lördag 7 mars 2020

Walking down memory lane

Min uppväxtkamrat Tony kontaktade mig via FB under veckan som gick och vi beslutade att träffas där vi levde mellan åren 1971 och 1985-isch.

Vid vårt första möte sa Tony: -Ska vi gå hem till mig och leka Laban? Och på den vägen var det. Vi umgicks jämt. Han var ett år yngre än jag och hela vår medvetna barndom delade vi.

Idag gick vi runt i våra egna fotspår i tre timmar. Det var helt fantastiskt. Vi pratade om personer som levde där och då. I vårt grannskap och som vi inte vet var de tog vägen sedan. Vi ska träffas igen och fortsätta att prata.

Här står vi vid "Tattartian" som vårt miljonprogramshus kallades. 40 år efter att vi skildes och nästan 50 år sedan vi träffades. Lite gråare än då och det känns som om jag krympt. Jag var alltid längre än Tony på den tiden.

Denna veckans konsthängning består av en tavla jag själv varit med om att döpa.
"Sleeping bird".
Och här en "Close-up"
Jag blev fullkomligt tokig när Karin lade upp bilden på tavlan på FB. Först såg jag "trädet" till höger som såg ut som en fjäril. Kulörerna är också helt rätt för mig. I efterhand har jag nu konstaterat att landskapet som presenteras är i en slänt. Horisonten är inte rak. Allt befinner sig i en slänt. Jag var tvungen att ha den tavlan också. Detta var efter att jag installerat en första omgång av Karins verk.
Och nu till detaljerna förutom att jag konstaterat att allt utspelar sig i en sluttning.
Trädfjärilen. Eller Fjälilsträdet. En återhållsam skapelse med en glödande kärna i stammen.
Fågeln på högstubben. Och "stänken" runt den. När jag insåg att den satt där och sov blev jag såld.
Jag var tvungen att få äga denna målning.
De färgglada "svamputväxterna" och skärvan nedanför. Så trevliga och förtroendeingivande inför framtiden. "De där två kan bli något när de växer upp".
Den blåsvarta rymden bakom som låter oss förstå att härnere är den varmt och färgglatt.

Inga kommentarer: