Vad är min tid värd?

Ikväll malde jag de uppblötta stjälkarna. Glad i hågen satte jag igång köttkvarnen när jag matat den med stjälkar. Motorskyddet löste ut ett antal gånger innan jag fattade vad som hände.

Det tog tvärstopp och jag fick plocka isär kvarnen och börja om.

Jag fick mata den med en nypa i taget. Ändå storknade kvarnen nästan ibland. Det tog alltså sin lilla tid att mala alltsammans. Närmare bestämt en och en halv timme.

Men så här blev det.

Man säger ju att tid är pengar och hur mycket tobak hade jag kunnat köpa om jag hade jobbat över en och en halv timma på mitt ordinarie jobb. Nu funkar ju inte mitt jobb på det viset men det går ändå att leka med tanken. Är det värt att jobba en och en halv timma för den där lilla tobaksmängden?

Svaret är självklart ja. Det är nästan så jag inte förstår frågan som jag ställde mig själv. Att vara i en liten bubbla och bara mata i tobak och se hur det malda rasar ner i burken nedanför. Att se hur det omalda innehållet i vaccumpåsen minskar och när vaccumpåsen till slut är tom. När man får plocka isär kvarnen och göra ren den. Smörja plastpackningen med matolja och låta maskindelarna stå och lufttorka i diskstället. Det går inte att prissätta den stunden.

När allt var färdigt gjorde jag en beräkning vad gällde vattenmängd och salt till denna sats. Jag värmde vatten och löste saltet i det och vispade ner vattnet i det torra bladmjölet. Sedan vispade jag ner stjälkmjölet och så in i ugnen.

Det här blir spännande. Det är första gången jag gör snus på kristinehamnsodlad tobak.

Imorgon kväll ska jag blanda i soda och propylenglykol och köra tobaken genom köttkvarnen igen. Jag vet inte om jag kör det mer än en gång till. Det får visa sig när jag blir nöjd med konsistensen. Sedan behöver snuset lagras en tid. 

Resultatet borde rimligen bli drygt ett kilo mumsigt snus. Alltså drygt 20 snusdosor, dvs 20 dagars konsumtion.