Fredagsmarknaden

Fredagsmarknaden för första gången som pensionår. Jag har inte varit där sen i början av sommaren.

Otroligt mycket folk bland grönsaksstånden. Inte lika mycket i klädänden av området. Jag gick ett varv och satte mig på mitt café. Som vanligt hann jag inte beställa innan det stod en kaffe framför mig. 

Idag tittade jag efter kobenta män men lyckades inte få syn på en enda. Kobenthet tycks inte lika vanligt hos män. Bland kvinnor däremot är det betydligt vanligare. Det borde ha med bäckenet att göra på något vis.

Jag var så lycklig där jag satt med mina hörselproppar. Min favoritservitris i bakgrunden. Skyddad mot barnskrik, trivialmusik, skränskrikande spanjorskor, hundskall, dricksringningar i mässingklockor och elverk. Här satt en fri man som kan sitta hur länge han vill. Det som begränsar är samvetet över att ta upp ett bord som ensam folkbadare. Jag beställde en kopp kaffe till och lärde mig en ny spansk fras. Jag pekade på min kopp när servitrisen tittade på mig och signalerade med pekfingret att jag ville ha en kopp till -Uno mas, sa hon och log? Jag svarade : -Si. Uno mas betyder således "en till". Saknade något att läsa medan jag spanade efter kobenta män. Önskar att jag kunde läsa sittande utan att synen snabbt blir grumlig. Jag tänkte på vilka fantastiska dagar mitt liv består av nu. Livet som fri man. Inget fattas mig nu.

Jag såg en vän bland marknadsbesökarna men jag orkade inte ropa. Samtidigt var jag lite rädd att någon skulle känna igen mig. Jag hade längtat efter att få sitta mitt bland människorna ensam och bara njuta av spektaklet mänskligheten som pågick runt omkring mig.

Beställde ytterligare in kopp och satt och njöt i solskenet. Då fick jag se min bekant igen och gick fram och gav mig tillkänna.

Ett trevligt möte som vanligt.

Vi satt och samtalade länge och väl. Hans fru med väninna kom och satte sig vid ett annat bord.

Folk dricker öl och vin i solen i den tidiga morgonen.

Vad är grejen med vita, smutsiga, dieselluktande skåpbilar? Det är olika fabrikat men de är alla lika buckliga och vanskötta. Det är en viss typ av folk som rattar vraken tycker jag mig ha kunnat urskilja.

Det är lite tivolitattare över dem.

När jag kom hem satte jag mig i solen med bar överkropp och bara njöt. 

Jag åt väldigt sen frukost/lunch. Hummus och lite skinka. Plötsligt fick jag feeling och installerade bevattning till ett gäng krukor. 

Det funkade inte riktigt som jag ville. De mest perifera krukorna fick inget vatten. Trycket räckte nog inte hela vägen. Jag behöver tänka om lite där.

Sedan kom den HDMI-kabel jag beställde på Amazon igår så jag åkte och hämtade den och handlade på Consum inför helgen samtidigt. Nu kan jag se svenska program på min TV igen som om jag vore i Sverige. Tyvärr så är bilden stundtals dålig men det är ändå ett jättekliv i rätt riktning.