Om man som bloggare kan få en skuld så har jag nog fått det nu. Var och varannan jag möter påminner mig om mitt alltmer glesa bloggande. Det var som om luften gick ur mig lite efter New Yorkresan. Då bloggade jag flitigt varje dag och när jag väl kom hem till goa Felix och Lina ville jag nog bara leva utan att teckna ner livet i skrift. I och med detta inlägg är det inte alls säkert att jag kommer att bli värst mycket flitigare i närtid heller. Kanske kände jag mig lite ensam förut och inte hade någon att diskutera saker med eller visa upp resultat i min kapellsträvan för heller för den delen. Nu har jag sällskap alla dygnets timmar nästan.

Sedan förra inlägget har Lina, Felix och jag varit i Kolmården. Vi hade tre fantastiska dagar tillsammans. Första kvällen i Norrköping gick vi ut och åt på en japansk restaurang som hette Sukiyaki och åt just "Sukiyaki". Rätten påminner om fondue. Man kokar mat själv vid bordet. Fint skivad entrecote och grönsaker. Till detta serverades ris. Glädjen vid bordet är det inget fel på i alla fall. Ytterligare en bild på galningarna från Kristinehamn. Senare, denna första kväll, gick vi på bio och såg "Bilar 2" till Filurens stora förtjusning.

Dag två var det djurparken som gällde hela dagen. Felix och Lina trivdes i "klapphagen" medan jag rörde mig bland getbajshögarna som över ett minfält. Nu kommer avdelningen "gruppbilder... Och nu avdelningen porträttbilder...En kissande  chimpansmamma...Snyggt... På delfinshowen.På kvällen åt vi fantastisk pizza och Felix fick posera som pizzabagare.

Sista dagen gick vi på stan och shoppade och avslutade Norrköpingsvistelsen på ett busland så Filuren fick härja av sig lite.

En musikalisk händelse har det varit också. Walking canes spelning på Kristinehamns konstmuseum.

Idag när jag kom hem från jobbet tog jag en svampsväng i skogarna runt kapellet. Båda katterna, både Molly och Siv följde med hela varvet runt. Vi gick säkert i en och en halv timma. När jag satte mig på huk och plockade, la de sig bredvid mig och vilade. Siv har blivit lite kontaktsökande på sista tiden. Jag har klappat henne och kliat henne i nacken nu. Något jag trott skulle vara helt omöjligt förut. När vi gick i skogen idag var det hon som höll sig närmast mig hela tiden. Hon skulle gå så nära framför mig att jag nästan trampade på henne ibland. Det var en fin skogspromenad med mycket gemenskap mellan katterna och mig.

I kapellet fortgår det tröstlösa arbetet med att renovera fönster.