Ibland kan jag längta efter en famn. Ingen bryr sig om mig till vardags. Ingen tycks ha mig i åtanke när jag inte är med. Ingen utom Felix.
Men det behövs inte heller. Detta är inga mörka tankar. Det är bara vad det är och jag vill inte ha det annorlunda. Förutom att jag ibland skulle vilja lägga mig i en älskads famn.
Trots detta anser jag att mitt liv inte skulle kunna vara bättre än det är.
Konstigt.
Idag började de montera solpaneler på maxitaket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar