Sous vide

Det blev en lördag med sous vide här. Jag har inte använt mitt sous vide-kit så mycket men idag tyckte jag det var dags. Jag köpte entrecote. Två skivor som jag kör idag men äter imorgon. En och en halv timme fick de gå på 55 grader. Sedan ställde jag dem i ett vattenbad för att kyla ner dem och sedan in i kylen. Imorgon ska jag steka skivorna i het panna. Snabbt och med ett tunt lager med majonäs. Det är tydligen många som steker i majo så det vill jag testa.

Först vaccumförpacka skivorna. Jag torkade av skivorna och rev över salt och svartpeppar innan jag förslöt påsarna.

Sedan ner i sous vidden.

Sedan bara vänta tiden ut.

Nu ligger de båda skivorna i sina vaccumpåsar i kylskåpet och fortsättning följer imorgon.

Jag har läst ut "Duvan". Det tog tre kvällar eftersom jag nästan somnade omgående de två första kvällarna. Jag gillade boken. Inget mästerverk men en historia jag kommer att minnas. 

Nu har jag börjat på en annan bok. "Prag. Den magiska staden" av Clas Thor. Den beskriver Prag i ett ganska intressant perspektiv. Från ett cafébord nästan. Boken innehåller ett antal kapitel om olika stadsdelar, händelser och personer. En mera filosofisk skildring än andra färgglada turistguider. Boken är ganska faktaspäckad med historiska händelser och viktiga skeenden som gjort Prag till det det är idag. Boken saknar bilder helt och hållet förutom de bilder man själv hela tiden målar upp i sitt inre.

Vädret här utanför kapellet är vått och grått. Jag längtar faktiskt efter det krispiga som hösten brukar föra med sig. Luftfuktigheten är fortfarande alldeles för hög för att tobaken ska torka utan att mögla. Att odla tobak i Sverige verkar inte vara några problem. Att torka den sedan verkar betydligt svårare. Men som sagt; detta är mitt första prövoår om än ett fullskaligt försök. Allt som händer med tobaken lär jag mig av och jag kommer att göra vissa saker annorlunda nästa år.

Idag tog jag in de sista Alidabladen för att de ska få torka inne. Jag har en hel del Black mammoth hängande i uthuset fortfarande och jag hoppas verkligen på krispigare nätter framöver.

Rädslan för Coronan har blivit större de senaste dagarna. Jag ser ju hur det blommar upp smitthärdar runt om i landet även om det inte är nära Kristinehamn. Jag har blivit ännu försiktigare nu. Nu sätter jag mig inte i samma bil som någon annan t ex. Det har också inneburit att jag och Felix inte träffas som förr. Jag hjälpte hans mamma att köra en byrå med släpkärran härom dagen men jag åkte i egen bil. Jag såg Felix förstås men det var en släpkärra emellan oss. Det får vara så nu. Tills vaccin kommer.

Jag förbereder mig också mer och mer på att det kan bli många månader till av hemmaarbete. Jag räknar inte med att jag åker till Karlstad och jobbar innan årsskiftet. Snarare möjligen efter semestern 2021. Men ingenting kommer att bli som före coronan ändå. Det kommer inte alls att bli lika mycket fysiska möten som förut. 

På onsdag ska jag vara med på ett möte med Folkhälsomyndigheten. Normalt börjar mötet kl 09:00 på Karolinska i Solna. Tidigare år har jag åkt upp till Stockholm dagen innan och legat på det billigaste hotellet jag kunnat hitta. Klockan åtta på morgonen har jag promenerat ut till Karolinska. En promenad på ca 40 minuter och då har jag sett minst tio slängda oranga eller gröna sparkcyklar efter vägen. Det är något med de där sparkcyklarna jag verkligen föraktar. Jag vet inte riktigt vad det är men det känns som om det handlar om människans lättsinne och ytterligare ett steg ifrån det som är viktigt i livet. Något som stockholmarna bara finner sig i och tycker är bra. 

Smidigt att sparkcyklar finns överallt. Har ni inte det i Kristinehamn? 

Väl framme, irriterad på mänskligheten och mätt från en nyligen intagen hotellfrukost kan jag ändå inte låta bli att ta en av deras "konferensfrallor". De är särskilt bra där. Ofta högt uppbyggda tack vare ett krusigt salladsblad i botten. Ovanpå det alltid skinka (kokt eller rökt), kanske t o m ost och någon gång pepparrot. En paprikaskiva. 

Luncherna är väldigt goda där också men ljudmiljön i serveringen är så hemsk att jag numera sätter i hörselproppar inför lunchen. Det brukar i alla fall vara väldigt bra möten och jag får energi av att vara med. När mötesdagen är slut promenerar jag tillbaka. Kliver över sparkcyklar. Jag tar vägen om saluhallen på Hötorget och köper ungersk paprikapasta i det ungerska ståndet en trappa ner. Jag brukar också gå till Bengans skivaffär på Drottninggatan. Varför vet jag egentligen inte. Jag konsumerar ju inte musik på plastbitar längre när jag insett Spotifys storhet.

Jag tittar föraktfullt ut över Sergelstorg och alla vilsna människor som drar runt där. Sedan går jag till Centralen i god tid innan tåget ska gå. Ser mig misstänksamt om så ingen följer efter mig. Litar inte på någon. Först när jag sitter på tåget känner jag mig någorlunda trygg. Och njuter av att få lämna denna avskyvärda plats som jag tycker så innerligt illa om. Jag skulle vara glad om jag aldrig mer behöver åka till Stockholm.

En bubbla där det är ca 19 grader dygnet runt

Det är ju ganska konstigt hur livet blivit. Men inte mig emot. Jag lever här i mitt kapell 24 timmar om dygnet i ca 19 grader Celcius, vecka efter vecka. Jag åker härifrån en gång om dagen ungefär. Strax före lunch tar jag en tur till Maxi oavsett om jag behöver eller ej. Jag handlar ju alltid något förstås men det kan sträcka sig till en liter rödmjölk vissa dagar.

Det är min dagliga kontakt med mänskligheten. Idag stod jag i kö 40 minuter utanför apoteket innan mitt nummer kom upp. Men det gör inget. Det gör mig inget att få stå vid entrén på Maxi och titta i 40 minuter. Det får mig bara att inse min delaktighet till att utgöra Kristinehamn. Det kändes som om jag uppfyllde min del i att göra en kristinehamnsdag och att denna dag sedan kunde läggas till handlingarna.

Väl hemma här in min kapellkupa har jag suttit vid datorn hela dagen. Kl 17 stänger jag av jobbdatorn och då upphör min "jobbbubbla". Sedan tar den korta lilla kvällsbubblan vid. Nyheter och lite krafs fram till klockan 20 ungefär. Efter kl 20 tar den bästa bubblan vid. Sängläge och Kafka. Så har det sett ut hela sommaren men jag börjar se ett slut på min Kafkaperiod nu. Jag har en kö av andra böcker som står på tur förstås.

Tidigare ikväll försökte jag ta reda på var i Prag jag såg Einstürzende Neubauten 1991. Jag tror jag hittade sporthallen där jag var då. Jag minns att det var en väldigt speciell konsert. Den inleddes av ett långt strömavbrott. Alla i publiken var svartklädda och strök -skygga -utefter väggarna när vi gick in.

Jag googlade på "Einstürzende Neubauten Prague 1991" och fick en tillräckligt bra träff på Youtube. Just den konserten fanns inte men väl en konsert från Düsseldorf 1990 som jag lyssnade lite på. Det var precis samma inledning av konserten i alla fall och jag har aldrig hört något liknande vare sig före eller efter. De spelar i Prag i maj igen i år men jag vet inte om jag ska gå även om jag är där just då. Det vore iofs kul att snacka med folk där som kanske också var där 1991. Jag tycker ändå att det är värt att klicka på ovanstående länk. Ni har garanterat aldrig hört något liknande. Jag själv har inte gjort det och det är nästan tveksamt om det kan kallas för musik.

Anledningen till att jag visste vilka de var överhuvudtaget då 1991 var att jag hade köpt en otroligt sällsynt maxi-singel av bandet på någon konstig väg när jag bodde i Göteborg 1985. Givetvis hade jag lyssnat på skivan sen men den var så konstig. Jag köpte den i och med att den var väldigt sällsynt och att den kanske skulle bli värd en massa pengar. 

Jag har den kvar men jag har inte följt upp värdet på den förrän nu men när jag letade nu på nätet finns den till salu för mellan 80 euro och 100 dollar.

Jag ska överväga att sälja min eftersom jag spelat den endast ett fåtal gånger och jag kommer aldrig mer att spela den igen.

Här är den och om jag testar att lägga ut den på Tradera så blir det för för 850:-. Till vänster en galonpåse. Till höger skivan med innerfodral och i mitten själva skivomslaget.

Febernatt igen

Återigen en sådan där konstig natt då jag haft feber. Men när jag vaknade imorse var det som det inte hänt.  Jag blir inte klok på detta. Vi får se hur det blir inatt.

Och jag läser fortfarande min Kafka. Jag är på januari 1920. Han har fyra år kvar att leva. Han har sedan september 1917 vetat att han har tuberkulos. Han bröt i stort sett direkt med sin dåvarande flickvän när han fick beskedet. Jag tror allvarligt talat att han kände det som en lättnad.

Värt att hålla i minnet när man läser hans brev är att det är bara "bevarade" brev från honom till någon annan man läser. Breven till honom vet man inget om Ibland skymtar det fram vad den han skrivit till skrivit i tidigare brev. Ibland inte. 

Ytterligare saker måste man också hålla i minnet. Kafka levde i dåvarande Österrike - Ungern fram till 1918. Det var först efter det Tjeckoslovakien blev en egen nation. Han var tyskktalande tjeckisk jude. Minoritet upphöjt med tre alltså. Det här judeföraktet har jag aldrig förstått. Det var utbrett även då i Europa. Sedan kom andra världskriget. Första världskriget hade redan inneburit förluster inom Kafkas familj. Kafka hade tre systrar; Elli, Valli och Ottla. Jag har kommit att tycka jättemycket om Ottla. Hon var yngst i familjen och hon och Franz hade ett särskilt förhållande. Franz hade minst sagt ett dåligt förhållande till sin far. 1919 skrev han ett hundra sidor långt brev till sin far där han inte är nådig när han beskriver sin uppväxt under tyrannen Herman Kafka. Ett fantastiskt brev jag läst flera gånger. Han skickade emellertid aldrig brevet.

Andra världskriget gjorde att mycket brev och annat försvann. Det beslagtogs och brändes. Alla tre systrarna dog i koncentrationsläger. Det finns ändå en del bevarat men man kan bara spekulera i hur mycket det funnits om inte nazisterna gjort det de gjorde.

Det är ganska talande när man går på den nya judiska kyrkogården i Prag. Murgröna växer över alla gravstenar och det är som en djungel där. Det finns inga kvar som vårdar gravarna. Det är också tydligt att 1940-talet är överrepresenterat när det gäller dödsdatum på stenarna.

Nya judiska kyrkogården är för övrigt Centraleuropas största kyrkogård och det är fantastiskt att gå omkring där. Olsany-kyrkogården heter den och ligger en bit utanför stadskärnan. Klicka på länken och titta på bilder från kyrkogården. Många turister vill gärna se den gamla judiska kyrkogården som ligger väldigt centralt i Prag. Den nya är inte dålig den heller och där får man dessutom vara ifred.

Carl Michael Bellmans son, Carl ligger begravd där också.

Förberedande resa till Prag

 Igår söndag gjorde jag en massa förberedande resor till Prag. Jag kollar Youtube-klipp om restauranger och lägger till intressanta saker i min kartapp så allt är fixat när jag kommer dit. Bland annat så vet jag nu var jag kan äta konfiterad anka. Jag vet också var jag kan åka paternosterhiss.

Jag måste säga att jag fått en liten annan syn på Prag efter jag tittat på Youtube-klippen. En del klipp handlar om hur man ska undvika att bli lurad som turist. Jag har sett allt det där de visar men aldrig gått på det. Det har väl hänt att jag köpt en alldeles för dyr flaska vatten i någon närbutik men värre än så har jag inte blivit lurad.

Tittandet på Youtubeklippen har gjort att jag kommer att undvika turistfällorna ännu mer än vad jag gjort tidigare. Om man skulle försöka vara en vecka i Prag utan att gå över Karlsbron kanske. Det vore en bedrift. Men lika dumt som att undvika det bara för att ha gjort det, kan det kännas att gå över den för att ha gjort det så man kan kryssa av det på någon bucket-list. Någon bucket-list har jag aldrig haft och kommer aldrig att ha.

Idag har jag skrivit klart minnesanteckningar från ett långt möte förra veckan. Jag har börjat spela in mina möten nu för att jag lättare ska kunna skriva minnesanteckningar. Det blir inte riktigt bra det heller. Jag skriver för mycket istället. Jag kom upp i tio sidor minnesanteckningar och jag undrar om någon orkar läsa detta.

Igår (söndag) fick jag mail från personalen i caféet på jobbet där det stod att de saknar mig. Det var ett jättefint mail och jag blev jätteglad. En av killarna där ska göra en ny batiktröja åt mig. Han är jätteduktig och förser snart hela arbetsplatsen med batiktröjor till de som önskar.

Idag köpte jag en matprodukt som jag aldrig köpt förut.

Burken kostade 62 kronor men det var frestande att prova. Yoghurtbollar av getmjölk. De var kanska goda faktiskt. De påminde starkt om fårost förvisso med en viss getsmak. Jag åt fyra stycken och jag kommer garanterat att äta upp alltihop. Jag fick libanesisk feeling när jag hade köpt burken så jag köpte kikärtor och liba också och gjorde hummus när jag kom hem. Det fick bli min lunch.

Försenad lunch mitt i mötesanteckningar och jobb.

Jag hade så lite räkningar denna månad att jag fick mer pengar än vanligt över på mitt räkningskonto. Då blir det liksom att jag försöker komma på något onödigt att köpa. Jag är inte van att ha så särskilt mycket pengar över varje månad. Men jag ska försöka hejda mig och lägga lite pengar på hög till Pragresa istället.

Det blev ytterligare en bok om Kafka idag som jag letat efter ett tag. Den beställde jag från ett antikvariat så nu har jag något att se fram emot under denna vecka också. En så skön känsla att öppna brevlådan och se en inpackad bok är gott och väl värt 170 kronor. Det tycker i alla fall jag. 

Jag avslutade mitt försök att få en brevvän i Prag också. Jag raderade min profil eftersom jag inte verkade få några svar från Prag. Jag fick en brevvän från Toronto däremot och vi skriver lite till varann.

Alla de växter jag omger mig med

Jag har haft en jobbig natt. Återigen har jag vaknat av att jag piper och knarrar i luftrören. Det var därför jag sökte vård förra gången och fick diagnosen KOL. Jag fick ett läkemedel som gjorde att jag slutade pipa och knarra. Efter jag fått diagnosen fick jag byta läkemedel men nu har det blivit sämre igen. När jag väl vaknat efter mitt knarrpip kan jag inte somna om. Jag harklar mig och tar ett testandetag för att se om jag fått bort ljudet. Det har jag vanligen inte. Det kan ha ändrats något och ibland blir det nästan tvåstämmigt. Det blir att jag hela tiden ligger och tänker på min andning och då är det lika bra att gå upp.

Igår flyttade jag all tobak från hängplatsen bakom uthuset. Jag spände upp linor i taket inne i uthuset häromdagen och nu fyllde jag på med ytterligare tobaksknippen.

Nu är det tomt här igen.

Här hängde jag upp tobaken.

I taket och i en våning under men allt fick plats härinne. Det betyder att jag inte behöver bygga torkhus.

På dagarna står det öppet och fläktar genom tobaken och på nätterna ska jag köra en liten fläkt för att få lite rörelse på luften därinne.

Idag avvecklar jag mer och mer inför hösten. Jag städade växthuset imorse och tömde vattenslangen och hängde upp den. Jag satte min fönsterskrapa på laddning och byggde om ställningen så jag kan stå på den och göra ren fönster utifrån. Igår kväll googlade jag på Prag i vanlig ordning. Jag beställde också några böcker om Kafka från ett antikvariat. Jag har också sökt en brevvän i Prag. Jag tänkte jag skulle få kontakt med någon där som jag kan dricka kaffe med när jag är på plats till våren. Någon som förstår språket men ändå kan tala engelska. Jag hittade en gift kvinna i min ålder som jag skrev till men har inte fått något svar. Däremot är det en kvinna i min ålder i Canada som har hittat mig och skrev till mig. Det var ju inte riktigt det jag har tänkt mig. Jag tänkte aldrig på att någon skulle kontakta mig. Jag är intresserad av Prag och inte hur det fungerar i Canada. Jag ska ändå svara henne i Canada men sedan går jag nog ur den där brevvänsklubben. Jag får knyta kontakter på plats istället.

Imorse åkte jag till Smedby och hämtade den gamla kompostkvarnen. Den har inte tuggat i sig något på 20 år. Jag tänkte jag skulle testa och mala ner tobaksstammarna i den.

Det fungerade över förväntan.

Jag tänkte faktiskt skörda tobak sista gången idag men jag insåg att jag inte behöver mer blad. Jag beslutade mig för att avveckla tobakslandet istället.

Den här gröten blir resultatet av två plantor.

Sedan sprider jag ut det allteftersom jag tar ner plantor.

Jag tog ner en tredjedel av tobaken idag. Jag orkade inte mer. Jag har nog sämre uthållighet än vad jag haft tidigare. Jag pustar och blir andfådd för minsta lilla nuförtiden.

När jag tagit bort alla plantor ska jag gräva upp rötterna så gott jag kan också. De får jag köra till tippen. Sedan har jag tänkt köra på ett lager hästskit och sedan täcka över alltihop med presenningar för vintern.

Förra helgen när Sabina var här satt vi och pratade. Plötsligt sa hon: -Det känns som om jag håller på att förlora min hibiskusvän, Eddie. Jag fick erkänna att det tar emot mer och mer för mig att kämpa mot ständiga angrepp av ohyra. När jag tittar på mina älskade hibiskusar så detaljgranskar jag dem efter ohyra. Inte efter om det är några nya knoppanlag på gång eller nya ivriga skott. De slutar skänka mig glädje mer och mer tyvärr. Det är mer bekymmer än glädje nu. 

Tiny Tina försöker ändå göra mig på bättre humör och slå ut lite men hon lyckas aldrig slå ut mer än så här.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har varit med om denna resa förut med mina hoyor när jag slutligen slängde allihop men då var det ullöss. Nu är det spinn.

Jag tänker på vad det skulle innebära att förlora alla växter. Mitt kapell har ju kommit att bli växter. Med de fina fönsterbänkarna och mina nio piedestaler. Vad skulle prediksalen vara utan all den grönskan? Vad skulle jag börja med istället som kunde ge mig den avkopplingen det innebär att plantera om växter och gå och vattna?

Jag har provat det mesta i bekämpningsmedelsväg men inget fungerar. Jag skulle vilja kunna hälla i något i vattnet jag vattnar med som gjorde att ohyran dog. Sådana medel finns förstås men bara för yrkesmässigt bruk. Det enda jag inte provat är så kallade nyttodjur i form av skalbaggar eller rovkvalster. Men jag vill inte ha en massa flygande skalbaggar i prediksalen heller.

Drömmarnas tid

Nu går jag in i drömmarnas tid. Drömmarna och förväntningar om något jag har bestämt mig för att skapa ett äventyr av. Jag ser alltid till att ha drömmar. 

Prag är det som gäller och jag läser och antecknar i min lilla reseguide. 

Egentligen behöver jag inte reseguider eftersom de så sällan highlightar sådant som jag tycker är intressant. Det finns väl alltid något som passar mig förstås men den lilla boken utgör ett stöd för mina drömmar på hemmaplan innan resan. Något jag kan ta i och bläddra och anteckna i. Sedan blir de ju inaktuella efter något år också. 

När jag var i New York köpte jag ibland en reseguide som hette "Not for tourists guide to NYC". Den beskrev restauranger och annat i olika kvarter men den blev så snabbt inaktuell att det kom en ny varje år. Jag har kvar tre stycken sådana men de är ingenting att ha idag. Turistböcker blir väl aldrig omoderna i sina beskrivningar av slott och statyer och grejer. Jag tittar inte på saker för att ha sett dem. Jag har inget behov av att tala om att "Jag var där". Däremot tar jag reda på var sådant ligger som intresserar mig. På det viset gör jag en egen liten turistguide. Jag gör ofta pilgrimsresor i - för mig - betydelsefulla människors fotspår. Kafka är ju en sån grej i Prag förstås. Caféer han satt på o s v. 

Det här drömmandet är en så stor del att det nästan är större än själva drömmen. Det får mig att må bra. Idag har jag t ex tänkt på att jag kanske borde ha med ett litet sittunderlag i ryggsäcken om jag vill sitta och det är kallt. Jag har alltid vissa "bra-att-ha-saker" i ryggsäcken. Fällkniv med sax, några påsklämmor att försluta öppnade chipspåsar med i ryggsäcken och kilar att sätta under vingliga bordsben på uteserveringar så att borden inte blir jullriga.

Igår var Sabina här. VI käkade lunch på Panncentralen. Jag tog en märklig pasta som var väldigt god. De gör pasta på parmesanost, ströbröd och ägg med lite muskot. 

Rejäl pasta som kändes "fullkorn" men den var väldigt god. Till det en sås med Salsiccia och Karljohansvamp. Sabina åt carbonara.

Till efterrätt deras egna Tiramisu. Mycket god!

Sabina och jag satt och pratade ett par timmar innan hon åkte tillbaka till sina vänner i Karlstad.

Jag har gjort en annan upptäckt här också under min karantäntid hemma sedan i mars. Jag har gått upp i vikt. Jag rör mig ju inget numera med undantag för små insatser med tobak och småsnickerier. Jag har börjat parkera bilen längst bort från entrén på Maxi så jag ska få en liten promenad ifrån bilen. 

Åter till upptäckten jag gjort.

I ett blogginlägg för ett antal år sedan minns jag att jag skrev att jag hade köpt en svångrem i New York. Efter lite eftertanke insåg jag att det kanske var den sista svångremmen jag köpte eftersom de i princip är outslitliga. Men nu ser det ut som att det blir ett inköp av svångrem till i mitt liv.

Jag är inne på sista hålet nu och det finns knappt någon rem kvar att göra nya hål i. Konstigt nog hade jag inte förutsett detta när jag skrev inlägget för några år sedan.

Jag köpte en liten tavla igår på Konstmuseet också.

En tavla som föreställer "Birgitta den saliga kon" av karlstadskonstnären Kerstin Wessberg.

Det blev ingen slutskörd av tobak i helgen heller. Det har regnat hela helgen här så jag har inte varit ute något.

Min favorithibiskus blommar i alla fall.

Fredag med öl och Frank Zappa

Idag kände jag för att ta en musikkväll med några öl. Jag lyssnar just nu på Frank Zappa via Spotify. Det har ganska nyligen dykt upp ett album där som heter "The Hot Rats sessions". Jag som lyssnat på Hot Rats många gånger uppskattar detta album med alternativa tagningar av låtar. Just nu lyssnar jag på fjärde tagningen av "It must be a camel".

Igår var jag inne på Arlandas hemsida för att se vilka flighter som var att vänta under dagen. Inga flighter överhuvudtaget från eller till Prag. Inte heller från eller till USA.

Jag fick en liten bunt böcker idag i alla fall. Jag har börjat beställa från Bokus istället för Adlibris. Jag kan välja utlämningsställe via Bokus. Det kan jag inte via Adlibris. Beställer jag från Adlibris måste jag hämta paketet på Nordahls i Vintergatan och jag avskyr att ta mig in i stadskärnan numera. Hos Bokus kan jag välja Nyvélius istället och det är mycket enklare att komma intill och hämta där.

Den enda Kafkaboken som saknas nu i min samling av det som Bokus och Adlibris kan erbjuda. En annan bok av en nobelpristagare som jag blev nyfiken på och en turistbok om Prag. Jag älskar de här bokpaketen när de kommer. Bara doften av oöppnade böcker är ju berusande. Doftmolekyler som bildades och är kvar sedan boken var på tryckeriet. Trycksvärta eller vad det kallas nuförtiden. Som postorderkatalogerna luktade när de damp ner i brevlådan där vi bodde i miljonprogrammet Stenstaliden på 70-talet och när man krängde av plastförpackningen de låg i. Jag stack alltid ner näsan i mittuppslaget och tog ett djupt andetag.

Den där boken av nobelpristagaren Haruki Murakami har en så underbar text på baksidan där handlingen beskrivs översiktligt för att locka till läsning. Det står: "Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit." Så underbart! Jag ser mig själv dra mig tillbaka till en torrlagd brunn. Det är väl lite det jag gjort förresten på äldre dar.

Imorgon kommer min hibiskusvän Sabina Sändh hit. Vi ska träffas, prata hibiskusar och livet och äta lunch på Panncentralen. Min vän Psykologanders från Karlstad ska visst också dit imorgon och luncha. Någon av dagarna i helgen ska jag också skörda den sista tobaken. De hotar med kallgrader nu. Men jag har inte mycket kvar att skörda. Någon timmes arbete med upphängning och allt. Nu är problemet hur det ska gå med torkningen av tobaken istället. Kommer den att torka så som jag hängt den eller är det risk att det möglar? Det lär jag bevaka regelbundet.

Jag avslutar dagens inlägg med en hoper hibiskusar som blommar hos mig nu. Det verkar som om de blev blomvilliga när jag tog in dem i prediksalen. Jag har t o m lite förhoppning om att Tiny Tina ska blomma snart.

En blandad kompott av olika kulörer.

Det blev tobak idag också

Så fort jag går ut och tittar ut över tobakslandet så hittar jag nya blad att plocka. Jag tar ett, jag tar två och sedan står jag där med ett knippe i näven igen. Då tar det slut på galgar. Jag klipper till 5 nya galgar av ståltråd och böjer till dem. Sedan har jag fem nya knippen att hänga upp. 

Då går jag i landet en gång till. Får ihop nya knippen och böjer tråd. Så där håller det på men nu ger jag mig för idag. 

Tobaksplantorna blir spinkigare och spinkigare. Nu ska de få växa hur de vill fram till nästa helg när jag gör ett skörderyck igen. Förhoppningsvis det sista.

Det känns som om jag har kommit till någon sorts beslut om torklada eller inte. Enligt det jag kunnat läsa mig till så ger en tobaksplanta knappt 100 gram torr tobak. På 10 plantor får jag alltså ut knappt ett kilo torr tobak. När man tillsatt vatten hamnar man på 220 gr. En proppfull dosa är ca 50 gr. En planta håller mig alltså vid liv i 4,4 dagar. Då skulle jag behöva ha drygt 82 plantor för en årsproduktion. 

I år har jag haft ca 120 plantor och jag borde kunna minska antalet till nästa år med åtminstone 30 plantor. Det skulle ge mig mer plats i tobakslandet och även något mindre torkutrymme än vad jag har i år. Jag har kapacitet för att torka ytterligare en del nu. Jag lär mig mycket av detta första tobaksodlarår. Det betyder att jag inte behöver bygga en torklada egentligen. Om jag gör det är det bara för mitt höga nöjes skull. Men är det värt det?

Vad kostar 25 kvadratmeter byggnad med plåttak? Regelvirke till stomme och brädor till beklädnad, betongplintar, bygglovsförfarande. Minst 10 000 kr förmodligen. Dessutom skulle byggnaden ta bort min utsikt mot skogsgläntan som jag tycker så mycket om.

I så fall skulle jag lägga 10 000 kr på ett nöje. Jag blir osäker nu igen. 10 000 i nöjespengar. Vad får jag för det som är lika mycket värt som de underbara och tillfredsställande stunder när jag bygger. New York tur och retur och några hotellnätter.

Vad ska jag göra om jag inte bygger? Det har inte hänt tidigare. Jag har byggt varje sommar hittills. Jag kanske ska erbjuda mig att snickra åt någon annan bara för att få ha arbetskläder på mig och få känna den underbara känslan av att skapa något. Jag kommer ju att få 10 000 kr över nästa sommar!?!?!?

Ikväll har jag flyttat in alla hibiskusar och sprutat dem med såpvatten så nu är det fullt på fönsterbänkarna igen. Och på piedestalerna.

Jag har börjat spana efter Pragresor med flyg. När jag går in på Norwegian finns det inga flighter förrän i oktober. De verkar inte köra än. Jag ska inte åka i år men jag försöker förstå hur flygandet kommit igång hittills men det är skralt med flighter. Jag ska följa läget under hösten men jag ska inte åka förrän till våren. 

Jag kanske ska unna mig 10 nätter i Prag istället för att bygga och åka till New York?

Det tar aldrig slut på tobak

Ikväll började jag skörda en omgång till. Jag trodde jag skördat det mesta men det fanns gott om blad kvar och jag är inte färdig än. Det var mycket mer kvar än jag trodde. Jag kommer att få skörda ytterligare innan allt är bärgat.

Jag lade upp en hög här tills imorgon. Det ser ut att kunna bli regn. 

Jag måste få upp linor att hänga på i alla upptänkliga utrymmen. Jag vill helst inte hyra lokal på stan för att torka tobak. Det finns ett utrymme jag funderat på som jag kanske tar i bruk imorgon. Jag klippte av alla blomknoppar idag också. Förutom de två jag sparar för att få nya fröer till nästa säsong.

Hibiskusarna får komma in nu. Jag räknar med att ta in alla i helgen. Här står de som kommit in hittills.

Jag sitter fortfarande och drömmer om Prag på kvällarna. Hur jag styr ut på E18 och ställer in fartkontrollen på 100 km/h med GPS:en inställd på Benstockens långtidsparkering. Jag ska ta till gott om tid när jag åker dit. Jag ska se mycket och vandra i parker och gränder. Äta gott från världens alla hörn och skriva ner en massa tankar och ta in en massa intryck. 

Jag kan sitta hela kvällar här i kapellet och vandra runt på pragkartan i datorn och läsa olika restaurangers menyer och glädjas över de låga priserna. Jag ska försöka äta confiterad anka i alla fall. Och kanske kanin. Indiskt och libanesiskt. En stor tallrik med hummus och baba ganouche. Ramen? Jag ska prova kök som jag aldrig provat förut. Det afrikanska köket t ex. Jag vet inte att jag ätit afrikansk mat.

Det fina med Prag är att det är billigt att äta ute så man har råd att prova. Eftersom Prag är en storstad finns många restauranger och man kan passa på att smaka alla världens kök. Felix och jag åt på en amerikansk restaurang när vi var där. Ribs och Buffalo hot wings t ex och det smakade som det gör i USA. Undrar vad det etiopiska köket erbjuder t ex. Eller det Sudanesiska. Zimbawe? 

Jag hoppas på att få åka i en paternosterhiss också. En hiss man kliver in i under kontinuerlig gång och kliver ur när man är på rätt våningsplan. Jag vet att det finns paternosterhissar i Prag. Det finns nog i Sverige också men de flesta har nog tagits bort undan för undan i och med att det sker en del olyckor i dem.

Och så vill jag ju köpa en rörpostkapsel från sekelskiftet som jag skrivit om tidigare.

Det central- och östeuropeiska köket älskar jag med grytor, knödel, klimp och surkål. Den friterade osten med tartarsås om man bara är lite småhungrig. Nästan alla restauranger i Prag erbjuder råbiff också. Jag har ätit det där men det känns som om man bör vara lite försiktig med rått kött. Det är ju underbart gott i alla fall. Ölen är billig och god också. För mig är dock inte öl en måltidsdryck. Jag dricker helst vatten eller - ännu hellre - mjölk till mat. Jag kommer nog inte beställa mjölk till maten i Prag. Snarare vatten. Av öl tycker jag att man blir för mätt och att ätupplevelsen förtas något. Äter jag indiskt tar jag gärna en lassi. Öl är för mig ett berusningsmedel och inget annat. Ett berusningsmedel som jag föredrar framför alla andra.

Problemet brukar bli att man är för mätt hela tiden och inte orkar/hinner med allt man vill äta. Därför behövs många dagar på plats.

Sedan älskar jag att gå runt i livsmedelsbutiker. Det händer att jag köper något mystiskt för att prova. Alla kryddiga korvar de har. Bakverk och snacks. Mejeriprodukter som kefir, rökt ost och kvarg. Förra gången jag var där gick jag till Tesco varje morgon medan Felix vaknade till liv på hotellrummet och bara tog ett varv bland allt livsmedel. 

Denna fredagskväll ska jag vandra runt på Prags gator på kartan och gå in på olika restauranger och kolla deras menyer och drömma. En sådan här kväll är en betydande del av resan. Förhoppningar och förväntningar. Att anteckna i ett block restaurangers namn och kolla kundrecensioner på Tripadvisor.

En bättre fredagskväll än så kan man väl knappt ha.

Blogg till bok

Idag kom min utskrivna blogg. 

Så fantastiskt roligt men tyvärr satt alla omslagssidorna på fel häften. Men jag fick plocka om lite bland spiralfjädrar och till slut var det klart. Jag var så ivrig att få layouten klar när jag beställde utskriften så jag valde första bästa svartvita bild jag hittade på datorn. Därför blev det den bilden när jag sitter och läser. Troligen från någon gång i början av 90-talet.

Formatet är A5. Jag trodde iofs att det skulle vara A4 men det gör inget. 

Så här kom paketet som jag fick hämta på posten.

Det känns lite som om jag räddat ett gammalt arkiv till eftervärlden i sista stund. 

Ikväll köpte jag några filtar i en FB-grupp. Jag ska lägga tobaksblad på mogning i filtar. Jag kan skörda nästan all tobak nu. Jag vill ju gärna göra det innan det blir minusgrader någon natt. Imorgon ska det bli regn så jag skördade jättemycket här ikväll. Så mycket jag orkade faktiskt.

Det blev en hög. 

Imorgon kan jag stå under tak på altanen och ta reda på bladen. Göra ren dem lite och sedan lägga dem på hög inlindat i filtar. Sedan måste man veckla ut filtpaketet varje dag och plocka om bladen så det inte möglar. Nu börjar en tobaksintensiv tid för mig. Det blir lite jobb varje dag.

Jag börjar faktiskt bli lite orolig för hur jag ska få plats med all tobak nu när jag inte har någon torklada. Det löser sig säkert men just nu vet jag inte riktigt hur.

Jag har fått besked att jag har KOL också. Det är ju inget vidare. Speciellt inte i coronatider. Jag har ju rökt i många år även om jag inte röker nu längre. BMI över 30 har jag väl också förstås så det är inte bra om jag blir smittad. Jag bör nog försöka se mig själv som i en riskgrupp. Jag som är så ivrig att komma till Prag. Nu lär det vänta tills jag känner mig riktigt säker.

Hibiskusarna blommar. Alla utom Tiny Tina känns det som. Hon retas fortfarande med mig. 

Men nu ska växthuset avvecklas också. Jag tar några då och då och sprutar dem med såpvatten innan jag ställer in dem. 

Det växte en planta blomtobak bakom uthuset också. De ska ju vara ettåriga men denna har grott vid komposten.

Hösten ÄR här!

När jag öppnade altandörren kl 8 imorse och skulle känna in dagen hörde jag domherren. Hösten 2020 är således här och nu kan vad som helst hända. Jag måste vara mera vaksam på att det kan bli frostnätter. Jag behöver planera för att ta in hibiskusarna igen och fundera över hur jag ska torka tobaken utan att den fryser för mig. Luftfuktigheten är ett problem när det gäller torkning nu och jag får ta in mer och mer tobak i prediksalen för att få den att torka.

Ikväll startade jag dessutom upp en avfuktare i mitt lilla pannrum där jag hängt tobak.

Under dagen har jag haft långkok på spisen. En pörkölt. En ungersk köttgryta och det är för mig en typisk hösträtt. Jag ska äta den imorgon med nokedli och crème fraîche.

Jag fortsätter att läsa min Kafka och även om det är obehagligt att läsa det han skriver just nu så ska jag igenom det. Ibland dyker fantastiskt vackra saker upp. Framförallt i dagböckerna som jag läser nu. Jag läser breven och när jag läst ut en bok med brev så läser jag ikapp samma tid i dagböckerna. Jag har ett block bredvid sängen där jag antecknar platser i Prag som jag ska kolla upp på plats. Jag förbereder en pilgrimsresa på samma sätt som jag brukar göra.

Idag jätteskörd

Varje morgon nu på sistone har jag gått ut i växthuset för att kolla in hur Tiny Tina utvecklar sig. Hon håller mig verkligen på halster men i slutet av denna dag kanske hon blottar sig för första gången.

Hon hade dristat sig till att lätta lite på förlåten idag och ikväll kanske hon visar sig i all sin prakt. Ett antal andra hibiskusar var mindre blyga idag på morgonen.

Överst en NoID 18 sedan El capitolio, El capitolio sport och en Dainty pink.

Och så detta nyförvärv. Min gamla bekant Anna har förstått att jag är intresserad av hibiskusar och nu när hennes gamla hibiskus växt sig för stor för lägenheten i Majorna i Göteborg ville hon sätta in den på äldreboendet "Kapellet". Vi pratades vid en stund och pratade gamla minnen. Hoppas jag får chansen att sitta ner och prata med henne längre vid ett annat tillfälle.

Denna för mig nya planta fick namnet NoID 27 (Anna).

Jag bad Anna skriva ner växtens historia och hon skrev följande:

Jättetrevligt med växtens historia. Denna lapp ska jag spara tillsammans med växten.

Här står "tanten" bredvid mormorshibiskusen.

Idag har jag skördat jättemycket tobak. Black Mammoth har mognat snabbt denna period med tryckande värme. 

Jag skördade drygt 20 tunga knippen idag och hängde på tork.

Nu på eftermiddagen drar det in åska här. Jag flyttade in från altanen men hoppas kunna flytta ut igen om det drar över snabbt.

Kafka har kommit till mitten av 1913 och han skriver bara brev till sin flickvän Felice Bauer och breven börjar nästan bli lite obehagliga. Det kryper lite i mig när jag läser det han skriver. Han är väldigt "klängig" och vet inte vad han vill med Felice. Jag förstår faktiskt inte att hon orkar med honom.