Mina tankar om detaljer, världens vackraste ljud mm, mm.
Jag är ju knäpp som tänker som jag gör. Och dessutom beskriver det i text. Tankarna upptar ju min tid och jag behöver befria mig från dem genom att ”publicera” dem på bloggen. Det är ju en form av skapande tänker jag. Jag vill liksom dokumentera och bevara mina tankar. Säkert lite liknande som det en konstnär gör när den målar. Beskriver sin vision med färger i olika kulörer.
Ibland tänker jag att jag hamnar i någon form av hybris och i en känsla av eufori när jag tycker att jag klarar av att formulera mina tankar i text. Så som jag gör nu när jag skriver detta. Det känns som om jag kommer fram till svaret i detsamma som jag skriver.
Men till vilken nytta?
För min egen skull. Att formulera idéer och tankar om hur jag fungerar, om vad jag gillar och vad jag tycker gör livet värt att leva. För att bli kvitt en fundering som upptagit mina tankar en tid. Liksom beta av den och ta tag i nästa fundering om min stund här på jorden.
Jag vet också att en del tycker om att läsa det jag skriver. När jag resebloggar och när jag blandar kapellrenovering med djupa funderingar.
Allt skrivs också med Felix i åtanke. Att han en gång ska kunna sätta sig in i hur hans pappa tänkte. Nu läser han inte bloggen. Kanske någon gång i framtiden men inte nu. Han läser däremot alltid mina reseskildringar. Särskilt när han själv är med på resorna.
2 kommentarer:
Hej Eddie!
Jag har följt dig ända sen du börja renoveringen av kapellet.
jag önskar att jag själv kunde skriva på det viset du gör, så fortsätt skriva för dig och för alla andra som följer dig.
Per
Det är klart att jag ska göra det. En blandning av praktiska handhavanden och djupare tankar.
Skicka en kommentar