Detaljer

Jag fick en idé igår kväll och skruvade upp en skruv i bokhyllan.

Nu kan jag hänga mina målningar där för att ha dem i blickfånget en tid. Så här blev min nya utsikt från soffhörnet. Nu kan jag bekanta mig med målningarna en efter en. Sitta och titta på detaljer och lära känna dem. Annars har jag ju dem bakom ryggen när jag sitter i soffan De ska få hänga en vecka var till att börja med. Idag fastnade jag för dessa detaljer.

Två blå streck som jag inte sett förut som jag gillade. En mörklila liten del i underkanten. Den kulören återkommer på flera ställen i målningen och jag tycker så mycket om just den kulören.

En detaljstudie av det jag bestämt att det föreställer en svulstig tulpanknopp. Där finns den mörklila kulören igen.

Ett blad som inte har någon stjälk men ändå hör till blomknoppen. Och igen. Den mörklila kulören.

Här står Karin i ett hörn med sina egna målningar. Hon gillade idén med att hänga fram en målning åt gången i blickfånget.

De nya målningarna på plats. De tre små nertill.

På spåret

Fredagkväll.
För ovanlighetens skull är inte Felix här. Han är med mormor och morfar till stugan i Slädsjön. Felix och hans kära tjejkusiner ska till Säfsen och åka skidor imorgon. Hoppas de får fint väder. Det verkar kunna bli kallt i natt och jag tror de jobbar dygnet runt med skidbackar och spår. Till veckan börjar sportlovet för de i Örebro län bland annat. Felix och övriga värmlänningar får vänta tills veckan därpå.

Igår filmade Felix mig när jag gjorde en instruktionsfilm om hur man klipper hibiskus. Den går att se på Youtube.

Idag fick jag ett konstverk jag beställt från en konstnär i Stockholm som ägnar sig åt trådkonst.

En Linnéa. Min favoritblomma i den svenska naturen.

Klockan är drygt 19 och jag längtar efter att få lägga mig och läsa. Först tänkte jag titta på "På spåret" men jag struntar i det. Felix och jag tittar alltid på det på fredagarna trots att inte jag tycker det är roligt. Det är för svårt. Vi brukar väl ha tre rätt var på helt olika frågor. Han på sportrelaterat och modern musik. Jag på konstiga namn på handredskap eller maträtter och 70-talsmusik. Ikväll kommer han se det med mormor och morfar i stugan och det enda skälet för mig att titta här i min ensamhet skulle vara om vi skulle diskutera frågor och svar efteråt. Det är inte värt det. Jag skiter i det.

Imorgon får jag besök av min konstnärsvän Karin som har med tre målningar till mig. Vi ska gå på en konstutställning här i Kristinehamn imorgon. Jag har beställt spotlightskenor för få belysning på min konst också. Skensystemet levereras till veckan och sedan ska jag börja montera upp det.

Sivan har sovit i Felix soffa i flera timmar. Nu leker hon lite med ett torrt hibiskusblad på golvet. Hennes lektillfällen brukar gå över efter ca 2 minuter. Hon är nog lite understimulerad och längtar efter vårkvällar liksom jag själv.

Hjärnans egna liv

Häromdagen frågade min vän Sabina mig hur jag kunde planera var jag skulle torka tobaksblad i höst innan jag ens sått tobaksfröer. För mig är svaret så självklart att jag inte ens riktigt förstod frågan.

Min hjärna fungerar så. Endera dagdrömmer jag och planerar eller också är jag fokuserad på det jag gör. När jag är fokuserad och blir störd, blir jag irriterad.
När jag åker tåg dagdrömmer jag. Jag kan innan själva resan påbörjas planera vad jag ska dagdrömma om på resan. Renovering av uthuset? Nej det tänkte jag på förra gången. Tobaksodling? Ja. Det kan jag ju drömma om denna resa. Det var ett tag sedan jag planerade tobaksodlingen inne i skallen. När jag är i Hallsberg har jag tänkt på hela processen från att så fröer tills jag lägger in den första snusen som blev resultatet av odlingen. Jag har ju aldrig odlat tobak så jag vet inte riktigt hur de olika stegen kommer att gå men jag är otroligt beredd när det väl är dags. När jag tänkt igenom hela processen kan jag börja om från fröet igen och planera allt en gång till. Jag kommer under tiden på olika lösningar eftersom jag inser att allt inte kommer att gå som jag tänkt.

Jag testar olika saker inför processen. Hur många krukor får plats på en plastplatta med kanter som jag tänkt ha plantorna på efter omskolningen?

Svaret är 18 tydligen. Då behöver jag 9 plastplattor. Hur stor golvyta kommer det då att gå åt i uthuset? Var hänger jag då växtbelysningen så att ljuset faller optimalt på alla plantor o s v. För mig är detta bland det viktigaste i mitt liv. Att ostört få dagdrömma.

När jag är fokuserad och utför något sorts arbete befinner jag mig i en bubbla. Jag älskar också att vara i den där bubblan och känna ett "flow". Att förbereda 30 krukor för sådd genom att fylla på lagom med jord i alla. Bara stå där och ösa i jord. Någorlunda samma mängd i varje, inte för mycket och inte för lite. Monotont men skapar ett flow och en bubbla. Tillfredsställelsen när förberedelserna är klara och jag kan påbörja nästa monotona moment. Göra gropar i varje kruka för att lyfta över plantor i som ska omskolas. Sedan lyfta över varje planta och trycka till lite runt om för att slutligen vattna allt lite försiktigt så inte den späda lilla plantan oroas för mycket i sin nya miljö. Tänka på hur plantorna känner när de fått mer utrymme och näringsrikare jord. Föreställa sig att de känner hoppfullhet inför framtiden. "Här kommer jag att trivas", tänker de.

Igår lade jag hibiskusfröer i blöt över natten.

Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen och tänka igenom allt noga. Inte förväxla fröer och sorter. Om man blir tveksam till vilket frö som är vilket förlorar växten sin identitet. Hibiskusarna heter ibland olika saker; t ex Dainty pink, El capitolio mm. Om man blir osäker på vad man har för sort framför sig så får man döpa om den till NoID (no identity). Det duger inte att gissa och man måste vara noggrann varje gång man riskerar att blanda ihop dem. Det är en utmaning när man har många sorter igång samtidigt.

Nu har jag nickat fröerna och planterat dem försiktigt i en kruka med såjord på toppen och bördig jord under. Man nickar fröer genom att skära av en liten kant på fröet. Bara så att det ska bli lättare för grodden att tränga ur det hårda fröskalet. De gror ändå men det tar mycket längre tid.

Nu ska den lilla drivbänken placeras på golvvärmen med växtbelysning över. Sedan är det bara att vänta.

Idag när jag var på Maxi gick jag ner till trädgårdsavdelningen för att få en "vår-boost". Jag tycker så mycket om att se att fler än jag själv ser att våren är på ingång. Det liksom bekräftar mina iakttagelser att våren är på väg och dagarna blir längre. Det blir också som ett kvitto på att jag gör rätt som börjar ge krukväxterna näring nu och att jag sår fröer.

Golv

Gick upp kl 7 och drack kaffe och tog en macka. Det såg ut att kunna bli en fin dag och vid 8:30 satte jag på mig arbetskläder och började ställa iordning dagens arbetsplats.

Här skulle jag tillbringa dagen tills golvet var klart tänkte jag.

Jag tänkte inte starta sågen förrän kl 9 men 08:58 kunde jag inte hålla mig längre.

Det var kallt och jag började lägga golv. Jag hade inte räknat med att få någon sol på mig. Solen går ju inte upp så högt på himlen den här årstiden. Men slutligen kom den över trädtopparna lite i alla fall. Efter en stund gick jag in och tog en smörgås och en kopp kaffe och gick ut och fortsatte. Klockan 12 var jag klar.

Jag plockade in alla verktyg och avvecklade dagens arbetsplats och kl 12:30 låg jag i soffan och var färdig med mitt dagsverke.

Härinne ska tobaksplantorna få stå med växtbelysning i maj månad. Härifrån ska de flyttas ut på friland när risken för frost är över. Rummet ska nog användas till att torka tobaksbladen i också.

Enkelt snickeri i grådasket

Mitt konstintresse håller i sig och i veckan gjorde jag en liten ny investering mot en vackrare livsmiljö här hemma. Vacker för mig själv. Tycker Felix det är vackert så är det också bra. Om någon annan tycker något så får de göra det.

Den här gubben köpte jag i veckan. "Trådtjack" av finaste kvalitet. Jag föll pladask igen för något vackert igen. Jag tror jag fört detta resonemang någon gång förut när det handlar om blommande hibiskusar.
Det är mina ögon i kombination med min hjärna som gör saker vackra. Min näsa kan vara inblandad också i en vacker upplevelse. Saken i sig är inte vacker. Det är samma med musik. Det är oftast inte ens någon idé att diskutera vilken musik som är bra eller vacker. Där är det mina egna öron och min hjärna som skapar det vackra i samspel med varann. Det kan inte bli samma samspel i någon annans huvud. Det som är vackert för mig är inte vackert för en annan.

Trådgubben på bilden såg ut som om man ritat en tuschteckning med en finspetsad tuschpenna och tagit tag i örat och lyft upp tuschet från papperet. Den var tredimensionell. Jag belyste den med en LED-spot så en skugga bildas bakom. Konstnären heter Daniel Henningsson och jag köpte den på Konsthantverkarna i Karlstad. Jag har faktiskt beställt ett verk till av honom.

Idag åkte jag till Beijer och köpte regelvirke till ett bjälklag i uthuset.

På en och en halv timma var ett bjälklag på plats. Det var ruggit och grått och jag tog inte ens ut byggsågen för det där lilla utan sågade för hand. När jag plockat in allt var klockan 13:30 och jag tänkte att "det som är gjort, år gjort". Jag hade planerat att hämta brädor till golvet imorgon men eftersom det hade gått så snabbt att bygga bjälklaget kunde jag lika gärna åka och hämta brädor idag.

Så det gjorde jag och la dem på altanen inför morgondagens fortsättning då det ska bli golv. Det ska bli trevligare väder imorgon också och jag ser fram emot att ställa upp sågen, mäta, såga och bygga. Jag tog beslutet att inte isolera golvet och i och med det kommer jag heller inte isolera väggarna i framtiden. Utrymmet får förbli ett kallt utrymme.

Hibiskusarna har börjat upptäcka ljuset igen och ikväll näringsvattnade jag för andra gången i år. Det är snart dags att börja klippa och plantera om. Jag hålls helst ute när jag planterar om men det är det nog lite för kallt för ännu. Jag ska i alla fall börja klippa så smått och ta sticklingar och sätta på rotning.

Livet svänger

Igår hade jag en hemsk dag. Sedan en tid har jag haft svårt att sova. Det har aldrig varit ett problem förut men nu har det blivit det. Jag har provat ett antal olika sömntabletter men om dom inte är beroendeframkallande så hjälper dom inte. Nu senast fick jag, på en nåder, beroendeframkallande och de hjälper givetvis. Jag har förstått av min läkare att detta inte är en långsiktig lösning och jag får bara ett fåtal tabletter utskrivna åt gången. På helgerna tar jag inga. Då gör det inte så mycket om jag sover ikapp lite på dagarna efteråt. Vissa vardagar har jag heller inte tagit för att testa hur det ska gå. Jag kan vara så trött att jag inte klarar att hålla ögonen öppna efter en stunds läsning men när jag släcker och blundar blir ögonen pigga igen. Det slutar alltid med att jag går upp runt kl 1 och tar en tablett ändå. Då somnar jag kl 2 och om jag tagit tabletten innan jag lade mig skulle jag fått sova 4 timmar till. Därför tar jag vanemässigt en tablett varje vardagkväll nu vid sänggåendet. Annars förlorar jag fyra timmars sömn och får ändå ta en tablett.

I fredags tog jag ingen tablett och hade en hemsk natt mot lördag. Jag gick upp kl 6 och hade kanske sovit fyra timmar. Jag var omtöcknad hela dagen och när jag låg i soffan och tittade på skidor började hjärtat att skena. Jag kände att en panikångestattack var på gång men jag lyckades häva den. Ångest för arbetsveckan som ska komma, ett ändligt lager av sömntabletter och vetskap om att jag snart måste sluta med tabletterna för att inte utveckla ett beroende. Ångest för att vara fångad i sömnlöshet. Jag funkar ju inte när jag är vaken om jag inte får sova.

När jag kört Felix till Smedby lade jag mig och slumrade en stund i soffan. Med ångest för att jag inte skulle somna kommande natt om jag sov en stund men det fick bära eller brista. Jag var skakig och hade dimsyn. När jag slumrat var jag som en ny människa. Jag var till och med sugen på att ta en öl. Dricker jag öl somnar jag jättegott men är vaken ca tre timmar mitt på natten innan jag somnar om. Men jag hade fått energi och gick ut och bröt upp en dörr på uthuset som svällt under den våta vintern. Jag behöver in i det utrymmet för att lägga golv där nu när det går mot ljusare tider. Det gick hur lätt som helst att få upp dörren. Som jag gruvat mig för detta!

Jag lade mig kl 19 utan att ha tagit någon öl. Tittade på lite program på playen och gick sedan upp och tog en tablett kl 20:30. Jag har så bra böcker att läsa just nu så jag läste en stund och släckte sedan runt 21:30 och sov hela natten. 07:30 gick jag upp och var ivrig inför dagen. Sådan otrolig skillnad från igår. Jag åt långfrukost och hade antikrundan på på TVn. Vattnade hibiskusar och drog sedan på mig arbetskläder och gick ut.

Jag började med att klyva bort en remsa på det svällda dörrbladet och monterade om låsbeslaget så att dörren kan stängas ordentligt igen. Sedan tömde jag utrymmet på förvarade saker för att kunna börja riva inför ett nytt golv.

Utrymmet har tidigare varit utedass och en gjuten vägg gick rakt igenom rummet. Två gjutna klackar på golvet där latrinkärlen stått. Väggen skulle rivas men klackarna kunde gott få stå kvar.

Det gick lättare att riva än vad jag hade hoppats på. Så är det. När en sak går bra, går allt bra. Efter att ha knackat ner väggen och sågat av armeringsjärn, städade jag och stängde dörren. Till veckan kommer snickaren och vi ska diskutera hur jag smartast bygger golv. Isolera eller inte inför eventuell kommande isolering av hela utrymmet senare? Det vet jag inte nu men beslut ska tas om det också innan uppbyggnaden av golvet börjar.

Nöjd och lugn tog jag sedan en dusch och satte mig i soffan och tittade på längdskidåkning. Efter längdskidorna åkte jag till Karlstad. Tog en sväng in till Jula i Välsviken innan jag fortsatte till Karlstad för att hämta ytterligare ett tillskott till min "Karin Fast Aronsson-samling".

Det har ju uppstått en irriterande lucka på min tavelvägg och den behövde fyllas. Eller har luckan kanske har uppstått för att ge plats åt ytterligare en målning som jag fallit pladask för?

Nu är luckan fylld.

Av denna skönhet. Första gången jag såg den såg det ut som om det var i ett akvarium. Sedan såg jag fågeln. Och trädet till höger som ser ut som en fjäril. När jag zoomade in såg jag att fågeln sov och då blev jag helt såld.

Jag tog med en liten tavla också.

Och tingade tre till som ska ramas in innan jag tar dem.

Som vanligt gick allt överstyr när jag var där.

När jag kom hem satte jag upp en växthusarmatur i det varma utrymmet i uthuset.

Där har jag ca 9 grader nu och i slutet av mars ska mina tobaksplantor ut i det utrymmet och få en bra belysning.

Det blir ett väldigt ljus av de där armaturerna.

Trött

Jag är så trött hela tiden. Så trött på mörker och regn och blåst. I helgen var vädret lite bättre i alla fall och jag var faktiskt utomhus hela söndagen.
I lördags med regn och elände åt Felix och jag thailunch innan jag körde honom till hans mamma i Smedby. Han hade fått i uppdrag av sin mamma att beskära plommonträdet och jag följde med för att diskutera lite med honom hur han bör gå tillväga. Jag lärde honom att beskära äppleträd förra våren och han tyckte det var roligt. Nu skulle plommonträdet beskäras.

När vi kom till Smedby gick vi ett varv runt trädet och tittade. Det var betydligt större än jag mindes det och jag sa att det här skulle komma att bli en utmaning och att vi skulle se ut någon av de största grenarna att ta först. Felix gick fram till trädet och lade handen på en stor gren i mitten och han kunde inte valt mer rätt. Jag blev så glad. Han har fattat grejen. Han tänkte som jag. Vi kom överens om att jag skulle hjälpa honom igång på söndagen. Vi behövde nästan vara två på att ta den första grenen.

Jag åkte till Smedby på söndagens förmiddag och vi gick ut och började.

Det gick smidigare än jag trodde och sedan lämnade jag honom själv att fortsätta med resten. Jag åkte upp till Roland och beskar hans plommonträd innan jag åkte hem och börja snickra.

Jag byggde hyllor i växthuset inför hibiskusarnas utflyttning till våren. Jag jobbade tyvärr i skuggan hela dagen trots att det var så soligt och fint. Solen orkade inte upp över grannens garage och isen på växthuset smälte inte ens under hela dagen.

Inför 2020-års första projekt

Vaknade och åt mesostmacka med fyrkantig gurka till frukost.
Sedan gick jag ut och skiftade till vinterdäck på släpkärran för att kunna köra med den när jag har vinterhjul på bilen.

Åkte sedan till Jem&Fix och köpte lite tryckat till hyllsystem i växthuset.
Växthuset är hibiskusarnas sommarviste och jag har så många "hibbar" nu så jag måste bygga ut hyllsystemet.

Denna hylla har räckt hittills men nu blir det hyllor runt om i två våningar.

Lördagskväll med "grabbarna".

Felix ringde kl 17 och ville komma hit med sitt grabbgäng och spela kort. Vi spelade två omgångar "Chicago" innan jag avvisade dem. Jag behöver ensam lördagskväll i veckan tror jag. Kl 20:45 lämnade de mig.

Jag har varit en natt på Selma spa denna vecka med jobbet. Helt ok med god mat.

Jag har även varit ute med min hibiskusvän Sabina och ätit indiskt i Karlstad. Vi beställde hibiskusfröer på Ebay och hade en jättetrevlig långlunch.

Sabina bor i Norge och hade med mesost och leverpastej till mig.

Hon hade också med lite hibiskusfröer som jag sått. Det blir spännande att se om något kommer upp.

2019

2019.

Vilket år ändå! Ett år med mycket innehåll i mitt liv. Felix och jag var i New York. Det har aldrig varit så trivsamt i ensamheten i kapellet som i år. I år har jag också kommit till djupare insikter om vem jag egentligen är. Konstigt när man är 55 år men så är det ändå.

Jag har fått vara frisk förutom några små jobbiga åkommor men min psoriasis är jag helt besvärsfri ifrån. Detta tack vare sprutor som jag tar själv här hemma i soffan varannan vecka. Vilken grej alltså!
Jag har däremot haft problem med en domnande högerarm och det är inte över ännu. Det fortsätter in på 2020.

Psykiskt är jag en annan människa än 2018. Jag har i hela mitt liv levt med ett mollackord av en Hammondorgel som legat på i mitt sinne. Nu är det borta. Jag kan se saker på ett helt annat sätt nu än förr. Äntligen har jag väl funnit en antidepressiv tablett som gör mitt sinne ljusare.

Fysiskt går det upp och ner. Jag var smal en sväng i somras men nu bygger jag hull igen. Det går upp och ner vad gäller vikten men det är inget att bry sig om. Jag har väldigt dålig kondition just nu men det ändras också under året.

Det täcka könet tycks jag aldrig kunna samexistera med. Jag är på "Tinder" sedan en tid men där finns knappast något för mig. Ankläppar, träning och bubbel är det som intresserar kvinnorna på Tinder. Männen på Tinder tror tydligen att stora fiskar, motorcyklar och muskler är framgångsrikt.
Var tog tankeverksamhet, diskussioner, fantasier och drömmar vägen?
En vacker dag kanske hon ändå dyker upp där på Tinder. Eftersom jag inte har någon annan arena att verka på så lär jag bli kvar där och avvakta kraftfullt.

Jag saknar intimitet men det är en svår sak. Att få nosa i en nacke som man älskar och somna sked med en presumtiv livskamrat.

Jag har odlat några nya bekantskaper med människor jag tycker om. Andra bekantskaper har avtagit i värde för mig.

Felix har gått vidare till gymnasiet och läser naturvetenskaplig linje på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn. Det går bra för honom och han är min bästa vän i vått och torrt. Han kom att bli en fantastisk människa. Tänk att det skulle bli så.

Jag trivs med mitt arbete men jag trivs ännu mer när jag får vara en fri man och lägga upp dagen som jag vill.

Inför 2020 har jag förstås nya drömmar och förväntningar. Jag ska börja odla tobak och bli självförsörjande på snus. Jag ska också kämpa med att hålla mina hibiskusar vid liv och föryngra dem så jag kan dela med mig av den glädje som jag anser att hibiskusar kan ge. Jag åker nog inte till New York men jag kanske åker någon annanstans. Jag vet inte ännu. Jag längtar ju som alltid till mitt Manhattan...

Jag ser fram emot nya enskilda möten med människor under 2020. Människor som har drömmar och fantasi.

Sådana möten finns där att få.

Mellandagar

Grått, blött och mörkt. Dystert.

Det är väl så mellandagarna 2019 kan beskrivas i korthet. Det händer inte mycket. Karin Fast Aronsson har varit och hälsat på Felix och mig och levererat en sista målning (i denna omgång).

Här hamnade den och den gjorde väggen fulländad.

Tavlorna spillde över även på en intilliggande vägg men det var för att jag inte ville släppa någon av dem.

Min hibiskusvän Sabina var också här med så mycket fina presenter till mig så jag nästan skämdes. Hon har verkligen ett stort hjärta och har blivit en god vän. Bland annat fick jag två Clematisar som jag planterade idag.

Här i hörnet av uthuset ska de leva sina liv tätt tillsammans. En vitblommande och en blå. Det blir nog fint till sommaren. Den gula slangen tar jag bort efter någon säsong. Den är där för att det ska bli lättare att vattna dem på djupet i etableringsfasen.

I eftermiddag har jag börjat gå igenom mina hibiskusar och bespruta dem med såpvatten. Flera av dem har fått spinn och jag måste då spruta alla.

Jag tar ett fönster i taget. Det är jobbigt att behandla alla men det är bara att göra det.

Snart är det i alla fall 2020 och det blir spännande och se hur det året blir. Just nu planerar jag att börja odla egen tobak och ta hand om mina hibiskusar genom att beskära, ta sticklingar och sätta fröer. Kanske något litet underhållsarbete på kapellet och bygga en klädkammare på nedervåningen. Jag ska också lägga ett golv i ett utav uthusets utrymmen så jag kan dra upp sticklingar där i vår.
Som det känns nu blir det inget New York 2020. Kanske inte heller Montenegro som jag tänkte.

Julafton 2019

Felix väckte mig kl 8:30 och vi började dagen med skinksmörgåsar som traditionen bjuder. Vi spelade Bingolotto igår när det var uppesittarkväll (som traditionen bjuder). Felix vann en ny lott (tyvärr) och det blir väl bara krångel att lösa in och dessutom får man en ny lott att hålla reda på.

Vi lunchade hos hans mamma kl 12:30 och sedan åkte jag till Maxi och köpte rimmad oxbringa. Jag måste prova att laga till en bringa. Det är nog det godaste köttet jag vet. "Brisket" som det heter i USA. Serveras ofta på New York-bornas kända macka "Reuben". Då med surkål, smälta olika ostar och en dressing som påminner om tartarsås fast med senap i. Jag kanske ska försöka göra egen Reuben. Jag har provat att göra det förut men då med Corned beef. Det blev ok men inte som de ska vara på verklighetens Manhattan.

Jag kommunicerar lite med New York så här i vintermörkret. Inte med Manhattan men väl Bronx och Queens. Ivar i Bronx och Su i Queens. Livet verkar gå vidare där också liksom här.
Imorgon får jag kärt besök av min hibiskusvän Sabina och på torsdag ska jag hjälpa snickaren hela dagen. På torsdag kommer min nyfunna vän, konstnären Karin Fast Aronsson, hit för att beskåda sina målningar på min vägg i Kristinehamn. Jag ska också skicka med henne några verk hem som jag inte känner lika mycket för som de som hänger kvar här. Hon har dessutom med sig en målning som jag inte kunnat släppa tankarna på sedan jag såg den hos henne. Hon kanske ska ställa ut i England nästa år på en konstmässa. Hon ska i alla fall ställa ut i Arvika och då tänkte jag nog åka dit på den så kallade "Konstrundan Värmlands hjärta" den 2-3 maj 2020.

Jag går annars häruppe i kapellet och dagdrömmer om våren och växtsäsongen. Hibiskusarna mår inte så värst bra i den torra inomhusluften och mörkret och drabbas med jämna mellanrum av ohyra som jag får hålla efter. Senast var det några plantor som drabbades av trips. Den ena dog tyvärr. En sån där dyr jävel var det också... Det är en ständig kamp. Spinn verkar jag ha ständigt nu. Det blir intressant att se hur jag lyckas med tobaksodling i sommar. Jag har provsått lite tobaksfröer under kontrollerade former för att se hur de beter sig när de gror. Jag förklarar lite i den nya bloggen "Kapellyckan".

Livet ger mig en ny överraskning och insikt (igen)

I onsdags satt jag på jobbet och väntade på att få dra iväg och äta julbord. Klockan var 15 och julbordet skulle börja kl 17. Jag tittade in på FB och såg en föredetta kollega på länsstyrelsen. Hon hade lagt upp något men det som intresserade mig var att jag förstod att hon bor i Karlstad. Jag var helt säker på att hon bodde i Arvika. Hon är konstnär och målar fantastiskt vackra målningar och jag hade planerat att åka till henne i sommar och titta om det fanns något som skulle passa mig. Men hon bodde ju i Karlstad!

Jag kollade kartan så det inte var alldeles för långt bort, skrev till henne och frågade om jag fick komma och titta. Det fick jag och kl 16 var jag där. Åh vilken grej! Den ena målningen var vackrare än den andra och jag kunde inte sluta att titta och bläddra. Jag blev så glad av att se dessa barnsliga färgglada målningar. En del motiv föreställde något, andra inte. Men vilken skulle jag välja? Jag var stressad också för julbordet. Jag tog lite foton och begav mig till Karolinen för att äta på Claessons.

Det gick inte att släppa det jag nyss sett. Jag satt och tittade på bilderna om och om igen. Jag hade fallit pladask. Inte bara för en målning utan för flera. För hela konceptet egentligen. För hennes inställning till sina målningar också och hur de tillkommer.
Vi hade kommit överens om att jag skulle komma tillbaka en annan dag när det fanns mer tid. i mellandagarna. När jag kom hem från Karlstad visade jag Felix bilderna och han blev också glad av målningarna. Han ville t o m med och titta när jag skulle dit nästa gång.

Jag visste ju ungefär hur mycket det skulle kosta att få med tillräckligt många hem men kanske det skulle gå att prioritera detta framför annat. Jag beslutade mig för att göra det. Jag skulle ångra mig hela livet annars. Felix skrattar och skakar på huvudet.

Igår söndag var jag där igen. Jag hade varit på IKEA för att köpa tavellist för att kunna ställa upp ett antal av hennes verk i prediksalen. Jag tog med en målning hem som jag var helt säker på att jag skulle ha till varje pris.

Idag var jag och Felix där och lånade hem ett gäng för att bestämma vilka fler jag ville köpa.

Men kolla alltså! Är de inte underbara?

Tyvärr kommer de inte till sin rätt på bild. De måste ses i verkligheten.

Nu ska de få stå här ett tag så jag vänjer mig vid dem. Jag kommer att arrangera om dem och ta bort någon för att det ska bli mera luftigt. Jag måste känna att jag trivs med var och en av dem. Jag tror t ex att jag redan nu kan välja bort en. Varför kan jag inte riktigt förklara. Lika lite som jag kan förklara varför jag tycker om någon extra mycket.

Konstnären heter Karin Fast Aronsson och ställer ut i Värmland då och då. Passa på att titta på hennes verk om ni får chansen. Ni kanske också faller pladask.

Ny specialblogg om tobaksodling och snustillverkning

Idag påbörjade jag en ny blogg om tobaksodling och snustillverkning. Den heter "Kapellyckan" och ska beskriva hur jag tänkt mig att bli självförsörjande på snus.

Ett instängt vinterliv

Kylan nöp till här i Kapellet häromnatten. Idag var det en fantastisk vinterdag och jag var ute en stund och skottade gångar från altandörren till uthusets olika avdelningar.

Jag har eldat och druckit kaffe på förmiddagen. Legat i soffan med Felix och tittat på Vinterstudion och längdskidor i Rukka.

Felix har redan kommit till den åldern då han har allt. Nu i juletider blir det problem när han som 16-åring ska önska sig julklapp. Han har börjat snegla på armbandsur. Inte för att han behöver ha koll på tiden men mer som ett smycke. Han är redan som medelålders gubbar som har köpt en Harley Davidson och sedan inte vet vad de ska lägga pengar på härnäst. Att nörda ner sig i hibiskusar som jag gör är ovanligt. Däremot att köpa feta armbandsur som kan kosta hur mycket som helst. Det verkar ligga närmare till hands.

Nåväl. Felix sa att han kanske skulle önska sig presentkort så han kunde köpa ett armbandsur. Egentligen var han intresserad av ett "vintageur" i första hand. Han vill ha ett armbandsur med lite "klass". Inte "Gant" eller något klädmärke utan ett riktigt klockmärke så som Omega, Tissot, Certina o s v.

Jag kontaktade en god vän med ett erkänt stort armbandsursintresse och hörde med honom om han hade något som kunde passa. Det hade han ju förstås så jag fick med ett tiotal klockor för Felix att titta på och prova. Dessutom lyckades min vän sälja ett armbandsur till mig. Han vet vilka knappar han ska trycka på när det gäller mig.

En Certina från decennieskiftet 1968-1970. Så rätt i tiden för mig och mina musikintressen så jag kunde inte låta bli. Jag som inte skulle...

En gång kom min vän till mig här i kapellet och satte sig en stund. Vi pratade om ditt och datt och han frågade plötsligt om jag inte skulle köpa ett armbandsur. Han har ögon för sådant och såg förstås att något uppenbart saknades på mina smala kontorshandleder. Jag svarade att jag inte tycker att jag behöver ett ur på armen. Jag har ju klocka i telefonen. Det gick över till att bli en filosofisk diskussion om behov och skapade behov och dylikt.

Jag ska berätta en historia för dig sade han:
Det var ett träskoföretag som skickade ner en träskoförsäljare till Afrika för att sälja träskor. Försäljaren åkte ner med ett stort lager av skor i olika storlekar men bara efter en dag därnere skrev han ett telegram till företaget: "Jag kommer hem direkt. Det är dödfött. Det finns inte en jävel som har skor härnere!", skrev han och åkte hem igen med hela lagret.
Träskoföretaget gav ändå inte upp. De skickade ner en annan försäljare med ett lager av skor. Efter en dag telegraferade han hem och skrev: "Skicka ner allt ni har! Det finns inte en jävel som har skor härnere!".

Min gode vän menade alltså att det fanns flera sätt att se på saken. Jag lät mig inte övertalas då. Det är nog nästan tio år sedan nu men nu så... Han fick rätt till slut ändå.

Jag planerar det sista steget i kapellets inomhusrenovering också. Jag har ett utrymme kvar att ta tag i. Där kommer det att bli en stor garderob med skjutdörrar, hyllor och förvaring. En så kallad "Walk in closet" eller "Linneförråd" som det hette när vi flyttade till ett miljonprogram 1970. Då när man hade en lägenhetsnyckel i ett resårband runt halsen. De stora grabbarna älskade att dra i nyckeln och släppa den så man nästan slog ut tänderna när nyckeln for upp. Min kompis, Tony hade också en egen "Husmorsnyckel" som gick till betonghusets gemensamma utrymmen. En sådan fick aldrig jag.

Jag svävar ut i sidotankar märker jag när jag skriver.

Jag planerar också ett utomhusprojekt så fort våren kommer. Det känns som om det är dags att börja odla sin egen tobak och göra eget snus med allt vad det innebär. Då behöver man ju en massa "utrustning"och det älskar jag förstås att fördjupa mig i. Att skaffa utrustning till olika göromål. Nu i vinter ska jag hålla utkik efter en "sädeskvarn", en hushållsassistent och en tryckkokare som jag kommer att behöva i min produktion. Det projektet ska jag inleda i vår. Då har jag något att blogga om igen också.

Som ni förstår består den kalla årstiden av att drömma om våren för mig. Jag kanske åker till Montenegro också i vår. Där växer det säkert hibiskus som jag kan ta sticklingar av.

Grådisig oktober

Jag har fått besvär i min högerarm och har svårt att sitta vid datorn och skriva. Min hand domnar bort och yttersta toppen på tummen är nästan ständigt bortdomnad nu. Det är någon eller några nerver som verkat kommit i kläm. Man har nämnt "karpaltunnelsyndrom" i sammanhanget.

Liver går sin gilla gång ändå. Det händer inte mycket. Jag umgås med mig själv och mina hibiskusar. Tragiskt att jag mår så bra av det egentligen. Jag borde väll vara olycklig men det är jag inte. Jag gillar varje dag i livet för det saktmod det erbjuder.

Idag blommade Oriental moon på morgonen.

När jag kom upp på övervåningen blommade en namnlös också.

De är otroligt vackra.

Vad gäller uthuset så är det klart.

Till och med belysning i de olika utrymmena.