Tumble-weed

Vattnade cannabisen med 2 liter per planta idag. Den växer väldigt fint. Vattnade också mina frösådder på morgonen. Åt grötfrukost som vanligt. Sedan la jag mig och läste. Jag har ännu inte fått ordning på parkopplingen av mina hörlurar och jag vågar inte gå mina morgonpromenader utan. 

Jag har ånyo fått frågan om jag kan tänka mig att skriva något som ska publiceras i Sällskapet för naturskydds kommande årsbok. Det var som vanligt Ulf T Carlsson som kom med förfrågan och jag tackade ja även denna gång. Det blir i så fall tredje gången jag skriver något för föreningen. Nu filar jag på ett filosofiskt kåseri som ett bidrag till den kommande årsboken.

Jag tog en mitt-på-dagen-promenad istället idag. Jag gick bort till den stora vägen (CV-905) som går i nord-sydlig-riktning mellan Torreviejas karaktäristiska saltsjöar.

Jag såg ett stycke "tumble-weed" som hade fastnat mellan en stolpe och ett staket. Jag var frestad att ta loss den och låta den tumla rakt in i den rondell som ligger precis bakom mig i bild.

Parallellt med CV-905 har man anlagt ett stort dike som ska fungera som ett fördröjningsmagasin vid skyfall. Diket sväljer ofantliga vattenmassor men rondellen jag nämnde nyss stod helt under vatten vid det senaste skyfallet ändå. En nackdel med dessa reservoarer är att det blir vatten stående i dem som synes på bilden. Det är förstås ett paradis för myggor att bli till i detta. Mygglarverna har inga fiender i gölarna heller eftersom vattnet inte står där nog länge för att de som äter mygglarverna ska hinna etablera sig. Mycket svalor såg jag dock. De tar sig säkert rejäla skrovmål på nykläckta myggor ovanför dammarna.

Jag undrar hur det hade sett ut om inte detta dike hade anlagts.

Ricin växer lite här och där i vägkanterna. Ganska vacker med sina röda stammar. Min avlidne vän Farideh älskade ricinbusken så jag tänker alltid på henne när jag går förbi den där. Den står också i den korsningen där vi brukade skiljas när vi varit ute på någon av våra cykelturer. Ricin är oerhört giftigt. Dubbelt så potent som giftet från en kobra om man inhalerar eller får det i sig intravenöst. Mindre giftigt om man äter den men ändå väldigt giftig.

Jag gick som sagt en tur för att spana efter ett hus som Bornemarkarna var lite nyfikna på i mitt område men jag tittade det tyvärr inte. Det blåste väldigt så istället för att sätta mig på ett café och dricka kaffe gick jag hem.

Idag var det jag som stod för lunchen. Stekt hackkorv som jag trodde skulle vara en stor överraskning för Mai-Lill men hon sa att de äter det i Norge också men då kallas det "Lungmos". Hon tyckte mycket om det värmländska lungmoset.

"Ensam är den som bryter med flocken – men också den som finner sin väg."
F Nietzsche