onsdag 15 april 2009

Idag kl. 13:15 avslutades Smuls jordeliv. Kattan var så sjuk att hjälp inte stod att få. Man misstänkte något virus.
Pojken och jag genomförde en fin begravning vid kapellet med sång och plantering av påskliljor. Sorgligt men han tar det jättebra. Han grät en skvätt i min famn vid graven innan vi åkte hemåt till lägenheten igen.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Smul var en fin och mycket vänlig katt. Jag är glad att få ha haft henne i mitt knä en stund.

Sven

Eddie sa...

Jag har aldrig mött en så tillgiven katt. Saknaden är stor.

Annelie sa...

Såg påskliljorna när jag passerade i morse - de lyste så fint där i skogskanten , det kommer att bli tomt för er båda.

Ni får se fram emot att få en "kapellkatt" när ni flyttar in.

Eddie sa...

Vi har redan börjat prata om en ny katt. I morse var sorgen svår för den lille grabben. Han och kattan har alltid legat tillsammans i soffan och tittat på barnprogram på morgonen. :-(

Anonym sa...

Så sorgligt... Men om hon inte mådde bra så kanske det var lika bra.
Min kapellkatt sover intill mig nästan varje natt och det skulle vara så tomt utan honom.

/Charlotta, med missionshuset i Karlskoga

Eddie sa...

Hon började vingla efter ett par dagar utan mat. När jag googlade på kattsjukdomar hittade jag "vingelsjuka" och symptomen stämde ganska bra på henne. Det kan ha varit det.

För henne var det bäst att få avsluta sin tid på jorden.

Therese sa...

Hej. Beklagar sorgen. Hoppas ni snart finner glädje i en ny kisse. De brukar ju dyka upp i mängder runt juli. Ha det bra.

Eddie sa...

Vi är överens om här hemma att vänta tills vi flyttat in i kapellet. Vi tar nog en från katthemmetigen. Det känns bra att hjälpa en kisse som haft otur.