Gick upp kl 6 och inväntade gryningen. Jag ville göra en snabbinsats med kopparröret på ytterväggen innan det började regna. Jag ville inte att kopparen skulle hinna börja oxidera innan jag fått på färg. Jag torkade av röret med 96% alkohol och målade ett lager grundfärg. Jag ska måla två lager grundfärg och sedan målar jag över med samma kulör som på väggen bakom. Jag satte ut regnmätaren också inför dagens nederbörd men det kom bara några droppar.
Klimatet här nere är tufft för alla konstruktioner. Man måste måla om ofta om det ska se bra ut. Putsen på väggarna spricker och lossnar också hela tiden. Ett arbete man utfört får man kanske göra om efter bara ett par år. Mycket besvärligare än i Sverige faktiskt. Då kan det vara gott att ha en lägenhet på nedre botten så man slipper krångla med alltför många ytterväggar. Det är mitt ansvar som lägenhetsägare att se till att även fastigheten sköts. Jag är glad att jag inte bor på övervåningen för då klarar man det knappast själv. Jag är glad att jag inte bor på övervåningen av en massa andra skäl också.
Kl 10 kom Anna och plockade upp mig.
Vi åkte till flera asiatiska butiker men jag hittade ändå inget direkt som jag blev nyfiken på. Jag hade tänkt köpa chilipickles men det fanns inte. Jag köpte vanligt maizenamjöl och röda linser. Jag fick en flaska sirap av Anna som hon haft med från Sverige.
Här hade de ett trevligt sakesortiment.
När Anna släppte av mig hemma åkte jag direkt upp till Valentins gardenshop, den bästa här i närheten. Jag tänkte köpa en orkidéekruka och bark att plantera i. Jag köpte två krukor som jag egentligen inte var riktigt nöjd med. En liten orkidée fick följa med hem idag också. Jag köpte även bark.
När jag kom hem planterade jag om den lilla orkidéen i en vanlig terrakottakruka istället.
Här är den. En Tillandsia.
Häromdagen köpte jag ju tre olika mjölkdrycker. Vanilj, jordgubb och choklad. Jag har provsmakat vanilj nu och den var ljuvligt god. Det smakade smält kall vaniljglass. Men ändå känns det lite som att dricka skjöljmedel ungefär. Mjölkigt och extremt artificiellt väldoftande.
Det blev skidor på Viaplay när jag kom hem. Eric kom in och kopplade in utomhusuttaget så nu behöver jag inte dra förlängningssladd genom köksfönstret längre. Jag målade kopparröret en gång till med grundfärg. Sedan borrade jag lite hål i de orkidéekrukor jag köpte idag.
Inget mer att göra denna dag. Bara slappa och läsa lite.
Jag diskade faktiskt också och här står jag med min obligatoriska diskutrustning. Jag står inte ut med mitt eget diskskrammel. Och då ska vi inte tala om hur jag känner för andras diskskrammel. Men det är en sak som verkligen är tabu. Att be någon diska tystare.
Jag provade även chokladmjölken och den var också god. Smakade som flytande chokladpudding. Jag ser fram emot jordgubbsmjölken. Jag föreställer mig att den smakar rinnig milkshake jordgubb.
Varje dag sedan jag slutade arbeta har jag njutit av livet på ett helt nytt sätt. Just nu känns det som om inget är omöjligt. Jag kan göra vad jag vill och bli den person jag vill vara. Allt började nog egentligen med pandemin. Hur jag förstod att ensamhet är det bästa jag vet. Jag kunde vara ensam i veckor utan att jag träffade folk mer än under ett flyktigt litet samtal på ICA Maxi i Kristinehamn. Jag började folkbada med hörselproppar för att slippa höra allt ointressant dravel folk pratar om till vardags. Sjukdomar, den bristfälliga sjukvården, gängkriminaliteten och polisens hopplösa arbete. Jag ville leva utanför de där diskussionerna. Livet fick plötsligt en mening som det inte hade haft innan. Plötsligt förstod jag att det var ensamhet jag mest av allt behövde. När jag insett det insåg jag också att jag inte behöver självmedicinera med alkohol heller.
Innan jag slutade arbeta stod jag ändå i valet och kvalet. Skulle jag våga sluta och på så sätt äventyra min ekonomi. Men jag inser nu att jag inte kunde ha gjort på något annat sätt än jag gjorde. Sluta arbeta medan jag fortfarande någorlunda har hälsan att verkligen leva livet.
När faan blir gammal blir han religiös sägs det och lite så blev det för mig. Mina filosofiska tankar som jag alltid har haft fick plötsligt en djupare mening och jag gav dem mer utrymme. Jag började förstå vad som är meningen med mitt liv. Inte var det att vara en samhällsmedborgare och gömma mig i en flock av alla andra likadana, det var en sak som var säker. Jag är så otroligt glad att jag tog steget ut i ovissheten. Egentligen förstod jag hur livet skulle bli som pensionär redan innan jag tog beslutet och precis så blev det också. Kanske t o m bättre.
Nu kommer jag ha tid att fördjupa mig ännu mer i filosofi och jag ser så fram emot att läsa distanskursen på Södertörns högskola till våren. Jag har börjat finna mig tillrätta bland filosoferna lite också. När kursen är slut ska jag på egen hand fördjupa mig i Schopenhauer, Merleau-Ponty och Sartre. Så mycket har jag förstått redan nu. De tar upp frågorna som fängslat mig genom åren. Fenomenologi har jag alltid varit intresserad av trots att jag inte visste att det fanns något som hette fenomenologi. Merleau-Ponty menar att filosofin måste utgå från våra erfarenheter av fenomen som når oss via våra kroppar och sinnen. Allt vi förnimmer samlas i vårt medvetande. Både i vårt tankeminne och kroppsminne. Tänk vad svårt det var att förstå hur växlarna låg i den första bilen man körde. Sedan blev det till ett muskelminne som växlade bilen själv medan vi tänkte på annat. Känslan för den egna kroppen och hur man för sig. Jag behöver inte se mig i en spegel för att veta att jag sitter med korslagda ben. Jag känner att jag gör det och jag vet hur det ser ut. Jag kan tänka mig hur jag ser ut när jag håller upp händerna på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Jag kan tänka mig en anka med ett litet hästhuvud. Ingenting är omöjligt att sätta ihop inuti mitt medvetande men allt måste finnas lagrat i mitt minne som jag byggt upp tack vare syn, känsel, lukt, smak och ljud. Om jag ser en påse lösviktsgodis på ett bord förstår jag direkt att det är en påse godis. Den framträder inte bara som en massa färgglada olika former och linjer. Jag vet också hur de flesta godisbitarna känns i handen och när jag trycker på dem. Jag vet också hur de smakar tack vare hur de ser ut och känns. Allt det där är så fantastiskt för mig och jag kan förundras över det varje dag. Det är nyttigt att förundras!
"Ensamheten
är inte tomhet, utan fullhet utan buller."
A Schopenhauer
