Imorse tänkte jag på min kommande vistelse i Torrevieja. Jag har kommit fram till att det kanske är onödigt att hyra bil. Det blir ganska dyrt och efter vad jag hört försöker uthyrarna skinna en på pengar med värdelösa försäkringar, höga depositionsavgifter och omöjliga diskussioner på spanska om repor i lacken som inte fanns när man hämtade ut bilen. Det är en näring jag inte vill vara med och upprätthålla.
Då tittade jag på bussanslutning från flygplatsen i Alicante till Torrevieja. Det går med drygt en timmes mellanrum fram till kl 21 den dagen jag kommer ner. Jag kommer ner 15:45 och det ska gå en buss 17:00. Resan in till Torre tar ca 40 minuter men enligt tabellen ska den vara framme 18:00. Nåväl. Till lägenheten är det lite för långt att gå så det får bli en taxi då. In med resväskan och ut igen direkt. En promenad på en dryg halvtimma till Punta Prima och Jysk som stänger kl 21 på lördagar. Sedan kanske taxi hem därifrån. In och lasta ur och ut igen för en promenad på 650 m eller 8 minuter till Aldi som stänger kl 22 för att handla lite mat att ha i kylskåpet. Jag försökte hitta Aldis sortiment på nätet för att drömma mig bort till ostar och salami och snacks. Jag kan sitta i timmar och titta på livsmedelsbutikers utbud i utlandet för att fantisera och förundras och jämföra priser. Det är svårt när jag inte kan språket. "Pollo" vet jag vad det betyder och det aktar jag mig för eftersom jag inte gillar kyckling. Tyvärr verkar det inte finnas någon webbshop så jag kommer bara åt deras sortiment via gamla reklamblad i form av pdf-er. Eller rättare sagt; jag vet inte om de har webbshop eftersom jag inte förstår spanska.
Så ser min plan ut nu efter att ha pratat lite med han jag ska låna lägenheten av idag på morgonen. En bättre plan än den med hyrbil och åka till IKEA och köpa samma saker som jag kan köpa på Jysk. Mycket billigare och mindre krångel. Då behöver jag heller inte ta med min GPS hemifrån för att hitta när jag kör bil.
Jag låg och läste i sängen nästan hela dagen i mitt lilla sovrum med perfekt läsbelysning. Där är det lätt att känna trivseln av att vara i en bubbla. På eftermiddagen tog jag bilen till Maxi och tog en promenad i de kvarteren. Men det var jobbigt och jag blev väldigt varm så jag inte stod ut utan fick vända och gå till bilen igen. Det var kvavt och jättefuktigt så det kändes som att huden inte kunde andas. Som att jag kvävdes eller drunknade i tung varm fuktig luft. Jag fick nästan panik.
Jag blev också arg när jag gick där. Besviken över hur jag skyfflats mellan olika terapeuter och mediciner ända sedan 20-årsåldern. Diagnoser av olika sorter som inte stämt in egentligen men som legat närmast till hands för att kunna stoppa in mig i ett sorts fack. GAD är en av diagnoserna jag fått. Generaliserat ångestsyndrom.
Jag har alltid varit ängslig av mig. Har aldrig vågat göra något bus egentligen utöver att palla äpplen trots att jag inte ens gillade äpplen. Men man var ju tvungen att göra det i pojkgänget. Mitt första och enda öknamn jag haft fick jag när jag var i 7-årsåldern av den flera år äldre killen som hette Hans men kallades för "Moster". Vi spelade fotboll på gräsmattan på Djurgårdsplatån och jag fick plötsligt se en vacker blomma i skogskanten som jag inte kunna låta bli att springa och titta på. Det var en mjölkört. Moster tyckte förstås att det var olämpligt att göra så mitt under vår viktiga match och han och bröderna Skaan började kalla mig "Eddie-fjant" efter den händelsen. Som tur var fick namnet inget fäste utanför den lilla skaran av tuffa grabbar och jag tog mig egentligen aldrig illa vid mig för det heller. Det finns många som haft en värre barndom än det.
Jag har ju den senaste tiden kommit underfund med hur bra jag mår. Jag mår så bra att jag nästan skäms för att berätta det. Jag har inte riktigt begripit varför men varit nöjd så länge det varar. Men nu vet jag. Jag har slutat att anpassa mig till andra människor och slutat bry mig om vad de tycker och tänker även om jag går utanför normerna. Jag har egentligen aldrig brytt mig om det men har ändå inte riktigt fullt ut kunnat stå för det då. Jag förstår nu att jag är en högkänslig person. Varför kunde inte de där psykologerna och terapeuterna sett det när de utredde mig. Det är ju så självklart att det är skrattretande.
Tänk om jag hade fått förstå det redan när jag började känna mig udda.
Några av er som läst det jag skrivit i så många år nu här i bloggen har nog funderat över hur den där Eddie fungerar. Han som nästan kan börja gråta av att höra en koltrast sjunga eller att se ståndare och pistill mitt i en vacker hibiskus. Jag har ju alltid varit sådan och det är så långt ifrån den norm som manlighet innebär. I alla fall i de flestas ögon. Jag har alltid känt mig udda. En särling som hellre ligger och läser dikter än går på fotboll med ett stimmigt grabbgäng. Jag har heller aldrig förstått kopplingen mellan alkohol och sport. Att man ska dricka starköl till tipsextra och dricka avslagen ljummen öl i stora mjuka genomskinliga plastglas på Färjestads läktare. Glas som är så mjuka att man knappt törs hålla i dem eftersom de ger efter så mycket.
Grabbgäng som åker på golfresor och festar dygnet runt. Tjejer som åker till Barcelona med sitt tjejgäng och dricker cava och gnäller på träbockarna till män de har därhemma. Varför har de inte istället sett till att ha en partner de kan resa och uppleva saker tillsammans med istället. Varför delar de självmant upp sig i grabb- och tjejgäng? Det är lätt att tycka att man själv är konstig när man inte tycker sådana där gängresor är roliga eftersom många tycks älska det sättet att umgås med sina vänner (och också undvika att umgås med sina partners och riskera att hamna i situationer då man kanske måste vara lite romantisk, bevare mig väl).
Flera av mina vänner är mer eller mindre högkänsliga. Det förstår jag nu. Jag hoppas bara att de kommer underfund med det tidigare än vad jag gjort. Mitt liv hade i mångt och mycket sett annorlunda ut då. Jag hade sluppit timmar, dagar, veckor, månader, år av att fundera på vad det varit för fel på mig.
Du kan testa dig lite här om du är en av mina vänner som jag tror är högkänslig. I så fall vet du vem du kan prata med som kommer att förstå dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar