onsdag 24 februari 2010

Jag är ledsen att behöva skriva att Ann-Karin och jag har valt att släppa taget om varandras händer och gå åt olika håll i livet. Vi har haft det underbart tillsammans den tiden det varade och tiden kommer att stanna kvar i minnet. Det är svårt med relationer. Jag önskar det vore lika lätt som att renovera ett kapell.

Trots en tung ledsamhet i mitt hjärta, är jag ändå tvungen att försöka uppbringa kraft till min pågående kapellresa även om jag saknar henne mycket som medresenär.

I måndags kom snickaren och skulle lära mig att putsa. Tyvärr så var det brist på vatten till att blanda puts med så jag var tvungen att åka till OK för att fylla på tio PET-flaskor med vatten. Jag stod i kylan vid skåpet där man fyller på luft i bildäck och iskallt vatten rann över mina händer när jag försökte pricka flasköppningen med en spretig vattenstråle. Jag var ledsen och arg men till slut kunde vi börja putsa. Det blev inte mycket putsat för min del. Det var svårt och jag hade nog inte rätta känslan. Snickaren gjorde nästan alltihop och jag gick bara runt och muttrade.

Här är det putsat och klart.

Nu har jag några pappadagar framför mig igen men till helgen räknar jag med att fortsätta min strävan i kapellet. Men först ska jag försöka roa mig med lite livemusik då "Walking canes" spelar på Bowlingen i Kristinehamn.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Verkligen trist att höra, Eddie! Ändå... känns det inte helt rätt för båda, eller kanske inte helt rätt för någon, så är det rätt att släppa taget om varandras händer och låta dem söka andra händer att hålla i... man vill ju att den vars hand man höll ska bli lyckligast i världen och man förtjänar själv att också bli det.

Det händer verkligen mycket i kapellet... jag tror bestämt att jag får göra ett återbesök snart. Det blir fint!

Om inte förr, så syns vi i Nyköping. Jag planerar traditionsenligt att bli rätt så glad i hatten kvällen före årsmötet. Kan du utlova någon twistpåseliknande dansbandsnörd som vi kan spy galla över i år med? :)

Eddie sa...

Tack för dina kloka ord, Hans!

Vet tyvärr inget om "underhållningen" på årsmötet i år. Glada i hatten ska vi nog ändå kunna bli tror jag.

Therese sa...

Jag är inte lika klok och psykologisk som Hans, men vill i alla fall beklaga och skicka en uppmuntrande klapp på axeln och hoppas att ledsnaden inte suger all must ur dig. Kram.

Eddie sa...

Tack Therese!

FrkLugn sa...

Men så tråkigt. Relationer är kanske som du säger mer komplicerat än kapellrenovering.
Tröstkram så här via nätet känns bara pyttigt men jag hopppas du snart känner dig bättre.

Eddie sa...

Visst är det jättetråkigt, frkLugn!

Tack för din webbkram i alla fall!