onsdag 2 februari 2011

Idag när jag kom hem kröp jag i arbetsbyxorna på en gång. Jag förstärkte den konstruktion som fläktkonvektorn i prediksalen hänger på. Jag gjorde en liten konstruktion som jag tyckte dög men då tänkte jag inte på att fläktkonvektorn skulle fyllas med vatten. Nu är det i alla fall förstärkt så det håller även för den tyngden.
Sedan tog jag med lite beslag och handtag upp och monterade på övervåningen där vi bor. Något som givetvis skulle gjorts för länge sedan. Usch vad det syntes väl att jag slarvat med målningen när man såg diskbänkskanten underifrån.
Nu är det också gjort.


Det hände en lustig sak igår när jag hade bloggat. Jag satt och höll på med datorn som jag ominstallerat Windows på. Molly var uppe och gick på bordet där datorn stod. Jag är inte särskilt förtjust i när katterna är på borden men jag lät saken bero. Molly är den katten som jag satt halsband på. Siv har jag ännu inte fått kroppskontakt med så hon har ännu inget halsband.

Innan jag skaffade katterna tyckte jag att jag var smart och köpte en kattlucka som bara släpper in och ut mina katter. Detta för att slippa utfodra alla katter här i omgivningen. Men för att bara mina katter ska ha tillträde måste de ju ha "nyckel" till kattluckan. Sådana lösningar finns. Katten har en magnet i halsbandet och när magneten kommer nära underkanten av lucksargen så släpper en liten spärr och luckan går att öppna. Den där magneten är ganska stark.
Igår tittade Molly fram bakom datorskärmen med ett saltkar hängande under halsen. Hon såg snopen ut. Saltkaret är gjort av glas med metallock, sådant man ser på borden på restauranger. Jag var tvungen att försöka arrangera en bild för bloggen.
Här står hon med saltkaret runt halsen. Idag ville hon bli av med det så fort som möjligt så det var lite svårt att få ett bra foto. Igår gick hon omkring, till synes oberörd, med saltkaret runt halsen.

Jag kan tänka mig att det ofta kommer att hänga skrot under hakan på Molly när hon får tillträde till hela kapellet och dess omgivning. Skruvmejslar, spikar och diverse andra metallsaker. Bara hon inte får med mina bilnycklar till något ställe där jag inte hittar dem.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Helt underbart! :)

Fanns det inte ett godis en gång i tiden som hette Salta katten?

Eddie sa...

Ha ha ha! Salta katten finns kvar som den vackra tablettask den alltid varit.

FrkLugn sa...

Hon kom som ett yrväder en februaridag med ett saltkar runt halsen...

Eddie sa...

Visst är hon söt!

Det var längesedan man hörde något om Stampe!