De gjorde det på min inrådan. Google flyttade punkten på min inrådan. Nu när man söker på Club Salino, Torrevieja hamnar man på rätt ställe. Jag trodde inte att en svensk kunde sitta och ändra platsdata i Spanien mot stora Google. Men det är klart... De kan ju gå ner på kartorna i gatunivå och se om förslaget verkar rimligt. Mycket bra! Det kommer underlätta mycket i framtiden. När jag beställer taxi t ex och slippa förklara att de måste köra in en bit i kvarteret för att överhuvudtaget se att jag står där.
Gick upp 02:30. Jag kunde inte ligga p gr a armen. Det var ingen idé. Jag grubblade också på min leverans som inte kom igår. Jag måste väl häva köpet. De ser inte ut att lyckas leverera. Tyvärr hamnar jag ibland i grubblerier där jag inget kan påverka. Jag grubblade också på bilköp/hyra nästa gång.
På måndag ska jag börja jobba igen har jag tänkt. Jag har fått tid för läkarbesök på morgonen då också. Det blir ett enklare liv i Kristinehamn när jag slipper att sitta och vrida på ett gashandtag tror jag.
Vad gäller hyrbil inför sommaren tänker jag att kanske hyra första veckan så jag kan utföra "bilärenden" under en intensiv bilvecka. Däremellan förlita mig till scootern och sedan hyra de sista veckorna om Felix kommer. Jag planerar för 7 veckor i sommar. Kanske tre av dessa som bilburen då. Det tar ju ner hyrbilskostnaden för 2024 rejält. Det kanske är så mitt transportkoncept ska se ut de första åren innan pension. Bil några veckor och scootern resten. Det skulle ju funka faktiskt.
Jag bokade en tid hos Nordea inför min hemkomst också. För att diskutera pensionen igen och eventuellt lån till bil. Vad det skulle innebära för ökade kostnader för mig. När jag räknade på bilhyra för hela vistelseperioden blev ju årskostnaden ca 35 000 kr för året. Det blir ju nästan tre tusen i månaden om jag slår ut det på hela året och det går ju inte. 1 500 i månaden skulle jag nog klara men knappast utan att dra ner på något annat. "Onödiga" akvariehobbies t ex...
Kl 04:00 intog jag en "lättare förfrukost" och började kolla på Lerins nya serie från Lofoten. Herregud vilken fantastisk produktion. Och vilka fina människor. Och vad jag kände igen mig när de pratade om sina krascher. Jag har ju aldrig haft problem med droger eller alkohol. I alla fall inte så jag riskerat att hamna i missbruk. Droger har aldrig varit min grej alls. Men alkohol däremot har jag alltid tyckt jättemycket om. Att få leva i en annorlunda verklighet en stund. Men det har ju gått överstyr också alldeles för många gånger med ångest som följd. Nu händer det ytterst sällan men jag vet inte hur alla kvällar kommer att sluta faktiskt. I alla fall inte när jag är ute på krogen. Hemma i ensamhet går det bra. Då blir jag aldrig för berusad. Får aldrig baksmälla. Gör inget dumt men ibland borde jag ha alkolås på dator och telefon inser jag ju. Under ruset mår jag alltid bra. Jag sover dåligt efteråt och har en odefinierad ångest dagen efter. Men det är en avvägning av att få må så otroligt självmedicinerat gott en stund på kvällen. Med inlevelse i musik och lyckotårar.
Jag har haft känslomässiga krascher. Mitt hjärta krossades i slutet av 2015. Till största delen på grund av att jag själv gjorde mig omöjlig att leva med. Jag blev ett svartsjukt kontrollerande monster. Ingen kvinna varken kan eller ska leva med en sådan. Jag har själv innehavt den kontrollerade och anklagade rollen i relationer och vet hur omöjligt det är att leva återhållen av ett monster från andra hållet men ändå har jag hamnat i monsterrollen själv efteråt.
Under första delen av Lerins nya serie sa en man att han inte varit den han är idag om det inte varit för hans krasch. Och det är precis detsamma för mig. Han låg i koma i två veckor - jag grät och skakade i ett halvår. Men sedan vände det. Jag började försöka lära mig att ta hand om mig själv. I alla fall för Felix skull om inte annat. Jag ville dö. Även länge efteråt ville jag försvinna från jorden för att göra livet enklare för Felix. Att han skulle slippa att ha den där oberäkneliga, sorgsna och arga pappan att förhålla sig till. Vara tvungen att känna av vilket humör pappa var på och hur pappa plötsligt kunde explodera i ilska eller sorg.
Men nu. Efter nästan tio år känner jag fortfarande att det bara blir bättre och bättre för varje dag. Men det tog nästan så lång tid. Det vände för mig egentligen i slutet av augusti 2021. nästan 6 år tog det alltså.
Jag kan få mina svackor (som i Gibraltar) men de kommer allt mer sällan och jag har en förmåga att ta mig upp ur dem ganska snabbt.
När jag kl 05:30 skulle sätta på min morgonespresso hade jag väldigt dåligt tryck i vattenledningarna. Det knäppte och hade sig i varmvattenberedaren också. Jag har för mig att det hänt förut man att det rättat till sig av sig självt under dagen.
Nu är USA och Storbritannien inne och bombar i Jemen också. 13 länder står bakom attacken.
Kl 06:30 tog jag min andra frukost. Det var inte så mycket kvar att välja på i kylen nu och jag var tvungen att handla lite idag igen.
Gick och la mig på sängen och slumrade till jätteskönt. Vaknade 08:30 gick upp gjorde mig i ordning och åkte till fredagsmarknaden.
Parkerade på vanliga stället.
Jag gick in på området exakt kl 9. Egentligen skulle jag träffat Daniela här idag men hon drog sig ur och det kändes bara bra. Som en liten lättnad t o m.
Jag gick och nynnade på Neil Youngs låt "Cinnamon girl" hela morgonen. Jag fick jätteont i högeraxeln på en gång.
Jag satte mig på mitt stamfik och tog en kaffe.
Blev kissnödig med en gång så jag skulle inte bli långvarig. Inget skönt väder heller.
Tog en Crepe med chorizo och ost innan jag gick på toa.
Jag kompletteringsköpte rökelse också så det finns när jag kommer ner i sommar.
Den brandgula favoriten och en annan jag inte testat förut.
Den nya var inte mycket att ha. Jag släckte den och kastade paketet. och tände en av de riktiga istället.
Växlade några ord med grannarna också som kom förbi på marknaden.
Jag var klar tidigt. Åkte till Carrefour och satte mig utanför på mitt sittunderlag och ringde Media Markt en gång till. Sedan skiter jag i det tänkte jag. Jag blev inget klokare efter det samtalet heller. Jag fick ett nytt nummer att skicka ett Whatsapp-meddelande till så det gjorde jag. Jag har gett upp nu.
Handlade inför resan morgon på Carrefour innan jag åkte hem. Blev tvungen att tanka också.
Sedan kände jag mig klar för denna gången.
Läste ut boken "Färskt vatten till blommorna" som jag tyckte väldigt mycket om. Påbörjade istället "Den vidunderliga kärlekens historia" som började trevligt. Läsdag och lite pyssel. Fantastiskt ålderdomligt och vackert språk. Bara det är en fröjd att njuta av.
Försökte casta skidskyttet från mobilen till TV:n men det gick inte. Det är inte HD-kvalitet och det hänger sig ibland. Men någon Chromecast tycks det inte bli. De svarar inte längre ens.
Det var bättre kvalitet när jag kollade på Southpark via Viaplay.
Jag gjorde punktinsatser med städning inför avfärden. Jag har hela förmiddagen på mig imorgon också.
Tog en tur till en närliggande kinarestaurang som jag tycker är bra.
Tre rätters med dryck 11,50 €
Sötsur soppa. Den har jag tagit förut. Jättegod.
Biff med röd currysås och nudlar. Ny bekantskap men jättegod.
Gissa om jag fick såsskvättar på bröst och mage...
Flan till efterrätt. Medioker. Särskilt såsen som smakade vatten.
Åkte hem igen 16:15. Ingen har hört av sig om chromecasten förstås.
Tittade på TV (på datorn) och småplockade. Pratade en bra stund med Bornemarkarna.
Imorgon åker jag hem till Sivan och Felix igen. Det känns OK efter sju veckor faktiskt men jag skulle lika gärna vara kvar här i lägenheten resten av livet. Jag ser fram emot att följa ett helt årstidsår här nere. Jag har ju bara varit här mitt i vintern och mitt i sommaren. Hur det är resten av året vet jag inte riktigt egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar