidan igen.

Jag mätte bland annat dörröppningen där som var 81 cm.

Lägenheten var betydligt större än jag mindes den.

Det fanns heller ingen TV vilket jag missade förra gången.

Jag tog bara några bilder helt på måfå. Det är konstigt att ta bilder när man vet att någon väntar på en. Även om mäklaren inte väntade på mig. Vi hade absolut ingen brådska.

Köket. Kylskåpet var jätteäckligt. 

Man flyttstädar inte i det här landet.

Söderläge. Solen står så lågt nu. Till sommaren blir det ännu mer sol mitt på dagen.

Inventarier. Jätteskönt att slippa köpa allt direkt. Mycket av det som fanns kvar i lägenheten kan jag använda i början.

Nu är lägenheten tingad.

Vi blev klara i så god tid att vi åkte och käkade lunch i anslutning till notariens kontor. Där skulle vi sedan träffa min framtida kontakt Rebecca.

Vi tog en varsin "English breakfast" á 6:50 €.

Sedan gick vi till kontoret. Vi blev ståendes mitt i ett öppet rum utanför kontoret medan vi väntade. De hade jättehäftiga lampor i rummet. Helgjutna i plast och drygt 2 meter höga.

Sedan fick jag nytta av mitt detaljseende igen. Det satt små krokar uppsatta på väggarna och pelarna i rummet. Jag sa till Christopher att här har de nog vernissage eller andra utställningar ibland och pekade på krokarna.

När Rebecca dök upp lämnade Christopher oss själva. Rebecca skulle smsa honom när vi var klara så han skulle köra tillbaka mig till stan igen.

Rebecca gick igenom vad som kommer att hända härnäst. Jag ska starta ett "Eurokonto" i Sverige och hon ska hjälpa mig att starta ett bankkonto här. Det är mellan de kontona som transaktioner sedan ska göras. Hon kommer också se till att el och vatten skrivs över till mig och att jag får en spansk legitimation. Hon hjälper mig också att teckna hemförsäkring och starta Internetabonnemang sedan. Hon hjälper mig också att deklarera här i Spanien. Om jag vill kan jag behålla henne för alla juridiska göromål i framtiden för en årlig kostnad av ca 100 €. Det tror jag är vettigt. Man ska deklarera varje år bl a.

Sedan läste hon upp vad som stod på spanska i den fullmakt jag skulle skriva på. Därefter kom en notarie in. En äldre man som läste i fullmakten på spanska medan Rebecca översatte de olika avsnittens innebörd. Jag fick ta av mig ansiktsmasken och han jämförde mig med passfotot och sedan svarade jag "Si" på allt han läst upp. Sedan var det klart och jag fick en kopia.

Det är väldigt formellt och mycket stämplar i det här landet.

Den här advokatbyrån var vi på och träffade notarien.

Det här företaget representerade Rebecca och det är henne jag ska ha kontakt med i framtiden om jag undrar något. Hon var från Åmål från början.

Här är första sidan på fullmakten. Sida ett av åtta med stämplar på varje sida. "Don Eddie Persson". Jo jag tackar jag.

Sedan var det klart. Tillträde kommer att vara någon gång i månadsskiftet februari mars och köpeskillingen ska föras över ca en vecka innan. Det är alltså först då jag behöver ha klart mitt lån. Jag ska fundera ett tag på hur stort jag ska låta lånet bli. Nu vet jag ju vad som finns i lägenheten och vad jag behöver köpa. Dammsugare, tre stora golvfläktar med stativ och städutrustning fanns. Jag behöver ha en vespa, en TV, ett litet skrivbord, en skrivbordsstol och en tolvpack San Miguel till att börja med.

Det här är mäklarfirman som förmedlade affären. Rekommenderas varmt.

Nu är det alltså bara att vänta. När själva affären ska göras upp kommer Rebecca och säljarens advokat att träffas och göra upp affären. Jag behöver inte vara där då. Det var därför jag skrev på fullmakten bland annat. När jag åker ner första gången har jag ännu inte bestämt.

Christopher släppte av mig på stan och jag styrde kosan rakt emot en orientalbutik vid busstationen som jag tittat på medan jag väntat på bussen många gånger. Jag hade fått för mig att de kryddor jag tänkt köpa med mig hem fanns där och det gjorde de förstås.

Jag är så sugen på att laga mat. Jag har inte gjort det en enda gång härnere och det första jag ska göra är en egen garam masalakryddblandning. Från vänster till höger: Muskotblomma, Stjärnanis, Kardemummakapslar, Svart kardemumma, Lagerblad, Nejlikor och Muskotnöt. Kanel, korianderfrön, kumminfrön och svartpeppar har jag hemma.

Ikväll dammsög och våttorkade jag allt också så jag bara kan packa det sista och dra imorgon bitti.

Sedan gick jag till Aldi för att köpa lite matsäck till hemresan. Nästan framme insåg jag att jag glömt mitt munskydd och den fajten var jag inte sugen på att ta. Jag fick gå hem och hämta ett.

Bredbandet fixades lagom till att jag skulle göra mitt sista inlägg.

Tack för denna gång!

Trevlig sopplunch med Mary, Stefan och Alexander

Idag blev jag upplockad igen utanför Carrefour i Habaneras. Jag börjar bli van att gå dit nu. Vi skulle till Mary och Stefan på lunch. Det skulle vara ytterligare en Kristinehamnare med på lunchen vilket jag tyckte lät spännande.

Så här ser det ut lite här och där nu efter blåsvädret som var igår. 

Exotiska löv i drivor. Idag hade jag tagit långbyxor på mig för andra gången under den månad jag varit här. Men idag var det inte alls så kallt som igår så det visade sig vara ett dåligt beslut. Nåväl. Nu flyttar jag inte över alla grejer från ett byxpar till ett annat något mer. Nu får det bli långbyxor resten av resan. Det funkar.

Igår i blåsvädret såg jag ett trafikljus som stod och balanserade på en stolpe i blåsten. Jag tänkte att jag inte skulle gå därunder om det lossnade.

Idag låg det mycket riktigt på trottoaren.

Mitt internet har blivit segt sedan i förrgår. Det tar evigheter att ladda upp bilder till bloggen. Jag har provat att starta om routern men det hjälper inte. 

Enligt "Bredbandskollen" har jag 1 Mb ner och 0,3 Mb upp. Dagens inlägg här har tagit mer än tre timmar att ladda upp. Det är tur att jag bara har ett blogginlägg kvar härnerifrån att lägga upp. Jag har också tappat min offlinekarta i telefonen. Den använder jag ofta för att veta var jag är. Det går inte längre.

Stefan hämtade mig vid Carrefour och vi åkte och hämtade Alexander. En kär gammal vän som jag tycker mycket om. Sedan åkte vi hem till Mary och Stefan.

Vilket hus!!!

Vilket läge!!! Uppe på en bergstopp.

Helt underbart! Här står Mary och tar emot nere i trädgården.

Innanför grinden. Där står Alexander också.

Fortsättningen på den övre uteplatsen.

Dukat för lunch. Under ett rosépepparträd.

Tyvärr inga frukter just nu. De växer i klasar här sedan.

Bakom muren var det i princip fritt fall i ca 10 meter. De ska bättra på staketet. Jag vågade inte ens titta över kanten knappt.

Vackert blommande Aloe (Aloe vera).

Man ville liksom provsmaka de vackra blommorna men det gjorde jag inte. Det kanske inte är så lämpligt.

Uppdukat med underbar soppa och goda tillbehör.

Alexander lät sig motvilligt fotograferas.

Jag börjar förbereda reträtten till Sverige. Jag "flyttstädade" lite redan idag. Halva väskan är packad ungefär. Jag städar klart imorgon när jag varit med mäklaren till lägenheten och till kontoret för att skriva på fullmakt och få information om vad som nu sker härnäst.

Aldrig mer en sådan här resa utan ett eget telefonabonnemang säger jag bara. Usch vad det ställt till det för mig att inte vara nåbar när jag inte är i nätverk. Jag har ju haft det så förut i New York och och på andra resor men då har det inte varit ett problem. Mitt största problem nu är att jag försökt i flera dagar att boka taxi på lördag morgon från lägenheten till busstationen inne i Torrevieja. Jag kan inte ringa och beställa. Jag har gått in på flera taxibolags webbplatser för att försöka boka. Då måste jag ha ett konto.

När jag skapar ett konto måste jag ange ett telefonnummer. Då har jag varit så fräck att jag angett telefonnumret till min jobbmobil. Då har taxisiten skickat ett sms som bekräftelse med en kod. Det smset har inte kommit fram. Det är så retligt eftersom det går att ringa med den telefon jag har men jag får inte använda den utomlands för min arbetsgivare. 

Då laddade jag ner Whatsapp. Jag vet inte hur många sådana jävla appar jag har nu. Jag försökte ringa taxibolaget med whatsapp istället. När jag ska ringa kommer frågan upp. "Välj från din adressbok vem du ska ringa till". Det går alltså inte att skriva in ett telefonnummer. Då har jag lagt till taxinumret i min adressbok men då har den ändå inte gått att välja sedan. Snart ger jag upp. Jag får väl gå upp mitt i natten till lördag och börja gå in till busstationen i stan. Jag vågar inte tänka på hur lång tid det skulle ta. Det tar nästan en timme att gå dit utan väskor.

Jag hoppas Alexander kan ringa och boka åt mig imorgon. Annars får jag väl be Felix att ringa kl 05:30 på lördag morgon och beställa. Jag hatar verkligen när jag inte kan ta kontroll över just sådana saker.

Ikväll blir det tidigt i säng som vanligt. Jag kunde inte somna igår förrän långt efter midnatt så jag hoppas det går bättre ikväll.

Mäklaren kommer imorgon kl 11. Sedan ska jag gå ett varv bland invandrarbutikerna nere på stan och se om jag kan köpa lite kryddor med hem. Jag ska försöka återskapa det goda théet jag fick på théhuset och då behöver jag bl a kardemummakapslar. Det kan jag köpa i Sverige annars men jag tycker om att ge mig själv små uppdrag att utföra under dagarna. Då har jag liksom ett mål med mina vandringar.

Testpromenad inför morgondagen

Imorgon kl 12 ska jag bli upplockad utanför Carrefour igen. Idag testgick jag sträckan för att veta hur länge den tar imorgon. Imorgon är allting stängt men idag var det öppet. Det har blåst väldigt i natt. Och det fortsatta att blåsa starka vindar även under dagen. Jag hade motvind imorse när jag gick. De var nästan så jag blåste omkull ibland. Men jag gick sträckan på exakt 45 minuter. Då vet jag det. Ibland när jag är ute och shoppar får jag plötsligt för mig att jag ska leta efter en speciell sak. Idag var jag inne på en sportaffär och fick se så kallade "buffar". Men tyvärr fanns de bara i barnstorlek. Det hade varit väldigt skönt att ha en buff idag i detta väder. Jag hittade en i en annan affär som jag köpte.

Jag försökte kränga den på mig men jag förstår nog inte riktigt tekniken. Men den var också så fruktansvärt trång att det gjorde ont att ha den på huvudet. Jag fick ta av mig den och leta vidare. Jag hittade två för en i en affär så jag köpte dem också.

Här är den första. Påtagen när jag kom hem endast för att visa och fotografera.

Här är den andra. Fleece nederst.

Och den tredje. Även den med fleece. Jag vet inte vad jag gjorde för att bilden blev så mörk.

Gemensamt för alla tre är att de är för små. Helt otroligt.

Denna underbara parksoffa glömde jag lägga upp bild på igår.

Det är en tråkig väg att gå till Carrefour.

Så här ser det ut sista biten. Ett ödelandskap med någon mack och lite verkstäder.

Detta är nog vad vi har att förvänta oss som vinter/vårmode när det gäller skor.

Jag har tyvärr redan sett flera stycken små tjejer som gått och släpat runt på dessa klossar med överdimensionerade sulor och klackar.

Carrefours olivavdelning.

Tvättmedel till vänster och mjölk till höger. Precis som man är van vid.

Även Carrefour har en avdelning för exotiska utländska livsmedel.

Jag köpte lite snacks och ett måttband så jag kan mäta lite i lägenheten på fredag.

Sedan gick jag ut i cafeterian utanför Carrefour och åt lite.

En pizzatoast och en köttpaj. I pajen som var av mördeg låg en köttfärsbiff med ett skivat ägg på. Märkligt men det gick ner.

Mätt och belåten tog jag bussen hemåt. Det var inte min ordinarie buss så jag fick gå av en bit ifrån hemmet. Faktiskt på samma ställe som jag gick av när jag blev panikskitnödig och fick springa in på möbelaffären. När jag närmade mig möbelaffären idag nöp det till i magen igen. Jag såg affären en bit fram men tänkte att det får helt enkelt inte bli en repris idag. Men jag kände att det blev värre och värre och när jag passerat möbelaffären fanns ingen annan råd än att vika av till höger där det finns en igenväxt park. Med bråda steg stolpade jag in bland buskagen så långt ifrån promenadstråken som möjligt och satte mig på huk. Framför mig fanns en mur ner mot stora vägen och när det kom lastbilar kunde de se över muren och se mig sitta där som en ynklig hund.

Jag förstår ju nu att jag inte har något förtroende kvar när det gäller att kommentera hundskit.

En liten dagsutflykt till La Zenia boulevard igen

Jag kände för att åka till köpcentret La Zenia boulevard igen. Att få gå och titta i det stora varuhuset Al campo och bara drömma om vad för saker jag ska köpa till lägenheten när jag kommer ner.

Varuhuset är jättestort. Säkert dubbelt så stort som Maxi och de har allt.

När jag såg deras avdelning för pennor blev jag imponerad.

Jag köpte också deras goda bananjuice så jag har tills jag åker hem.

Ett par kulor vaniljglass i denna så skulle den bli en underbar bananshake.

Det fanns ingen mat jag var sugen på bland restaurangerna på La Zenia men vi hade åkt förbi en indisk restaurang precis innan vi kom fram till La Zenia så jag gick tillbaka dit.

Taste of India hette stället.

Svampsoppa till förrätt. Undrar hur de får till den där lite trögflytande buljongen som även kinarestauranger har.

Lamm med vitlöksnaan till huvudrätt. Inget ris. 

Supergott.

Jag gick sedan tillbaka till Al Campo. I parkeringshuset under skulle det finnas en fotoautomat. Jag är tvungen att ha med mig ett foto på fredag när vi skriver på fler papper på mäklarkontoret. För mitt spanska personnummer. Ett så kallat NIE-nummer.

Vem kunde tro att man någonsin skulle sitta i en sådan igen. En stationär selfiemaskin.

Tagen av stundens allvar och efter att ha följt instruktioner på spanska som jag inte förstår ett ord av var det det här som kom ut. Det får duga.

Jag skrev till mäklaren idag igen. När vi skiljdes sa han: -Hör av dig om du vill dit och titta igen. Då förstod jag inte ens frågan. Varför skulle jag vilja dit när vi nyss varit där. Idag förstod jag däremot. Jag ska åka dit och mäta lite och kolla vad jag behöver komplettera med när jag åker ner nästa gång. Dokumentera innehåll i garderober och liknande.

På torsdag ska vi dit på förmiddagen och kolla igen.

Här kan man se på kartan var lägenheten ligger. Urbanizationen heter Club Salino.