Drömmarnas tid

Nu går jag in i drömmarnas tid. Drömmarna och förväntningar om något jag har bestämt mig för att skapa ett äventyr av. Jag ser alltid till att ha drömmar. 

Prag är det som gäller och jag läser och antecknar i min lilla reseguide. 

Egentligen behöver jag inte reseguider eftersom de så sällan highlightar sådant som jag tycker är intressant. Det finns väl alltid något som passar mig förstås men den lilla boken utgör ett stöd för mina drömmar på hemmaplan innan resan. Något jag kan ta i och bläddra och anteckna i. Sedan blir de ju inaktuella efter något år också. 

När jag var i New York köpte jag ibland en reseguide som hette "Not for tourists guide to NYC". Den beskrev restauranger och annat i olika kvarter men den blev så snabbt inaktuell att det kom en ny varje år. Jag har kvar tre stycken sådana men de är ingenting att ha idag. Turistböcker blir väl aldrig omoderna i sina beskrivningar av slott och statyer och grejer. Jag tittar inte på saker för att ha sett dem. Jag har inget behov av att tala om att "Jag var där". Däremot tar jag reda på var sådant ligger som intresserar mig. På det viset gör jag en egen liten turistguide. Jag gör ofta pilgrimsresor i - för mig - betydelsefulla människors fotspår. Kafka är ju en sån grej i Prag förstås. Caféer han satt på o s v. 

Det här drömmandet är en så stor del att det nästan är större än själva drömmen. Det får mig att må bra. Idag har jag t ex tänkt på att jag kanske borde ha med ett litet sittunderlag i ryggsäcken om jag vill sitta och det är kallt. Jag har alltid vissa "bra-att-ha-saker" i ryggsäcken. Fällkniv med sax, några påsklämmor att försluta öppnade chipspåsar med i ryggsäcken och kilar att sätta under vingliga bordsben på uteserveringar så att borden inte blir jullriga.

Igår var Sabina här. VI käkade lunch på Panncentralen. Jag tog en märklig pasta som var väldigt god. De gör pasta på parmesanost, ströbröd och ägg med lite muskot. 

Rejäl pasta som kändes "fullkorn" men den var väldigt god. Till det en sås med Salsiccia och Karljohansvamp. Sabina åt carbonara.

Till efterrätt deras egna Tiramisu. Mycket god!

Sabina och jag satt och pratade ett par timmar innan hon åkte tillbaka till sina vänner i Karlstad.

Jag har gjort en annan upptäckt här också under min karantäntid hemma sedan i mars. Jag har gått upp i vikt. Jag rör mig ju inget numera med undantag för små insatser med tobak och småsnickerier. Jag har börjat parkera bilen längst bort från entrén på Maxi så jag ska få en liten promenad ifrån bilen. 

Åter till upptäckten jag gjort.

I ett blogginlägg för ett antal år sedan minns jag att jag skrev att jag hade köpt en svångrem i New York. Efter lite eftertanke insåg jag att det kanske var den sista svångremmen jag köpte eftersom de i princip är outslitliga. Men nu ser det ut som att det blir ett inköp av svångrem till i mitt liv.

Jag är inne på sista hålet nu och det finns knappt någon rem kvar att göra nya hål i. Konstigt nog hade jag inte förutsett detta när jag skrev inlägget för några år sedan.

Jag köpte en liten tavla igår på Konstmuseet också.

En tavla som föreställer "Birgitta den saliga kon" av karlstadskonstnären Kerstin Wessberg.

Det blev ingen slutskörd av tobak i helgen heller. Det har regnat hela helgen här så jag har inte varit ute något.

Min favorithibiskus blommar i alla fall.