En lördag i det nya normala

Det nya normala har blivit ett inneuttryck som jag själv använder ibland eftersom jag tycker att det är ett bra uttryck. Ett annat uttryck som jag hört flera gånger på sistone är "Direkt från hästens mun". Jag hade aldrig hört detta förut. Det betyder ju förstås att man hör det från originalkällan, inte i andra eller tredje hand. Jag ska försöka hinna använda det någon gång innan folk blir trötta på det. Det är bara det att det är svårt att få in det i ett sammanhang. 

Det finns flera uttryck som jag är så innerligt trött på så jag reagerar nästan med en fnysning när jag hör dem. Utslitna uttryck. "Carpe diem" är ju en hatad klassiker. "Biologisk mångfald" är ett annat. "Ett levande dokument", "Säkerställa", "Det är bara att kötta på" och "Ända in i kaklet". Det finns fler uttryck jag retar mig på.

Felix sov här inatt tillsammans med sin flicka. Jag la mig tidigt och läste. Det är krispiga mornar nu och jag har bara 36% luftfuktighet i prediksalen. 

Idag körde jag två kassar tobak med knivarna i matberedaren. Det dammar så jag har fläkten på medan jag håller på.

Nu har jag totalt 2290 gram Black Mammoth men jag har inte malt allt ännu. Tillsammans med den malda Alidan jag har (1600 gram) blir det 3,89 kilo torr tobak, d v s nästan 10 kg färdigt snus. Ungefär 220 dosor. Alltså inte riktigt hemma med min årsproduktion än men det närmar sig.

Idag provade jag också spannmålskvarnen jag köpt till min hushållsassistent.

Det gick inte alls. Det körde ganska snabbt stopp och det gick så oerhört sakta att jag skulle säkert fått stå där hela kvällen. Jag får göra som jag brukar. Mala det blött i köttkvarnen istället.

Idag tog jag också in all tobak som hängde i uthuset. Det är delvis angripet av mögel tyvärr så jag får nog sortera bort en del.

Prag verkar allt mer avlägset. Pandemin skördar nya offer i en andra våg. I Paris och ett antal andra stora franska städer har man infört utegångsförbud mellan kl 21 och 06:00. Storbritannien förbereder för "total-lockdown". I Sverige blossar det upp oroshärdar här och där. Ofta vid idrottsevenemang och större fester. Studentfester med insparkar och dylikt är ibland stora smitthärdar och sedan för ungdomarna över smittan på de i riskgrupper i övriga samhället. Jag själv är ännu mera försiktig och tänker mer på det nu än någonsin tror jag. Jag håller mig hemma och umgås inte nära med Felix eller någon annan.

Men jag har fina dagar här i mitt kapell. Jag har nog aldrig haft sådan arbetsglädje som nu när det gäller mitt ordinarie jobb heller. Snart ska jag sätta upp en riktig arbetsplats här hemma. Det är inte hållbart i längden att sitta i soffan med en pluttig liten laptopskärm.

Vi har hunnit fram till hälften av oktober och ännu har inte arbetslivet återgått till det normala. Fortfarande arbetar folk hemifrån för att undvika att åka kollektivtrafik och umgås för tätt med kollegor. Det ser inte i nuläget ut som om en återgång till tidigare arbetssätt kommer att ske i närtid. Kanske rent av aldrig.

När man tänker lite på hur vi jobbade före Covid så får man sig ibland en tankeställare. Vad tid det gick åt för att tillgodogöra sig en förmiddag i Stockholm när allt kom omkring. Tid och pengar.

Inget kommer att bli så igen. Det finns knappast något som kan motivera ett sådant beteende längre. Det känns lika avlägset som att gå tillbaka från mobiltelefon till att endast ha en telefon med sladd i väggen, hemma i hallen.

Redan idag har det blivit så att alla möten behöver ge möjlighet till digitalt deltagande för de som inte kan ta sig till föreläsningslokalen eller konferensrummet. Det eller att mötet spelas in. Det är numera den första frågan jag alltid får inför mina digitala möten: -Kommer mötet att spelas in? Jag svarar alltid att: -Ja jag spelar in men bara för att jag själv ska kunna skriva bra minnesanteckningar. 
Inspelningar som ska kunna ses i efterhand är lite känsligare för de som deltar men ibland passar det bra att spela in för senare visning. 

Om man tillhör den minoriteten som ibland deltar digitalt i ett annars fysiskt möte hamnar man ofelbart på läktaren direkt. Man hör inte när folk ställer frågor och man får ofta be moderatorn repetera frågan för att man ska förstå vad som händer i det fysiska mötet. Till slut när man glömts bort så hamnar man utanför igen. Jag vet hur svårt det är att inneha både rollen som mötesdeltagare och vilka krav det ställs på mig i rollen som mötesledare. Ibland har jag tänkt att mötet skulle blivit bättre om alla satt och tittade och pratade i en varsin dator. I varsitt rum.

Jag menar att det aldrig kommer att bli som förr. När jag tidigare kallat till möten med ca 20 – 30 deltagare har jag haft två konferensrum att välja bland i Karlstad. Eller att hyra rum ”på stan”. I planeringen av ett möte bokade jag rummen för tre olika datum. Sedan skickade jag ut en Doodle för att se vilket av de tre datumen som passade mina nyckelpersoner, hittade ett datum och tog bort bokningen från rummet för de två datum som jag inte behövde. Sedan kunde jag hålla ett fysiskt möte, bjuda på kaffe och macka och kallprata med deltagarna lite mellan arbetspassen. När dagen var över skulle alla hem till sina respektive hemstäder. Åka kollektivt eller med bil. Tåg och bussar som krånglade. Mörkt och dålig väglag men alla var ju tvungna att resa både hit och hem.

Jag tvekade också i vilken kommun jag skulle lägga mötet. Jag kände att jag ibland behövde lägga möten i Örebro län för att alla medlemmar skulle gynnas någorlunda rättvist. Hur jag än gjorde blev några ”lite missnöjda” med att behöva åka långt, få problem med att hämta på förskola eller följa med dottern till tandläkaren.
 
Jag har svårt att tro att jag kommer att anordna fysiska möten särskilt ofta i framtiden oavsett vad som händer efter Covid. Kanske någon gång men då skulle jag förmodligen vara beroende av en teknik som gjorde att jag också kunde ha digitala deltagare. Det skulle bli ett mixat möte där digitala deltagare förmodligen skulle få svårt att känna sig jämställda med de deltagare som tagit sig dit. Som ledare för ett mixat möte är det en jätteutmaning att alltid komma ihåg att inkludera de som inte är i rummet. Folk kommer att allt oftare ”kräva” att det också går att delta digitalt.

Kanske man skulle anordna ett stort möte per år då syftet är just att träffas och ha roligt istället. De årliga ”Miljösamverkansspelen” där kollegorna möts i enklare tävlingar och har en fest på kvällen. 
Arbetsmöten och utbildningar sköter vi online.

Jag tror att stora konferensrum inte kommer att bokas i framtiden. Snarare små rum som inspektörer, som annars sitter i aktivitetsbaserat, kan dra sig undan till och ha ett möte med medarbetare i andra organisationer som arbetar inom samma fokusområde.

I den världen vi tidigare levt har det extroverta premierats. 

Jag tror vår tid kommer nu. Vi introverta.

Repar tobak

Jag har 36% luftfuktighet ikväll så jag passar på att repa tobak. Jag har en torkställning full av torra blad och den ska jag tömma ikväll. Sedan ska jag plocka in en ny omgång blad som ska få torka inne. Detta ska ske ikväll om jag så ska behöva använda pannlampa.

Årets sista gräsklippning.

Ikväll klippte jag gräset. Det var väldigt längesedan men nu var det dags. Jag fyllde ny bensin i gräsklipparen så mycket som gick. Jag får för mig att det inte bildas kondens i tanken då och att jag slipper få ner vatten till motorn.

Jag längtar redan efter att få klippa igen. Då är det april - maj 2021 och det är en tid som det är svårt att inte längta till.

Smittan ökar på sina håll i landet och jag stannar här i kapellet. Det var frost i natt och det ser ut att bli likadant i natt. Nu märker jag också att luftfuktigheten inne sjunker. Jag märker det också rent fysiskt på att tobaksbladen härinne börjar bli så torra så jag kan repa ner dem och mala igen.

Etappseger över tobaken i alla fall

Lika dum natt inatt med en massa pipknarr och sömnsvårigheter. Jag gick ut ganska tidigt och fortsatte med tobaken. Men det var kämpigt och jag tänkte ge upp flera gånger. Orken finns inte där. Nackdelen med att avbryta är att man måste starta upp allt igen nästa gång när man orkar fortsätta. Jag kämpade således tills jag var klar. Genomblöta handskar och händerna såg ut som de legat blöt en timma. 

Otroligt skönt att det är klart i alla fall. Nästa steg är att ta bort rötterna men de verkar inte sitta så hårt som väl är.

Efter en lång och varm dusch åkte jag till Maxi och handlade lite. När jag kom hem malde jag all torr Alida tobak som jag har torkat inne.

1,6 kilo. Det väger så otroligt lite. Det kanske blir ett hekto till när all Alida är torkad och mald. Drygt 30 plantor har jag haft. Det här räcker till ca 4 kg färdigt snus. Det borde bli ca 80 snusdosor. Jag har räknat lågt hela tiden så jag tror snarare att det räcker till ca 100 dosor.

Nu har jag kroppsarbetat nog för denna helg. Nu blir det soffan resten av dagen och tidigt sänggående med läsning.

Alla de växter jag omger mig med

Jag har haft en jobbig natt. Återigen har jag vaknat av att jag piper och knarrar i luftrören. Det var därför jag sökte vård förra gången och fick diagnosen KOL. Jag fick ett läkemedel som gjorde att jag slutade pipa och knarra. Efter jag fått diagnosen fick jag byta läkemedel men nu har det blivit sämre igen. När jag väl vaknat efter mitt knarrpip kan jag inte somna om. Jag harklar mig och tar ett testandetag för att se om jag fått bort ljudet. Det har jag vanligen inte. Det kan ha ändrats något och ibland blir det nästan tvåstämmigt. Det blir att jag hela tiden ligger och tänker på min andning och då är det lika bra att gå upp.

Igår flyttade jag all tobak från hängplatsen bakom uthuset. Jag spände upp linor i taket inne i uthuset häromdagen och nu fyllde jag på med ytterligare tobaksknippen.

Nu är det tomt här igen.

Här hängde jag upp tobaken.

I taket och i en våning under men allt fick plats härinne. Det betyder att jag inte behöver bygga torkhus.

På dagarna står det öppet och fläktar genom tobaken och på nätterna ska jag köra en liten fläkt för att få lite rörelse på luften därinne.

Idag avvecklar jag mer och mer inför hösten. Jag städade växthuset imorse och tömde vattenslangen och hängde upp den. Jag satte min fönsterskrapa på laddning och byggde om ställningen så jag kan stå på den och göra ren fönster utifrån. Igår kväll googlade jag på Prag i vanlig ordning. Jag beställde också några böcker om Kafka från ett antikvariat. Jag har också sökt en brevvän i Prag. Jag tänkte jag skulle få kontakt med någon där som jag kan dricka kaffe med när jag är på plats till våren. Någon som förstår språket men ändå kan tala engelska. Jag hittade en gift kvinna i min ålder som jag skrev till men har inte fått något svar. Däremot är det en kvinna i min ålder i Canada som har hittat mig och skrev till mig. Det var ju inte riktigt det jag har tänkt mig. Jag tänkte aldrig på att någon skulle kontakta mig. Jag är intresserad av Prag och inte hur det fungerar i Canada. Jag ska ändå svara henne i Canada men sedan går jag nog ur den där brevvänsklubben. Jag får knyta kontakter på plats istället.

Imorse åkte jag till Smedby och hämtade den gamla kompostkvarnen. Den har inte tuggat i sig något på 20 år. Jag tänkte jag skulle testa och mala ner tobaksstammarna i den.

Det fungerade över förväntan.

Jag tänkte faktiskt skörda tobak sista gången idag men jag insåg att jag inte behöver mer blad. Jag beslutade mig för att avveckla tobakslandet istället.

Den här gröten blir resultatet av två plantor.

Sedan sprider jag ut det allteftersom jag tar ner plantor.

Jag tog ner en tredjedel av tobaken idag. Jag orkade inte mer. Jag har nog sämre uthållighet än vad jag haft tidigare. Jag pustar och blir andfådd för minsta lilla nuförtiden.

När jag tagit bort alla plantor ska jag gräva upp rötterna så gott jag kan också. De får jag köra till tippen. Sedan har jag tänkt köra på ett lager hästskit och sedan täcka över alltihop med presenningar för vintern.

Förra helgen när Sabina var här satt vi och pratade. Plötsligt sa hon: -Det känns som om jag håller på att förlora min hibiskusvän, Eddie. Jag fick erkänna att det tar emot mer och mer för mig att kämpa mot ständiga angrepp av ohyra. När jag tittar på mina älskade hibiskusar så detaljgranskar jag dem efter ohyra. Inte efter om det är några nya knoppanlag på gång eller nya ivriga skott. De slutar skänka mig glädje mer och mer tyvärr. Det är mer bekymmer än glädje nu. 

Tiny Tina försöker ändå göra mig på bättre humör och slå ut lite men hon lyckas aldrig slå ut mer än så här.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har varit med om denna resa förut med mina hoyor när jag slutligen slängde allihop men då var det ullöss. Nu är det spinn.

Jag tänker på vad det skulle innebära att förlora alla växter. Mitt kapell har ju kommit att bli växter. Med de fina fönsterbänkarna och mina nio piedestaler. Vad skulle prediksalen vara utan all den grönskan? Vad skulle jag börja med istället som kunde ge mig den avkopplingen det innebär att plantera om växter och gå och vattna?

Jag har provat det mesta i bekämpningsmedelsväg men inget fungerar. Jag skulle vilja kunna hälla i något i vattnet jag vattnar med som gjorde att ohyran dog. Sådana medel finns förstås men bara för yrkesmässigt bruk. Det enda jag inte provat är så kallade nyttodjur i form av skalbaggar eller rovkvalster. Men jag vill inte ha en massa flygande skalbaggar i prediksalen heller.

Det blev tobak idag också

Så fort jag går ut och tittar ut över tobakslandet så hittar jag nya blad att plocka. Jag tar ett, jag tar två och sedan står jag där med ett knippe i näven igen. Då tar det slut på galgar. Jag klipper till 5 nya galgar av ståltråd och böjer till dem. Sedan har jag fem nya knippen att hänga upp. 

Då går jag i landet en gång till. Får ihop nya knippen och böjer tråd. Så där håller det på men nu ger jag mig för idag. 

Tobaksplantorna blir spinkigare och spinkigare. Nu ska de få växa hur de vill fram till nästa helg när jag gör ett skörderyck igen. Förhoppningsvis det sista.

Det känns som om jag har kommit till någon sorts beslut om torklada eller inte. Enligt det jag kunnat läsa mig till så ger en tobaksplanta knappt 100 gram torr tobak. På 10 plantor får jag alltså ut knappt ett kilo torr tobak. När man tillsatt vatten hamnar man på 220 gr. En proppfull dosa är ca 50 gr. En planta håller mig alltså vid liv i 4,4 dagar. Då skulle jag behöva ha drygt 82 plantor för en årsproduktion. 

I år har jag haft ca 120 plantor och jag borde kunna minska antalet till nästa år med åtminstone 30 plantor. Det skulle ge mig mer plats i tobakslandet och även något mindre torkutrymme än vad jag har i år. Jag har kapacitet för att torka ytterligare en del nu. Jag lär mig mycket av detta första tobaksodlarår. Det betyder att jag inte behöver bygga en torklada egentligen. Om jag gör det är det bara för mitt höga nöjes skull. Men är det värt det?

Vad kostar 25 kvadratmeter byggnad med plåttak? Regelvirke till stomme och brädor till beklädnad, betongplintar, bygglovsförfarande. Minst 10 000 kr förmodligen. Dessutom skulle byggnaden ta bort min utsikt mot skogsgläntan som jag tycker så mycket om.

I så fall skulle jag lägga 10 000 kr på ett nöje. Jag blir osäker nu igen. 10 000 i nöjespengar. Vad får jag för det som är lika mycket värt som de underbara och tillfredsställande stunder när jag bygger. New York tur och retur och några hotellnätter.

Vad ska jag göra om jag inte bygger? Det har inte hänt tidigare. Jag har byggt varje sommar hittills. Jag kanske ska erbjuda mig att snickra åt någon annan bara för att få ha arbetskläder på mig och få känna den underbara känslan av att skapa något. Jag kommer ju att få 10 000 kr över nästa sommar!?!?!?

Ikväll har jag flyttat in alla hibiskusar och sprutat dem med såpvatten så nu är det fullt på fönsterbänkarna igen. Och på piedestalerna.

Jag har börjat spana efter Pragresor med flyg. När jag går in på Norwegian finns det inga flighter förrän i oktober. De verkar inte köra än. Jag ska inte åka i år men jag försöker förstå hur flygandet kommit igång hittills men det är skralt med flighter. Jag ska följa läget under hösten men jag ska inte åka förrän till våren. 

Jag kanske ska unna mig 10 nätter i Prag istället för att bygga och åka till New York?

Tobaksdag igen

Jag höll på med tobaken från kl 10 till kl 17 med en paus för föda mitt på dagen. 

Till lunch åt jag fyra hårda mackor med fiskpinnar, citron, aromat och remouladsås. Smaskens. 

Jag inredde ett utrymme i uthuset med linor i taket så jag kan hänga tobak där också. När jag hade förtätat bland tobaksknippena på baksidan om uthuset fick jag plats med ganska mycket till. 

När knippena hängt något dygn slaknar de lite och är inte lika bredaxlade längre. Då kan man förtäta lite.

På baksidan här är det fullt nu. Jag kommer klara mig med hängplatser i och med att tobaken i det närmaste är färdigskördad nu. Jag har lite Alida till att skörda men det får plats i det nyinredda utrymmet. Skönt att slippa köra iväg tobaken någonstans.

Idag utnyttjade tobaken till att få lite motion. Normalt bär jag med mig sex - sju knippen varje gång när jag hänger up dem man idag gick jag över hela gården med ett och ett. Jag gick kanske 30 gånger istället för 5. Det är svårt att komma igång och röra på sig. Jag vet att jag borde för KOLens skull.

Att jag får plats med alltihop fick mig att tänka på att jag kanske inte behöver någon torklada. Jaja, sista ordet är inte sagt där än. Jag har nog odlat mer än vad som går åt för en årsproduktion. Jag ska sätta lite färre plantor nästa år. Och glesare. Det är en hel del saker som jag ska göra annorlunda nästa år.

Så här set tobakslandet ut nu. Nästan inga stora blad kvar. Jag klarade hann skörda innan första frostnatten i alla fall. Jag hade lite frost här två mornar förra veckan men det var så lite. Nu ska tobakslandet få stå och det ska bli intressant att se vad som händer härnäst. En del blad kanske växer till sig så jag får ytterligare en liten skörd.

Nu har jag tagit en skön dusch och ska ligga i TV-soffan resten av kvällen. Felix kommer hit sedan och ska sova här inatt.

Det är ett misstänkt föremål placerat vid polisstationen här i Kristinehamn och nationella bombgruppen är på väg hit. Vad händer med lilla Kristinehamn. Det är inte sig likt längre.

Det tar aldrig slut på tobak

Ikväll började jag skörda en omgång till. Jag trodde jag skördat det mesta men det fanns gott om blad kvar och jag är inte färdig än. Det var mycket mer kvar än jag trodde. Jag kommer att få skörda ytterligare innan allt är bärgat.

Jag lade upp en hög här tills imorgon. Det ser ut att kunna bli regn. 

Jag måste få upp linor att hänga på i alla upptänkliga utrymmen. Jag vill helst inte hyra lokal på stan för att torka tobak. Det finns ett utrymme jag funderat på som jag kanske tar i bruk imorgon. Jag klippte av alla blomknoppar idag också. Förutom de två jag sparar för att få nya fröer till nästa säsong.

Hibiskusarna får komma in nu. Jag räknar med att ta in alla i helgen. Här står de som kommit in hittills.

Jag sitter fortfarande och drömmer om Prag på kvällarna. Hur jag styr ut på E18 och ställer in fartkontrollen på 100 km/h med GPS:en inställd på Benstockens långtidsparkering. Jag ska ta till gott om tid när jag åker dit. Jag ska se mycket och vandra i parker och gränder. Äta gott från världens alla hörn och skriva ner en massa tankar och ta in en massa intryck. 

Jag kan sitta hela kvällar här i kapellet och vandra runt på pragkartan i datorn och läsa olika restaurangers menyer och glädjas över de låga priserna. Jag ska försöka äta confiterad anka i alla fall. Och kanske kanin. Indiskt och libanesiskt. En stor tallrik med hummus och baba ganouche. Ramen? Jag ska prova kök som jag aldrig provat förut. Det afrikanska köket t ex. Jag vet inte att jag ätit afrikansk mat.

Det fina med Prag är att det är billigt att äta ute så man har råd att prova. Eftersom Prag är en storstad finns många restauranger och man kan passa på att smaka alla världens kök. Felix och jag åt på en amerikansk restaurang när vi var där. Ribs och Buffalo hot wings t ex och det smakade som det gör i USA. Undrar vad det etiopiska köket erbjuder t ex. Eller det Sudanesiska. Zimbawe? 

Jag hoppas på att få åka i en paternosterhiss också. En hiss man kliver in i under kontinuerlig gång och kliver ur när man är på rätt våningsplan. Jag vet att det finns paternosterhissar i Prag. Det finns nog i Sverige också men de flesta har nog tagits bort undan för undan i och med att det sker en del olyckor i dem.

Och så vill jag ju köpa en rörpostkapsel från sekelskiftet som jag skrivit om tidigare.

Det central- och östeuropeiska köket älskar jag med grytor, knödel, klimp och surkål. Den friterade osten med tartarsås om man bara är lite småhungrig. Nästan alla restauranger i Prag erbjuder råbiff också. Jag har ätit det där men det känns som om man bör vara lite försiktig med rått kött. Det är ju underbart gott i alla fall. Ölen är billig och god också. För mig är dock inte öl en måltidsdryck. Jag dricker helst vatten eller - ännu hellre - mjölk till mat. Jag kommer nog inte beställa mjölk till maten i Prag. Snarare vatten. Av öl tycker jag att man blir för mätt och att ätupplevelsen förtas något. Äter jag indiskt tar jag gärna en lassi. Öl är för mig ett berusningsmedel och inget annat. Ett berusningsmedel som jag föredrar framför alla andra.

Problemet brukar bli att man är för mätt hela tiden och inte orkar/hinner med allt man vill äta. Därför behövs många dagar på plats.

Sedan älskar jag att gå runt i livsmedelsbutiker. Det händer att jag köper något mystiskt för att prova. Alla kryddiga korvar de har. Bakverk och snacks. Mejeriprodukter som kefir, rökt ost och kvarg. Förra gången jag var där gick jag till Tesco varje morgon medan Felix vaknade till liv på hotellrummet och bara tog ett varv bland allt livsmedel. 

Denna fredagskväll ska jag vandra runt på Prags gator på kartan och gå in på olika restauranger och kolla deras menyer och drömma. En sådan här kväll är en betydande del av resan. Förhoppningar och förväntningar. Att anteckna i ett block restaurangers namn och kolla kundrecensioner på Tripadvisor.

En bättre fredagskväll än så kan man väl knappt ha.

Längtan

Märkligt vad mitt liv förändrats den senaste tiden. Från och med i våras känns det som. På dagarna längtar jag till kvällen när jag får lägga mig och läsa. Jag håller fortfarande på med Kafkas brev och dagböcker. Jag är på maj 1916 nu. Hans brev är trevligare ett läsa nu. Han har rett ut ett och annat med sin kvinna Felice Bauer och är inte helt uppslukad av tankarna på henne.

Om man tittar ner på mitt liv lite från ovan får man ett intryck av en eremit som lever lite vid sidan av världen runtomkring. Normalt handlar jag på ICA Maxi en gång om dagen men nu gör jag inte ens det. Mina arbetsdagar fylls med mer arbete nu när "höstterminen" kommit igång. Folk är tillbaka på jobbet och jag kan ha onlineumgånge med kollegor runt om i Värmlands och Örebro län.

Mina dagar går ut på att vakna, dricka tre koppar kaffe till nyheterna på TV. Jobba, ta ett trädgårdsvarv, jobba, hacka grönsaker, sätta igång ett långkok, jobba, röra i grytan, jobba, kolla på Folkhälsomyndighetens pressträff, jobba, plocka ur en tvättmaskin, jobba, stänga av datorn, titta på tv till och med nyheterna kl 19:30, ligga och läsa, släcka kl 21:30, sova.

Sedan börjar det om igen. På helgerna är det likadant förutom att jag inte startar jobbdatorn då. Om vädret tillåter i helgen så skördar jag resten av tobaken och hänger tobaksblad överallt där jag kan. Klockan är 19:00 nu och jag kanske smyger till sängs redan och börjar läsa.

Tobakskväll

Jag har hängt upp all Black mammoth som jag skördat ikväll. Det tog någon timme eftersom det var väldigt mycket blad. Nu är det i stort sett fullt bakom uthuset.

Jag ska skörda det sista i helgen och det verkar som om jag får försöka hänga i alla utrymmen jag har för att få plats. Tobaksbladen är väldigt skrymmande innan de börjar torka ihop.

Igår klippte jag gräset. Det var första gången sedan jag fick min KOL-diagnos så jag tänkte extra på hur jobbigt det var. Men det gick bra. Jag blev knappt andfådd och det är ju ett gott tecken. Ljudet av en motorgräsklippare är ett utdöende ljud nu när alla skaffar robotar. Dit har jag inte kommit ännu. Jag gillar att klippa gräs och det är nog bra med den lilla motionen.

Jag parkerade bredvid en speciell figur vid Maxi igår. Han såg uttråkad ut.

Avveckling av sommaren 2020

Regnig dag. Jag har börjat plocka in hibiskusar inför vintern. 

Jag tog en våning idag, sprutade med såpvatten och ställde in dem i värmen. Det blir nog inte mera gjort här idag. Men usch vad vissa av plantorna är drabbade av spinn. Jag kämpar väl ett tag till innan jag ger upp men ibland känns det tröstlöst.

Jag rakade mig imorse.

När jag rakar mig på sommaren gör jag grovarbetet utomhus. Jag kör med trimmer innan jag tar hyveln. Vid trimningen sprätter det skäggstubb åt alla håll så därför står jag utomhus med det. Jag har skruvat i en skruv som jag hänger rakspegeln på.

Den största skörden är bärgad så plantorna i landet ser lite spinkiga ut. Det var också ett tag sedan jag tröttnade på att jaga och nypa av blomknoppar som synes. Det får väl bli ett skördetillfälle till innan jag avvecklar landet. Alla stammar och rötter får jag väl köra till tippen. Jag ska fylla på med hästgödsel sedan och täcka allt med presenningar inför vintern.

Den lilla tobakshögen (Alida) plockade jag om imorse.

Den stora (Black mammoth) får ligga still ett dygn till innan jag plockar om den. Jag orkar helt enkelt inte idag. Det ligger säkert 500 blad däri. Akvarierna bakom tobakshögarna innehåller hibiskussticklingar som får fortsätta inomhus att rota sig nu.

Märkligt! Jag tycker den stora högen är obehaglig. Jag får för mig att något levande finns under filten som plötsligt ska resa sig. Jag reagerar så varje gång jag kastar ett öga på den. Det ser nästan ut som en brottsplats.

Tobaksdag i kapellet

Sov gott och kunde till och med somna om en stund. Efter någon kaffetimme i soffan startade jag upp dagen.

Igår kväll körde jag lite torr tobak i matberedaren. Det tar lång tid att slå sönder tobaksbladen eftersom det får plats så lite i beredaren.

Det blir inte många gram torr tobak efter varje körning.

Men till slut hade jag kört en papperskasse med blad. Detta "mjöl" ska siktas också innan jag gör snus av det.

Idag tog jag tag i bladhögen ute på altanen. Det tog över fyra timmar att ta reda på skörden från igår.

Varje blad ska granskas på båda sidor och skräp ska borstas av. Mest består skräpet av barr, lite jord och torra döda insekter. Flugor och spindlar framför allt. En trädgårdssnäcka hittade jag också. Och några små äggsamlingar som satt under bladen. Fågelskit är ganska vanligt också men de bitarna skär jag bort. Jag offrar hellre lite bladyta än att borsta omkring det med penseln. Jag skär också ett snitt i nerven på varje blad för att kunna hänga upp dem när de mognat.

Jag lägger bladen mage mot mage, rygg emot rygg och bygger en liten kulle som jag sedan täcker med en filt. Varje dag ska högarna plockas om och vändas. Varje blad för sig så det kommer att bli lite jobb med det varje dag. Jag har skäl att oroa mig för var jag ska hänga allt på tork sedan. Jag har inte plats för det, den saken är klar.

Det är ju tur att jag bor ensam. Just nu är det tobak i alla möjliga stadier överallt i kapellet.

Det har varit en konstig dag. Jag har tänkt på KOL mycket. Jag blev lite tagen av att ni läsare reagerade som ni gjorde igår när jag skrev om det i bloggen. Jag har nog inte riktigt förstått vad det innebär att få KOL-diagnos. Jag har ännu inte pratat med läkare om det. Jag gjorde en lungundersökning för en vecka sedan. Då sa sköterskan att det är troligen KOL jag lider av. Igår kollade jag min journal på 1177 och där stod att hon bedömde det som KOL i stadie 2. Nu ska läkaren titta på undersökningsresultatet och sedan lär hon väl höra av sig till mig och tala om hur jag ska gå vidare. Om jag ska ha någon annan medicin eller så.

Som sagt. Än lider jag inte av det så särskilt mycket. Men jag har fått tänka om en del vad gäller social distansering. Nog för att jag varit försiktig tidigare men nu blev det allvar på ett annat sätt. Som tur är är jag ju en ensamvarg så ensamheten bekymrar mig inte det minsta. Det är snarare lite befriande att ha ett skäl att få hålla sig undan människor.

Blogg till bok

Idag kom min utskrivna blogg. 

Så fantastiskt roligt men tyvärr satt alla omslagssidorna på fel häften. Men jag fick plocka om lite bland spiralfjädrar och till slut var det klart. Jag var så ivrig att få layouten klar när jag beställde utskriften så jag valde första bästa svartvita bild jag hittade på datorn. Därför blev det den bilden när jag sitter och läser. Troligen från någon gång i början av 90-talet.

Formatet är A5. Jag trodde iofs att det skulle vara A4 men det gör inget. 

Så här kom paketet som jag fick hämta på posten.

Det känns lite som om jag räddat ett gammalt arkiv till eftervärlden i sista stund. 

Ikväll köpte jag några filtar i en FB-grupp. Jag ska lägga tobaksblad på mogning i filtar. Jag kan skörda nästan all tobak nu. Jag vill ju gärna göra det innan det blir minusgrader någon natt. Imorgon ska det bli regn så jag skördade jättemycket här ikväll. Så mycket jag orkade faktiskt.

Det blev en hög. 

Imorgon kan jag stå under tak på altanen och ta reda på bladen. Göra ren dem lite och sedan lägga dem på hög inlindat i filtar. Sedan måste man veckla ut filtpaketet varje dag och plocka om bladen så det inte möglar. Nu börjar en tobaksintensiv tid för mig. Det blir lite jobb varje dag.

Jag börjar faktiskt bli lite orolig för hur jag ska få plats med all tobak nu när jag inte har någon torklada. Det löser sig säkert men just nu vet jag inte riktigt hur.

Jag har fått besked att jag har KOL också. Det är ju inget vidare. Speciellt inte i coronatider. Jag har ju rökt i många år även om jag inte röker nu längre. BMI över 30 har jag väl också förstås så det är inte bra om jag blir smittad. Jag bör nog försöka se mig själv som i en riskgrupp. Jag som är så ivrig att komma till Prag. Nu lär det vänta tills jag känner mig riktigt säker.

Hibiskusarna blommar. Alla utom Tiny Tina känns det som. Hon retas fortfarande med mig. 

Men nu ska växthuset avvecklas också. Jag tar några då och då och sprutar dem med såpvatten innan jag ställer in dem. 

Det växte en planta blomtobak bakom uthuset också. De ska ju vara ettåriga men denna har grott vid komposten.

Ytterligare hösttecken

Imorse fick jag ytterligare tecken på att hösten är här. En tranplog passerade över kapellet och för att ytterligare strö salt i såren trumpetade de muntert just när de flög över. 

Idag skulle jag hämta min bil som varit inlämnad för att utrustas med drag och extraljuspanel av LED. Extraljuspanelen var på plats men inte draget. Ett missförstånd och det är heller inte första gången. Nu ska draget monteras om en vecka istället. Hoppas i alla fall att de sätter det bak på bilen och inte fram.

Tiny Tina har ännu inte slagit ut men fler knoppar på plantan är på väg att brista. Hon gäckar mig således fortfarande.

Det märks så tydligt att det lider mot höst nu. Den isiga vinden och rasslet i träden. Gräshopporna som spelar och avsaknaden av fågelläten förutom nötskrika och nötväcka. Jag tog ner mina vindspel idag också.

Nu så här på förhösten skramlar de bara. Inte för att tonerna har förändrats men mina öron uppfattar ljudet annorlunda. 

Här hänger de på vintern och jag ser fram emot att ta fram dem igen nästa vår.

Allt har sin tid och just nu är tiden över för mina vindspel för i år. Nu är det höstens tid som är här. Den är trevlig den också när man får tända levande ljus inne och elda lite i kaminen ibland. Och tänka. Planera. Drömma. Om framtiden och nästa sommar. Prag. Och lägga sig tidigt och läsa böcker. 

Tobaken torkar oroväckande långsamt. Inte ens min uppriggade luftavfuktare verkar rå på tobaksbladen. Det är främst den tjocka mittnerven på bladet som inte vill torka.

Hösten ÄR här!

När jag öppnade altandörren kl 8 imorse och skulle känna in dagen hörde jag domherren. Hösten 2020 är således här och nu kan vad som helst hända. Jag måste vara mera vaksam på att det kan bli frostnätter. Jag behöver planera för att ta in hibiskusarna igen och fundera över hur jag ska torka tobaken utan att den fryser för mig. Luftfuktigheten är ett problem när det gäller torkning nu och jag får ta in mer och mer tobak i prediksalen för att få den att torka.

Ikväll startade jag dessutom upp en avfuktare i mitt lilla pannrum där jag hängt tobak.

Under dagen har jag haft långkok på spisen. En pörkölt. En ungersk köttgryta och det är för mig en typisk hösträtt. Jag ska äta den imorgon med nokedli och crème fraîche.

Jag fortsätter att läsa min Kafka och även om det är obehagligt att läsa det han skriver just nu så ska jag igenom det. Ibland dyker fantastiskt vackra saker upp. Framförallt i dagböckerna som jag läser nu. Jag läser breven och när jag läst ut en bok med brev så läser jag ikapp samma tid i dagböckerna. Jag har ett block bredvid sängen där jag antecknar platser i Prag som jag ska kolla upp på plats. Jag förbereder en pilgrimsresa på samma sätt som jag brukar göra.

Idag jätteskörd

Varje morgon nu på sistone har jag gått ut i växthuset för att kolla in hur Tiny Tina utvecklar sig. Hon håller mig verkligen på halster men i slutet av denna dag kanske hon blottar sig för första gången.

Hon hade dristat sig till att lätta lite på förlåten idag och ikväll kanske hon visar sig i all sin prakt. Ett antal andra hibiskusar var mindre blyga idag på morgonen.

Överst en NoID 18 sedan El capitolio, El capitolio sport och en Dainty pink.

Och så detta nyförvärv. Min gamla bekant Anna har förstått att jag är intresserad av hibiskusar och nu när hennes gamla hibiskus växt sig för stor för lägenheten i Majorna i Göteborg ville hon sätta in den på äldreboendet "Kapellet". Vi pratades vid en stund och pratade gamla minnen. Hoppas jag får chansen att sitta ner och prata med henne längre vid ett annat tillfälle.

Denna för mig nya planta fick namnet NoID 27 (Anna).

Jag bad Anna skriva ner växtens historia och hon skrev följande:

Jättetrevligt med växtens historia. Denna lapp ska jag spara tillsammans med växten.

Här står "tanten" bredvid mormorshibiskusen.

Idag har jag skördat jättemycket tobak. Black Mammoth har mognat snabbt denna period med tryckande värme. 

Jag skördade drygt 20 tunga knippen idag och hängde på tork.

Nu på eftermiddagen drar det in åska här. Jag flyttade in från altanen men hoppas kunna flytta ut igen om det drar över snabbt.

Kafka har kommit till mitten av 1913 och han skriver bara brev till sin flickvän Felice Bauer och breven börjar nästan bli lite obehagliga. Det kryper lite i mig när jag läser det han skriver. Han är väldigt "klängig" och vet inte vad han vill med Felice. Jag förstår faktiskt inte att hon orkar med honom.