lördag 3 oktober 2020

Karlstad

Felix och jag åkte till Karlstad idag. Jag behöver köra dit ibland enligt bilförsäljaren jag köpte den nya bilen av. I alla fall en gång i månaden. Detta för att katalysatorn ska fräscha upp sig emellanåt och behöver då bli riktigt varm. Vid mina normala turer till Maxi rör sig inte termometern ens. 

Enligt försäljaren skulle bilen vara bränslesnål och det vill jag lova att den är. 0,47 liter vid blandad körning. Lustigt att jag tycker så mycket om den nya bilen. Jag har tidigare fnyst föraktfullt åt Ford. Särskilt Ford Fikus som jag nedsättande kallat Focusen. Men det är verkligen en eddiebil. Jag glider fram i den som i en vänersnipa i sakta mak.


Felix köpte jeans och en hoodie. Jag köpte brytbladsknivar och curryketchup. Det var så trevligt att vara med Felix några timmar. Det var längesedan sist. Vi åt hamburgare på "Street Friends" Men jag hade ingen matlust så jag lämnade en hel del. 

Det kändes lite egendomligt att vara i Karlstad. Karlstad har kommit att bli en stad som jag inte riktigt kan tycka om. Stadskärnan är väldigt ful. Drottninggatan är helt vedervärdig. Blåsigt och alltid en massa arbetsmaskiner som slamrar när man går där. Dessutom lyckas det alltid vara skugga och kallt. Kristinehamn har tyvärr blivit ännu fulare än Karlstad.

Jag förknippar också Karlstad endast med arbete. Jag har pendlat dit ett antal år sammanlagt, både till länsstyrelsen och kommunen.

Ikväll tände jag en brasa och de första brasorna varje eldningssäsong ger upphov till en konstig kemisk doft i prediksalen. Som om sommarens damm på kaminen värms bort.

Klockan är nu kvart i sex och det är lördagkväll. Jag tar någon öl trots att jag egentligen inte var så sugen. De första folkölen brukar ta emot lite nu men sedan kommer jag i stämning. Det är den stämningen jag är ute efter trots att jag vet att det blir en jobbig natt efteråt. Jag ligger vaken långa stunder när jag druckit öl. Somnar som en prins men vaknar sedan i ett kör. På något sätt tycker jag tydligen ändå att det är värt det eftersom jag fortsätter.

Idag var det nära att jag brände pengar i Karlstad. Jag känner mig plötsligt lite rik och får en märklig lust att köpa saker i femtonhundrakronorsklassen. Jag vet inte varför det blir så men jag känner igen det från hela mitt liv. Jag har tänkt att försöka låta bli att köpa femtonhundrakronorsgrejer i ett kör. Jag tror det är en framgångsrik strategi faktiskt.

Jag kollar hotell i Prag då och då men det finns inga flyg än. Jag skulle kunna bo på hotell i två veckor inklusive frukost för ca 7 000 kr. Det får man inte en vecka för i New York ens.

Trump har testat positivt för Corona också. Folk på TV pratar om "karma" och jag myser lite åt nyheten själv faktiskt.

Men jag blir alltmer medveten om min egna sårbara situation. Jag hörde en läkare prata på TV om palliativ sjukvård. För mig har det alltid varit det samma som vård i livets slutskede. Men den behandling jag får mot KOL räknas också som palliativ. Palliativ vård är behandling av en patient med en icke botbar sjukdom som förväntas leda till döden. I mitt fall kan tydligen en ordentlig influensa eller lunginflammation vara farlig. För att inte tala om Corona då förstås.

Jag kommer garanterat arbeta hemifrån resten av året i alla fall så jag slipper pendla på tåg och bussar och så jag slipper blanda mig med folk på jobbet. Jag ska skriva till min chef till veckan och fråga om jag kan få låna hem bord och stol och en större skärm. Jag har suttit i soffan med min laptop sedan i mars. Det känns att arbetsmiljön inte är optimal. Jag har ju haft besvär tidigare med min högerarm och karpaltunnelsyndrom. Det känns nu lite som om det skulle kunna komma tillbaka om jag inte förbättrar min sittställning snart.

Idag på Maxi fick jag krama min älskade barndomsvän Ina. Hon är ett säkert kort eftersom hon och hennes man båda haft Corona.

Jag borde börja gräva upp tobaksrötter i landet men det tar emot. Jag kanske börjar med en rad imorgon. Det beror lite på vädret.

2 kommentarer:

InaFina sa...

Ja, vad är det som gör att vi under stundom känner att vi måste ”shoppa loss”? Känslan är som starkast i ögonblicket men i nästa sekund när prylen och pengarna bytt ägare känns det tomt och meningslöst.
Gott med kramen, den känslan varar länge!

Eddie sa...

Gott!