Vägval 1996

Trafiken brusar på,
tystnar då och då.
Människor på väg någonstans.
Vinterdäck och tö,
på tomgång i en kö.
Blir omkörd av en ambulans.

Radion lyser i sin konsoll.
Allt förefaller gå i moll.
Jag sitter fast i en bilkö till en rondell.
Runt omkring sitter ensamma män
med kopplingen nere och kroppen på spänn.
Jag hade egentligen andra planer för ikväll.

Om fem minuter ska jag träffa en kvinna,
kanske var hon kvinnan i mitt liv.
Nu kommer jag ändå inte hinna,
min besvikelse är total.

Jag skulle nog tagit den längre vägen ändå.
Så går det när man har brått.
Tyvärr ligger det för mig att forcera och gå på,
jag borde nog lugna ner mig så smått.

Vid vägskäl tvingas man göra val
som man kan få ångra längre fram.
Den bästa vägen kanske inte dras med linjal,
den kanske istället går barfota över makadam.

Den raka vägen leder snabbt rakt på,
allt annat kan liknas vid ultrarapid.
Men man kanske skulle ta av sig skorna och gå,
då hinner man tänka och vända i tid.

Det var tur att jag hamnade i bilkön ikväll.
Vem kunde ana att man skulle bli räddad av en rondell?
Kvinnan var känd för att utnyttja män.
Ensam i bilen ger jag upp ett garv
och i rondellen tar jag ett ärevarv.
Sen åker jag hemåt igen.