Myrstig

Jag har en myrstig rakt i genom lägenheten. Myrorna är så små att de inte går att fotografera ens. Myrdosan intresserar dem inte. De senaste dagarna har jag sett att de bär må vita saker i den ena riktningen. Ibland är det flera myror som hjälps åt med en större klump. Jag tror att de flyttar och bär med sig äggen från det förra boet.

Jag hade en skön och stillsam kväll. Satt ute och läste och läste. Blev helt uppslukad av min bok och var tvungen att kolla upp referenser i boken. Beställde böcker på Adlibris igen. Jag är uppe i 8 stycken i varuvagnen nu. Jag ska beställa så jag får dem lagom tills jag kommer hem.

En av de norska småbarnen fyllde 9 år igår och hon fick en tavla av mig. 

Åh vad fint hon lös upp när jag överlämnade den.

De är så glada och trevliga och de stör mig inte ens. De bor i ett annat hus en bit bort. De hade varit på ett vattenland hela dagen och sprang direkt till poolen när de kom hem.

Jag åt kvällsmat innan jag gick in och kollade lite TV. Rostat bröd med Sobrasada och iskall mjölk.

Den bok jag nu läser är alldeles fantastisk och bland det bästa jag läst.

Melankoliska rum av Karin Johannisson.

En del av er skulle uppskatta denna enormt. Här tänker jag framförallt på Dag Cederborg och Anders Byström. Ni skulle skratta ihjäl er. Anna Carlsson verkar ha läst den och beskriver den som fantastisk. Den är inte helt lätt att få tag i men kan finnas på antikvariat. Den finns även på "Bokbörsen". I boken hittar jag intressanta referenser om jag skulle vilja fördjupa mig inom något särskilt. Faktum är att en helt ny liten värld öppnat sig för mig genom att läsa denna bok. Jag vill aldrig att den ska ta slut och det finns en stor chans att jag börjar att läsa den direkt igen när jag läst ut den. Den kräver viss koncentration och eftertanke. Man vill läsa den med en blyertspenna i handen för att skapa marginalanteckningar hela tiden. Detta är en av de böcker jag aldrig kommer att sälja.

Jag har börjat skriva en inhandlingslista inför Felix ankomst. Vi kommer att behöva tänka till lite extra eftersom vi kommer att ha ett glapp av kylförvaring under fredagen troligen när ny kyl/och frys kommer. Jag behöver äta ur kylen så mycket som möjligt innan och flytta upp kyl och frysvaror tillfälligt till Kent. Jag kan alltså inte handla för mycket kylvaror innan dess. Jag behöver också försöka förklara för Felix hur det är att leva i denna värme. Vilka begränsningar det innebär o s v. Jag hade tänkt att vi skulle cykla runt häromkring hela dagarna men jag orkar inte cykla i denna värme. Tänk att värme kan vara en begränsande faktor. Det har jag egentligen aldrig haft i åtanke tidigare. Förra gången han var här var det lite likadant men vi tog det nog inte riktigt på allvar då. Jag blir lite orolig för att han ska bli uttråkad här med mig inomhus under sin vistelse. Hoppas inte.

Prognosen visar inga lättnader vad gäller temperatur heller. Snarare tvärtom. Jag själv klarar mig när jag kan hålla mig inomhus. Jag måste försöka dämpa hans förhoppningar om ett rörligt dagtidsliv medan han är här.

Så här ser alla kommande dagar ut vad gäller solintensitet också. Det innebär att man gör bäst i att vara verksam och igång på förmiddagar och kvällar. Mitt på dagen bör man hålla sig i skugga och kyla.

Jag gjorde Gazpacho idag. Det är gott i värmen. Med is.

Lunch.

Hela dagen gick till att bada och läsa. 32 grader idag. 31 i poolen. Tog en sväng till Carrefour och handlade lite. Mjölken går ju åt.

Åt kvällsmat på Carrefour också.

Idag beställde jag grejer på Amazon hit till utlämningsställe i Torrevieja. Då får vi se hur det går. 

Fredagsmarknaden

Jag och Karin gick till fredagsmarknaden. Karin känner jag som den ena halvan av enköpingsparet Micke och Karin. Micke kommer ner på måndag. Jag brukar nästan aldrig handla något på marknaden förutom en kopp kaffe och en påse churros. 

Jag tog scootern till Karin. Det är för varmt för att cykla. Jag parkerade på gatan utanför deras hus och sedan gick vi till marknaden. Det var hysteriskt mycket folk hela vägen till marknaden och inne på området var det ännu värre. Vi delade på oss när vi kom in på området. Karin skulle gå bland kläderna för att köpa en pläd. Jag skulle bara släntra runt på måfå utan att handla. 

Jag orkade i fem minuter i värmen sedan satte jag mig på fiket där vi skulle återser. 

Jag tog en kopp kaffe som var helt fantastiskt god.

Vid bordet bredvid satt ett svenskt par som kände igen mig från mina youtubeklipp från Torrevieja. Det är andra gången det händer nu faktiskt. Helt otroligt!

Efter en stund kom plötsligt åtvidabergsparet Jenny och Peter också. De satte sig hos mig en stund. Strax därefter kom Karin tillbaka till mötesplatsen också. Jenny och jag sprang på varann igår på La Zenia också. Svenskvärlden är ganska liten här i Torrevieja.

Därefter gick vi tillbaka till Karin och jag tog scootern och åkte till Carrefour ett ärende när jag ändå var i krokarna. När jag kom hem badade jag och Kent-Agent och sedan satte jag mig och skrev en novell.

Jag badade flera gånger denna fredag och däremellan satt jag och svettades. Det är för varmt för att sitta ute men det blir förstås varmt inne också- Att ligga och läsa under takfläkten är det bästa nu.

Dagens novell har tagit form i min hjärna under några dagar nu. I dag kom den på pränt.

Takfläkten
Skolmans sovrum var 100 kvadratmeter stort och sängen stod helt i mitten av rummet. Ovanför satt hans stolthet. Takfläkten tillverkad helt i silver där varje fläktblad var två meter långt. Diametern var nästan fem meter. Vid huvudänden på sängen hade han en ljusramp så han kunde ställa in perfekt läsbelysning. Vidare ett litet bord där hans telefon låg och en dosa portionssnus. På andra sidan sängen en liten bokhylla. Ett litet närlager där böcker som skulle läsas stod. Även utlästa böcker stod på en hylla innan de skulle ut till biblioteket. Dessutom ett litet kylskåp där han förvarade jordkällarsvala flasköl. Utöver det fanns ingenting förutom galler uppe vid taket på varje vägg där de fyra AC-aggregaten blåste ut sval luft i rummet. Det fanns inga fönster som störde. Han hade designat sovrummet som en bunker avsedd för tankar, sömn och läsning endast.

I huset som till största delen låg under mark fanns också ett bibliotek, ett litet kök och ett litet badrum. När han kom ut från sovrummet låg badrummet rakt fram, ytterdörren var till höger och bredvid badrummet åt vänster låg det minimala köket. Köket hade varken skåp eller diskbänk. Bara en lucka i väggen där alla måltider serverades. Han hade avtal med restaurangen ”Smygande gäddan” som levererade alla mål mat via luckan. Han beställde det han ville ha för dagen via sin hemdator där han också styrde allt annat i hemmet så som ljus i de olika rummen och temperaturer i alla utrymmen med en noggrannhet på en decimal. Det tyckte han räckte. Han hade varit inne på att bygga en ännu större temperaturanläggning där han kunde variera temperaturen ner till två decimaler men efter den ekonomiska kalkylen kylfirman lämnat nöjde han sig ändå med att kunna ställa in med en tiondels grads noggrannhet.

Skolman började kvickna till där han låg. Han förstod inte hur länge han varit ”borta” och mindes bara svagt vad som hänt. Han hade plötsligt fått ett hårt slag i huvudet medan han låg och läste. Sedan minns han inget mer. Han måste ha legat ett bra tag eftersom allt blod han hade runt huvudet hade levrat sig och fastnat i sängkläderna. Han låg nu med ena fläktbladet över bröstet och kunde inte röra sig. Han förstod att bröstkorgen hade krossats av den tunga fläkten. Det var tungt att andas också. Som tur var hade själva navet på fläkten hamnat bredvid kroppen annars hade han dött direkt när fläkten lossnade. Men han satt ändå fast under tyngden av ena vingen och med håret i den levrade blodkakan i sängen. Det fanns inte en chans för honom att komma loss eller nå sin telefon eller dator.

Ganska snart insåg han att han skulle dö som han låg. Frågan var bara när. -Det är väl bara att vänta, tänkte han. Han bemödade sig inte ens med att hålla igen när han blev kissnödig. Det var ju ingen idé att plåga sig på det viset och redan efter några timmar hade han också bajsat första gången. Han somnade till ibland. Sedan vaknade han och insåg sin belägenhet, fortfarande oförmögen att förändra sin situation. Han överlevde i drygt tre dygn innan han långsamt seglade ut i den oändliga tystnaden. Han återfanns 16 år senare vid schaktningar inför ett motorvägsbygge. Ölen i kylskåpet var fortfarande jordkällarsval.

Varför gråter Göran?

Titeln på dagens blogginlägg hänvisar till den lilla novellen på slutet.

Ännu en småmulen dag. Området vaknar. Grannkvinnan mitt emot sitter i sin stol och läser och röker som vanligt. Hon med den bajsätande hunden. Jag hörde nyss hur hon besvarade mitt "Good morning!" med ett glatt "Morning!". Klockan är strax efter 8 och om exakt en vecka kommer Felix strax att vakna här på sitt rum där han sover så gott. Efter en lång resdag då han anländer kvällen innan kl 23:25 om allt går som det ska.

Kl 9 tog jag och Kent ett morgondopp och några tunga regndroppar föll faktiskt på oss när vi badade men det blev inte mycket mer än ett par droppar. Runt kl 10 körde jag till La Zenia boulevard för att folkbada. Jag trodde inte det skulle bli så varmt idag men det blev det.

Barnen badade i det lilla plasklandet på La Zenia.

Utsikt över samma ställe från food-courten. Havet längst bort.

Jag köpte en riskokare på ALcampo. En precis likadan har jag hemma och jag är jättenöjd med den.

Sedan åt jag pastabuffé för 12:95 €. Då ingick även dryck. Det fanns t o m öl och vin men jag tog Pepsi. 

Det fanns otroligt mycket att välja bland.

Jättegod Carbonara och pastakuddar fyllda med champinjonkräm.

Efterrätt. De gräddfyllda bollarna var gudomliga.

Men värmen tar ut sin rätt. Jag åkte hem därefter men fick stanna på halva vägen och köpa vatten. Jag ver helt enkelt tvungen att få dricka vatten. Hjärnan kokar i hjälmen känns det som. Direkt när jag kom hem ringde jag Kent-Agent och föreslog ett dopp i poolen. Han kon hit på studs och vi badade en stund. Sedan la jag mig i solen och lyssnade på Zappa. Jag tog ytterligare ett dopp efter en stund men sedan gick jag in ett tag och fortsatte med dagens blogginlägg.

Tittade lite på TV och la mig tidigt för att läsa.

Varför gråter Göran?
Göran satt och grät. Han grät för han kände saknad men han hade inget att sakna. Han hade allting. Han grät också för att han var glad. Glad för att han mådde så otroligt bra. Han hade så mycket vackert i sin omgivning att titta på och förundras över. Det var av de båda anledningarna han grät. Som av inre lycka men också saknad efter något han inte visste vad det var.

I hans medvetande låg ett mollackord ständigt på. Han visste inget annat. Ackordet hade funnits där i hela hans liv. Han kanske saknade något som fanns men inte var åtkomligt. Han visste inte vad. Inte något som var försvunnet, dött eller eller för evigt borta. Något som kanske fortfarande fanns.

Stundtals gick han ner i rena depressioner. Men han visste vad det handlade om. Han hade levt så i hela sitt liv och på äldre dar kunde han välja om han skulle hamna där eller inte. Det var som om det uppenbarade sig en lergrop full med slem och andra otäckheter. Svart galla. På den väg han gick genom livet. Ibland valde han att gå ner i gropen och vältra sig i äcklet. Ibland gick han bara förbi även om det var frestande att ta en depressionsperiod. Att vältra sig en tid däri innebar en frihet. En period av otillräknelighet då han var helt fri. Han kunde vara helt ansvarslös. Behövde inte äta bra, duscha eller ens gå ut. Bara ligga och grubbla. Blunda och älta, fördjupa sig i negativa känslor och fortsätta sitt självplågeri. Bara njuta av den svarta gallan. Smörja in hela sig själv med den.

När han vältrat sig en tid behövde han emellertid förändring. Skölja av den svarta gallan och se ljust på allt igen. Nåväl... Ljust kunde det aldrig bli men ändå klarare och mer begripligt. Vid en sådan känsla kunde han bli kreativ och ha en helt otrolig fantasi. Han kunde vara glad inåt. Glad och nöjd. Förväntansfull och lite smålurig. Det var alltid en utmaning att leva i gränslandet mellan jaget och omvärlden. Han kände sig sällan hemma i omvärlden. Föredrog att bara vara i jaget. Det var enklast så. Efter varje försök att vara delaktig i omvärlden kände han sig otillräcklig och ovärdig. Han blev sorgsen varje gång han försökte och han ansåg att det var bättre att hålla sig utanför. Till och med att värja sig mot den. Även om han var ovärdig att befinna sig i omvärlden, ville han heller inte ingå i den. Den tedde sig för honom som om den vore gjord av plast. Inget var äkta och genuint. Allt var tillgjort och ytligt. Mänskligheten var som en skock får.

"DEN SPIK SOM STICKER UPP SKA SLÅS NER!". Han var som spiken men han ville inget hellre än att vara den där spiken som inte var nerslagen. Sedan kunde alla nedslagna spikar ha det så roligt de ville. Han ville inte delta. Knappt ens betrakta alla i sina ekorrhjul mer än endast tillfälligt. Inte nu när ingenting kunde bli bättre än det redan var.

Han tyckte om att fördjupa sig i det han förundrades över. Att fascineras. I relation till detaljer han fascinerades och förundrades över var han själv ingenting och han tyckte om den känslan. En sorts tillfredsställande omedveten jämförelse där han själv förminskades till ett obetydligt, ynkligt litet uns. Att allt i naturen var så mycket större och mera fantastiskt än den missförstådda odåga han själv var. Hur skulle han stå sig emot strukturerna i en utslagen blomma som möjliggjorde att den kunde pollineras? Ge förutsättning för att en ny planta skulle utvecklas från det frö som brev resultat av pollineringen? Allt det där som evolutionen låtit falla på plats. Det var bara för honom att luta sig tillbaka och njuta av världsalltets finurligheter. Finurligheter som han visserligen själv ingick i men som han betraktade som en ofattbar självklarhet.

Han mådde så förbaskat bra i sin melankoliska bubbla. Just nu var han på topp men längtade lite till nästa grop med svart galla som uppenbarade sig på hans väg fram i livet. Var det läge för det hoppade han i. Om det inte var det gick han runt.

Service

Mörka moln hängde över Torrevieja idag på morgonen.

Jag tittade på en fantastisk film igår. Om jag ska välja att se en film måste den vara lite konstig, gå i lugnt tempo och innehålla udda karaktärer. När jag är i Spanien använder jag mitt Tele2-abbonemang hemifrån och kan streama de kanaler jag har hemma. Häromdagen upptäckte jag en film som låg uppe för streaming. Både titeln och vinjettbilden fångade mig direkt. "Alle hater Johan", en norsk film. Den var lika bra som titeln lovade. Jag bara älskade den. 

Den svenska kriminaliteten sprider sig världen över. Lika väl som att jag som svensk vill leva ett liv här i värmen, vill även de kriminella det. Man uppger att över 1000 kriminella "svenskar" är verksamma härnere på solkusten. Den "svenska" modellen sprider sig. Callcenters som lurar äldre svenskar handlade det om.

Jag läste ut min vän Faridehs bok igår också. En väldigt trevlig bok som handlade om hur hon och en väninna reste till Mali för en dansfestival i öknen. Jag blev också bekant med begreppet "Sahara blues" och lyssnade lite på musikstilen på Youtube. Jag började direkt på en annan bok som heter "Melakoliska rum" av Karin Jonannisson. Den krävde lite mer av sin läsare men den är väldigt intressant.

Idag flög Felix hem från Nice. Nu ska han vara hemma en vecka innan han åker ner till mig. Det ska bli trevligt att få ner honom hit verkligen. Tyvärr är det svårt att göra något annat på dagarna än att hålla sig undan solen. Tiderna för siesta (14-17) är förståeliga. Det går knappt att vara ute då. I alla fall om man ska göra något som kräver ansträngning som t ex att vara ute och gå.

Jag har fortfarande inte hittat mitt poolkort heller utan använder fortfarande grannens som jag lånat. Idag insåg jag att mina nya tofflor försvunnit också. Jag har gått runt flera gånger och letat men de finns inte längre. Jag har bara letat på golven förvisso. Jag har t ex inte tittat i frysen och sådana udda platser än. Strax efter att jag skrivit detta påträffades tofflorna i soffan under en hög med kläder. 

När jag hade duschat tog jag scootern och åkte ut utanför grinden där min vän mäklaren redan stod och väntade han fick sitt snus och vi växlade några ord. Sedan åkte jag ner till motorcykelaffären och lämnade in scootern. Blott en dryg timma skulle servicen ta så jag tog en promenad i omgivningarna. Jag gick till Aldi. En livsmedelsbutik där jag handlade mycket första gången jag var här. Sedan gick jag och satte mig och tog en kopp kaffe.

1 € för en kopp. Jag försökte läsa lite också men det gick inte. Bakom mig satt en ensam kvinna som satt och lyssnade på youtubeklipp direkt ur telefonens högtalare. Ett jävla oskick det där att inte lyssna i lurarna men alla gör så härnere. Jag satte i öronproppar men det hjälpte föga. Sedan satte det sig ett gäng ryska damer vid bordet framför och snattrade upprört. Alla satt med någon A4-specifikation och ett brunt kuvert framför sig. Det verkade som om alla nyss fått ut sin lön och satt och jämförde och var arga. 

Jag gick därifrån och gick en liten omväg för att titta på kvarteren.

En bilskrot hittade jag minsann.

Nerium oleander växer överallt och blommar just nu. De rosa luktar jordgubbsglass.

Sömntuta såg jag också och de doftar ingenting.

Jag gick över en liten park och reagerade på all hundskit som vanligt. Alla svarta små klumpar på marken var enskilda hundskitar. Det är så jävla äckligt.

Den här var inte heller så fräsch men bättre än hundskit ändå. En grinig fisk.

Här bor stadens sopbilar. Det kändes på doften att de hade sitt boende här. Det vill gärna lukta en del när det är över 30 grader dygnet runt.

Som närmaste granne har sopbilarna Torreviejas bussar. Här bor de.

Mitt emot ligger en skola. Skolorna har alltid fantasifulla väggmålningar på murarna för att avslöja att det är lek och glädje på den andra sidan av betongen.

Jag gick in på en Consumbutik för att få vara en stund i AC:n. Det är ju faan att jag svettas så under brösten.

Jag kom tillbaka till MC-affären och min scooter stod på gatan utanför nyservad och klar.

Här är affären.

De har en del motorcyklar i butiken...

Även utanför.

Det här var en udda modell.

Jag åkte direkt till Habaneras och gick ett varv. Jag skäms nästan över att jag tycks hamna där och/eller på Carrefour minst en gång om dagen. 

Jag gick runt lite och folkbadade innan jag satte mig ner på Lizarran och åt lunch. Jag är inte den enda som svettas under brösten i alla fall. 

Habaneras är hundvänliga tyvärr. Jag tycker t o m synd om hundarna att behöva gå på detta skållheta golv bland alla människor. Jag själv kan inte gå barfota ute utan att bränna mig under fötterna.

Jag käkade friterad bläckfisk med aioli. Det var jättegott. Jag åkte in till Storkinesen på hemvägen och köpte en gryta med lock som jag kan ha på min paellabrännare. Jag tänkte koka indiska grytor i den där det blir lite svalare ute i vinter.

När jag kom hem satte jag ut en myrdosa. Jag har börjat få in små myror. De är ca 2 mm långa och alltså så små så de knappt syns. De började visa ett starkt ödesdigert intresse för dosan på en gång. Myror = Hormigas tydligen.

Jag badade ett par gånger på eftermiddagen och solade lite. Sedan fick jag feeling och började dricka öl. Jag spelade in ett avsnitt av mina "Vardagar" och la upp på Youtube. Tyvärr är jag dålig på att fånga mig själv på bild. Bara halva ansiktet syns men det är väl lika bra det. Jag satt och läste och skrev. Jag skrev en novell som fick namnet "Varför gråter Göran?". Den kommer att renskrivas inför morgondagens blogginlägg. Nu orkar jag inte. Det hände lite saker här ikväll. Grannarna ovanför satt och pratade länge men sedan blev det tyst. Plötsligt hörde jag att någon fes. Jag tänkte direkt att hon gått och duschat och då passade han på att släppa en ljudlig fis. Efter en stund fes det igen och jag ropade: -I heard you, men fick inget svar. Då slog det mig att det kanske var han som duschade och hon som fes. Plötsligt skämdes jag. En kvinnofis kommenterar man inte men en mansfis av en engelsman kan man mycket väl kommentera. Jag hade väntat mig att han skulle böja sig över balkongräcket och skratta men jag tror det var hon som fes.

Sedan smet grannens hund rakt över ut genom gallergrinden. En litern oansenlig hund med oansenlig kropp. Jag hämtade min sopkvast för att kunna värja mig om den kom fram till mig. Den sprang en bit, skällde och kom tillbaka och satte sig på gräsmattan framför mig och bajsade. Så fort den var klar tänkte jag gå till grannen och meddela att det bara var att gå ut och plocka upp. Hunden vände sig om och åt upp alltihop. Varenda smula (jag gick och kollade) och sprang in till matte igen genom gallergrinden. Hoppas han pussar matte när han kommer in, tänkte jag. Vilka jävla djur de är de där hundarna.

Sedan kom norskarna tillbaka från stranden. den ena mamman ville så gärna ha ett skott av en av mina blommor så jag gjorde iordning en stickling till henne och gick över med. De hade varit på stranden och väntat över två timmar för att få taxi hem. Då hade bara halva gänget kommit med och de andra var fortfarande att vänta. 

Efter en stund kom även de men de hade ingen nyckel för att komma in på området. Jag hjälpte dem in förstås.

Sedan kom grannen Björn och bjöd mig på en öl. Vi satt och pratade en stund innan jag gick in och stängde in mig för kvällen.

Igår innan jag lade mig fick jag en bild på min lilla älskling skickad till mig. Det var min tobaksbroder Anders som skickade den. Imorgon får hon träffa Felix i alla fall.

Semester

Vaknade tidigt men tvingade mig att ligga kvar. Sängen är underbar men samtidigt är jag ivrig att komma upp. Jag hade fått flera nya myggbett på natten. Sov utan fläkt.

Jag fortsätter att flaga och snart är hela hudkostymen utbytt. När jag käkat frukost och tagit ett dopp åkte jag ner till motorcykelaffären. Imorgon är det ett år på dagen som jag köpte den. Nu är det dags för service. Jag fick tid imorgon redan. Jag åkte hem direkt igen och lade mig och läste i sängen.

Till lunch startade jag grillen. Jag är tvungen att öva lite på att grilla tills Felix kommer. Det blåste så väldigt så jag flyttade grillen till baksidan.

Jag utnyttjar fortfarande inte hela grillbotten.

Fyra små chorizo blev det.

Jag la mig och läste igen sedan. Och badade ett par gånger. Det är för varmt att ligga i solen. Runt kl 16 går det att ligga och slumra lite i solen om man täcker huvudet. Det hände inte så mycket mer idag.

Sista arbetsdagen innan semestern

Nu så. Nu var det klart och nu väntar tre veckor av frihet att göra exakt det jag vill. Jag har ändå hunnit med en del trots att jag jobbat. Målat utvändigt, ätit gott, badat, solat, beställt kyl/frys och induktionshäll, mm mm.

Började jobba kl 7 och åt frukost 9:30. En timmas onlinemöte och skrivande resten av dagen. 

Dagens frulle. Inte så tillrättalagd och innehållsrik men det ska det bli ändring på när Felix kommer. På tallriken längre bort på bordet har jag bitar av ett uppskuret bakverk. 

Jag har blivit kompis med ett gäng norska barn från Tromsö. Varje gång de går förbi här skriker de: -Hej svensken! Jag ropar : -Hej norskarna, tillbaka och nästa gång det sker ska jag bjuda dem på en liten bit var.

De badar i poolen hela dagen och klagar på att jag bara är i vattnet i "ett minutt" varje gång jag kommer dit. 31 grader i skuggan och 30 i poolen.

Jag badade ett par gånger till på eftermiddagen. jag vet inte hur varmt det varit idag men när jag kom hem nu kl 19:20 var det 33 grader.

Jag tog en promenad bort till kroggatan som ligger parallellt med väg 905. Det finns en indisk där som heter "King food" och de har jättebra mat. Jag beställde Lamm Madras men den var faktiskt för stark. 

Jag fick i mig det men det var med nöd och näppe. Nästa gång ska jag ta något mildare. Svetten forsade.

Det var skönt att komma hem till AC och rapport på SVT.

Imorgon ska jag åka ner med scootern och se om det är dags för ett-årsservice.

Folk

Det kom 14 gäster till mig igår. Jag var beredd på 7 som hade sagt innan att de skulle komma. Någon timma innan meddelade 7 till att de tänkte komma. Jag hade ju inte stolar så det räckte till hälften ens. Inte heller cola-zero som några ville ha men det blev riktigt trevligt ändå. Bl a var Kent-Ove med som jag inte sett på jättemånga år. Det funkade bra med denna folkmängd på min uteplats men jag var orolig att varken stolar eller dryck skulle räcka. Men det gjorde det.

Men nu får det vara slut med de stora sammankomsterna. När vi kom ner till festen var vi 20 personer på plats. Lite drygt t o m. Det går en liten stund men sedan blir det för stimmigt. Speciellt om jag är nykter som igår. Jag drack några öl men sedan kände jag inte för det längre utan drog mig undan istället. Kvällen ville heller inte bli sval på något sätt. Svetten rann av mig hela kvällen men når jag drog mig undan satte jag mig med bar överkropp. Min t-tröja hade två stora svettfläckar på framsidan eftersom jag svettades ymnigt under brösten. Pannan var så svett att det droppade från ögonbrynen. Det var skönt att komma hem till AC-kylan i min lilla lägenhet.

Idag är det söndag och jag har inget planerat för dagen. Jag blir nog liggande här. Det ska bli lika varmt idag.

Jag tog en tur till Habaneras i alla fall. Och Carrefour men det går knappt att vara ute i asfaltlandskapet på dagen. Inne på Carrefour kunde jag inte låta bli att smygkika på kyl/och frysen jag beställt. Den är så fin inuti. Jag käkade tapas på Lizarran på Habaneras och det var gott men personalen var så högljudd att jag var tvungen att sätta i propparna. Tyvärr hade jag glömt telefonen hemma så det blev ingen bild. Jag ska äta där igen.

När jag kom hem slängde jag mig i poolen. Det var 30 grader i vattnet idag.

Sedan solade jag en stund och gick och slängde skräp.

Kollade på lite friidrott från ett regnigt Stockholm. Felix är i Nice.

Lördag - Party, party!

Vaknade runt kl 8 med en dröm så klar i huvudet att jag bara var tvungen att göra en novell av den. Men först låg jag kvar en stund och tog mig an min vän Faridehs bok. Jag avbröt plötsligt min Knausgårdbok eftersom jag insåg att den inte kommer att räcka hela resan. den sista delen i serien har jag liggande hemma och för att få en sömlös övergång till den valde jag att ta en paus. Jag har två andra böcker jag tänkte hinna läsa innan jag ska hem igen.

Igår köpte jag ju vitvaror.

Det är de här som ska ersättas. Liten frysdel uppe i kabinettet och kyl nedanför. Spishällen är det segaste jag upplevt. Det tar nog över tio minuter för att vatten ska börja koka även i en mindre gryta. Nu ska jag inte göra ren hällen något mer heller. Installatörerna ska få ta med sig den när de kommer med den nya och sedan ska jag bara glömma bort det gamla. Handtaget till kylen har börjat spricka också så det ska bli skönt att få allt utbytt. Jag måste också börja fundera på vad jag ska göra med köksskåp. Det är så lite förvaringsmöjligheter så jag behöver tänka till lite. Ovanför spisen sitter en jätteäcklig köksfläkt också. Den borde jag också verkligen byta ut. 

Den är så äcklig att jag inte ens vill använda den.

Vitvarorna är av för mig okänt fabrikat. Aspes står det på kylskåp och ugn. Hällen heter Edesa. Fläkten är en Nodor. Det verkar vara lågbudgetvarianter alltihop. Det nya jag köpt andas också lågpris. Kyl och frys är Hisense och den nya hällen är en Candy. Idel - för oss - okända märken men mycket vanliga här.

Kent och jag tog ett morgondopp i poolen kl 10 och sedan gick jag in och skrev klart min nya novell "The Bat". Jag la mig och sov middag en stund sen. På eftermiddagen låg jag i solen och blundade och lyssnade på musik. Det finns ett nysläppt zappaalbum jag lyssnar igenom ett par gånger. Det släpptes igår. Jag väntade på att solen skulle krypa runt hörnet så jag kunde måla också.

Det här var det sista som var kvar kl 15:40.

Jag tog ett dopp i poolen igen också på eftermiddagen. Det var jättemycket hussvalor som flög över poolen. Jag ställde mig och gömde mig lite vid ena kanten av poolen och då såg jag att de drack vatten. Flög nära ytan och doppade nederdelen av näbben i flykten. Allt övervakat av en tornfalk som ryttlade en bit upp. Segelfjärilar fladdrar blandat med svalorna men de tycks få vara ifred för svalorna.

Strax före kl 18 kom det gäster i långa banor. Det har aldrig varit så här mycket folk här och det kommer aldrig att bli det heller.

Vi satt här i 45 minuter innan vi drog vidare till Peter och Jenny nere i stan. De bodde i en takvåning mitt i smeten. Jättefint.

Lite havsutsikt också.

Jag var inte upplagd för kalas på något sätt så jag drog mig undan till ett hörn på den 80 kvadratmeter stora takterassen. Det blev för stimmigt helt enkelt.

Fantastiskt god fisksoppa i alla fall.

En novell också idag.

The Bat
Det var den sista skälvande arbetsveckan innan merparten av kollegorna skulle gå på semester. Som traditionen bjöd skulle hela förvaltningen ha en ”friluftsdag” som en sorts terminsavslutning. Traditionen bjöd också att det var Göran som skulle planera dagen. Göran var normalt en enstöring och någon som egentligen ingen gav sin tillit till. Ingen visste egentligen vad han gjorde på arbetsplatsen men tydligen fick han ändå saker uträttat i det tysta eftersom han fortfarande var kvar på avdelningen.

Dagen började med att en buss stod på tomgång utanför förvaltningsbyggnaden och kollegor började fylla bussen. Göran stod vid bussdörren med en massa utskrifter i händerna. Passagerarlistor där det skulle bockas av vilka som klev ombord, hålltider för dagen, kostlistor med allergier, annan information som var nödvändig för att resan skulle bli så smärtfri som möjligt och för att ingen skulle bli akterseglad vid något av stoppen.

När alla var ombord avgick bussen. Fyra minuter efter schemat. Första stoppet var ett träd som växt konstigt. Temat för utflykten var ”Förundran”. Göran hade fått för sig att kollegorna sällan tänkte några djupare tankar och det stämde nog också. De flesta verkade inte ha tid att tänka så värst mycket till vardags. Det handlade oftast om inrutade liv med träningar och vardagsliv för barnfamiljer. Ingen verkade ha något större eget ”inre liv” och de flesta vekade leva utifrån plikter – uttalade eller outtalade. Denna dag skulle de däremot få tänka, hade Göran planerat.

Första stoppet var det här trädet som växt konstigt. Bussen stannade efter vägkanten och hela församlingen rann ur bussen som en trögflytande massa och blev stående på vägkanten. Göran hade gått över ett dike och stod vid ett träd i skogskanten. En tall med en diameter på stammen på ca 40 cm. Efter att ha presenterat trädet böjde sig Göran och plockade upp ett cykeldäck som trädet vuxit igenom. Det låg på marken runt om basen på tallen och var förtorkat men ändå intakt. Det kunde de själva få kontrollera sedan, sa han medan han höll upp däcket med båda händerna demonstrativt. Det var allt. Han gick sedan undan så folk kunde komma och inspektera däcket vilket också några gjorde. De började diskutera olika möjligheter medan de höll i däcket. Ett fåtal blev verkligen engagerade i däckets historia medan de flesta andra bara såg förvånat på varandra som om de verkade tänka -Vad var det här att se?

När alla var avprickade på listan och ombord igen körde bussen mot nästa mål. Det sorlades och mumlades i bussen och stämningen var uppsluppen. Det märktes att det var semestertider på gång. Efter en timma närmade sig bussen slutmålet, en klippig vidsträckt strand som vätte mot norr vid den stora sjön. De medhavda baguetterna och Festis delades ut. Man stod eller satt och åt där det passade sig. Förvaltningschefen höll tal och tackade alla för väl utfört arbete det första halvåret. Nu önskade förvaltningschefen en skön och välbehövlig ledighet. -Jag förbjuder er att tänka på jobbet i sommar, sa hon lite skämtsamt och publikfriande. Hon avslutade med att tacka Göran för det fina arrangemanget och att allt – som vanligt – har flutit prickfritt hittills under utflykten.

En halvtimma efter stålunchen tog Göran till orda. Han skulle nu ta med alla på en promenad i det ”geologiska” området och berätta lite av tillblivelsen. Han gick en bit innan han stannade och ville visa deltagarna en kraftig kvartsgång som sträckte sig långt upp på land och försvann under jordtäcket i den glesa skogen bakom dem. I ändra änden försvann den ner i sjön. De gick vidare och han började prata om bergarter och mineral, om magmatiska bergarter och om sedimentära. De passerade ett gammalt stenbrott där man kunde se en fin profil av berggrunden och hur de olika bergarterna hade lagrats på varandra. Han berättade om det prekambriska peneplanet och inlandsisen. Allt inom tidsrymder som var helt abstakta och fullständigt ogripbara.

Han kunde se att några av deltagarna visade tecken på förundran medan de allra flesta bara stod rakt upp och ned och uthärdade. -Det blev nog inte så lyckat det här ändå, tänkte han. Han hade hoppats på att fler skull bli fascinerade men de verkade mest stå och tänka sig bort därifrån. Plötsligt började vänsterhänta Yvonne Andersson blöda näsblod. Alla visste att hon gjorde det ibland och att det blev ett väldigt spektakel varje gång. Det forsade ur henne och ville inte ge sig. Hon var nära att svimma flera gånger dels för att hon blev rädd och dels för att den plötsliga blodförlusten blev henne så påtaglig. I skogskanten bakom dem fanns en liten gård. Göran sprang bort till gården och knackade på för att få hushållspapper eller liknande för att torka Yvonne med. Ut kommer en smal ovårdad man i 40-årsåldern. Han stängde dörren bakom sig. Han såg utmärglad ut och håret stod på ända. Lortiga och slitna kläder, en sorts gammalmansdoft stod runt honom. Ögonen var ändå förvånansvärt pigga. Göran frågade efter hushållspapper och mannen gick in i huset igen och hämtade en halvfull rulle. Han följde sedan med Göran tillbaka till vänsterhänta Yvonne Andersson och gänget runt omkring henne. De kunde konstatera att det slutat blöda i alla fall men det fanns mycket att torka. Någon hade hittat en tom pet-flaska som de nu fyllde med vatten från sjön och började badda vänsterhänta Yvonne Andersson med blöta papperstussar medan de också torkade henne ren från blod.

-Jag är sinnessjuk, sa plötsligt den magre mannen. Han började berätta om sitt liv för gruppen. De var nästan skräckslagna till en början när han började berätta hur hans liv varit. Allt tokigt han gjort och hur han utsatt sig själv och andra för stora faror. Nu syntes genuin fascination och förundran i mångas ansikten. -Vill ni följa med hem och se hur jag har det frågade han plötsligt. Alla ville nog egentligen men det fanns också något okänt hos mannen som verkade återhållande på gruppen. Men sakta vandrade ändå gruppen mot huset. Huset låg i skogskanten och var nästan överväxt av diverse växter. Det var som om husets framsida utgjorde framsidan på hela skogen. Vid sidorna av stugan var skogen så tåt att man knappt kunde se en meter in i den. Över huset hängde ett lövverk som också var helt tätt. Det var omöjligt att förstå hur bakgården såg ut eftersom inget syntes från framsidan.

Man kom in i en liten unken hall med gummistövlar och gamla blomkrukor där inget numera levde. De flesta krukorna var tomma och stod i staplar här och där med gamla intorkade jordrester i. Mannen öppnade nästa dörr och bakom den bredde en stor sal ut sig. Säkert 100 kvadratmeter och högt till tak. Det var som att komma in i ett lager. Från golv till tak stod olika kartonger med leksaker och spel i sina inplastade originalkartonger. Lagret var indelat i olika avdelningar med skyltar som beskrev. På första skylten stod: Pojkleksaker – Bilar och fordon” och en samling ouppackade kartonger med bilar, motorcyklar traktorer, och bussar stod i ytterligare indelade hyllor. -I det här rummet samlar jag på oupplevda drömmar och frusna önskningar, sa han. På väg ut ur rummet passerade de en stor avdelning med oöppnade pussel. De obyggda pusslen låg fortfarande i sina kartonger med plast runt.

Nästa rum de kom in i var nästan ännu större. Väldigt ombonat inrett med mattor, möbler i grupper som utgjorde små rum i rummet. –Varsågoda och sitt, sa han. Alla kunde sätta sig i grupper och bara invänta vad som skulle hända. Mannen gick ut genom en liten sidodörr och kom direkt tillbaka med ett rullande bord med en kaffeservis, pumptermosar med kaffe, bullar och småkakor. Alla 48 deltagarna fick plötsligt kaffe och fika som om deras ankomst var väntad. På ett enhetligt vackert porslin med kaffekopp på fat och en matchande assiett. En stor munterhet spreds i rummet som en följd av effekten med oväntat kaffe. På väggen bakom mannen var en massa teckningar uppsatta. Säkert flera hundra. Över alla teckningarna stod en autograf. En del autografer var enkla och andra stilfullt utsirade. När man granskade varje bild för sig insåg man att alla bilder föreställde en och samma man, nämligen mannen som stod framför dem.

-Har du sett bilderna på väggen viskade en i gruppen till en annan? Snart hade alla gjorts uppmärksamma på självporträtten på långväggen och någon frågade mannen om saken.

- Jaså de där, svarade han. -Det är självporträtt av alla de personligheter jag haft inom mig i livet, sa han. Han började berätta om några av dem. Folk hade rest sig upp och gått fram och börjat detaljgranska bilderna. Det visade sig att varje liten teckning innehöll ofantligt många detaljer som på något vis hörde till den speciella personligheten. Allt återgivet i minsta detalj. På ett av självporträtten var mannen utstyrd med kläder och utrustning som han vore en sportfiskare. Om man granskade detaljerna noga kunde man se fiskedrag som var märkta med både Meps och Rapala. Ett spö av märket Kunnan stod lutat mot en vägg bakom och ABU Garcia-loggan förekom på många av tillbehören.

En i gruppen frågade särskilt om en teckning där huvudpersonen var utrustad med Batmans legendariska mask. Han stod framför en bergskedja i en heroisk pose. Mannen berättade att han fått ett uppdrag att rädda en flicka i nöd på andra sidan bergen. Han hade då gjort om sig till en batmanfigur och flugit över bergen. När han kom ner på andra sidan berget såg han flickan i våldet på en massa män. Han landade framför dem och skrek: ”THE BAT”.

Fylla

Jag var så full igår när jag bloggade så jag kunde knappt stava. Inlägget tog flera timmar. Egentligen hade jag planerat att skriva en massa annat men det blev bara en kort kvällsbeskrivning istället. Så blir det ibland härnere. Gick upp kl 07:11 och startade datorn. En kollega hade skrivit till mig kl 06:36 och jag svarade direkt när jag startat datorn.

Det låg en död kackerlacka innanför bakdörren. De som ska överleva allt, t o m kärnvapenkrig. Men här hade en gått in till mig och lagt sig och självdött.

Det ser heller inte ut som om "Kommunen" har varit här och sprutat. Då hade den gröna pricken på locket varit färskare. De markerar att de besprutat avloppsystemet genom att spraya en dutt grön färg på locken. 

Kent kom tillbaka idag och jag följde med honom till Carrefour i bilen och passade på att köpa toapapper och hushållspapper. Lite mera vin också. Sedan tog jag ett varv bland vitvarorna och kom på att jag kanske ska investera mina pengar som jag tjänat på min försäljning av lösöre. Men först var jag tvungen att mäta lite på de vitvarorna jag har.

Vi åt lunch på Carrefour först.

Sedan åkte jag hem och jobbade igen. Kl 17 målade jag ett varv till utomhus och sedan åkte jag till Carrefour och gick ett varv bland vitvarorna igen och beställde till slut en kyl och frys.

Fin tyckte jag och väldigt mycket plats inuti. Den jag har är trång och säkert kvar sedan lägenheten var ny.

Kylen.

Frysen.

Induktionshällen.

Kyl och frys var beställningsvara så jag får vänta till den 14 juli till det levereras. Då hinner jag "äta ur" kylskåpet så det inte blir så mycket kylvaror jag behöver flytta upp till Kent under tiden  medan det nya fått stått och vilat några timmar. De ska ju göra det innan man startar dem.