Kapris

Under en konversation igår i en FB-tråd formulerade jag en dröm jag haft i några år. Det har varit en stark dröm men jag har inte gjort särskilt mycket för att uppfylla den.

Att få se kapris växa på en sydsluttning på ett berg vid Medelhavet. Jag har tänkt på det länge men jag har nog aldrig sagt det till någon. När jag var på Gran Canaria pratade jag i och för sig med en 90-årig man som jag skulle gå med i bergen och leta men det blev aldrig av.

Men det är ändå ett mål jag har. Inte en "hemlig dröm" kanske men en outtalad dröm. Vi får se om det någonsin blir verklighet men om jag skaffar ett boende i Spanien så finns nog ändå chansen.

Jag tycker väldigt mycket om kapris. 

Dels de där "non pareilles" man köper i höga sprängfyllda glasburkar. Men även "cocktail-kapris" med en liten stjälk som egentligen är alldeles för dyr. Den är egentligen ännu godare men jag unnar mig sällan den. Idag fick det bli en burk ändå.

Jag träffade en kompis på Maxi idag. Han plockade lösviktsgodis och jag är nästan säker på att hans lördagsgodis blev dyrare än min kaprisburk.

Cocktailkapris tog jag som ett litet mellanmål. Njöt av "knastret" som uppstår när man tuggar dem. Jag önskar att de vore lika stora som ett äpple.

En gång på Cypern fick jag hela kvistar med kapris inlagda i lag. Kvistarna hade taggar men eftersom de låg i lag hade taggarna mjuknat. Man stoppade in en hel kvist i munnen och jag kände taggarna men de var mjuka som sagt. Det vore roligt att prova det igen. Jag beställde det som tillbehör till bläckfisk på en restaurang.

En annan gång köpte jag kapris som var inlagd i salt och sedan torkad. Saltkristallerna knastrade nästan lite när man tuggade på dem. Men det var tokigt dyrt och ingen jätteupplevelse så det köper jag inte mer. 100 kr för en mindre mängd än i en normalstor burk på Maxi. 

Jag beslöt mig för att testa själv att översalta kapris. 

Här tillsammans med mortlade korianderfrön.

Ikväll gjorde jag kanariska potatisar med traditionell mojosås.

Det är så fantastiskt gott ibland.

Märkliga drömmar man kan ha och sikta på. Och det måste i alla fall jag ha. Något att se fram emot och kunna förverkliga. Drömmar går att uppfylla och det är inget konstigt med det. En del drömmar är svårare än andra men realistiska drömmar går alltid att uppfylla.

När jag var på Teneriffa letade jag hos bokhandlare efter en kanarisk flora men jag hittade ingen. Jag vill i lugn och ro studera detaljer på olika växter. Jag har alltid fascinerats av dessa små detaljer som oftast ger ett intryck av fullständig fulländning. Om man ska kunna se små detaljer måste man vara utrustad med lupp.

Denna gamla luppen letade jag fram idag. Den har jag tittat på många detaljer i under min biologiutbildning. 

Jag vill sopa av en altan från en massa avtrillade boganvilleablommor, känna på svällande hibiskusknoppar och ta sticklingar. Jag vill känna doften av mandelträden när de blommar och citronerna. Jag vill se pinjeträd, mullbärsträd, avokado och persika. Fikonträdens flikiga blad och färska fikon. Kaktusfrukter och granatäpple. Dadlar.

Jag kanske skulle vilja ha en bit land att odla på. Undrar om det finns koloniträdgårdar i Spanien. I så fall kunde jag ju odla tobak i Spanien istället.

Jag vill höra starar och gråsparvar som pratar spanska. Härfåglar har jag alltid tyckt om och flamingos kan jag räkna med att få se vid saltsjön i Torrevieja. Geckoödlor. Alla vildkatter som stryker runt restaurangborden. Enögda och tufsiga. Slagskämpar som man lär känna lynnet på efter ett tag. Sådana katter som det är synd om och sådana som tar för sig och dominerar flocken. Normalt är ju inte katter flockdjur på det viset men i medelhavsländerna verkar de ändå leva ett visst flockliv.

Jag vill ligga i solen och sitta i skuggan.

Jag vill gå långa promenader i bergen och ha gott om tid att sätta mig på huk och titta på små växter. Vilda pelargoner. Alla dessa växter som anpassat sig till ett torrt och salt klimat. Titta på dem med lupp.

Förr när jag var yngre tyckte jag inte om exotiska växter. Jag tyckte vi hade övertog med vackra växter i Sverige. Jag ville lära mig namnet på dem alla och för att hålla sorterna på en rimlig inlärningsnivå ville jag inte blanda in exotiska växter. Nu har min syn på dessa växter förändrats. Det är inte nödvändigt att veta vad de heter. Vare sig på svenska eller latin. Huvudsaken är att jag får titta på dem och njuta av dem.

När jag hörde ett fågelläte ville jag gärna veta vilken fågel det var som sjöng men det har också fått en underordnad roll. Jag har lärt mig att njuta av lätet trots att jag inte vet hur fågeln ser ut eller vad den heter.

Jag vill gå runt i livsmedelsbutiker och handla saker som jag inte riktigt vet vad det är och prova. Iskalla fruktjuicer och solvarm mogen frukt. Små konstiga bakverk, korvar och ostar. Kvarg och yoghurt, snacks och godis. Jag skulle vilja ha nära till allt detta efter arbetsdagens slut och inte bara under en begränsad period på året. Äta inlagda oliver med korianderfrön.

Dricka ett glas vitt vin och äta kalla äppleklyftor.

Få infall och berusa mig lite i någon bar. Skratta. Tänka. Roas av felklädda människor. Sådana som har svarta jeans och grova skor i värmen när alla andra har shorts. Ta med mig cykeln in i hissen när jag kommer hem.

Somna in småleende åt dråpligheter jag sett under dagen.