Nabojänta

Min kära Nabojänta kom ner till Torrevieja i tisdags och jag är så avundsjuk. Hon skickade bilder.

Temperaturen.

Utsikten från hennes uteplats. Från min också nästan.

Jag lider här i det ödsliga kapellet. Jag hade reparatör från KVT här idag för att se vad det är för fel på min el-panna. Den drar så ofantligt mycket el. Ett tryckkärl och en pump var trasiga och reparatören trodde att det kanske skulle åtgärda problemet. Såvida det inte var ytterligare fel som uppdagas när pannan fungerar som den ska. Den larmar för ett fel i utedelen men det var inte där han hittade felen när han felsökte. Om min anläggning är bortom all räddning kan jag inte gå i pension nästa år. Då måste jag installera en ny och då kommer inte intäkten från husförsäljningen räcka till att lösa mina lån. Då kanske jag måste jobba ett år till.

Jag trodde jag skulle till optikern igår och kastade mig iväg i bilen ner till järnvägsstationen. När jag stod där och väntade på bussen letade jag fram det sms som Synsam skickat. Där framgick det att det är den 4 mars jag ska vara där. Illa! Jag trodde jag skulle få se en lösning på mina torra ögon. Jag fixar inte att jobba en hel dag längre och överväger att sjukskriva mig.

Kallt. Min extremt dammiga termometer visar nästan -13 grader. 

Trump fick som han ville också med gulfen. Inte riktigt fullt ut men det dröjer nog inte förrän "Mexikanska" försvinner. Det händer så mycket galet i världspolitiken nu så jag orkar knappt se nyheterna.

Igår åt jag färska räkor till kvällen. 145 kr/kg på Maxi. Jättegoda!

Hade kvar till en riktigt lyxig frukost också. Trots att jag inte hade tänkt att åka till pingstkyrkans loppis på morgonen tog jag en tur dit ändå. Jag kollar ju efter nyinkomna böcker. Framför allt filosofisk litteratur. Jag bara väntar på den dagen då jag hittar Sartres "Varat och intet". Men det har jag inte gjort ännu. 

Däremot hittade jag en annan Sartre. Det är ett gott tecken eftersom jag inte sett den där förut. Det kanske är ett filosofiskt dödsbo som håller på att avvecklas. I bilen på väg ut till Marieberg nös jag så min revbensskada gick upp igen. Det gjorde så ont att jag inte trodde det var sant. Jag har känningar nu också.

Min vän kyrkoherden Stefan Dalevi har berättat att när han går sina långa promenader nere i Torrevieja så har han en hög radiomast som han hela tiden ser. Han orienterar sig lite efter den. Ändå går han flera mil ibland. Det är häftigt att kunna gå i timmar och ha samma referens som dyker upp då och då. Undrar om jag skulle kunna hitta en sådan. Det ligger nära till hands att tro att en högre makt skulle kunna vara en sådan referenspunkt också men det kommer jag aldrig att förse mig med. Jag behöver nog en fysisk riktpunkt.

Jag fortsätter också att fördjupa mig i cannabisodling och tittar mycket på youtube-klipp. Jag ska köpa ett odlingstält när jag kommer ner till sommaren. Nu är det snart dags att kunna odla lite olika saker därnere eftersom jag kommer att vara där i längre perioder när jag gått i pension. Kapris ska jag odla också. Och chili. Jag ska se om jag kan bli självförsörjande på Kashmiri chili-pepper.