Lördag

Tiden går just nu för sakta och för fort. För sakta för jag längtar så till Spanien och för fort för jag ska hinna med mina filosofistudier. 

Kurslitteraturen är för svår för att jag ska kunna tillgodogöra mig den på ett avslappnat sätt. Filosofi är svårt redan på svenska. Att försöka förstå begrepp och vaga syftningar på engelska var svårare än jag kunnat föreställa mig. Jag blir så rädd att jag inte får med allt när jag läser. Att slå upp varje ord som jag inte riktigt förstår blir för jobbigt. Ibland när jag får för mig att jag förstår ett sammanhang i en text så avslutas den på ett sätt så min förståelse faller helt platt. Smal litteratur översätts inte heller. Jag söker svensk litteratur för att parallelläsa men det finns ingen sådan ens. Den kursen jag nyss påbörjat handlar om underbara frågeställningar men jag är inte med på banan känns det som. Vad är kunskap? Vad är sanning? Varför är sann rättfärdigad tro inte detsamma som sanning? Fantastiska frågor men svåra att läsa om på engelska tyvärr. 

Dessutom har jag min problematik med skumögdhet i detta torra höstvinterklimat. Mina ögon fixar inte att hålla skärpan en hel dag. Jag sitter hela dagarna vid datorn och kan oftast inte läsa så mycket som jag vill på kvällen. När klockan blir 16 har mina ögon gjort sitt för dagen känns det som.

Idag tog jag en tur till IKEA igen. Jag har planer på att köpa en läsfåtölj till min lägenhet i Spanien. Jag var där för några helger sedan och provsatt flera olika modeller men kände att jag behövde dit igen. Vännen Sven Bornemark hade köpt "Strandmon" och jag tror att jag köper en likadan. Dessutom hade vännen Ylva också köpt den modellen. Den tillsammans med en fotpall blir mitt val när jag kommer ner. Jag ska köpa några vita Billyhyllor också till mina böcker bl a. 

När jag gått igenom IKEA åkte jag till Bergvik och fick en reservnyckel tillverkad till min rattkrycka. 

Kryckan ska jag ha i Picanton när den står parkerad i Spanien när jag är i Sverige. Denna rattkrycka köpte jag för säkert 15 år sedan för 385 kr för att jag trodde jag behövde den men har aldrig använt den. Trots det har jag lyckats slarva bort den ena nyckeln. Den har också blivit sliten på etiketten av någon underlig anledning. Jag tror att den legat och gnagt mot något de åren jag haft den i skuffen på någon bil.

Jag tänker mycket på bilfärden i juni nästa år när jag ska köra ner Picanton. Hur många dagar behöver jag för resan? Hur många mil orkar jag köra per dygn? 100? 75 kanske? Jag måste komma på ett sätt så jag kan ladda ner en spellista med poddavsnitt så det räcker för hela resan. 75 mil om dagen ger drygt 4 dagar. 3 hotellnätter således. Jag ser fram emot resan och fasar för den på samma gång. När jag kör söderut på 26:an över Drevstagärdet kommer jag att vara överlycklig. Med en ny bil lastad med mina saker som jag valt att inte skiljas ifrån. Mot en framtid i Spanien som jag inte vet ett dugg om egentligen.

Jag åkte till Biltema på hemvägen och köpte nya torkarblad till Forden också. 

När jag kom hem var jag bara inne och vände och tog en macka för att sedan bege mig till Konstmuseet där det var höstsalong. Karin Fast Aronsson hade en målning med i år också. Det var väl mest därför jag åkte dit. Jag träffade också flera gamla vänner som jag inte sett på ett tag. 

När jag kom hem igen sedan tittade jag på SVT-Play, "Arvinge okänd". Jag brukar se dessa avsnitt och blir väldigt påverkad varje gång. Nästan så jag rörs till tårar faktiskt. Jag har en del gemensamt med de där programmen när man letar släktingar. Jag tog mina känslouttryck som intäkt för att berusa mig så jag började dricka starköl. Sådana känslor får jag bara här i kapellet. I Spanien är det helt annorlunda.

Och när jag druckit några starköl behöver jag ibland uttrycka mig genom bloggeriet. En sådan kväll är det idag. Jag vet inte om jag ska våga prova mina slutsteg ikväll. Jag har längtat så efter musik men senast när jag startade min anläggning började det blixtra och smälla otäckt i ett av slutstegsrören. Nu har jag bytt rör men har inte vågat prova att slå på igen. Jag behöver utrusta mig med hörselkåpor, slå på slutstegen och sedan springa och gömma mig ute i köket en stund. Jag far ju så himla illa av smällar och oljud.

Någon stereoanläggning nere i lägenheten kommer jag nog inte att kunna ha. Jag är så bortskämd med ljudet här i predikstolen. Ett sådant ljud kommer jag aldrig att få till i betongbunkern därnere.

Kroppen brister mer och mer i den kommande kylan. Jag går fortfarande 3 kilometer tre gånger i veckan men huden är torr och spricker och kliar. Ögonen blir för torra för att använda och axlarna börjar smärta. Mina leder överlag verkar osmorda. Det tar en stund varje morgon innan fingrarna blir rörliga efter nattens stillavaro. Det är drygt en månad kvar nu tills jag får åka ner till värmen igen.

Jag köpte också Schopenhauers praktverk "Världen som vilja och föreställning". Det ska oöppnat med ner till Spanien nu i vinter. Jag har märkt att jag föredrar filosofer som är ateister. Jag har väldigt svårt för att läsa dem - som på ett krystat sätt - försöker tillskapa en alternativ verklighet i form av ett liv efter detta. Som om man bara ska finna sig i det krävande livet på jorden och se fram emot det stundande livet i "Himmelen". De filosoferna som så vackert beskriver vad livet egentligen är och inte kan bortförklara vanföreställningar som ett liv efter detta ger jag inte ett vitten för. Jag tror jag citerar Hume när jag beskriver hur han fick frågan hur det var att vara ateist: -Jag kan inte svara på frågan eftersom jag inte kan föreställa mig hur det är att ha en Gud att se upp till.

Jag vågade inte slå på musikanläggningen ikväll heller...