Etappseger över tobaken i alla fall

Lika dum natt inatt med en massa pipknarr och sömnsvårigheter. Jag gick ut ganska tidigt och fortsatte med tobaken. Men det var kämpigt och jag tänkte ge upp flera gånger. Orken finns inte där. Nackdelen med att avbryta är att man måste starta upp allt igen nästa gång när man orkar fortsätta. Jag kämpade således tills jag var klar. Genomblöta handskar och händerna såg ut som de legat blöt en timma. 

Otroligt skönt att det är klart i alla fall. Nästa steg är att ta bort rötterna men de verkar inte sitta så hårt som väl är.

Efter en lång och varm dusch åkte jag till Maxi och handlade lite. När jag kom hem malde jag all torr Alida tobak som jag har torkat inne.

1,6 kilo. Det väger så otroligt lite. Det kanske blir ett hekto till när all Alida är torkad och mald. Drygt 30 plantor har jag haft. Det här räcker till ca 4 kg färdigt snus. Det borde bli ca 80 snusdosor. Jag har räknat lågt hela tiden så jag tror snarare att det räcker till ca 100 dosor.

Nu har jag kroppsarbetat nog för denna helg. Nu blir det soffan resten av dagen och tidigt sänggående med läsning.

Det blev tobak idag också

Så fort jag går ut och tittar ut över tobakslandet så hittar jag nya blad att plocka. Jag tar ett, jag tar två och sedan står jag där med ett knippe i näven igen. Då tar det slut på galgar. Jag klipper till 5 nya galgar av ståltråd och böjer till dem. Sedan har jag fem nya knippen att hänga upp. 

Då går jag i landet en gång till. Får ihop nya knippen och böjer tråd. Så där håller det på men nu ger jag mig för idag. 

Tobaksplantorna blir spinkigare och spinkigare. Nu ska de få växa hur de vill fram till nästa helg när jag gör ett skörderyck igen. Förhoppningsvis det sista.

Det känns som om jag har kommit till någon sorts beslut om torklada eller inte. Enligt det jag kunnat läsa mig till så ger en tobaksplanta knappt 100 gram torr tobak. På 10 plantor får jag alltså ut knappt ett kilo torr tobak. När man tillsatt vatten hamnar man på 220 gr. En proppfull dosa är ca 50 gr. En planta håller mig alltså vid liv i 4,4 dagar. Då skulle jag behöva ha drygt 82 plantor för en årsproduktion. 

I år har jag haft ca 120 plantor och jag borde kunna minska antalet till nästa år med åtminstone 30 plantor. Det skulle ge mig mer plats i tobakslandet och även något mindre torkutrymme än vad jag har i år. Jag har kapacitet för att torka ytterligare en del nu. Jag lär mig mycket av detta första tobaksodlarår. Det betyder att jag inte behöver bygga en torklada egentligen. Om jag gör det är det bara för mitt höga nöjes skull. Men är det värt det?

Vad kostar 25 kvadratmeter byggnad med plåttak? Regelvirke till stomme och brädor till beklädnad, betongplintar, bygglovsförfarande. Minst 10 000 kr förmodligen. Dessutom skulle byggnaden ta bort min utsikt mot skogsgläntan som jag tycker så mycket om.

I så fall skulle jag lägga 10 000 kr på ett nöje. Jag blir osäker nu igen. 10 000 i nöjespengar. Vad får jag för det som är lika mycket värt som de underbara och tillfredsställande stunder när jag bygger. New York tur och retur och några hotellnätter.

Vad ska jag göra om jag inte bygger? Det har inte hänt tidigare. Jag har byggt varje sommar hittills. Jag kanske ska erbjuda mig att snickra åt någon annan bara för att få ha arbetskläder på mig och få känna den underbara känslan av att skapa något. Jag kommer ju att få 10 000 kr över nästa sommar!?!?!?

Ikväll har jag flyttat in alla hibiskusar och sprutat dem med såpvatten så nu är det fullt på fönsterbänkarna igen. Och på piedestalerna.

Jag har börjat spana efter Pragresor med flyg. När jag går in på Norwegian finns det inga flighter förrän i oktober. De verkar inte köra än. Jag ska inte åka i år men jag försöker förstå hur flygandet kommit igång hittills men det är skralt med flighter. Jag ska följa läget under hösten men jag ska inte åka förrän till våren. 

Jag kanske ska unna mig 10 nätter i Prag istället för att bygga och åka till New York?

Tobaksdag igen

Jag höll på med tobaken från kl 10 till kl 17 med en paus för föda mitt på dagen. 

Till lunch åt jag fyra hårda mackor med fiskpinnar, citron, aromat och remouladsås. Smaskens. 

Jag inredde ett utrymme i uthuset med linor i taket så jag kan hänga tobak där också. När jag hade förtätat bland tobaksknippena på baksidan om uthuset fick jag plats med ganska mycket till. 

När knippena hängt något dygn slaknar de lite och är inte lika bredaxlade längre. Då kan man förtäta lite.

På baksidan här är det fullt nu. Jag kommer klara mig med hängplatser i och med att tobaken i det närmaste är färdigskördad nu. Jag har lite Alida till att skörda men det får plats i det nyinredda utrymmet. Skönt att slippa köra iväg tobaken någonstans.

Idag utnyttjade tobaken till att få lite motion. Normalt bär jag med mig sex - sju knippen varje gång när jag hänger up dem man idag gick jag över hela gården med ett och ett. Jag gick kanske 30 gånger istället för 5. Det är svårt att komma igång och röra på sig. Jag vet att jag borde för KOLens skull.

Att jag får plats med alltihop fick mig att tänka på att jag kanske inte behöver någon torklada. Jaja, sista ordet är inte sagt där än. Jag har nog odlat mer än vad som går åt för en årsproduktion. Jag ska sätta lite färre plantor nästa år. Och glesare. Det är en hel del saker som jag ska göra annorlunda nästa år.

Så här set tobakslandet ut nu. Nästan inga stora blad kvar. Jag klarade hann skörda innan första frostnatten i alla fall. Jag hade lite frost här två mornar förra veckan men det var så lite. Nu ska tobakslandet få stå och det ska bli intressant att se vad som händer härnäst. En del blad kanske växer till sig så jag får ytterligare en liten skörd.

Nu har jag tagit en skön dusch och ska ligga i TV-soffan resten av kvällen. Felix kommer hit sedan och ska sova här inatt.

Det är ett misstänkt föremål placerat vid polisstationen här i Kristinehamn och nationella bombgruppen är på väg hit. Vad händer med lilla Kristinehamn. Det är inte sig likt längre.

Pragdrömmar

Idag hade jag sädesärlorna här igen. Det är inte varje dag de kommer och idag ville de inte bada. Idag var de tre stycken. Häromdagen var de sex och någon dag kom de som sagt inte alls. Inget tydligt mönster alltså. Men de är lustiga att se. Hur de springer fram på sina små ben. Andra fåglar hoppar jämfota för att ta sig framåt på marken medan sädesärlorna verkligen promenerar eller springer.

Varje ledig stund jag har på kvällarna drömmer jag om min nästa pragresa som jag inte ens vet när den blir av. Jag är inne på Tripadvisor och kollar in restauranger, klickar mig vidare in på restaurangernas menyer och planerar vad jag vill äta. Det är roligt att titta i prislistorna i menyerna också. Lägger till pluttar i min pragkarta i telefonen. Jag har kollat upp ett par loppisar och jag har skapat mig ett uppdrag när jag kommer till Prag. Jag ska försöka få tag på ett rörpoströr. 

I Prag fanns ett rörpostsytem fram till 2002. Det lades ner i samband med en stor översvämning 2002. Man skickade brev till varann via detta system som var ordentligt utbyggt. Kafka använde ofta rörpost för att meddela sig med sin vän Max Brod. Det var ett väldigt omedelbart system där man kunde skicka meddelanden som kom fram fort, typ: -Ska vi ta en fika vid sjutiden?

En sådan postkapsel vill jag försöka få med mig hem. Det går att se bild på moderna rörkapslar här men jag vill hitta en från sekelskiftet när Kafka använde dem.

Jag ska också titta efter en ny väska tillverkad av bilbälten som jag köpte där en annan gång. Jag har hittat tre butiker som säljer dem men de har blivit så väldigt dyra. De har blivit designprylar på ett sätt som de inte var när jag köpte min.

Den lilla hibiskusen "Tiny Tina" gäckar mig fortfarande och vill inte slå ut. Jag kollar flera gånger om dagen men det har jag gjort i flera veckor nu.

Till helgen ska jag skörda mycket tobak hoppas jag. 

Det syns på de närmaste plantorna här vad barplockade de är nedtill. Det mognar bra i värmen. 

Jag ska också få en stor gammal hibiskus av en väninna som fraktar den ända från Göteborg till mig.

Hemmakontoret på en altan

Ja jag sitter i mitt hemmakontor på altanen på dagarna och försöker få ihop en spännande höst för miljö- och hälsoskyddsinspektörerna i Värmlands och Örebro län. Jag kunde suttit på en altan på Manhattan eller i Prag nu. Det spelar ingen roll. Jag arbetar med ett tangentbord och en telefon som jag nästan alltid gör. När jag inte fixar möten och utbildningar. Då är jag ju förstås på plats och ser till att mötestillfället går smidigt med pauser och luncher och allt. I dessa tider går ju inte det.

Det är andra tider nu då jag får planera onlinemöten istället. Det funkar förvånansvärt bra. Men om det krånglar så krånglar det ofta riktigt ordentligt.

Nu på kvällen har jag skördat några knippen tobak. Den ena sorten - Alida - Har jag snart skördat klart. Den verkar mogna tidigare än den andra sorten jag har.

Igår började jag med en lista på adresser Kafka bott på i Prag.

Ikväll för jag över alla adresser (blå pluttar) till min kartan som jag alltid använder när jag reser. Det är en digital karta man laddar ner men när man använder den på plats så kan man se var man är trots att man är off-line. GPS-en i telefonen funkar ju utan uppkoppling. Appen heter CityMaps2go och jag har använt den i många år nu och är jättenöjd med den. När jag nu för över adresserna till telefonen får jag en bra överblick.

Jag gör alltid så här när jag intresserar mig för någon historisk person. Eller musikband för den delen. Min Allman brothersresa till Macon, GA i USA till exempel, alla adresser och gravar jag besökt i New York, Woodstock och Gustaf Fröding. Jag vill liksom befinna mig på platser där historiska saker ägt rum. 

Någon gång kanske jag tar mig till träsket där Lynyrd Skynyrd kraschade med ett flygplan. Platsen finns ju kvar även om man inte ser några spår. Men att ta i samma dörrhandtag som Gustaf Fröding och ligga i en grässlänt där 500 000 människor låg i augusti 1969 är stort för mig.

Redan nu förbereder jag mig alltså inför en stadsvandring i Prag som jag inte vet när den blir av. Jag siktar på våren 2021. Men det är ju så med resor; att vägen dit - drömmen och planeringen - är en stor del av själva resan. Förväntningar och iver.

Ikväll tog jag in de första torra tobaksbladen. Nu ska de få ligga på ett lakan inomhus några dagar så att det där utomhusråa försvinner. Sedan lägger jag bladen i en flyttkartong märkt "Black Mammoth" och fyller på tills allt är skördat om någon månad.

Som avslutning lägger jag upp några bilder på hibiskusar som blommar idag. 

De är ju så ofattbart vackra.

Imorgon får jag några till.

Sabina och jag ska träffas i Årjäng imorgon kväll. Norskarna stänger gränsen igen natt till lördag och vi har en del att ta igen Sabina och jag. Vi ska byta hibiskusar och jag skulle inte bli förvånad om jag har lite norsk leverpastej med mig hem.

Sista helgen

Då var den här. Den sista helgen på semestern. Fyra veckor som att knäppa med fingrarna. Som vanligt har jag redan tänkt på denna helg. Redan för fyra veckor sedan då det verkade vara en ocean av tid som jag skulle få vara en fri man. Jag minns hur fort sommarloven gick när jag var liten. Och hur man tänkte att man skulle njuta av varenda minut alla dagar under ledigheten. Samtidigt som man visste att rätt som det var kunde man räkna ner dagar och timmar till skolstart. Nu är jag där igen. Räknar ner till fångenskapen då man inte gör som man vill längre. Då man är ofri. Det låter värre än vad det är. Jag gillar mitt jobb men jag är hellre fri.

Jag undrar hur många timmar jag suttit här på altanen i sommar. Och bara tittat rakt ut i luften mot skogsbrynet 20 m härifrån. Och tobaksodlingen. Och uthuset och växthuset. Detta är första året jag sitter och läser på altanen. Läsning har jag alltid tidigare ägnat mig åt när jag gått och lagt mig på kvällarna men i år har det även lästs en hel del dagtid. Framförallt har jag läst Kafka och Kafkas brev. Nu mot slutet har jag läst Kafkas dagböcker från samma tid som brevskrivningen spänner över. Jag har pausat i mars 1913 vad gäller breven och nu läser jag ikapp dagböckerna till samma tid.

Ikväll ska jag försöka få i mig ett antal öl. Jag har haft problem med öldrickandet i år. Jag har orkat ett par tre stycken sedan har jag tröttnat, ätit och gått och lagt mig med mina böcker istället. Trots det har jag gått upp väldigt i vikt. Men det är förstås sviter av den konstiga våren också. Jag har ju inte ens behövt gå från järnvägsstationen i Karlstad till Samhällsbyggnadshuset sedan i mars. Men jag struntar högaktningsfullt i att jag gått upp. Rätt som det är går jag ner igen. Det är liksom mitt öde. Jag funkar tydligen så.

Annars har jag pysslat med min tobak.

Denna bild är från idag. Fröerna var stora som saltkorn när jag sådde. Inte sockerkorn utan saltkorn.

Jag torkar på tre olika ställen. När jag buntat ihop bladen till knippen, hänger jag dem på torkvindan. Sedan flyttar jag dem till baksidan av uthuset när kvällen kommer. Ibland tar jag ner dem från baksidan och hänger ut dem i solen lite. Vissa blad (knippen) är knastertorra nu redan.

Här hänger blad i olika stadier.

Här är också den lilla löjliga Ford Fiestan som jag öste galla över tidigare i sommar. Det är nog den mest opraktiska bilen jag haft. Motorsvag så jag knappt vågade köra ut på E18 och glida in i övriga trafikflödet. Det gick inte att accelerera nog bra. Jag fick knappt i det jag köpt när jag varit på IKEA i bagageutrymmet och den kunde inte ha takräcke. Fyrväxlad. Varje gång jag behövde en eller två brädor fick jag koppla på släpkärran. Jag tyckte jag var miljömedveten när jag köpte den. Den drog lite bensin och var motorsvag. Men det fick jag bittert ångra.

Men nu har jag bytt.

Detta är min nya bil. En Ford Fikus (Focus) av samma årsmodell. Diesel men den drar bara en halvliter milen. Det har jag kunnat verifiera redan. Sex växlar och fartkontroll. Jag har saknat fartkontroll. Den är jättetrevlig att köra dessutom. Felix och jag var till Sjötorp här om dagen.

Igår tokblommade en massa hibiskusar men jag fotograferade inte. De har alla varit med på bild förut. Nu har jag däremot en spännande blomning på gång.

"Tiny Tina" som aldrig blommat tidigare. Jag vet redan nu att det kommer att bli en favorit. Lila, små och näpna blommor.

Solen har nu hamnat bakom ett dis men det är varmt och skönt på altanen. Så varmt så jag har en bordsfläkt som kyler mig lite. 

Kvällens blogspot.

I prediksalen spelar Roffe Wikström "Live 2005". Undrar om man får se honom live igen. Han är lite skruttig har jag hört den gamle bluesmannen.

Black mammoth

Idag kunde jag skörda den andra tobaksorten som heter Black mammoth. Nu börjar den mogna och jag hade att göra flera timmar på förmiddagen. Varje steg jag tar inne bland plantorna sker med yttersta försiktighet. Det är så mycket stora blad och jag ser inte var jag sätter fötterna. Bladen är lite klibbiga och häftar fast vid benen. Bladen är också väldigt sköra och jag hör hela tiden hur jag bryter blad som jag inte ens ser. 

16 stora knippen blev det och jag börjar redan bli orolig för torkutrymmet bakom uthuset. 

Jag får gå igenom det som redan börjat torka ibland.

Jag försöker förtäta lite också men ändå se till att sörja för god ventilation.

Här är min arbetsplats där jag rensar bladen lite och trär upp dem på mina hemmagjorda galgar. Jag åkte ner till Granngården och köpte mera galvad stängseltråd idag så jag kan göra flera galgar. Jag åkte också till Maxi och köpte en liter jordgubbar av Felix som gjorde sin sista arbetsdag som jordgubbsförsäljare idag.

Det var soligt och kvavt hela förmiddagen men sedan mulnade det på. Jag satt och läste i skuggan på altanen. Just nu läser jag "Ditt lilla mörker i ljuset" av Andrev Walden. Jag blev så himla glad när jag läste en sak. Hur han skojade till det så att en ytterst begränsad del av läsarkretsen skulle förstå skämtet. Han började ett stycke precis som Kafka börjar romanen "Förvandlingen".

"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt".

Walden började stycket så här: "Johan Hakelius vaknar ur sina oroliga drömmar och finner sig liggande i sängen förvandlad till en kolumnist med deadline". Det var kul tyckte jag. 

Jag rullade ihop elstängslet också och plockade in elaggregatet. Det behövs nog inte längre nu och det blir lättare för mig att ta mig in och ur tobakslandet. När det blev lite svalare beslöt jag mig för att klippa gräset. Det var ett tag sedan sist. Jag klipper ogärna bort klöver och brunört för humlornas skull. Men nu växer det så mycket blommande växter runt omkring så de gott kan flyga dit och tanka nektar istället.

Jag hann halva gården och det förhatliga yttervarvet på del två innan det började regna. Förhatligt därför att man behöver vara lite noga runt växter och rabatter det första varvet. Sedan är det bara att köra. 

Nu sitter jag på altanen igen och blickar ut över mina ägor. En vecka kvar av semestern. Usch. Det tog till och med emot att skriva den förra meningen. Men lika fort som semesterveckorna går, går också arbetsveckorna som väl är. 

Idag blommade det lite av varje i växthuset. Bland annat Andersonii som inte blommat än i år.

På toppen av min existens

Idag har jag suttit på min altan hela dagen. Så som jag brukar göra denna konstiga sommar. Konstig för att det känns som om den är över men som den knappt började. Min semester närmar sig slutet. Det har i alla fall gått över hälften av tiden. Sommaren är konstig eftersom jag inte snickrar också. Det enda kroppsarbete jag utför är att pyssla med min tobak och mina hibiskusar.

Ikväll när jag satt här och läste så slog det mig att det inte finns någon annan som känner den här platsen bättre än jag. Jag har liksom blivit ett med kapellet. Jag skulle inte vara densamma utan mitt kapell där jag har kunnat förverkliga dröm efter dröm i tio års tid. Just nu behöver jag inget mera. 

Jag har allt jag behöver. Det finns ingenting jag önskar mig som jag inte kan göra verklighet av endera genom att köpa det eller att skapa det. Jag är inte färdig med kapellet än. Det är något rum kvar som ska göras i ordning, det ska målas lite här och där men allt känns överkomligt. Jag kan unna mig att sitta på altanen och läsa böcker och äta stekt halloumi med flottiga fingrar.

Så bekymmersfri som jag nu känner mig har jag nog aldrig känt mig förut. Jag behöver inte mer än det jag har här och nu.

Den här pandemin har varit en underbar tid i mitt liv. Att slippa påtvingad gemenskap och närhet med främmande människor som jag bara upplever som störningsmoment. 

Det enda jag egentligen behöver är nog alltid något att se fram emot. Det kan vara saker av de mest varierade slag. En hibiskus som ska till att blomma, att skörda tobaken och få ordning på alla torkade blad, ett bokpaket från adlibris och en resa kanske. Jag längtar till Prag hela tiden när jag läser Kafka t ex. Och till New York där Ivar finns och ljudet av Manhattan.

Denna ljuvliga hibiskus blommade idag. Den har aldrig blommat förut och är namnlös. Hos mig heter den NoID 11.

Det kom ett paket med böcker också. Jag ska ta tag i den ena redan ikväll.

Lite mellansnack

Det händer inte så mycket de här dagarna. Felix är inte här och jag sitter på min altan och läser. Jag skördar tobaksblad varannan dag ungefär. Däremellan händer inte så mycket.

Jag har mycket fina hibiskusar som blommar här nu.

Och tobaken växer så den snart är lika hög som jag själv.

Jag sitter på altanen och tänker på ett nybygge. Ett hus att torka tobak i. Ett hus att kunna ställa upp kapsågen i och måla liggande detaljer utan att de blir utsatta för nyckfullt väder. Ja. Vi får se. Än så länge är det på planeringsstadiet. Attefall?

Jag läser min Kafka. Nu har jag läst de böcker jag har som är nya för mig. Hans brevkorrespondens. Jag väntar nu på en ny sändning av böcker med brev från Bokus. Under tiden läser jag om de romaner han faktiskt gav ut. Den första var "Förvandlingen". 

Den kan jag rekommendera som ett första möte med Kafka för nytillkomna beundrare. Där kan man bekanta sig med hans sätt att skriva. Från en betraktares synvinkel. Berättelsen innehåller precis det som Kafka blivit känd för. Den inledande overkligheten som sedan accepteras i hela berättelsen. 

Gregor Samsa vaknar en morgon och har förvandlats till en insekt. Det är inget mer med det. Av beskrivningarna av varelsen att döma så har han blivit en skalbagge. Det framgår inte att han är en skalbagge men allt tyder på det. 

Om man läst lite om hur Kafkas uppväxt och liv varit så förstår man att han beskriver sitt eget liv litegrann.

Jag tycker det är väldigt konstigt att Kafka blivit så känd som han blivit. Men "Förvandlingen" slog tydligen an en ton hos läsarna som gjorde att de ville ha mer. Han blev en stor författare och staden Prag slår mynt av att han levt där. Han hade en väldigt liten bokproduktion men han var så speciell och lätt att tycka om. Lätt att känna medlidande med.

Road-trip (fyra mellansvenska småstäder)

Kl 9 hämtade jag Felix hos hans mamma. Idag skulle vi ut på road-trip igen.

Jag inledde dagen med frukost framför TVn. Kantarellmacka till frukost. Jonas kantareller från igår.

Vi styrde kosan mot Laxå, vår första anhalt.

Det är något visst med de här övergivna samhällena där bara invandrare rör sig i sakta mak bland affärerna på dagtid. Några svarta kvinnor med slöjor och barnvagnar. En ensam medelålders man som sitter på en bänk och spottar nötskal. Ytterligare en annan man som sitter utanför sin affär med sitt radband i handen. Bara invandrarbutiker, någon tatuerare, någon frisör, något "nail-spa", pizzerior, obemannade solarier, kanske en begravningsbyrå och ICA eller COOP. Många skyltfönster med brunpapp för fönstren. En secondhandbutik som inte är öppen. Inget liv. Ingen glädje alls.

Här står jag framför ett "köpcentra". Det fanns bara en butik därinne. En orientallivs. Resten av butikslokalerna var tomma.

Här står Felix vid den övergivna huvudgatan. Laxå, som så många andra mindre städer har kommit att bli en spökstad.

Resan gick vidare till Askersund. Det var skillnad det! Båtliv, en massa butiker, bevarade trähus och hela staden full av folk. En underbar liten pärla i mellansverige.

Anledningen till att den här road-trippen blev av överhuvudtaget var att Felix och jag tittade på en SVT-produktion som hette "Tjuv och Polis". För er som inte såg det så handlade det om ett tiotal utvalda normalsvenskar som fick i uppdrag att genomföra ett inbrott och stjäla en miljon kronor. Bytet delades sedan upp och man skulle därefter hålla sig undan polisen till ett visst datum för att ta hem segern i tävlingen. Det var då Felix tyckte det verkade vackert i Askersund och föreslog att vi skulle åka dit.

Och det var vackert. Jättemysig liten ort som levde och frodades. Vi åt lunch där.

Vi tog dagens pasta med oxfilé och pepparsås.

Vi var också inne på en liten konstbutik där de hade underbart vackra fågelakvareller.

Skärfläckor och sångsvanar målade med en fantastisk känsla och närvaro. Man skönjer en lucka bland konsten på väggen...

En sångsvan fick faktiskt följa med hem till Kristinehamn. Jag kunde inte lämna den där i Askersund. Då hade jag ångrat mig efteråt. Den platsar inte bland de färgglada karamellerna från Karin Fast Aronsson men för tillfället får den vara där.

Vi gick också till "Jonas leksaksbod". Jonas var en av "tjuvarna" i TVserien och vi ville gå till hans lilla butik som vi sett på TV. Han stod där bakom disken och vi pratade en god stund med honom. Hans leksaksaffär var av ett lite udda slag. Den tillhör ingen kedja (vilket i sig är unikt idag). Han hade inget LEGO. Han vill inte konkurrera med "Lekia" som också finns på orten. Däremot hade han byggsatser och sällskapsspel. Och musikinstrument.

Jonas var inte en av dem som klarade sig undan polisen med sitt pengabyte. Endast en av deltagarna klarade sig att hålla sig undan polisen till det utsatta datumet. Men det var på sekunden att den deltagaren klarade sig.

Askersund lämnade ett fint spår i minnet. Vi drog vidare till Hallsberg.

Stämningen i Hallsberg var densamma som i Laxå och allt jag nyss skrev som beskrev Laxå stämde även här. Varför dör dessa platser? Köpcentra utanför städerna på högproduktiv jordbruksmark är nog en orsak förstås. Innerstäderna dör.

En tröstlös bild på Felix bland övergivna butiker.

Vi blev inte gladare av vårt nästa resmål, Kumla.

Precis samma stämning där. Dött. Ingen glädje. Misstänksamma blickar när jag och Felix som nykomlingar gick på "shoppinggatan". Ett invandrargäng där en kille hade en keps där det stod "Pimp" mitt i pannan. 

Tyvärr är inte Kristinehamn mycket bättre. Jag känner samma stämning här numera. Stadskärnorna dör i småstäderna och man vill för allt i världen inte vara där.

Vi åkte vidare till Örebros köpcentrum Marieberg. Felix hade ett ärende på IKEA men sedan åkte vi hemåt. Vi gjorde faktiskt ett stopp i Karlskoga också.

Jag mindes att jag en gång köpt mald tobak och snussmaksättare där. Jag skulle behöva en liten flaska bergamottolja så vi stannade till. Men jag hittade inte någon som sålde snustillbehör längre.

Väl hemma sedan fick jag se att någon (människa) har varit inne bland min tobak och brutit av två plantor.

Jag såg spår av en människofot i diket. Inget djur skulle bryta av två plantor på det viset utan att det heller skulle bli en massa spill runtomkring. Gärningspersonen är troligen en ung kille. Han var förmodligen inte ensam heller för då skulle han aldrig gått in och tagit två plantor. Troligen två eller flera unga killar som passerade förbi och bröt av två plantor och bar med sig en bit vad de nu skulle ha dem till. Jag gick en bit från kapellet för att hitta plantorna slängda i något dike men hittade inga.

Denna lilla smäckra skönhet blommade i alla fall när jag kom hem.

En Dainty pink.